Distans idag och lite mer om Kolmårdsbiken

Hej och god kväll vänner!

Alltså det här med road trip i sin ensamhet behöver ju inte vara helt hemskt ändå. Lite bra musik och och vacker solnedgång kan ju vara rätt trevligt faktiskt. Såg också fem älgar bredvid vägen, så jag stannade till, slet med mig kameran och gick tillbaka. Hade ju inget att skynda mig hem till, så jag kunde ta det lugnt och fint hem igår.

Jag såg förresten en småstöddig tjäder på uppvärmningen igår.

I morse vaknade jag strax före sex på morgonen. Lite småstört, men ändå gött. För då kunde jag masa mig ut på lite distans för att sortera tankarna från gårdagen och samtidigt fila lite på det jag igår kände att jag behövde förbättra. Som att inte hålla så hårt i styret. Det är ju inte så konstigt att man får ont i händerna om man håller hårt i styret...

Nåväl. Jag började med att cykla till Stångtjärn, stigarna börjar bara 500 meter från mitt hus! Väl där så körde jag Stångtjärns blåa ett varv innan jag letade mig vidare bort till Källslätten och sedan tillbaka till Stångtjärn igen. Favoritskogarna! 

Fint väder, fågelsång och favoritstigar, det blir inte mycket bättre!

När jag kom hem så stoppade jag i mig lite energi och åkte för att hämta hem mina barn. Därefter tog cykeltvätt och biltvätt igång. Fyra cykeltvättar och en ren bil var ju inte fy skam på en dag. Jag har ju haft den cykel som Calle Halvarsson ska ha hemma hos mig och den hämtades idag. Strax därefter så kom Mats från Bianchi förbi och hämtade två Bianchi-cyklar. Plötsligt fick jag lite mer plats i cykelrummet.. Mats och jag snackade en stund, kunde nog ha fortsatt rätt länge med det. Trevligt trevligt.

När allt var rent, ihopskruvat och städat så tog jag med mig tjejerna till affären för att panta lite burkar och flaskor samt handla. Därefter plockade vi upp Filip som var hos en kompis innan vi landade hemma och plockade fram våffeljärnet. 

Frida vilade inget idag och kroknade ganska tidigt i kväll, nu är det snart dags för mellanbarnen att slockna också. 

Jag har tänkt lite mer på den där Kolmårdsbiken. Alltså ser man på hur jag körde i fjol så var jag ju ändå rätt så bra igår. Det är egentligen småsaker jag behöver förbättra, men dom där småsakerna blir ju rätt stora när man tävlar i ett par tre timmar. Så även om jag gick i mål missnöjd så tror jag inte att det är så långt borta att jag börjar köra bättre. Sen är det klart att också alla andra kan komma att bli några strån vassare. Det gäller väl bara analysera sitt lopp, komma fram till lämpliga åtgärder och genomföra förbättringsinsatserna. 

Jag mötte inte bara en tjäder på uppvärmningen igår, mötte även Mikael Flockhart som beklagade sig lite, han hade nämligen tränat 20 timmar i veckan dom senaste sex veckorna och hade på denna veckas fem första dagar fått ihop 21 timmar, så han var väl lite seg. Stackarn. Han verkar ju verkligen gå in seriöst för denna säsong, släpper han upp träningen lite nu och dominerar Långloppscupen, eller är han kanske som allra bäst när han tränar jättemycket?

Mest imponerande insatsen igår stod väl annars hemmaåkaren, ordförande och banmarkeraren Fredrik Lagercrantz för. Han körde väl ikapp täten som jag släppt, och blev trea i tävlingen! När jag kom till tävlingsplatsen så hade han precis markerat en bit av banan och jag trodde ju att eftersom han haft så mycket att göra med tävlingen så skulle jag nog slå honom. Jo, tjena! 

Nä, nu ska jag ta och natta ett par barn istället. Vi hörs igen imorgon!

Dagens pass:

Ingen succé på Kolmårdsbiken

Sista två bilderna har Linda tagit.

Hej och god eftermiddag!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag fick bakhjulspunktering och blev 17:e, det är den korta historien från mitt lopp.

Sitter på Espresso house i Norrköpings Resecentrum med Linda och tar en fika. Hon ska ta tåget hem om ett tag så vi chillar här och kollar sociala medier.

Vi kom i alla fall ner till tävlingsområdet i god tid, gick på toa, hämtade nummerlapp och justerade däcktrycket. Det där vanliga, ni vet?

När starten gick så började vi med 12 kilometer grusväg i maklig fart. När första stigpartiet närmade sig så drevs farten upp och jag trillade in på första stigen som trea, bakom Mikael Flockhart och Calle Friberg. Kanske en smula överambitiöst, men jag tänker inte be om ursäkt för att andra inte var snabbare än mig in på stigen. Jag tänkte ta ett smart spårval i ett lerhål och fastnade. Släppte förbi Fredrik Berg men kunde köra ikapp igen. Ut på nästa grusväg så var vi fem då även Henrik Sparr var med. Intensiteten var hög (för mig i alla fall) men jag hängde på en stig till eller så. Fick släppa iväg dom efter 35 minuter.

Fredrik Lagerkrantz och Nils Lillpers passerade mig och jag var lite för ansträngd för att kunna haka på. Hamnade istället i en grupp med Stefan Carlsson, Erik Mattelin, Samuel Brännlund och Johan Norén. Mot slutet av första loopen så tappade jag gänget men fick hopp om livet igen när Samuel svängde fel när vi skulle ut på andra loopen. Vi passerade Nils som ramlat i ett lerhål, körde ifatt Erik och nu var vi en trio som höll ihop.

Ut på tredje loopen så försökte jag öka tempot något och efter ett tag så kom Emil Lindgren ifatt oss, han hade haft av kedjan i starten... Jag bestämde mig för att försöka hänga på honom så länge som möjligt. Bra träning i värsta fall och med lite tur så skulle Samuel eller Erik tröttna innan mig. Men i en utförslöpa efter ungefär fyra mil så punkterade jag bakdäcket. Sullade en massa när jag skulle fixa det och rullade iväg totalt oinspirerad.

Sista biten in till mål så körde jag distansintensitet, var svag och hade ont i händerna. Måste redigera bort en del svordomar ur kommande videon...

Blev som sagt 17:e och nu är i alla fall premiären avklarad. Det kan nästan bara gå bättre nästa gång, bara att bryta ihop och komma igen!

Linda sa att hon hade ont i benet redan när hon klev ur bilen. Sedan fick hon kramp tidigt och klev av efter andra loopen. Hon är ändå glad att det finns snälla människor som stannade och hjälpte henne sträcka ut benet när hon fått kramp.

On the road

Hej och god morgon!

Linda och jag är nu på väg söderut med slutdestination Sörsjön norr om Norrköping, där Kolmårdsbiken idag ska avgöras. Äntligen så kommer jag att få möta mina konkurrenter/vänner igen och det ska bli riktigt kul att få tävla. Det är en massa snabba cyklister anmälda så det kommer nog att gå undan och det är alltid lite extra kul. Hoppas givetvis på bra ben och oavsett hur benen är så ska jag göra mitt bästa.
Har med mig min Garmin VIRB också, så om allt går som det ska så blir det en video från loppet sedan.

Några favoriter i herrklassen är Calle Friberg, Mikael Flockhart och Samuel Brännlund. Det finns ett helt koppel till med snabba cyklister så jag tror på en ganska tät och spännande tävling.

Tävlingen är 55 kilometer lång så den är väl kanske inte ett långlopp enligt regelverket, tror det ska vara minst 60 km då. Men det är långloppskaraktär och som förstått det så ska det vara ganska mycket stig. Jag har faktiskt kört Kolmårdsbiken en gång tidigare men det var 2009, så jag minns inte mycket av det. Men ni kan ju alltid läsa blogginlägget här: http://oijer.blogspot.se/2009/05/trotta-falucyklister-resultat.html

Jag hittade faktiskt en video som någon producerat från tävlingen 2009 som ni kan se här: https://youtu.be/twUXSBL2H1A

Väckningspass med sega ben

Hej och god förmiddag!

Cyklade till jobbet med sällskap av Linda i morse för att få till någon form av väckningspass och samtidigt hinna återhämta mig ordentligt till morgondagens Kolmårdsbiken. Hade dock sega ben och ingen vidare bra känsla, kanske satt gårdagens Le Peloton kvar i benen? Under inledningen av dagens pass så frös jag också vilket inte direkt underlättar sprättkänslan.

Klämde två intervaller på väg till jobbet. En på 4:37 med 349 watt i snitt och en på 6 minuter med 318 watt i snitt. Lite mesigt och så, men det kändes som om benen behövde luftas lite snarare än att väckningspasset skulle vara hårt idag. I ärlighetens namn så hade jag väl inte så mycket mer i mig. Normalt sett vilar jag ju torsdagar om jag har tävling på lördagar, men Le Peloton ville jag inte missa...

Ny cykel från Canyon och kvällspyssel

Hej och god kväll!

Idag har Canyon Sverige lagt ut en nyhet om att jag ska köra för dom. Känns ju hur mäktigt som helst faktiskt, att någon skulle vilja berätta om att dom samarbetar med mig. Ni kan läsa deras nyhet här.

Apropå Canyon så såg jag igår en artikel om läckta bilder på en ny cykel från Canyon. Det är en kolfibercross som kommer bli en fin toppcykel i deras Inflite-gäng med crossar. Inflite CF SLX ska den heta om man ska tro bilderna och artikeln. Läs hela artikeln här om du är intresserad.

Idag är det ju torsdag och det blev som det brukar bli, ridtorsdag. Det var härligt att få lite tid tillsammans med Ebbah när hon gör det hon gillar allra bäst.

På väg hem så åkte Linda och jag förbi Mimos och hämtade hem lite mat till oss. Två olika pastarätter, det är ju ändå långlopp på lördag. Jag har faktiskt tryckt i mig nästan ett kilo godis också från igår kväll till idag efter lunch. Har nu lite ont i magen och undrar vad det kan bero på...

Efter att vi ätit maten så gick vi ner i källaren för att putsa på och skruva lite på cyklarna. Förstår ni hur sjukt smidigt det är att ha sexekrade hjul när man ska rengöra hjulen eller? Stora ytor som är lätta att tvätta och lätt att komma åt överallt. Supersmidigt!

Lindas cykel hade lite missljud som jag lyckades åtgärda, tur att jag har (haft) mekanikerlicens hos Svenska Cykelförbundet!

Det är kul att spendera så mycket cykeltid tillsammans med Linda och nu laddar vi båda två inför lördagens Kolmårdsbiken, ska bli skitkul verkligen!

Le Peloton och bra vinterträning

Hej!

Får man skryta? Det är förresten min blogg, så det får jag göra. Jag är nämligen ganska så nöjd med hur jag har lyckats genomföra vinterträningen detta år. Jag kan inte visa så stora förbättringar på testcykeln, men om jag ändå är igång med skrytandet så har jag faktiskt tagit personbästa på både ettor och tjugor när jag kört mina intervaller denna vinter. Men det jag känner är när jag är ute och cyklar. Tävlingsträningarna på Jungfruberget känns stabila och det här med Le Peloton känns också bra, så helt fel kan träningen inte ha gått. Dessutom så var ju tiden i Norlingberg igår ingen katastrof även om min insats och känslan var ren katastrof.

På Le Peloton idag kände jag mig stark och snabb, tror faktiskt att även Le Peloton-Jonas var lite ansträngd där ett tag. Men på sista krönet med 4-5 kilometer kvar så rostade han mina ben, så i avslutningen var det kattungevarning på mina förningar. Men fan, överlag bra känsla och om Jonas fick mest vind på näsan i täten idag så hade nog jag näst mest.

Tittar man på hur vinterträningen gått denna vinter och då menar jag perioden november-mars, så har jag tränat nio timmar och 24 minuter mer denna vinter än förra vintern. Inte så stor ökning men det är ändå en ökning och då ska vi komma ihåg att jag inte tränade mycket alls i november denna vinter. Jämför vi istället december-mars denna vinter mot förra vintern så ligger jag på 30 timmar och 50 minuter mer än förra vintern, och det är stor skillnad (ca: 25% ökning) på fyra månader det.

Hur mycket man tränar säger ju egentligen inget om hur bra man blir, men det är ganska svårt att vara dålig om man tränar mycket. Jag hoppas att min återfunna kontinuitet kommer resultera i ett resultatmässigt bättre 2017 jämfört med hur det gick 2016.

Bra drag idag som sagt, snitteffekten blev 302, 322 och 304 watt på dom tre fartsträckorna. Det är kul när det går bra och det inspirerar ju bara till att vrida ur lite till. Trött blir jag i alla fall och det är väl huvudsaken?! Snitthastigheterna på fartsträckorna blev 44.4, 45.2 och 41.6 km/h. Snittpulsen blev 167, 171 och 170.

Även på STRAVA så kan man se att det gick ganska fort idag, som nytt personbästa på Två lönndryga backar och två sekunder från personbästa på det 5.2 kilometer långa segmentet med grusavsnittet där vi snittade 39.8 km/h idag:


Skoj träning och här kommer några bilder också!

16 tappra cyklister till start klockan 06:00 i morse.

Selfie efter första fartsträckan.

Klassisk bild efter andra fartsträckan, undrar hur många gånger Tommys Motor synts i denna blogg?

Le Peloton-Jonas och jag väntar in övriga efter avslutad sistasträcka.

Fika efteråt på konditori Focus.

Det som gör Le Peloton så bra är ju att det är så många som vill ta i så mycket och kör så fort som dom bara orkar. Jag vill påstå att man inte får mycket bättre träning i det här länet, än vad man får på Le Peloton. Tack till alla ni som är med och gör det så bra!

Tre gånger uppför Norlingberg

Hej och godkväll!

Tidigare ikväll så hämtade jag upp Linda från tåget, vi tog ett snabbt stopp på Willys för att hämta ett paket +ANNAT. Sedan direkt hem för att byta om och bege oss ut på cyklarna. Ja, vad ska man säga...?

Planen var Norlingberg några vändor, tills vi blivit trötta. Men innan vi åkte dit så körde vi ett halvt varv på Öijer XC-Arena. Det var väl inte jättekul kanske. Slaktstigar i kombination med att stora delar hade avverkats.. Men vi fick i alla fall lite frisk luft och hade trevligt sällskap. När vi äntligen kommit ut på asfalten igen så styrde vi mot Norlingberg där vi först körde en uppvärmningsrunda uppför backen, sedan maxade jag en gång och efter det så tog jag mig upp en gång till i halvfart.

Så jäkla klen, matt och klappkass idag. Det var rent fruktansvärt. Snittpulsen i "maxningen" motsvarar ungefär ett halvslappt långlopp. 86.4% av max. Det var liksom bara att ta sig upp hjälpligt, det fanns inget att trycka på med. Tiden blev 4:02 enligt STRAVA och det var faktiskt förvånansvärt bra med tanke på känslan i kroppen och den mentala oviljan att ens ta i. Visserligen 28 sekunder från personbästa, men när jag kommit upp så tänkte jag att jag lätt kan köra en halvminut snabbare. Utan att då veta vilken tid jag haft. Så jag får väl återvända motiverad och laddad någon gång helt enkelt.

Imorgon bitti kör vi Le Peloton, förhoppningsvis så är jag inte lika gnällig efter det. Vi hörs!

Tredje och sista bilden har Linda tagit.