Söndagen den andra februari

Mobilbild från igår

Idag har vi varit på dotterns innebandy, hon är duktig och det märks att hon spelat en del med sin bror. När vi kom hem så skottade jag skridskoplanen så de kunde åka en stund. Passade också på att bygga lite sarg nu när temperaturen klivit över noll för första gången på hundra år. När sargen var "klar" så lassade jag på snö på en liten snöhög så att det blev en stor snöhög, grävde ur en liten snögrotta och gjorde sedan en trappa upp på taket och rutschkana ner. Om ett par timmar drar vi till ishallen och kollar på Falu IF - Lindlöven.

Om ungefär en timme börjar herreliten sin kamp om VM-guldet i cyclocross!

Väggad

Ja, jösses.
Idag small det till rejält och mannen med den stora släggan mötte upp på dagens distansrunda. I början av passet så kändes det inte speciellt bra. Jag har haft en småkrånglig mage i ett par dygn så jag var väl mest nöjd över att i alla fall sitta på cykeln. Dessutom var det ju riktigt vackert ute. Men ganska svaga ben och magknip stup i kvarten var ju ingen höjdare. Tänkte på att skriva ett gnällinlägg här på bloggen. Men så efter ungefär tre timmar så försvann alla mina krämpor och jag kunde plötsligt köra på mer igen. Kände mig jättestark och tänkte på att skriva en hyllningsblogg till mig själv och min fantastiska fysik.
Men med drygt 30 minuter kvar av passet så gick rullgardinen ner. Rejält. Sedan jag 2012 cyklade 60 mil runt Dalarna så har jag haft en höjd lägstanivå när det kommer just till väggningssvackor och har kunnat köra på lite mer än tidigare. Men idag blev jag helt tom.

Dagens pulskurva är ett skolexempel på distanspass med väggning:

Jag kom hem, drack en massa glas med O'boy och åt sex till åtta Polarbröd. Tappade räkningen där. Efter det tog jag den varmaste duschen någonsin och skakade för att jag frös så förbannat. Efter lite mer macka la jag mig i soffan med en filt och det dröjde inte länge innan jag istället kände mig överhettad. Gött med väggning!

Vi får väl hoppas att jag är människa igen när jag vaknar imorgon. Nu blir det inte många knop innan sovdags.

Hela rundan med alla detaljer:

Live stream UCI Cyclocross World championships Hoogerheide 2014

Så var det dags för VM i cyclocross igen, denna gång i Hoogerheide, Nederländerna. Sverige har fyra cyklister anmälda: Åsa Erlandsson (dam), Martin Eriksson (U23), Calle Friberg (herr) och Magnus Darvell (herr).

Herrar junior, sändningsstart 10:50 idag:


Damer elit, sändningsstart 14:50 idag:


Herrar U23, sändningsstart 10:50 imorgon söndag:


Herrar elit, sändningsstart 14:50 imorgon söndag:

34½ minut effektiv tid

Totalt 52½ minut effektiv tid idag alltså, bra skit.

Nu mår jag rätt illa, hoppas att det beror på att träningen varit hård. Hoppades på att det skulle rulla lite lättare hem, men tydligen så hade man inte prioriterat cykelbanorna vid plogningen. Hela Borlänge var oplogat och i Falun var ungefär hälften plogat. Dom oplogade partierna var ju upptrampade nu, så där gick det snarare långsammare än i morse. Bra powerträning med två dryga kvartar med ös och så en två och en halva på slutet för att vrida ur det sista.

Imorgon blir det buss till jobbet...

18 minuter effektiv tid

Jag körde backintervaller till jobbet, totalt 18 minuter intervalltid. Om jag var effektiv i 18 minuter, innebär det då att jag var ineffektiv i 55?

Fyra fem centimeter nysnö på oplogade cykelbanor gav lite extra tuggmotstånd för mina sju år gamla dubbdäck och såg till att hålla nere snitthastigheten. Det är väl bra för mig det här. Det kändes ju fint att komma till jobbet efter allt flåsande på tom mage och ställa sig framför spegeln och se hur jag åldrats tio år på en och tretton.

Att jag sov i nästan sex timmar är ju bara det ett jättestort kliv framåt. En sak jag tänkte på idag är att allt nattmonarkande visserligen kan vara effektiv träning, men så speciellt stimulerande miljö kan jag ju inte påstå att det är. Jag behöver nog några doser med frisk luft och tvåhjulssläpp med jämna mellanrum för att hålla huvudet på topp.

Tänker om

Om några minuter ser det ut ungefär så här för mig

Jag har medvetet valt bort cykelpendlingen sedan en tid tillbaka. Cykelpendling är jättebra, men eftersom mitt träningsprogram är ganska hårt så passar det egentligen bara in under några få dagar. Eftersom jag ganska ofta hämtar eller lämnar barnen så blir det lite mer komplicerat att få till under dessa få dagar.Skulle jag följa mitt program och samtidigt cykelpendla mycket så skulle jag få för mycket träning. Men nu är det ju så här att jag tränar mycket mindre än vad programmet säger. Dels hade jag ju flytten som någon slags ursäkt där jag inte tränade på många dagar. Men jag har också känt att i perioder där jag sover för lite så blir det väldigt svårt med motivationen. Det är nog så jobbigt bara att hålla mig vaken och att då bränna av ett pass med kvalité sent på kvällen och därmed också ta bort ett par timmar nattsömn igen känns ju ärligt talat sådär.Dom senaste två passen har jag inte fullföljt. Kanske har jag, i vanlig ordning, spänt bågen alldeles för hårt, men samtidigt så har inte motivationen varit tillräckligt hög för att jag ska bita ihop heller.

Jag måste sova mer och jag vill cykla mer. Så igår kväll bestämde jag mig för att slänga in lite mer cykelpendling, när det är möjligt i familjeschemat. Det finns liksom ingen mening med att kliva av cykeln halvvägs till jobbet, så jag får i alla fall mängden som jag behöver. Idag kör jag lite intervaller i pendlingen, för jag vill ju inte bara tramsa runt under pendlingen. En bonus med detta är ju att när jag kommer hem i eftermiddag så har jag tränat klart och kan därmed gå och lägga mig samtidigt som barnen. I teorin.

Inspektion av skridskobanan samt ordning och reda på kontoret

I morse när barnen inspekterade skridskobanans kondition så kom Jens Westergren förbi på sin pendlarhoj, vilket gav även honom chansen att imponeras av Öijer Arena. Jag har faktiskt inte spolat isen på två hela dagar nu, känns konstigt. Barnen gillar den så mycket att de nu helst väljer bort alla andra aktiviteter till förmån för skridskoåkning. Inte helt optimalt kanske, men det går nog över med tiden.

Så här ser min arbetsplats ut just nu och så här önskar jag att den alltid kan se ut. Tomt (nåja) skrivbord på datorn, tom inkorg och även det vanliga skrivbordet är tomt på saker som stör.