Backfan blir Emil Lindgrens backe?!

Fick detta MMS igår och det verkar som om Emil Lindgren blev den förste att cykla upp för den där branta backen bredvid där jag bor. Det känns som om det börjar bli dags att köra ett nytt back-race!

Förra veckans sömnrapport. Blandar högt och lågt. Ungefär en timme under önskat snitt, kämpa Henke!

Ny vecka, nya tag. Idag väntar ett testcykelpass. Träningen rullar på nu och jag ska se till att april blir en riktigt bra månad!

3 timmar perskryddad distans

Tjena!

Det blev en distanstur idag och det var ju riktigt bra för skallen att det blev så. Körde lite drygt tre timmar och kryddade distanspasset med lite högkadensövningar (toppade 172 rpm), en trettiosekundersrökare och en trettiominutare. En riktigt cykelsoppa alltså.

Lyckades faktiskt ta nytt personbästa på mina trettio sekunder max där jag snittade 918 watt! Förra rekordet var 882 watt.

Såg Tussilago för första gången i år, härliga tider!

Mumsade på lite marsipan från Anthon Berg.

Redo för 30 härliga minuter plåga.

Ansträngd.

Nya siffror att titta på. För att få ett beräknat VO2max så krävs att man kör minst 20 minuter med effektmätare (helst max då om man vill ha bra siffror). Tidigare så har det inte gått att få data från effektmätaren på två enheter samtidigt, så jag har alltid valt att ha effektdatan i min cykeldator. Men sedan en tid tillbaka så kan man alltså nu ha effektdata i både datorn och klockan samtidigt. Superkul!

Min trettiominutare gick faktiskt också väldigt bra och jag fick till ett snitt på hela 340 watt. Tidigare år när jag har kört långa intervaller (15-20 minuter) ute så har 320+ varit ett bra riktmärke för en lyckad intervall. Så det här var ju riktigt jäkla bra alltså! Efter 20 minuter så hade jag 332 watt och avslutade sista tio med 358 watt. Snittpulsen blev faktiskt inte så anmärkningsvärd utan landade på 87.5% av max. Ganska kontrollerat och bra alltså.

Hoppas det här innebar slutet på den där bromsande känslan i benen.

Efter träningen så åt jag lite med Filip och sedan så satte vi oss i bastun en stund. Härligt varm och mosig nu alltså. Bra avslut på veckan!

Här hittar ni all data från dagens pass:

Ronde Van Vlaanderen / Tour of Flanders / Flandern runt 2016 live

Yes,

idag är det dags för ännu en stor cykeltävling och denna gång är det dags för den hundrade upplagan av Flandern runt. Troligtvis Belgiens största årliga idrottsevenemang med miljonpublik längs tävlingsbanan. Idag kan ni även se damernas Flandern runt live, funkar via länken nedan från 13:45:
http://www.proximustv.be/nl/wielrennen/flanders-classics/rondevanvlaanderendames

I startlistan för damernas lopp hittar vi följande svenskor:
#3 Emma Johansson
#93 Sara Mustonen
#156 Emilia Fahlin
#214 Sara Olsson
#244 Sara Penton
Hela startlistan hittar ni här: http://www.rondevanvlaanderen.be/nl/elite-women/race/participants

I startlistan för herrarnas lopp hittar vi följande svenskar:
-
Hela startlistan hittar ni här: http://www.rondevanvlaanderen.be/nl/elite-men/race/participants

Nä, tyvärr kommer inga svenska herrcyklister till start i år utan vi får hålla tummarna för damerna och hitta andra favoriter i herrloppet.

Från klockan 14:00 kan ni följa Flandern runt live via Eurosport. Har ni inte Eurosport men vill följa loppet live ändå så kika här: Live stream Tour of Flanders 2016.
Belgisk TV sänder från 12:00, kika här:


Här är en karta för damernas Flandern runt, med information om backar och gatstenspartier:

Här är en karta för herrarnas Flandern runt, med information om backar och gatstenspartier:

Det är något som bromsar

Tjena!

Testcykel i natt med samma kassa känsla som dom senaste dagarna. Det är liksom en bromsande känsla i benen när jag tar i. Riktiga stypben som jag hela tiden måste tvinga att trampa och ingenting kommer gratis. I natt körde jag 2x15 min @ 304 Monarkwatt, kändes inte bra någonstans.
Mentalt väldigt tufft att behöva slita varenda sekund av ett pass, så här kan jag inte ha det!

Det står distans på schemat men Ronya ska till Stockholm idag, så jag vet inte när/hur/om det blir någon distans. 

Mycket gnäll i det här inlägget, men livet och cyklingen är ju faktiskt inte bara vingummi och vaniljsås.

Vi är tillbaka

Vilken match, va?

Den mellan MoDo och Leksand igår alltså. Leksand har verkligen rest sig när de varit som mest uträknade under hela säsongen. I november låg dom ju sist i Allsvenskan och jag tänkte att dom kanske kan skärpa till sig och slippa kvala neråt. Sen lyckades de bli fyra i serien. I kvalserien så förlorade de första matchen och var uträknade, förlorade senare en till match och var ännu mer uträknade. I sista matchen var de tvungna att vinna med fyra mål mot Mora och vann med 6-0. Helt sjukt bara det.
Leksand förväntades sedan få stryk mot Tingsryd men vann väl det där ganska komfortabelt. Slutligen så var det då kvalet mot MoDo som började 0-5 och 0-4 i dom första matcherna. Leksand totalt uträknat igen. Meeeeen, igår blev det vinst i sjunde och avgörande matchen. Leksand låg under med 1-3 och MoDo var bästa laget. Leksand, som ytterligare en gång var uträknade, lyckades ändå kvittera i sista minuten och vann sedan i sudden. Ah, sjuk säsong och nu är alltså Leksand klara för SHL. Redan nu. Hoppas laget och organisationen är redo!

Måste passa på att säga att jag lider med MoDo. Detta klassiska lag som verkligen borde höra hemma i SHL, hoppas dom studsar tillbaka snabbt. En annan jag lider med är Hannes Salo, generöst ändå av Janos att erbjuda sig att betala för det...

Igår så cyklade jag hem från jobbet. Kände mig som skuggan av mitt forna jag.. Hö-hö.

Gjorde hempendlingen till ett effektivt träningspass genom att köra åtta stycken spurter om 30 sekunder. Svinjobbigt och välbehövligt. Eftersom man inte sopat några cykelbanor här i Falun-Borlänge så måste jag cykla typ 8 kilometer längre än jag gör om jag tar kortaste vägen. Igår gjorde det ju inget eftersom jag behöver all träning jag kan få, men lite drygt ändå att behöva ha det så.

Det här med att jag kände mig så dålig när jag skulle köra Kompiskampen har jag funderat lite på och kollat bakåt i "träningsdagboken" för att hitta svar. Här är två förklaringar till att jag kanske inte var riktigt lika bra i slutet på mars detta år, som jag var förra året:
- förra vintern var jag frisk från mitten av december, i år var jag förkyld i januari och magsjuk i början av mars.
- från 1:a januari till 1:a april så har jag tränat 15 timmar mindre i år än i fjol, då är det också skottår i år.
- dagsformen kan ju vara dålig ett par dagar.

Söker inte ursäkter här, utan försöker hitta svar. Nu ska jag dock bli bra satan i april så sen ska ni få se på maxtjuga!

Jobbpendling med spurt-data:

Svensk MTB-cyklist till OS?!

Jenny Rissveds vinner i säsongspremiären i Milano, bilden har jag hittat på Jenny Rissveds blogg.

Hej!

I år är det ju OS-år och Sverige är väl sådär bra på att ta och förtjäna platser i cykel under detta mästerskap. Tänkte beskriva lite hur det ser ut på MTB-sidan i detta inlägg, med lite extra fokus på damsidan.

För att kvala till OS krävs två saker:
1. Att landet kvalificerar sig för en plats
2. Att SOK tycker att det finns någon cyklist som är värd att skicka dit.

I OS-tävlingarna så finns 50 herrplatser och 30 damplatser, dessa fördelas kortfattat på följande vis:
1. Värdnationen får en plats i herr- och en plats i damfältet.
2. OS-rankingen, som baseras på att man lägger ihop nationsrankingen från 25:e maj 2015 och nationsrankingen för 25:e maj 2016.
3. Om landet inte kvalar in via OS-rankingen så kan landet ändå få en plats om man leder rankingen i Amerika, Afrika, Asien eller Oceanien. Om ledande land redan har en plats så blir tvåan erbjuden en plats. Detta alternativ är alltså inte aktuellt för européer.

Man kan alltså inte som cyklist kvala till OS utan det är länderna som får platser tilldelade och sedan är det upp till respektive land att skicka någon. SOK har tidigare haft som ståndpunkt att man lär vara topp-8 i världen eller visa att man kan nå ett sådant resultat för att man ska förtjäna sin plats till OS i MTB. Men man kan göra undantag för yngre åkare som är påväg uppåt i karriären.

För nationerna på herrsidan så gäller att 1-5 på OS-rankingen får tre platser, 6-13 får två platser och 14-23 får en plats. På damsidan så får länderna som ligger 1-8 två platser och 9-17 en plats. Det gäller alltså att fixa topp 23 på herrsidan och topp 17 på damsidan för att Sverige ens ska få en plats.

Sverige ligger just nu på 20:e plats på både dam- och herrsidan i  OS-rankingen. Poängen från de tre främst placerade cyklisterna från varje land räknas samman för nationsrankingen.
3:e mars 2015 så låg Sverige 10:a i världsrankingen för MTB på damsidan, så vi har rasat snabbt. Då låg vi fortfarande före starka nationer som Danmark, Tjeckien, USA och Italien. Då var Alexandra Engen 23:a, Jenny Rissveds 30:e och Kajsa Snihs 74:a i den individuella rankingen.
Sverige var faktiskt så bra som 5:a i världen under juni-juli 2014 med Alexandra Engen uppe på en fjärdeplats! Men där hände något. Alexandra Engen drabbades av utmattningssyndrom och började därför dala på rankinglistorna (man behåller poäng från en tävling i ett års tid, sedan försvinner dom). Alexandra började ju tävla i fjol igen (härligt att se henne tillbaka!), men det har ju inte alls varit i samma omfattning eller nivå som innan hennes sjukdomstillstånd. Nu ligger hon 186:a i världen.

Så med en cyklist i världselit och en cyklist strax efter så ser ju Sverige ut att kunna fixa OS-platser ganska enkelt på damsidan. Men nu ser det inte ut så längre. Jenny Rissveds är just nu 19:e i världen och på väg uppåt, men bakom henne gapar det ganska tomt. SCF har väl insett detta att Engen inte kommer nå världselit i rankingen innan 25:e maj och i allra sista stund så har man bestämt sig för att skicka ut Åsa Erlandsson i världen för att samla poäng. Åsa har nu klättrat upp till 125:e plats och är med det näst bästa svenska. Engen ligger trea på 186:e plats. Tretton poäng efter Engen och på 210:e plats ligger Felicia Ferner.

Det ser inte så ljust ut för en svensk damplats i OS-loppet.
Jenny öppnade dock med en seger nyligen och hennes framtid ser ju fortfarande väldigt ljus ut. Men hon kan i princip inte på egen hand få upp Sverige topp 17 i rankingen. Det krävs att Engen börjar klättra snabbt i listorna och att Åsa jobbar in så många pinnar som möjligt. För det är på denna trio som SCF lägger allt sitt hopp på. Inget ont om Åsa, hon är absolut en av sveriges bästa cyklister, men det hade ju varit lite roligare om SCF hade kunnat skicka iväg någon yngre cyklist (Felicia Ferner?) istället. Nu kanske det bara var Åsa som hade den möjligheten i livet att just nu flänga runt i världen och samla poäng. Kanske hade den uppgiften dessutom blivit lite för tuff för en ung och mer orutinerad cyklist. Men Åsa är 42 år, så SCF gör ju ingen investering för framtiden i och med detta utan här läggs alla ägg i en OS-korg och så håller vi tummarna att det räcker hela vägen.

På herrsidan så ser det ju ljusare ut när det gäller OS-rankingen. Mycket tack vare den fina placeringen på nationsrankingen 25:e maj 2015 där Sverige låg 16:e. I år är man faktiskt 28:a i OS-rankingen som ger den sammanlagda placeringen är 20:e. Risk för ytterligare tapp innan den 25:e maj i år alltså!
Emil Lindgren har ju länge varit bästa svensk i rankingen men han hade en rövsäsong i fjol till följd av skadeproblem. Just nu är han på väg uppåt igen och befinner sig på 95:e plats. Det som gör att det finns hopp på herrsidan är att det är fler cyklister ute och tävlar internationellt. Unge Emil Linde ligger på 115:e plats, Calle Friberg 134, Matthias Wengelin 182:a och Gustav Larsson 269:a.
Det som gör att det ser positivt ut för rankingen här är ju att Sverige just nu faktiskt ligger på en placering som ger en OS-plats. Återstår dock att se om SOK väljer att skicka någon. Emil var ju snubblande nära till OS i London, men nu är Emil fyra år äldre och kan inte längre leva på "ung och lovande". Det kunde han egentligen inte till London-OS heller och det var nog därför han inte fick åka... Den i rankingen som kan leva på ung och lovande är Emil Linde som bara är 22 år, för övriga svenskar är det nog bara att slå sig in topp-8 på någon världscup som gäller.
Det ser inte så ljust ut för en svensk herrcyklist i OS-loppet.

Det är bara att hoppas att de cyklister som är bäst också orkar och har möjlighet att tävla mycket internationellt framöver.

Jobbigt men nyttigt att misslyckas ibland

Hej och godmorgon!

Igår gjorde jag ju ett mindre bra försök på Kompiskampen. Kände mig svag redan innan, alltså som att något var fel ungefär. Det höll sedan i sig till sena eftermiddagen faktiskt men sedan mot kvällen så blev det bättre. Så jag tänkte att det var väl lika bra att slänga in ett nytt försök på Kompiskampen då?! Skam den som ger sig, liksom.

Så trött och jävlig så vevade jag igång testcykeln klockan 23:37 igår. Värmde upp och hade inledningsvis en rätt kass känsla i benen, även om den blev något bättre under uppvärmningen.

Körde igång min tjuga, kände snabbt att benen inte var på topp men att det kanske skulle gå ändå. Nu hade jag inte ställt in siktet på nytt personbästa denna gång, utan ville bara vara jämn med februaris notering. Men, efter 9:33 så gav jag upp på 345.8 watt. Kändes ju rätt bedrövligt om jag ska vara ärlig.

Nåja, livet står ju inte direkt och faller med att jag inte genomförde Kompiskampen 2016. Men den här dåliga formen jag är i vill jag ju inte ha kvar allt för länge. Tur då att det är många veckor kvar till min säsong drar igång och att sådant här brukar vara övergående. Ibland behövs några dåliga dagar för att ruska om en och få en att vakna till lite. Nu är det liksom dags för skärpning på alla plan. Lite så känner jag.

Dåliga perioder har jag ju varje år, inget konstigt med det. Det vore ju faktiskt snarare konstigt om en person aldrig hade några dåliga dagar.

För att straffa mig efteråt (och lite för att få mer träningstid) så körde jag 400 Monarkwatt till utmaning efteråt. Det höll jag i 2:45. Där fick jag! Nu böjar resan tillbaka till toppform igen och antagligen så kör jag en maxtjuga igen i april bara för att ge mig själv revansch.

-----

I kväll är det match igen. Sista och avgörande matchen mellan Leksand och MoDo. Det var nog få som trodde att det ens skulle bli sju matcher, nu har Leksand allt att vinna och MoDo allt att förlora. Oavsett hur det går så har ju Leksand gjort en fantastisk säsong. Jag hoppas verkligen att dom tar chansen i kväll och lyckas besegra MoDo. Vi hejar från TV-soffan denna gång då vi inte hinner med en resa till Ö-vik, men såhär såg det ut i förrgår: