Alltså cykling är verkligen rogivande. Det spelar liksom ingen roll hur stressigt det varit på jobbet eller hur lite jag sovit, på cykeln kommer man snabbt till ro samtidigt som jag får förnyad energi. Som idag.
Härligt.
Flyt.
Kraft.
Då jag har jobbat ganska mycket ganska länge så har jag fått en del komptimmar. Passar på att ta ut ett helt koppel timmar nu under sport- och VM-lovet. Är därför ledig imorgon och måndag-onsdag nästa vecka. Ska bli skönt att faktiskt vila upp sig också, mer än dom där stunderna i sadeln. Samt att få spendera värdefull tid med familjen som är ledig.
VM-festen har börjat idag med kvaltävlingar till riktiga VM-loppen på dagen och invigningen nu på kvällen. Jag gjorde som många andra och såg invigningen på SVT Play. Har faktiskt inte köpt några VM-biljetter, men visst känner jag att jag vill uppleva stämningen på plats någon av dagarna.
Ska ni se tävlingarna live på Lugnet någon dag och i sådana fall, vilken?
Ni vet ju att jag igår kväll/natt körde styrkefyror. Efteråt så drack jag ett glas O'boy och i morse så stack jag ut för att cykla till jobbet utan frukost i magen. Fina grejer. Dammade av vintercrossen igen då det var hot om plusgrader på eftermiddagen och då är det ju alltid skönt med skärmar på cykeln.
På väg hem så var temperaturen fortfarande på rätt sida nollan och det kom en del snö.
Hittade ett VM-kit från CRAFT i postlådan. Skid-VM här i Falun startar ju med invigningen imorgon. Pepp!
Var givetvis tvungen att prova grejerna också. Med Richardsson sjuk och Jönsson skadad så är jag redo att hoppa in när Rikard Grip ringer!
Igår kväll så skulle jag köra styrkefyror, så det gjorde jag. Eftersom jag, via bloggen, vet hur jag genomförde dom senast så vet jag att det gick ganska så bra men att det var en smula (för) ansträngande. Så jag tänkte att det kanske är bäst att köra på samma motstånd och eftersom jag antagligen har blivit starkare på en dryg månad så blir det inte riktigt samma upplevda ansträngning.
6,2 kilos belastning förra gången och samma lika igår. Så långt, så bra.
Sedan blev det som det brukar bli, jag höjde ganska omgående kadensen och sedan var det passet urspårat. När jag väl har börjat så kan jag inte gärna sluta. Nu blev det inte riktigt samma upplevda ansträngning som senast, trots höjningen av effekt, så jag hoppas väl att det indikerar starkare ben bara.
Monarksnittwatt i intervallerna (förra gången inom parentes):
347.2 (341)
353.4 (341)
353.4 (347.2)
359.6 (341)
353.4 (341)
359.6 (341)
353.4 (347.2)
365.8 (347.2)
Vilket ger ett totalt intervallsnitt på: 355.725 watt (343.325).
Alltså en ökning med nästan 12½ watt när jag skulle köra på samma lika som förra gången. En av mina svårigheter det där, att hålla igen, Går det att öka så gör jag väldigt gärna det. Rekordet för mig är annars 366 watt (men bara fyra intervaller) eller 360 watt (7½ intervall), så jag är inte långt borta nu.
Att dra ett likhetstecken mellan ansträngning och snittpuls går kanske inte riktigt att göra på ett bra sätt, men jag gör det ändå (förra gången inom parentes):
160 (165)
165 (169)
169 (173)
171 (174)
172 (175)
171 (174)
173 (174)
174 (172)
Lägre siffror rakt igenom alltså, bortsett från sista intervallen. Men så skiljde det 18.6 watt i effekt också så det är väl förståeligt att det borde bli något jobbigare med den ökningen.
Körde ett Åstrand-test som uppvärmning på 250 watt och med snittpulsen (jag kör 5 minuter med varvtid varje minut och tar snittpulsen från dom sista 4 minuterna): 141.25 (jämfört med 143.5 förra gången).
Många siffror blir det och innan jag har dragit vartenda nummer från passet så kan jag väl istället hänvisa mina allra nördigaste läsare till gårdagens pass på Garmin Connect: https://connect.garmin.com/modern/activity/666129284
Sammanfattat så blev det alltså mycket mer watt än för en dryg månad sedan och på något lägre upplevd anstränging. Alltså ett kliv framåt och ännu ett kvitto på att vinterträningen leder åt rätt håll. Så här nöjd var jag efteråt:
Nu ska jag cykla till jobbet, det kommer också att bli kul. Vi hörs väl kanske i kväll, hoppas jag!?
I natt var det -13.6°C och inte ett moln på himlen, så jag passade på att spola Öijer Arena. Den måste ju vara sportlovsfin nu och vem vet hur många fler chanser det bjuds att spola is!? Barnen har både VM-lov och sportlov så det blir två veckor ledigt för alla skolbarn i Falun. Lokalerna behövs för VM och i mitt fall så behövs även skolbussarna i jobbet för att sätta in extra resurser...
I normala fall så skulle jag ju redan vara på jobbet nu, istället så sitter jag hemma och har precis avslutat en monsterportion med risgrynsgröt. Ska till jobbet, men valde att sova lite längre på morgonen och inte hetsa till jobbet idag. Har väl flextid osv.
Drömde i natt att jag körde backintervaller med Team Tre Berg. Vi var utomlands någonstans och intervallerna skulle vara tio minuter långa. Hade givetvis inga problem att hänga med grabbarna i backarna, så drömmen kändes väldigt verklig.
I eftermiddag/kväll/natt så ska jag köra testcykel. Hade en liten plan på att eventuellt cykelpendla till och från jobbet idag, men det var för lång startsträcka och för kallt för att det skulle bli helt aktuellt. Intervaller på testcykeln känns ändå helrätt så här andra halvan av februari, nu gäller det ju att försöka bli både stark och snabb. Styrkefyror blir dagens utmaning.
Om några dagar så är det dags för Kompiskampen #4 också, ska bli spännande att se om utvecklingen fortfarande är positiv eller om jag stannat av nu. Det går ju inte att utvecklas varenda gång, det vet jag om. Men nog hade jag lite kvar senast när jag körde 316,8 Monarkwatt?
Idag var jag med KFUM Falun F07-08 i Vikmanshyttan för tre matcher mot Leksand, Hedemora 1 och Hedemora 2. Ebbah började som målvakt och räddade 16 skott mot Leksand.
Sedan skulle Hedemora x2 mötas och här gjorde Ebbah sitt första mål någonsin i en innebandymatch!
Ååååå KFUM!!!
Sista matchen så spelade Ebbah center och vann 6 av 8 tekningar.
Ja, det fanns givetvis guldkorn att plocka ur denna innebandykaka men dom har det tufft i matcherna i KFUM. Ska inte säga att det bara beror på det, men dom spelar ju nästan uteslutande mot pojkar. Det har givetvis ingenting att göra med vilket kön man är född med i den här åldern, men om ni tittar på en skolgård så är det nästan enbart pojkar som spelar med klubba och boll i den här åldern och det syns på innebandyplanen.
Tjejerna har blivit bra mycket bättre bara under denna säsong och nu blev det faktiskt mål i samtliga matcher. Sju åtta stycken totalt faktiskt. Dessutom tar de för sig mycket mer nu och fegar inte i duellerna. Kul att se utvecklingen! I den här åldern så redovisas inga resultat överhuvudtaget, så det är bara på skoj.
Vi åkte väl före nio och kom hem vid sexton. Nu på kvällen har jag gubbsovit i soffan, trötting som jag är. Just nu är det -9 grader ute och det ska vara kallt även imorgon. Läge för att spola Öijer Arena igen alltså.
Idag blir det ingen medalj för min del, men Ebbah och Filip ska i alla fall sporta. Filip blev nyss hämtad av en kompis och hans förälder för vidare färd mot Leksand och Tegera Arena. Där ska Falu IF's pojkar spela matcher mot Leksand och Säter.
Jag tar Ebbah och Frida och styr bilen mot Viksmanshytans sporthall där Ebbah ska spela tre innebandymatcher. Det ser ut att bli en toppendag helt enkelt. Ronya har jobbat natt så hon får sova istället.
Eftersom vi kom iväg lite sent så åkte vi till IKEA för att käka middag. Jag tog pasta bolognese och två sorters efterrätt.
Vi kom ju fram till Högbo Brukshotell ganska sent, men jag ville ändå ut för att köra banan och väcka kroppen något inför dagens tävling. Jag hade ju ändå vilat hela onsdagen och torsdagen.
Jag var inte ensam ute för att kvälls-reka. Claes och Robert från Östersund var också ute för att kolla banan.
Väckningspasset där jag körde 2½ varv och tryckte på lite på det andra varvet:
Efter cyklingen så blev det en hamburgare och lite mer efterrätt.
Ebbah och jag på väg till frukosten.
Så var det väl dags för själva tävlingen också. Vi bodde ju precis bredvid banan vilket var väldigt behändigt så trots att jag kände mig lite stressad och tyckte jag blev klar sent så var det ju bara att rulla ut på banan och börja värma upp. Hängde på Vilhelm Ohlsson (Ville) som också skulle köra ett varv och tyckte att det var bra ansträngande att försöka följa honom. Fick till 12 bra uppvärmningsminuter.
Träffade Jesper Andersson (Jeppman) vid start/målområdet, klämde lite på hans däck och beslutade mig för att fylla på mina slangar med lite mer luft. Eller ganska så mycket mer. Kanske var det på grund av däcktrycket som det varit så jobbigt att hänga på Ville under uppvärmningen? Testade dock Jeppmans hoj någon minut innan start och oj, det var inte bara däcktrycket som skiljde... Grym hoj!
När starten gick så kom jag iväg som femma. Ville, Emil Linde, Jeppman, Magnus Palmberg och jag bildade tätkvintett. Det kändes väl rätt intensivt och jag fick slita rätt bra där på min femteplats. Banan bestod av en mer lättåkt del och en mer slingrande del. När vi körde på den mer tekniska delen av banan så kände jag att jag nog hade lite bättre kontroll än ett par av konkurrenterna vilket gjorde mig något mer trygg och jag hängde med första varvet. Ute på andra varvet så ökade först Magnus Palmberg och sedan Emil Linde farten, det blev för mycket för först mig, sedan fick även Jeppman och Ville ge sig. De släppte lagom till partiet där jag kände mig trygg så jag lyckades ansluta till de övriga två avhängda. Att ta upp någon jakt på Emil och Magnus var dock aldrig aktuellt i mitt fall...
På slutet av varv två så tappade jag lite till Ville och Jeppman igen och fick spurta ut på tredje varvet för att ansluta igen. Det är ju alltid bättre att sitta med än att inte göra det. I motlutet på den lätta delen av banan så kände jag att grabbarna nog fått bränna en del krut i Emil och Magnus fartökning, så jag tänkte att det var läge för mig att dels skrämma dem lite och även komma först in i skogsdelen av banan så jag gjorde en ganska rejäl fartökning. Först var jag lite besviken då bägge hängde på i mitt tycke lite för enkelt. Men jag tänkte att om jag ligger på gränsen så måste ju även de göra det. Så jag fortsatte att köra hårt. Till slut så tappade Jeppman en lucka, kanske var det efter någon miss för det blev ganska snabbt ganska många meter. Ville bet sig dock fast. På slutet av varv tre så passerade han mig, vet inte om det var för att få bestämma tempo eller om han ville skrämmas.
Tyckte ändå det var skönt att få sitta bakom lite och dels få hjälp att distansera Jeppman. Kände fortfarande bra kontroll i skogsdelen av banan och bestämde mig för att bara följa med Ville under den lätta första delen av banan på fjärde och sista varvet. Klarade jag bara det så borde jag hänga med honom i skogen och då skulle jag sätta in min attack på tredjeplatsen i sista spurtbacken med ett par hundra meter till mål.
Så blev det också. Sista varvet blev väl lite passivt. Tyvärr tappade jag lite på slutet av sista varvet så jag fick lägga in en långrökare bara för att kunna ansluta inför den sista spurtbacken. Trodde ändå att jag skulle kunna knäppa honom i backen. Kom in med bra fart, tog mig tid att ropa "kommer vänster" (vem gör sådant i ett försök till avgörande på slutet av en tävling?) men då svarade Ville upp bra. Det blev lite armbåge mot armbåge, styre mot styre men jag fick fördelen av en innerkurva och sedan kunde jag ta mig förbi honom innan sista 90-graderskurvan ner mot målområdet. Då visste jag att med en tvär högerkurva och en hårnålssväng innan det korta upploppet så var det klart. För att inte Ville skulle köra någon chansning på innerkurvan så stängde jag till den ordentligt. Ville körde in i mitt bakdäck, tappade all fart och då var det klart:
Trea på Högbo Fatbike Challenge!
Inför loppet så trodde jag att topp fem skulle vara möjligt och att chansen även fanns på en pallplats. Att det blev så är jag otroligt nöjd med och det var ju riktigt kul att få tävla igen.
Även Ebbah fick åka fatbike och tyckte det var riktigt kul. Hon ville ha en så vi frågade vad den kostade och det visade sig ligga på ungefär nio veckopengar.
Här är Garmin-data från dagens intensiva tävling. Drygt 92% av max i snittpuls i 45 minuter gav 62 timmars rekommenderad vila från min Garmin-klocka:
¨
Att cykla fatbike var faktiskt skitkul. Visst, det var inget sprätt- och fartmonster. Men man kör liksom över allt och precis som i cyclocross så går det att trampa igenom kurvor med sladd och tävlingen var ju fullt ös nästan hela vägen från start till mål.
Cyklarna från topp-5 idag:
