I fredags bjöds det ju på lagtempo här i Falun. Eller Sundborn då, men i Falu Kommun. Kanske inte så publikfriande tävlingar, men en skön tävlingsform. Lagtempo är dessutom en väldigt bra träningsform då man lär kroppen hög fart. Dessutom kan man pressa lite mer än vanligt när man tar vind, eftersom man får "vila" strax därefter. Något alla cykelklubbar, team och övriga träningsgrupperingar bör öva lite på. Om man vill bli bättre på att cykla det vill säga. Annars kan ni strunta helt i lagtempo. Ta en fika eller nåt.
Jag har märkt i kommentarer och genom mejl att många där ute inte är fulländade cyklister, utan skulle uppskatta tips och trix för att bli bättre cyklister. Har länge tänkt på detta och att jag skulle vilja lära er det (lilla) jag kan. Har ett par saker jag kan och skulle kanske kunna lära er via bloggen. Har bara inte tagit mig för att börja skriva det.
Men så läste jag följande hos svenska mästarn i tempo...:
"...det subtila och finkänsliga samarbetet åkarna mellan är svårt att bemästra.
Att lyckas tajma det hela så att laget drar nytta av varandra på ett optimalt sätt samtidigt som alla når samma utmattningsnivå precis vid mål är en konstform som är extremt svårt att fullända."
Inte så konstigt att han inte har Protourkontrakt, han har ju inte en stavelse rätt. Jag har tränat en del lagtempo, aldrig tävlat i det dock. Det närmsta jag kan komma är väl en partempotävling. Det gossen Fredrik Ericsson inte tycks ha förstått, är att det är under lagtempon man har chansen att sätta sig i respekt hos kompisarna(läs: konkurrenterna). Genom att trötta ut sina kompisar vinner du deras respekt. Kör du i en klubb eller ett team så kommer lagkamraterna tala om för andra hur stark du är. Du får alltså ett gott rykte och dina kompisars respekt genom att förnedra dem. Snacka om win-win. Det goda ryktet sprider sig och du får bättre spons/lön/kontrakt/roll i laget. Eftersom alla vet att du är en elakt stark jävel. Tänk om Fredrik hade skrotat Lucas och Christofer i Sundborns lagtempo. Folk hade viskat om det länge. Hur stark Fredrik var som hade Steve och Lucas på hjul på slutet och tvingades vänta på dem i backarna. Nu lekte Fredrik "schysst lagkompis" genom att tala om hur jämstarka de var och vilket lagarbete det var. Så svenskt.
Men hur gör man då för att slakta polarna, undrar säkert ni. Det fina med lagtempo är att du faktiskt inte behöver vara starkast för att skrota kompisarnas ben. Men det är givetvis bra om du har svaga individer med er på träningen/tävlingen. Flera gånger har jag varit starkast under lagtempoträningar, utan att för den sakens skull haft bäst fysik. Men med mina knep behöver man inte samma fysik. Det tråkiga är väl kanske nu att jag kommer få smaka på min egna medicin i framtiden.
Här kommer några tips(grundläggande cykelsportskunskaper kan vara nödvändiga för att förstå följande tips):
1. Placeringen i gruppen.
Jävligt viktig punkt och därför tar jag upp den först. Sätt dig inte bara bakom någon. Tänk till. Hamnar du bakom den där 55-kilosräkan så kommer du få så mycket fartvind i fejset att förkylningen kommer som ett brev på posten. Nä, leta upp en stor kille att sitta bakom. Det behöver inte vara den största. Men han ska ha stor frontalarea. Alltså sitta upprätt och vara väldigt bred. Sitter du som i ett vindskydd så är du garanterad många bonuswatt när du väl hamnar först.
Du bör inte heller sätta dig direkt bakom den allra starkaste. Helst ska du ha någon mellan dig och den starkaste. Den som sitter mellan er två kommer få ett helvete, mer om det senare.
2. Kraft i förningarna.
Har du hört ordet stötförning? Om inte så har du nog aldrig kört lagtempo. Stötförningar är värdelösa, för dina kompisar. Och alltså bra för dig, om det är du som utför dom. När det blir din tur att ta vind, dra i lite extra. Du ska inte spurta. Dels blir det för uppenbart vad du sysslar med och dels slösar du för mycket energi. Det bästa är här om du släpper en halvmeter till en meter på killen framför och sedan suger in det avståndet precis när du ska upp och dra. Det här momentet kräver lite rutin/träning, men är väldigt effektivt för att få fart in i förningen. På så sätt får du nämligen gratisfart upp i spets eftersom du utnyttjat framförvarande cyklists "drag". Det finns flera syften med detta. Dels kommer du snabbt förbi personen som växlat, så du själv kan växla snabbt om så behövs. Och den person som är "på väg ner" och skall in i ledet igen får ta i lite extra för att komma in på rulle. Med lite tur kommer den personen att vara smågrilad redan vid sin nästa förning eftersom han fick slösa mycket kraft bara för att komma med. Efter ett par stötförningar är du troligtvis av med honom.
3. Växla i backe.
Hörde Cykelcity prata i Sundborn om hur bra det var att de inte växlade frontman i uppförsbackarna. Också ett gäng döskallar som inte fattat poängen alltså. Sitter du på andrahjul inför eller in i en backe så har du bra läge att grilla frontmannen. Går ni in i backen så kan du utnyttja farten(igen, släpp en halvmeter och sug dig förbi). Killen som nyss har legat först har nu dragit på sig syra så det räcker och blir över, och din stötförning in i backen tvingar honom att avsluta sin förning med en spurt i uppförsbacke. Du kan kosta på dig ett flin. Om ni redan är i en backe kan du också passa på att växla. Två syften här; dels för att göra det jobbigt för den som skall in "på hjul" och dels har kompisarna inte lika stor nytta av din rulle i uppförsbacke. Eftersom vindmotståndet sjunker då farten sänks.
4. Välj dina förningar.
Om du läst punkt 3 så kan du det här med att höja farten i uppförsbackar. Då hade inte dina kompisar lika stor nytta av att ligga bakom för vindmotståndet bla. bla. bla. Nu till bonuspoängen med att passera krönen först. Du får sitta på rulle utför. Där rullen hjälper som mest. Ännu en gång; win-win. Du skall alltså sikta på att dra i uppförsbackar och vara sist i gruppen när det går utför. Vet du att det kommer en backe snart så tar du jättekorta förningar för att spara dig till backen, där du slaktar gruppen. Först mot slutet av lagtempopasset/tävlingen tar du långa monsterförningar. Detta för att det man oftast minns är just slutet av passet/tävlingen. Vem som var starkast i början på passet är väl skit samma. Den som avslutar starkast är ju bäst. Det vet alla. Alltså, korta förningar i början på passet och inför backar. Och monsterlånga stötförningar i slutet.
5. Vid växlingar av frontman.
Om du tror dig vara starkare än personen som skall ta vid efter dig. Se till att behålla farten när du går åt sidan. Halvhjula honom, om möjligt (alltså sitt med ditt framhjul ett halvt hjul framför den andra personens hjul). Detta kan knäcka vem som helst. För ökad "psykfaktor" ska du skicka en förvånad blick mot honom som säger; "kommer du inte förbi?". När du själv växlar från frontposition, gör det snabbt och gå tydligt åt sidan. Låt ingen jävel suga sig förbi dig med en stötförning. Om det är din tur att avancera till spets och personen framför dig är ett monster så säger jag bara, stötförning, stötförning, stötförning. Personen i fråga kan komma att halvhjula dig så du måste förbi, så fort som möjligt. I värsta fall kan du tvingas med ett klassiskt "höftdrag" då du helt sonika tar tag i personens höftben och drar dig fram. Det här är föklaringen till varför du vill ha någon mellan dig och den starkaste. Den mellan dig och den starkaste blir först halvhjulad av monstret och sedan avlöser du den trötta stackarn med en stötförning. Öppet mål.
6. Undvik vind.
Visst lagtempo kanske är en lagsport. Men cykel är en individuell sport. Sitt i bocken. Kryp ihop när du går upp i spets. När du växlar och ska ner för att gå in på rulle igen, glid ner så nära dina lagkamrater som möjligt. Sväng gärna lite in i ledet när du är på väg ner. Detta tvingar de andra, som skall upp, ut i vinden och du får mer lä. Win-win för dig igen. På så sätt kommer du lättare in på sista hjul igen. Och detta är viktigt för en snabb återhämtning. Återhämtar man sig inte mellan förningarna i ett lagtempo så är man rökt. Se därför alltid till att dina kompisar inte kan återhämta sig.
7. Psykningar.
Det jag saknar mycket i cykel, främst MTB då, är möjligheten till psykningar. Detta är nämligen något av det jag är bäst på. Eller var, då jag spelade innebandy. Berätta gärna innan passet om hur hårt du tränat dagarna innan, eller kanske samma dag som ni ska köra. Då blir kompisarna extra imponerade; "han hade kört sju timmar dagen innan och backintervaller på morgonen, ändå körde han skiten ur oss". Du kan därmed vinna extra många respektpoäng.
Några användbara fraser till svagare individer:
"Du såg ut att ha svårt att komma förbi mig när vi växlade."
Detta eftersom du givetvis halvhjulat stackarn som nu bara kommer tänka på hur jobbigt det är att ta sig upp i spets.
"Du såg ut att ha svårt att komma in på rulle igen."
Detta eftersom du givetvis kört stötförningar, gärna i backar, när han var på väg ner. Och nu funderar han på om han kommer hänga med nästa intervall/mot slutet eftersom det är så svårt att komma in på rullen..
"Det känns sådär idag."
Du slaktar dina kompisar totalt, och får veta att du ändå inte är i toppform. Att du i själva verket känner dig som en kung behöver ingen veta, mer än du själv.
Några användbara fraser till eventuellt starkare personer:
"Va klen Kalle[byt ut Kalle mot valfritt namn] var idag"
På så sätt får du och starkingen ett starkare band mellan er. Han känner igen sig i dig som upplevt hur svag Kalle är. Det gäller för dig att hitta en gemensam fiende, så du själv inte blir offret för starkingen.
"När du växlar, slå av lite mer på farten."
Den frasen bör du vara sparsam med, du blottar dig nämligen något oerhört mycket. Men om du har svårt att ta dig förbi honom, trots stötförningar var och varannan gång, så måste du påverka honom på något vis.
"Backintervallerna i morse sitter kvar i benen."
Detta förmedlar att du egentligen är starkare än vad du visar. Han ska fan inte tro att han är något bara för att han råkar vara starkare än dig.
Om du blir anklagad:
"Det går så sakta idag och jag vill ha mer fart."
Om någon anklagar dig för något så vidrigt som stötförningar...
"Ska jag behöva bromsa mig ner? Stå över någon förning istället om du är trött."
Om någon anklagar dig för att halvhjula ,så vänder du på det hela, och påpekar på ett fint sätt för personen att den är svag.
Nu lär jag sluta med dagens lektion. Blev lite läsning för er det här. Jag ska ut och träna, kanske fyller jag på denna lektion senare med mer info. Om jag kommer på någon.
1. "Favoriter"
SvaraRadera2. "Lägg till i favoriter"
- Check!
Äntligen nàgon som har greppat det här med riktig cykelàkning! Mycket rolig läsning och kul att lära sig nàgra nya knep. Dem ska testas redan i eftermiddag!
på tal om långa, dödande inlägg... /stef
SvaraRaderahaha, så det är så alla gör emot mig på träningarna, surt. Något tips om man är svagast i gruppen då?
SvaraRadera:) Underbart inlägg!!!
SvaraRaderahaha nu blir det ut och slakta tröttingar! =P
SvaraRaderaHaHa! Många testade och välkända varianter som du har beskrivit målande.
SvaraRaderaHa ha fy fan va bra tips.
SvaraRaderaHaha! Kan inte låta bli att bli lite nostalgisk: Många av de tipsen utnyttjade jag och en träningskamrat en gång för många år sedan. Det var nämligen en i träningsgruppen (den starke) som hade visat obehaglig styrka under en period. Inför en lagtempoträning beslutade vi oss därför för att samarbeta för att bli av med "den starke" - det självklara syftet var såklart att det för tränaren som låg bakom i bilen skulle se ut som han inte var så stark längre... Sagt och gjort - vi såg till att min kamrat satt omedelbart framför "den starke" och jag omedelbart bakom. Min bundsförvant gjorde omedelbart en stötförning av sällan skådat slag och växlade nästan direkt utan att slå av på farten. Effekten blev att "den starke" fick slita rejält innan han ens hade kommit fram i spets. Väl där ville han sin vana trogen imponera på tränaren så han såg till att ta en rejäl förning trots att växlingen förmodligen hade kostat en del. Jag laddade vad jag hade och när han till slut slog åt sidan gick jag fram som om detta var den sista förningen i mitt liv (hårt och långt) - samtidigt släppte min kamrat ett par meter för att sedan lägga på en spurt när "den starke" hade glidit ner jämsides. Inte utan en viss glädje kunde jag, när jag var klar med förningen, konstatera att "den starke" inte längre satt med...
SvaraRaderaHaha, fan vad grymt!
SvaraRaderaFy fan!! går in här för att kolla runt lite och blir påmind om hur jag hade det för två timmar sedan..ALLA 7 punkterna genomled jag idag..alltså genomled, inte utförde....;o)
SvaraRaderaunderbar bloggläsning, vad blir nästa del av skolan? Skyltspurter kanske?
För fan Öijer! Sån't där ska man lära sig den hårda vägen inte tillgodogöra sig framför dataskärmen en tisdagskväll. Men det var väldigt roligt och välskrivet.
SvaraRaderaTsss sen när har du varit starkas på en "lagtempoträning"?
SvaraRaderaMer än så orkade jag inte läsa ;)
*lol* bästa inlägget hitills =)
SvaraRaderaKlockrent!
SvaraRaderaHelt underbart. Så ska jag köra på LEL.
SvaraRadera/johan
Är du oxå triathlet... :-)))
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaVill bara berätta att jag lagt in en läng till detta underbara inlägg på min blogg.
http://triathlonsport.blogspot.com/2010/06/trost.html
Tack ska du ha.
SvaraRaderaUnderbart skrivet, å tack för tipsen........Dock så blottar ju dig som en svag cyklist.........
SvaraRadera