Lugnets DH-backe, och Domartornsbacken

Redan när jag kom till Jungfruberget så insåg jag att det inte skulle räcka till för att skrämma igång kroppen. Småbarnspappor är väldigt trötta på kvällarna, det ska ni veta. Hade jag lagt mig istället för att sticka ut och träna, så hade jag somnat ganska omgående. Men istället kastade jag i ett par sockerbitar i lite Coca Cola innan jag stack ut. I ett desperat försök att kicka igång kroppskrället.
Det fina med domartorn är att det spelar ingen roll om man är trött eller seg, för att komma upp över huvudtaget så måste man ta i. Ordentligt.

Det här är den lätta delen av Domartornsbacken.

Jag fick för mig att jag skulle åka Domartornsbacken upp och Lugnets DH-bana ner. På så sätt både träna fysik och teknik idag. Det är ju rackarns skoj att leka. Har nog börjat bli för gammal, trettioårskris? Första försöket utför stannade jag här:

Fastnade lite vid stenen som cykeln är lutad mot. Det spårval jag ville åka i, går i trädets böj. Men kurvan jag fastnade i senast gick lätt som en plätt. Hade dock svårt att hålla uppe blicken och missade därför idealspåret.
Nu blev det ändå bara två vändor upp för Domartornsbacken idag. Men det beror inte så mycket på tröttheten eller att jag tog slut.
Utan jag klarade nämligen stenbranten i DH-backen. Hela. På andra försöket, med syrastinn kropp. Så istället för att plåga mig en gång till så frirajdade jag lite.

Det här droppet var faktiskt inte det största som jag klarade. Tog ett senare som var ca: 80 cm högt. Det är högre än era köksbord där hemma det. Men mobilens batteri tog slut när jag skulle kolla om denna film blev bra. Så jag kunde inte filma det. Det är fan stort för att vara jag det. Hela mitt liv har jag haft som mål att, förutom ha ruskigt kul, cykla så snabbt som möjligt. Har aldrig varit någon hopp och lek-kille. De drop jag brukar utsätta mig för är tottoarkanter som jag måste ner för.

Darvell blev bäste svensk idag med en 62:a plats. Det var grymt fint. Och grymt. För att få starta längre fram nästa helg behövde stackarn få poäng. De 60 främsta får poäng. Darvell var bara 13 sekunder från att slippa allt för mycket trängsel nästa vecka. Nu får han istället köra om 120-140 tröttingar igen. Från plats 38 och ner till 60 tappar poängskalan en poäng per placering. Men stannar på 8 poäng till 60:e plats. 7, 6, 5, 4, 3, 2, och 1 poäng kan man alltså inte få i världscupen.
Tittar man på varvtider så hade Emil Lindgren ett varv som var två sekunder snabbare än Darvells bästa varv. Men jag gissar lite fräckt att Darvell hade kunnat åka lite snabbare utan trängseln i början. Faktiskt så tappade Darvell 3½ minut på första varvet och sedan knappt en minut per varv, i snitt. Tar man bort förstavarvet, då han trängdes med massorna, så hade han en topp 40 i kroppen idag.
Om. Det är ett fint ord.
Jag är imponerad av hans insats och lider lite med honom samtidigt. Men har man inte poäng så får man stå långt bak. Bara att gilla läget.
Övriga svenskar:
78 Matthias Wengelin
89 Emil Lindgren
98 Anders Ljungberg
106 Olof Jonsson
127 Mattias Nilsson
163 Calle Friberg