Cykellycka

Idag upplevde jag äkta cykellycka a la Gävles Endorfin-Lina. Allt gick så lätt, allt var så vackert, allt var så roligt. Det fanns inga problem, det fanns möjligheter. Styrka, harmoni, balans och tekniken satt som en smäck. Jag såg spårval på stigarna som aldrig förr och jag satte nästan vart enda spår. Jag var ett med cykeln. Hade flow, helt enkelt. Klarade att cykla en uppförsbacke som jag aldrig tidigare hade klarat. Bara en sådan sak.
Turen började givetvis hemma hos mig, efter ett par kilometer började stigarna. Kom in på blåa spåret som leder till Stångtjärn.
Blåa milspåret i Stångtjärn bjuder nog på den bästa, uppmärkta, stigcyklingen i Falun. Kan jag varmt rekommendera. Inget för nybörjare kanske, men gillar du att cykla på stigar och gillar du stenar och rötter så är denna helrätt. Bitvis ganska svår. Det finns utmaningar också för vältränade och tekniskt skickliga elitcyklister. Lite blöthål och några träd som fallit över stigen efter 2-3 kilometer sänker upplevelsen en aning. Men i övrigt. Guld.
Nåväl, tog mig alltså till Stångtjärn och därifrån via stigar ut mot Källslätten. Ett par kilometer innan Källslätten låg det massor med nedfallna träd och trädtoppar på stigen och runt om i skogen. Lite synd. Från Källslätten på lite endurospår, provade på några svåra backar. En satt som en smäck, den andra får jag ta vid annat tillfälle. Såg massor av spår från vildsvin, skogen var väldigt sönderbökad. Stannade till en snabbis, vill gärna se ett vildsvin någon gång. Saknas i meritlistan.
Helt sjukt bra dag. Svårt att beskriva. Sådant driv, ett med cykeln, fantastiska däck, fantastisk gaffel, härlig natur. Igår hade jag en riktig rasdag då allt var misär, och så idag kom plötsligt detta.
Kom tillbaka till Stångtjärn, hade en del tid kvar innan låsen skulle bytas ut där hemma. Så jag åkte in på den andra delen av blå spåret. I sista långa utförsåkningen känner jag att jag hamnat i cykelhimlen. Grym fart, vassa stenar kommer överallt men jag lättar cykeln i precis rätt ögonblick, sätter varje spårval. Flow.
Det planar ut och jag rullar några meter innan jag ska ut på motionsspåret. Då hör jag ljudet alla cyklister känner igen, punktering. Men inte ens det gjorde något. Jag tog det med ett skratt. Skrattade lite extra åt min värdelösa pump. Den är liten, väldigt lätt och väldigt snygg. Men värdelös.
Lätt och snygg. Det är väl ändå viktigare än att åka runt med en sådan där ful sak som vissa tvingar ner i ryggfickorna? Man ska ju ändå inte punktera.

Så idag kände jag att det fanns hopp. Det var fantastiskt. Ville inte att det skulle ta slut, samtidigt som jag inte ville fortsätta tills det övergick till annat än lycka. Tre timmar var en perfekt tid idag.


Blå spåret, dagens första pisspausplats förevigad.


Blå spåret, lite småknivigt.


Blå spåret, underbart.


Inte ens snö eller tjällossningen kunde dämpa mitt humör idag.


Som jag tidigare skrivit, så har vintern varit hård mot stora delar av skogarna i Falun. Det blev en del trädklättring idag tyvärr.


Mitt ute i mörka granskogen finns dessa vitsippebeklädda ängar. Källslätten kallas platsen. Åk dit någon gång, ta med familjen och grilla ett par korvar vettja.


Här har Novemberkåsan gått ett år. Då stod jag i mörka skogen med ett par kompisar och såg enduroåkarna komma med sina hyfsade strålkastare...


Ibland är det inte svårt att känna glädje.


Branten några meter bakom cykeln är cykelbar, utför. En gång i tiden erbjöd jag Darvell 5000 om han klarade att cykla den uppför.