Tjääänna!
Long time no blog. Men nu är det dags igen. Egentligen så tänkte jag ju skriva om tävlingsträningen igår, men efter att ha cyklat i 3.18 så blev det skogspromenad med barnen och deras kusiner. När vi kom hem igen så hade ju min bedårande lilla dotter spelat in sista 16 milen av Flandern runt och då var jag ju tvungen att se det också. Så det blev sent.
Om vi tar det från början så vaknade jag vid halv tio, helt utan tankar på att det var tävlingsträning. Hade nämligen bestämt dagen innan med min fru att jag skulle cykla distans. Kollade min telefon och såg att jag hade något Facebook-meddelande om att en cyklist skulle köra med actionkamera.
Tog ju en stund innan poletten trillade ner. Tänkte då att det var synd att jag missade tävlingsträningen, eftersom den skulle börja klockan 10. Gick in på Facebook och såg att man ändrat starttid till 11, då kanske jag skulle hinna!
Satte fart ner i källaren för att damma av racern som stått sedan i höstas. Monterade mina Garmin Vector-pedaler också. Framhjulet behövde ett nytt däck och en slang men i stressen att fixa det så klämde jag slangen och gav då upp. Rotade fram tävlingshjulet istället och hoppades att limningen från förra säsongen skulle hålla. Hela tiden hade jag laddaren i till dom elektroniska växlarna...
Med en timme kvar till start så stod jag i kallingarna och pumpade däck. Fattade då att jag inte skulle hinna för egen maskin. Frågade frugan om hon kunde köra mig en del av sträckan, vilket hon kunde. Vilken klippa, älskar henne!
Hoppade i cykelkostymen och slängde in cykeln i bilen.
I ivern så glömde jag skoöverdrag. Fick med mig kedjeolja och tre limpmackor i alla fall så när frugan släppte av mig i Ornäs så kunde jag, med mackorna i magen, smörja kedjan, rätta till kläderna och börja cykla mot Torsång.
Själva racet bestod av 2½ varv på Milsbovarvet och sedan skulle vi fortsätta upp till Mora by för återsamling där. Totalt ca: 47 kilometer på en ganska platt bana med en backe på 35 höjdmeter som avslutning. Det var nog ett 20-tal cyklister som ville cykla fort igår och hade samlats vid kyrkan i Torsång.
På första varvet så fick tre man en lucka. Ganska starka cyklister, pratades det om i klungan så farten drevs upp ganska omgående. Marcus Streijffert, Janne Jakobsson och jag fick en liten lucka när samarbetet inte fungerade i klungan. Jag försökte göra mig av med bägge och ansluta till tättrion ensam. En fyramannagrupp skulle passa mig fint. Tyvärr var samarbetet i tättrion inte det bästa och det fanns nog trötta ben där så Marcus och Janne hade inga problem att också dom komma ifatt.
Vi blev alltså sex man i täten.
Bakom jagade fyra man och jag ville helst hålla gruppen liten så jag manade på och tog några rejäla förningar för att försöka distansera de jagande cyklisterna. Tyvärr så förstörde jag väl lite för mig själv där genom att förstöra samarbetet i gruppen med allt för hårda förningar. Kvartetten bakom blev en trio som anslöt i slutet av första varvet.
Intensiteten sjönk när vi blev nio man i tätgruppen, föga förvånande. Ute på andra varvet blev vi av med två cyklister i diverse ströattacker. Nu var vi alltså sju man och evigt starke Fredrik Frykberg satte in en soloattack när vi gick ut på slutvarvet. Vi kunde dock ganska snabbt få igång ett samarbete och hämta in honom igen. Jag började dock känna att dom där limpmackorna gjort sitt och kände mig stundtals ganska svag. Till skillnad mot första varvet då jag känt mig urstark...
Jag hade väl någon slags plan för vad jag ville göra på slutet men när jag i kantvinden med 4 km kvar skulle upp och höja farten så följde ingen med. Plötsligt så var jag ensam i täten före de sex övriga. Funderade snabbt på om jag skulle backa tillbaka, men det skulle ju bara vara fånigt. Så jag köttade väl på. Fattade ju att det skulle bli svårt att åka ifrån sex tappra cykelryttare, men var ju tvungen att försöka. Trodde ett tag att det kanske skulle hålla men så såg jag Frykberg göra en idiotförning på slutet. Han körde ikapp precis lagom till backen där vi först blev fyra, sedan tre och på slutet så åkte Marcus och Janne ifrån mig. Var för stum för att svara... Trea upp var ändå inte helt illa och jag fick ju köra mig trött.
Helst så hade jag väl önskat lite högre lägstaintensitet och att det kanske blivit mer splittring av tätgruppen. Men eftersom jag själv var en del av träningen så var det ju också upp till mig att sätta förutsättningarna. Då vi körde hela 47 km så var det kanske ändå bra att det gick lugnt ibland med tanke på hur krispig jag kände mig på slutet och under hemcyklingen...
Samling och lite försnack av
Marcus Streijffert.
Nio man i täten på slutet av första varvet.
Sju man kvar i slutet av varv två och med bra känsla.
Backen ute på varvet för tredje och sista gången.
Svartklädde
Marcus var snabbast idag.
Rödblåa
Janne var näst snabbast.
Hade gärna presenterat effektsiffror från tävlingsträningen. Men tyvärr så hade vänsterpedalen inte registrerat något, så ni får nöja mer med fart, distans, tid och puls idag. Till nästa gång så ska jag vara ute i bättre tid så jag kan kolla att allt är okej innan start.
Totalt cyklade jag i 3:18 och tävlingsträningen syns ganska tydligt på pulsen ovan.
