Hej och god dag!
Idag kan ni se cross live. Det är Azencross som också är den sjunde deltävlingen av DVV Trofee som TREK livesänder (alternativ länk till live-stream) Damelit startar 13:45 och herreliten startar 15:00. U23-klassen sänder dom inte men där hittar vi svenska mästaren David Eriksson och Henrik Jansson. Svenskar vi kan hoppas på att se i bild är Ida Jansson i damelitklassen och Martin Eriksson i herrelitklassen. Denna kvartett är nämligen nere och gör Belgien osäkert under jul- och nyårshelgen.
(edit: Åsa Erlandsson och Saga Molin är också med)
Trion pojkar i den kvartetten belgienresenärer har nu i dagarna offentliggjort ett nytt projekt. Dom har nämligen startat sveriges första cyclocross-lag; Art-V Cycling. In och följ deras cross-satsning via deras Instagram-konto, dom första dagarna har i alla fall levererat fina och stämningsfulla bilder:
Henrik Jansson, David Eriksson och Martin Eriksson. Foto: Art-V Cycling @Instagram.
Svenska mästar'n David Eriksson verkar åka på Cannondale SuperX Team och Henke och Martin åker Cannondale SuperX Force. Det som skiljer cyklarna åt är väl hjul, styre, sadel och sådana där detaljer. Ramen och komponenterna i övrigt verkar vara rätt lika.
Med tanke på hjulen från tyska Tune så gissar jag att detta är Martins cykel.
Visar inlägg med etikett Henrik Jansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Henrik Jansson. Visa alla inlägg
2016-12-29
2016-10-01
Bilder och resultat från Hackmora MTB-Uphill
Hej och god eftermiddag på er!
Är nu hemma igen efter några härliga timmar i och utanför Sågmyra. Vädret var på sitt allra bästa humör och bjöd på både solsken och cirka 14 varma plusgrader. Sitter här och känner fortfarande av mjölksyran trots att det var tre timmar sedan jag gick i mål. Det är jobbigt det där med backrace. Snittpulsen under hela loppet blev 93.2% av max och i själva backen på elva minuter så hade jag 95.3% av max och högsta pulsen var 191. Min maxpuls är 192 så då förstår ni kanske att det var mjölksyrafest.
När jag kom dit så såg jag att Henrik Jansson var på plats och därmed så hade vi en favorit. Dels är han ju liten och lätt samtidigt som han bevisligen är i bra form då han vann en cyclocrosstävling förra helgen. Min plan blev därmed att försöka hänga på honom så länge som möjligt. Dom inledande 5 kilometerna är platta med omväxlande asfalt, stig och grusväg. Där var det ganska samlat men in i den avslutande backen så gick Henrik upp och satte fart direkt. Jag satte av efter honom och lyckades gå med honom första delen av backen som var på stig. Jag var ju helt sjukt stum då men såg också att han verkade känna av mjölksyran också. Sedan var det en kort bit utför och lite plattåkning in i en lång backe på grusväg. Jag fick dock släppa honom ganska tidigt på grusvägen och med ca: 7 minuter kvar av det 20 minuter långa loppet. Då var jag helt stum och trodde att dom jagande skulle komma ifatt och förbi mig. Henriks forcering direkt i första delen av backen hade nämligen gett oss en lucka till övriga fältet. Mot slutet av grusvägen så såg jag att Jens närmade sig men övriga verkade ha fått ge sig. Tänkte för en stund att en tredjeplats inte var så illa ändå men vispade på med mina mjölksyraben så gott det gick. När vi kom till sista branten så var han inte långt bakom men även han hade ju fått ta i och jag lyckades hålla undan och bli tvåa upp. Det var väl ungefär så bra som det kunde gå idag så jag är skitnöjd.
Alltid lika trevligt lopp. Sådär helmysig inramning och kul tävlingsform. Fler borde komma dit tycker jag och köra något annat än dom där vanliga loppen. Dom fem första fick pris också så jag blev ett par strumpor och handskar rikare idag.
Uppvärmning tillsammans med framtidslöften.
Post race selfie med den glade vinnaren Henke Jansson.
Dam- och herrvinnarna, syskonen Ida och Henrik Jansson!
Lite mys på toppen efter loppet.
Eftersnack, prisutdelning och kiosk.
Fokuserad och stum, foto: Pia Andersson.
Ebbah, Frida och Lasse på väg mot toppen. Foto: Kristina Öijer
Vinnaren Henrik Jansson i sista branten på väg mot målet. Foto: Kristina Öijer
Trött cyklist (jag), foto: Kristina Öijer
Frida minglade lite efter loppet. Foto: Kristina Öijer
Banprofil och pulskurva.
Sist men absolut inte minst, resultaten:
Är nu hemma igen efter några härliga timmar i och utanför Sågmyra. Vädret var på sitt allra bästa humör och bjöd på både solsken och cirka 14 varma plusgrader. Sitter här och känner fortfarande av mjölksyran trots att det var tre timmar sedan jag gick i mål. Det är jobbigt det där med backrace. Snittpulsen under hela loppet blev 93.2% av max och i själva backen på elva minuter så hade jag 95.3% av max och högsta pulsen var 191. Min maxpuls är 192 så då förstår ni kanske att det var mjölksyrafest.
När jag kom dit så såg jag att Henrik Jansson var på plats och därmed så hade vi en favorit. Dels är han ju liten och lätt samtidigt som han bevisligen är i bra form då han vann en cyclocrosstävling förra helgen. Min plan blev därmed att försöka hänga på honom så länge som möjligt. Dom inledande 5 kilometerna är platta med omväxlande asfalt, stig och grusväg. Där var det ganska samlat men in i den avslutande backen så gick Henrik upp och satte fart direkt. Jag satte av efter honom och lyckades gå med honom första delen av backen som var på stig. Jag var ju helt sjukt stum då men såg också att han verkade känna av mjölksyran också. Sedan var det en kort bit utför och lite plattåkning in i en lång backe på grusväg. Jag fick dock släppa honom ganska tidigt på grusvägen och med ca: 7 minuter kvar av det 20 minuter långa loppet. Då var jag helt stum och trodde att dom jagande skulle komma ifatt och förbi mig. Henriks forcering direkt i första delen av backen hade nämligen gett oss en lucka till övriga fältet. Mot slutet av grusvägen så såg jag att Jens närmade sig men övriga verkade ha fått ge sig. Tänkte för en stund att en tredjeplats inte var så illa ändå men vispade på med mina mjölksyraben så gott det gick. När vi kom till sista branten så var han inte långt bakom men även han hade ju fått ta i och jag lyckades hålla undan och bli tvåa upp. Det var väl ungefär så bra som det kunde gå idag så jag är skitnöjd.
Alltid lika trevligt lopp. Sådär helmysig inramning och kul tävlingsform. Fler borde komma dit tycker jag och köra något annat än dom där vanliga loppen. Dom fem första fick pris också så jag blev ett par strumpor och handskar rikare idag.
Min cykel, redo för race.
Post race selfie med den glade vinnaren Henke Jansson.
Dam- och herrvinnarna, syskonen Ida och Henrik Jansson!
Lite mys på toppen efter loppet.
Eftersnack, prisutdelning och kiosk.
Fokuserad och stum, foto: Pia Andersson.
Ebbah, Frida och Lasse på väg mot toppen. Foto: Kristina Öijer
Vinnaren Henrik Jansson i sista branten på väg mot målet. Foto: Kristina Öijer
Trött cyklist (jag), foto: Kristina Öijer
Frida minglade lite efter loppet. Foto: Kristina Öijer
Banprofil och pulskurva.
Sist men absolut inte minst, resultaten:
Etiketter:
Bilder,
Cykling,
Ebbah,
Frida,
Hackmora MTB-Uphill,
Henrik Jansson,
Resultat
2015-11-10
Bilder och resultat Moonlight XCO
Men alltså, shit vilket kul evenemang! Stort tack till Ida och den Janssonska familjen för att på kort tid dragit ihop det här och lockat så många duktiga cyklister. Superkul verkligen och jag hoppas att vi framöver får se fler sådana här tillställningar i Falun.
I kväll var det ju alltså en träningstävling i mörker som gällde och skogarna vid Lugnet var platsen. Jag kom dit med starkt självförtroende, bra träningsbakgrund och bibehållen tävlingsvikt. Banan startade med en backe som gick i etapper med korta tvärbranta partier följt av slakmotor. Väl uppe på toppen så bar det sedan ner utför dom två handbyggda stigarna Second Chance och Halloween Knights. Intensivt värre alltså och fem varv skulle avverkas.
Starten gick och helvete vad många snabba cyklister det finns. Jag tyckte som sagt att jag ändå låg bra till formmässigt, men jag var ändå helt chanslös i startrusningen. Längre upp i backen så hade jag lyckats ta mig upp något i fältet. På väg utför så körde jag på så mycket jag kunde men kände ändå att jag hade någon direkt på hjul. Släppte förbi Oliver Lindblom och försökte hänga med honom på den andra handbyggda stigen. Anton Olstam, Oliver och jag kämpade sedan mot varandra loppet igenom. Jag var strået vassare uppför och framför allt Anton var snabbast utför. På toppen så släppte jag båda förbi mig för att inte vara i vägen och få några snabba hjul att försöka följa.
På tredje varvet så släppte jag förbi Anton på toppen men hade någon sekund till Oliver. När vi kom ner så var Anton en bit före mig som var en bit före Oliver. Lyckades ta mig ikapp och förbi Anton ännu en gång och släppte förbi honom innan utförsåkningen igen och försökte hänga på utan att lyckas ännu en gång.
När vi gick ut på sista varvet så fick jag höra att Anton låg trea och jag hade bestämt mig för att försöka ta den placeringen. Så, precis som på övriga varv så tog jag mig ikapp och förbi i backen och denna gång så höll jag inte igen när toppen närmade sig. Istället så gav jag allt för att ha så stor lucka som möjligt till utförsåkningen. Förhoppningen var givetvis att hålla hela vägen ner men om Anton skulle komma ikapp mig på första halvan (rätt troligt att han skulle göra det faktiskt) så tänkte jag släppa förbi honom innan avslutningen. Vill ju inte vara en bromskloss bara för att bli trea på en träningstävling.
Märkte snabbt att Anton inte närmade sig och det var mörkt bakom mig, hade han fått problem?! När jag själv avslutade den första handbyggda stigen så gick fästet till min Kina-lampa sönder och hängde i sladden och dinglade från styret. Åkte därför jättesakta ner sista halvan utför för att lampan skulle hänga kvar och dels för att jag såg så mycket sämre nu. Det visade sig sedan att Anton tappat batteriet till sin lampa, så han hade också fått det kämpigt utför...
Jag blev alltså trea och Matthias Wengelin hade åkt hit från Örebro för att ge oss en lektion i hur snabbt man kan cykla. Henrik Jansson blev tvåa.
Cyklister +ANNAT samlade på elljusspåret.
Nu kommer bilder, tagna av Erik Åkesson:
Henrik Jansson in action.
Cyklister på väg uppför. Om jag är med i bilden så är jag troligtvis cyklist tre eller fyra i bild.
På väg utför och in på avslutande halvan av stigpartierna.
Supersnabba Wengelin.
Tvåan Henke Jansson, ettan Matthias Wengelin och så jag då.
Lite fler bilder från kameran, fortfarande Erik som fotograf:
Stefan Carlsson lyckades också fånga mig på bild:
RESULTAT MOONLIGHT XCO 2015:
Cykel 5 varv:
1. Matthias Wengelin 27:32
2.Henrik Jansson 30:21
3.Henrik Öijer 31:23
4.Anton Olstam 31:34
5.Oliver Lindblom 32:05
6.Alexander Ehrlin 32:40
7.Mikael Löfgren 34:12
Cykel 3 varv:
1.Tobias Lundin 19:50
2.Linus Persson 20:25
3.Edwin Kloo 20:33
4. Ludvig Kitzberger 22:51
5.Jack Kock 24:50
Löp:
1.Isak Nordin 15:35
2.Tom Forsberg 17:03
3.Ida Jansson 17:50
4. Erik Åkesson 18:07
Garmin-data:
I kväll var det ju alltså en träningstävling i mörker som gällde och skogarna vid Lugnet var platsen. Jag kom dit med starkt självförtroende, bra träningsbakgrund och bibehållen tävlingsvikt. Banan startade med en backe som gick i etapper med korta tvärbranta partier följt av slakmotor. Väl uppe på toppen så bar det sedan ner utför dom två handbyggda stigarna Second Chance och Halloween Knights. Intensivt värre alltså och fem varv skulle avverkas.
Starten gick och helvete vad många snabba cyklister det finns. Jag tyckte som sagt att jag ändå låg bra till formmässigt, men jag var ändå helt chanslös i startrusningen. Längre upp i backen så hade jag lyckats ta mig upp något i fältet. På väg utför så körde jag på så mycket jag kunde men kände ändå att jag hade någon direkt på hjul. Släppte förbi Oliver Lindblom och försökte hänga med honom på den andra handbyggda stigen. Anton Olstam, Oliver och jag kämpade sedan mot varandra loppet igenom. Jag var strået vassare uppför och framför allt Anton var snabbast utför. På toppen så släppte jag båda förbi mig för att inte vara i vägen och få några snabba hjul att försöka följa.
På tredje varvet så släppte jag förbi Anton på toppen men hade någon sekund till Oliver. När vi kom ner så var Anton en bit före mig som var en bit före Oliver. Lyckades ta mig ikapp och förbi Anton ännu en gång och släppte förbi honom innan utförsåkningen igen och försökte hänga på utan att lyckas ännu en gång.
När vi gick ut på sista varvet så fick jag höra att Anton låg trea och jag hade bestämt mig för att försöka ta den placeringen. Så, precis som på övriga varv så tog jag mig ikapp och förbi i backen och denna gång så höll jag inte igen när toppen närmade sig. Istället så gav jag allt för att ha så stor lucka som möjligt till utförsåkningen. Förhoppningen var givetvis att hålla hela vägen ner men om Anton skulle komma ikapp mig på första halvan (rätt troligt att han skulle göra det faktiskt) så tänkte jag släppa förbi honom innan avslutningen. Vill ju inte vara en bromskloss bara för att bli trea på en träningstävling.
Märkte snabbt att Anton inte närmade sig och det var mörkt bakom mig, hade han fått problem?! När jag själv avslutade den första handbyggda stigen så gick fästet till min Kina-lampa sönder och hängde i sladden och dinglade från styret. Åkte därför jättesakta ner sista halvan utför för att lampan skulle hänga kvar och dels för att jag såg så mycket sämre nu. Det visade sig sedan att Anton tappat batteriet till sin lampa, så han hade också fått det kämpigt utför...
Jag blev alltså trea och Matthias Wengelin hade åkt hit från Örebro för att ge oss en lektion i hur snabbt man kan cykla. Henrik Jansson blev tvåa.
Cyklister +ANNAT samlade på elljusspåret.
Nu kommer bilder, tagna av Erik Åkesson:
Henrik Jansson in action.
Cyklister på väg uppför. Om jag är med i bilden så är jag troligtvis cyklist tre eller fyra i bild.
På väg utför och in på avslutande halvan av stigpartierna.
Supersnabba Wengelin.
Tvåan Henke Jansson, ettan Matthias Wengelin och så jag då.
Lite fler bilder från kameran, fortfarande Erik som fotograf:
Stefan Carlsson lyckades också fånga mig på bild:
RESULTAT MOONLIGHT XCO 2015:
Cykel 5 varv:
1. Matthias Wengelin 27:32
2.Henrik Jansson 30:21
3.Henrik Öijer 31:23
4.Anton Olstam 31:34
5.Oliver Lindblom 32:05
6.Alexander Ehrlin 32:40
7.Mikael Löfgren 34:12
Cykel 3 varv:
1.Tobias Lundin 19:50
2.Linus Persson 20:25
3.Edwin Kloo 20:33
4. Ludvig Kitzberger 22:51
5.Jack Kock 24:50
Löp:
1.Isak Nordin 15:35
2.Tom Forsberg 17:03
3.Ida Jansson 17:50
4. Erik Åkesson 18:07
Garmin-data:
2014-10-26
Onsdags-VM på en söndag + avrullning med Jimmy
Haj!
Idag körde vi som Onsdags-VM, fast på en söndag. Ny plats också i form av Nybroparken. Lite för barnvänlig för att vi skulle kunna använda hela området fullt ut. Men på Onsdag så kör vi Onsdags-VM här klockan 18 och då är det tillräckligt mörkt för att ha skrämt bort alla barn. Viktigt då med lampa både fram och bak!
Jag har länge hört ett gnisslande ljud från framdäcket som tilltagit allt mer ju längre tid det gått. Hör man det där gnisslandet, det låter lite som om bromsbelägget går mot däcket, så är det ett tecken på att däcket kommer att lossna. Jag har hört det sedan i augusti men orka limma om!? Nu för tiden låter det så mycket att jag inför racet konstaterade att det snart kavlas om jag inte limmar om. Lite orolig var jag ju för att det skulle ske idag med tanke på den kurviga banan. Lugnets bana är betydligt snabbare och rakare, i Nybroparken är det mer svänga. I en ganska snabb kurva så ville jag på varv 3 i heat 1 släppa på och inte nudda bromsarna, det gick ju fort också men så ramlade jag givetvis med ett kavlat framdäck. Föll på samma sida som i onsdags faktiskt, bakväxelsidan.
I heat två tog jag det mycket lugnare eftersom jag nu visste att däcket satt dåligt. I heat tre så körde vi med handikapp-start vilket gjorde att jag och Jimmy Bodin startade med en minuts lucka till Ida Jansson som i sin tur startade 15 sekunder före Robert Reyier Österling och Henke Jansson SOM I SIN TUR startade 30 sekunder före Martin Eriksson. Det blev riktigt tight på slutet då Henke passerade mig med bara någon kurva kvar och Martin strax därefter.
Martin var annars kungen idag. Hade ungefär dubbla farten jämfört med alla andra. Mäktigt att se. Jens Westergren var med också men punkterade. Det fanns en kurva där också som jag klarade hyfsat på ETT varv av totalt NIO. Kul med utmaningar för en gammal man.
Videoanalys efter loppet.
Janne J har bloggat med både film och bilder från dagens tävlingsträning: http://jannejsplace.blogspot.se/2014/10/film-fran-sondags-vm.html
Efter racet så skarvade Jimmy Bodin och jag med en grusvägsrunda. Jag hade väl smygplanerat med lite längre än vad det blev men Jimmy hade krispiga ben efter en tuff vecka och jag hade lite ont efter vurpan så vi tog den kortare vägen.
Det blev alltså bara två träningsdagar för mig denna vecka, så kallad höstvila.
"Mmmm.... Powerbar"
Mot slutet så mötte vi Emil Gabrils som hade hamrat ihop gamla vinterhojen och sportade en gammal Team Mälarenergi-tröja. Bakbromsen visar tydliga spår på vintercykel-mek.
Hela passet, man får zooma in en del för att hitta CX-delen:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


















