Bra ben

Hej och godmorgon!

Ny dag med nya möjligheter igen. Hade väl planerat att eventuellt cykla en monsterlång tur idag men hade väl också lite missat att ta med ett bankbesök i planeringen, så det blir lite kortare men ändå långt idag. Jag lär lägga in en slutspurt för att fixa det där Rapha Festive 500 och Linda vill bara ut och cykla långt.

Igår kväll var jag ut och cyklade igen och kände väl ganska omgående att benen var betydligt bättre än under dom två föregående dagarna, sådant är ju alltid skönt att känna. Linda hängde med ut och mötte upp Jens innan hon körde en egen vända medans Jens och jag körde Sågmyra-rundan. Så jag fick sällskap hela vägen också. Både banvallen och backen från Sågmyra är ju rätt bra för att hålla nere snitthastigheten, men sedan så tickade den sakta men säkert uppåt igen. Dagens runda blir en mer snabbcyklad runda, så att vi hinner lite fler kilometer per timme.

I och med gårdagens 75 kilometer långa runda så är jag nu uppe i 262 av dom 500 kilometerna och behöver nu bara 238 kilometer på två dagar. Piece of cake?!

Linda och jag nere i källaren för att förbereda både cyklarna och oss själva inför gårdagens cykling. 

Här har vi precis lämnat hemmet och har riktat styrena mot Grycksbo.

Jens spänner vaderna inledningsvis.

En lite mindre snabbcyklad del av banvallen. Men fint var det och sällskap gör ju det mesta trevligt.

Cyklar ni också Festive 500 och hur går det för er?

Så här cyklade vi:

Cyclocross live från Loenhout och nytt svenskt cykellag

Hej och god dag!

Idag kan ni se cross live. Det är Azencross som också är den sjunde deltävlingen av DVV Trofee som TREK livesänder (alternativ länk till live-stream) Damelit startar 13:45 och herreliten startar 15:00.  U23-klassen sänder dom inte men där hittar vi svenska mästaren David Eriksson och Henrik Jansson. Svenskar vi kan hoppas på att se i bild är Ida Jansson i damelitklassen och Martin Eriksson i herrelitklassen. Denna kvartett är nämligen nere och gör Belgien osäkert under jul- och nyårshelgen.
(edit: Åsa Erlandsson och Saga Molin är också med)

Trion pojkar i den kvartetten belgienresenärer har nu i dagarna offentliggjort ett nytt projekt. Dom har nämligen startat sveriges första cyclocross-lag; Art-V Cycling. In och följ deras cross-satsning via deras Instagram-konto, dom första dagarna har i alla fall levererat fina och stämningsfulla bilder:

Henrik Jansson, David Eriksson och Martin Eriksson. Foto: Art-V Cycling @Instagram.

Svenska mästar'n David Eriksson verkar åka på Cannondale SuperX Team och Henke och Martin åker Cannondale SuperX Force. Det som skiljer cyklarna åt är väl hjul, styre, sadel och sådana där detaljer. Ramen och komponenterna i övrigt verkar vara rätt lika.

Med tanke på hjulen från tyska Tune så gissar jag att detta är Martins cykel.

Fikacykling

Hej och godkväll!

Ni som känner mig vet att jag normalt sett inte stannar på träningar för att fika. Det kanske sker en eller ett par gånger per år. Vissa har ju cyklingen som en ursäkt för att få fika mer, jag brukar helst inte stanna på mina träningar. Inte ens för fika. Många gånger när mitt sällskap på något vinterdistanspass stannat för att fika så har jag cyklat vidare ett tag, vänt tillbaka och mött upp sällskapet. När jag tränar så tränar jag helst.

Alltså jag har ju absolut inte någonting emot fika, men då ska det vara efter träningen och inte mitt i.

Idag däremot så fikade jag iförd cykelkläder på ett café ca: 35 kilometer från mig. Men det var faktiskt efter min cykling. Linda har ju energi och är pepp på cykling, hon hade väl antagligen helst cyklat lite redan igår. Men idag ville hon ut och hon hade sett att Frej ville ut och cykla. Så hon frågade om inte vi skulle styra upp något med honom. Jag var väl lite skeptisk eftersom jag har barnen idag, men Linda kom på att vi kunde köra en Frej-stafett, där jag först cyklade med Frej till Torsångs café och där tog Linda över Frej-pinnen och cyklade hem honom.

Jag är redo för förstasträckan i Frej-stafetten. Foto: Linda Tufvesson.

Frej och jag styr in mot Torsångs café.

Jag tog en smarrig bit blåbärspaj med mycket vaniljsås och en Coca-Cola Zero Cherry. Linda satt där med barnen när vi kom så efter fikat så rullade hon iväg med Frej och jag lastade in barnen och min cykel i bilen och rattade hemåt.

Ett bra sätt för båda att få cykla en sväng, Frej fick sällskap och barnen fick komma ut för att äta/fika.

I och med detta så har jag fått ytterligare 35 kilometer in på Festive500-kontot. Jag behövde visserligen fler än så i snitt per dag, men det är ju bättre än inget och om ett par dagar så har Linda planerat en runda på 14½ mil... Vill man cykla 500 km på åtta dagar så kan man.

Mina dubbdäck

Hej och godmorgon!

Här hemma ser det ut att bli ännu en solig dag och temperaturen bjuder på några minusgrader. På senaste tiden så har jag fått några frågor kring vad jag åker med för dubbdäck och det är ett par Suomi Tyres Gazza Extreme 294. Ganska många dubbar (294 per däck) alltså och ett glest mönster. Perfekt för snö och is, men dom rullar inte direkt lätt. När jag köpte dom så ville jag ha något att leka på vintriga stigar och skoterspår med, det fick gå lite tungt på vägarna helt enkelt. Det funkar ju bra om man är stark, så nu lär jag väl försöka bli det också. Har man vägen som främsta träningsarena och kör i grupp med starkare cyklister så kanske man ska kika på något mer lättrullat och med färre dubb. Vill man istället ha ett dubbdäck med lite klös i så är detta rätt val. Det är mitt tredje par Suomi-däck och alla har hållit jättebra. Dom första var till min MTB och dom höll i 6 år. Dom andra köpte jag till min cross -07. Dessa som jag har nu köpte jag förra vintern för 1998:- från Cyclecomponents (som nu är uppköpta av Cykelkraft).

Dubbdäck är inte bara trögrullade, dom är också väldigt tunga. Men jag kör hellre säkert än att chansa med tanke på hur vägarna kan se ut här om vintrarna. Hur gör ni, kör ni dubbat eller inte och vart bor ni någonstans?

Skitben

Hej vänner!

Cyklade en kort vända idag. Alltså det var ändå över fyra timmar, men det bleknar ju lite i jämförelse med 34 timmar. Hade katastrofdåliga skitben från start och det höll i sig genom hela passet. Första timmen på isväg och kraftig motvind hade jag i drygt två timmar. Det gick så sakta att jag en gång stannade för att snurra på hjulen för att se om bromsen låg i eller vad som var fel. Tyvärr var det inget fel på cykeln...

Men en dag som denna så får jag vara nöjd med att jag i alla fall genomförde passet och fick mina timmar/kilometer. Ibland kan ju benen bara gå av sig själva men idag fick jag liksom mentalt anstränga mig för varje tramptag kändes det som. Det var som att försöka vispa runt ett par betongsuggor. Förhoppningsvis så var detta en dålig dag och att detta pass nu gjorde kroppen mer redo för kommande pass, för ska jag få ihop mina Rapha-kilometrar så lär jag nöta på nu.

Nöjd med att ha tagit mig igenom det, men det var ingen behaglig upplevelse. Jag hade i alla fall tur med vädret!

Linda kom fram

Hej och god kväll!

Linda kom fram ungefär 20 över två idag. 33 timmar och 40 minuter ungefär tog hela resan på 645.2 kilometer, vilket ger ett snitt på 19.16 km/h inklusive pauserna. Hon sa själv att dom första 40 milen kändes oväntat lätta men sen var det ju 25 mil kvar också. Från Lindesberg har det varit mer eller mindre en enda lång plåga in till målet. När hon kom fram så sa hon att hon hade ont precis överallt. Nyss så sa hon att magen är det enda som hon inte har ont i, så nog är det lite jobbigt allt att cykla 65 mil med MTB.

Just nu så är Linda den i Sverige som kört längst av alla på Rapha Festive 500 och när hon laddade upp sin tur så låg hon sjua bland samtliga i alla länder.

Om ni vill läsa lite mer så har Kvällsposten skrivit en artikel om Lindas cykeläventyr. Hennes insamling har nu passerat 20.000 insamlade kronor, grymt bra ju!

Jag skötte mig nog som cykelpojkvän ändå och i kväll så tänkte jag testa att vara cyklist själv en stund. Det blir ett pass i källaren idag och imorgon sticker jag ut för att samla lite Rapha-kilometer. Två vilodagar nu så jag lär snitta 88 km dom sista fem dagarna av utmaningen. Hej och hå...

Cyklistpojkvän

Hej och godmorgon!

Idag har jag rollen som cyklistpojkvän, lite som en fotbollsfru, fast cykel nu då och pojkvän istället för fru... Linda trampar på upp mot Falun och senast jag hörde något av Linda var för ungefär en och en halv timme sedan då hon passerade Ramsberg. Nu har det börjat gå lite tyngre och grusvägarna var sandiga och våta... Men ljuset har kommit och det borde ge lite extra energi i alla fall. Nu är det ju i princip bara slutspurten på ca: 10 mil kvar.

Så min förmiddag spenderas i väntans tider och jag ska försöka förbereda för ett varmt mottagande. Jag har också en förhoppning om att hinna cykla några kilometer för min egen skull också, men vi får väl se lite när Linda beräknas komma hit och hur det passar in i dagens program.

Hennes insamling har nu passerat 14.000 och det är väl inte helt orimligt att tro att den kan passera 15.000 under dagen?