...man tre dagar senare vaknar och inte kan sträcka ut benet på grund av att VADEN ÄR SOM EN STEN. Jösses, har aldrig varit med om något liknande. Är det för att jag har blivit så himla gammal? Vaknade i natt för att Frida ville ha välling och fick liksom sitt-gå in till henne. Inte riktigt lika illa nu på morgonen men nästan. Varje steg gör ont och att sträcka ut vänsterbenet är värst.
Spännande dagar fram till Cykelvasan nu med andra ord.
Apropå Cykelvasan så fick jag en till fråga igår:
"En annan viktig fråga jag undrar över är när du låser och inte låser din dämpare. Hur resonerar du där? Hur gör du på CV?"
Min dämpare har egentligen tre lägen, men rent generellt så brukar jag köra med den öppen på stig och låst på grusväg och asfalt. Det finns dock givetvis undantag. Är stigen uppför så kan jag ha gaffeln i mellanläget eller till och med låst. Kör jag utför på grusväg så kan jag ha den i mellanläget eller till och med öppen.
På Cykelvasan så blir det troligtvis att växla mellan låst och mellanläget. Utför och där grusvägarna är dåliga så är det skönt med lite dämpning. Hamnar man på en spårig grusväg eller kör på någon sten eller ner i något potthål eller liknande så hjälper gaffeln dig istället för att du kanske ramlar eller får punktering.
Nu är det dags för den här tösabiten att göras i ordning och levereras till dagis. Vi hörs lite senare!
I morse så skrev jag ju om vad jag hade för däcktryck på Finnmarksturen. Fick då en fråga om vad jag skulle ha för däcktryck på Cykelvasan. Spontant så känner jag 1.5 bar passar ganska bra i mina 2.3" däck och 29" hjul. Att jag valde lite lägre på Finnmarksturen är på grund av att det är en del stigar där med rötter och stenar, något som inte finns på Cykelvasan. Jag vill ändå inte ha för mycket luft i däcken på Cykelvasan. Visserligen så rullar välpumpade däck lätt på asfalt, men om man åker på grusvägar och ojämnheter så tar det för mycket energi att hela tiden känna vibrationerna. Jag siktar inte på att vinna loppet i en spurt, för då hade jag kanske haft mer luft i för att det ska vara optimalt på spurtrakan. Det gäller ju att förbereda cykeln för den del av banan där man behöver den optimal för att prestera som bäst. Jag väger för övrigt 68-69 kilo, något man måste ha med i åtanke när man funderar på mitt däcktryck. Tyngre cyklister brukar behöva högre tryck och lättare cyklister lägre tryck. Samma sak med däck. Har du mindre hjulstorlek så behövs mer luft, likaså om du har smalare däck. Smala och små däck = mer luft. Breda och stora däck = mindre luft.
När det kommer till klädsel så var frågan baserad på 10 grader och regn, som prognosen sa i morse. Nu har prognosen svängt till uppehåll och 12 grader. Jag älskar ju att tävla i regn, så för mig får det gärna svänga tillbaka till regn och helst också kyla.
Vi som kört Långloppscupen i år har ju haft en riktigt kall och blöt tävling i år och det var Billingeracet bjöd nämligen på 3-4 grader och regn. Då förstärkte jag min normala tävlingsklädsel med detta:
Ullstrumpor
Skoöverdrag för regn
Varmt underställ med avklippta ärmar
Varmare handskar
Tunn hjälmmössa
Flossade Cykelbyxor
Plus armvärmare
Om det blir runt 10 grader och regn så kör jag nog med det där varma understället och armvärmare utöver det vanliga med cykelstrumpor, cykelbyxor och cykeltröja. Det kan bli en cykelkeps och ett par varmare handskar (som dom på bilden ovan) också. Blir det kallt så kör jag nog Billingerace-klädseln.
Är det istället uppehåll så kör jag vanliga cykelhandskar, ingen cykelkeps och ett svalare underställ. Tveksamt om jag ens har armvärmare då.
Jag klarar ofta kyla ganska bra, så jag brukar inte behöva ta på mig allt för mycket kläder. Blir man varm så presterar man sämre men blir man kall så förlorar man snabbt energi istället. Det är en balansgång där men helst ska man ju tycka att det är lite kallt innan start. Då blir man nog lagom varm där i startbacken sedan.
Värt att tänka på är också att extraplagg för att hantera kyla eller regn helst ska vara av typen som man kan ta av sig lätt under loppet. Det kan ju vara ganska stor skillnad på vädret i Sälen vid åtta på morgonen mot vädret i Mora nästan tio mil längre bort och mitt på dagen. Armvärmare är lätta att ta av, en cykelkeps kan man också få av sig ganska lätt och samma sak gäller för en väst som man kanske kan starta med om det är kallt/blött.
Har ni några fler frågor kring Cykelvasan så ställ dom via en kommentar så ska jag försöka svara på dom.
____________________
Jobbpendling i motvind i morse, blir extra jobbigt att jaga elcyklister då...
Cyklade till och från jobbet idag. Vaderna är som stenar och gör så ont, helt förstörda är dom faktiskt och jag haltar fram. Nu är det bara att hålla tummarna för att det här går över snart så jag är redo för race på lördag. Vet inte riktigt hur/när/om jag cyklar imorgon, det där får jag klura lite på. Det är inte alltid helt lätt att klämma in träningspusselbiten tillsammans med familjelivet och jobbet.
Här kan ni se skillnad pendling i motvind och medvind..:
Idag ska jag cykla till och från jobbet i ett försök att hålla igång kroppen och möjligtvis också mjuka upp mina krampvader från helgen. Vaderna är som två stenar ungefär, inte så spänstiga.
Jag skrev ju igår om tre saker jag gjorde inför Finnmarksturen som jag inte gjort inför andra tävlingar i år. Kom på en fjärde igår också; körde med lite lägre däcktryck. Istället för ca: 1,5 bar både fram och bak så hade jag ungefär 1,3 fram och 1,4 bak. Så nu vet ni det, ser att en del av er googlar "Henrik Öijer däcktryck" och nu slipper ni fundera.
Cykelvasan närmar sig med stormsteg och såhär ser min träning ut sista veckan inför Cykelvasan:
Måndag: Vila
Tisdag: MTB-cykling till och från jobbet (ca: 2 timmar totalt)
Onsdag: Vill helst få ihop ungefär 3 timmar cykling med några intensiva inslag, alternativt kortare och mer intensivt.
Torsdag: Vila
Fredag: Väckningspass (2x10 minuter igen, funkade ju bra helgen som var)
Lördag: Cykelvasan
Jobbigast med Cykelvasan är väl den ständiga logistikfrågan, främst med hur man får bilen från Sälen till Mora. Om någon känner någon som vill köra en bil från Sälen till Mora så kan ni väl höra av er? Alternativt om någon åker från Mora tidigt på lördagsmorgonen och har plats för en cykelbloggare med cykel..?
Igår blåste det en del. Rätt byiga vindar. Såg det från kontorsfönstret under dagen och det fläktade väl en del när jag kom hem också. När jag var på toa så hörde jag att det liksom var något som dunsade i backen. Tänkte att något barn kanske ramlat eller tappat något här hemma så jag var lyssnade noga efter ledsna barn. Hörde inget mer. När jag en kort stund senare skulle dra ner persiennen inför kvällen så kikade jag ut och såg detta:
Toppen från en av våra stora granar hade gått av och rasat ner på gården. Tur att ingen var ute där!
Jag drog undan den lite med bilen och när jag plockade bort lite grenar och annat vid nedslagsplatsen så såg jag att några grenar satt fast i marken. Dom satt riktigt hårt också men jag fick upp dom till slut:
Om någon hade blivit spetsad av dom där så hade det nog varit slut nu...
Så, om någon vill köpa granved eller en större julgran så vet ni nu vart ni kan vända er!
Trots långlopp igår, kramp i bägge vaderna och alldeles för lite sömn så måste jag säga att jag känner mig förvånansvärt återhämtad idag. Har visserligen inte cyklat utan bara levt vardagsliv och då belastar man inte direkt kroppen alldeles för mycket.
Såg ni damernas lopp på OS igår? Vilket lopp Emma gjorde alltså, så himla värd det där silvret! Jag har tyvärr varken 3:an eller 10:an så jag kollade via ful-stream som hackade, hoppade framåt och bakåt i tiden men på slutet hittade jag en hyfsad så jag kunde ha koll.
Men vilken otäck vurpa som sololedande Annemiek van Vleuten ställde till med på slutet då. Såg ju riktigt illa ut men hon verkar ha klarat sig relativt bra ändå.
Med ungefär fyra fem kilometer kvar så trodde jag det var kört för Emmas trio att hinna ifatt, men jag räknade sekundrar och avståndet till målet och försökte se om dom tog in tillräckligt. Det såg mörkt ut, men så räknade jag en egen tid från en helikopterbild och såg att tidsangivelsen inte alls stämde utan dom var ju mycket närmre! Rafflande avslutning och Emma belönades med sitt andra OS-silver i den långa karriären som nu verkar lida mot sitt slut.
Tyckte givetvis synd om Mara Abbott som blev ikappkörd så nära målet men hennes styrka var helt klart uppför och kanske inte lika mycket så att köra fort på platten. Anna van der Breggen drog igång spurten först och belönades med ett guld.
Den första bilden är från första stigen på banan (ungefär 12 kilometer in i tävlingen) och den andra är från sista kilometern. Om ni undrar vad det är för knöl jag har under tröjan på andra bilden så är det där jag lagt mina tomma gel-förpackningar.
Ett foto publicerat av Oscar Ekstam (@oscarekstam)
Det där får väl nästan räcka som blogginlägg för idag väl? Nu har ni ju lite bilder att titta på om ni gillar sånt.
Förresten. Det gick ju bättre än förväntat igår men jag kommer inte säga saker som "nu är jag tillbaka där jag hör hemma" och så vidare. Är rätt tröttsamt att läsa om folk som gör typ sina livs lopp och så tror dom att det är där dom liksom ska prestera normalt?
Igår gjorde jag ett jättebra lopp, det mesta gick min väg och jag hade lite tur också. Det var liksom en fullträff och det gjorde att jag kunde tävla med cyklister som hittills i år har haft en högre kapacitet än jag. Tre saker jag gjorde annorlunda mot tidigare lopp i år:
- Drack alkohol på bröllopsfesten kvällen innan.
- Körde 2x10 min på testcykel med hög intensitet på väckningspasset dagen innan.
- Glömde handskarna hemma...
Tveksamt om det var någon av dom där tre sakerna som gjorde att benen var pangpangben, men det var kul att det gick så bra som det gjorde.
Alltså det där var ju jättekul! Äntligen ett riktigt bra resultat och jag gjorde årets bästa lopp idag.
Om vi börjar detta från före start så hade jag två planer med dagens lopp:
Det ena var att köra kontrollerat och aldrig gå över 175 i puls efter första backen och helst ligga kring 170 när det gick fort. Fram till en av backarna på slutet där jag skulle släppa lös allt som jag hållit igen i början. Den här taktiken innebar alltså att släppa iväg täten väldigt tidigt och istället försöka ha en slutrökare.
Den andra planen var att om benen var bra; gasa!
Kände redan på "uppvärmningen" att det var diamanter i benen. Min uppvärmning bestod av att cykla uppför en backe, kissa i skogen och sedan cykla sista kilometern in mot målet. Det var ganska långt kvar till start då och jag la in cykeln först i fålla 1. Hittade Lasse Strand med 10-15 minuter kvar och frågade om han kunde langa åt mig. Det kunde han! Tack!!!
Starten gick och jag såg till att sitta långt framme hela tiden för att undvika stök. Gick in i första backen topp 10. Behövde aldrig förta mig och bestämde mig då för den andra planen, gasa så länge det håller.
När vi ska utför på en ganska risig grusväg så vurpar Christofer Stevenson snett framför mig. Jag ser liksom hur han går på hjul eller fastnar i ett hjulspår. Ut med foten och välter mot mig... Jag drar undan cykeln så mycket det går och hans cykel åker in i min bakväxel när han faller. Jag klarar mig dock undan med ett nödrop och jag hör hur det kraschas bakom mig. Mikael Flockhart kör rakt mot honom och faller tydligen han med. Bägge två klev av loppet och Stevenson fick åka ambulans. Steve har uppdaterat på Instagram om att Cykelvasan inte blir av för hans del. Flockhart har visat upp skrapsår och en förbrukad hjälm. Det känns givetvis jäkligt otäckt med vurpan eftersom det gick fort och var på en sönderrunnen grusväg...
Farten är ju fortsatt hög och jag testväxlar några gånger och min bakväxel verkar ha klarat sig. Blir lite förvånad när vi ska in på det första smala partiet över att jag kan komma in så långt fram i gruppen.
Vid motionsområdet där vi snurrar runt lite efter en mil så sitter jag kanske 5-7 någonting med fokus på en sak: inte gå stumt. I fjol körde jag mig stum innan första stigen och var sedan parkerad. Det skulle jag inte uppleva idag. Allt går enligt plan även om jag tappar några placeringar innan stigen och när vi kommer ut på nästa grusväg så kan jag gasa på, passera folk och täppa luckor. Hamnar med några riktigt starka cyklister i en andragrupp och är väl så nöjd. Bra ben. Bidrar till farthållningen när jag kommer fram och så vidare.
Åker i samma grupp som Fredrik Edin, Henrik Sparr, Fredrik Berg, Johan Norén, Daniel Brengdahl, Alexander Blomqvist och Henrik Jansson. Helt sjukt egentligen att jag sitter med dessa starkingar och dessutom känner att benen är bra. Ännu sjukare blir det när jag ser Calle Friberg strax före oss.
Vi jagar ikapp Calle och täten är inte så långt före oss. Killar som Calle Friberg och Fredrik Edin har ju kapacitet att vinna vilket långlopp som helst och när dom får tätvittring så går det undan. Själv har jag väl som främsta merit att jag har Dalarnas största blogg och troligtvis sveriges största cykelblogg, så jag intar en passiv roll. På cykelbanorna in mot Ludvika går det riktigt fort i ett lagtempo. Jag börjar med att bidra men när andra sitter på rulle så struntar också jag i att jobba. Alla där har väl egentligen bättre kapacitet än mig och jag vill inte bränna allt krut innan backarna på andra halvan börjar.
Precis när vi kommer tillbaka till Ludvika så kommer vi ikapp täten och bildar nu en 14 man stor tätgrupp. Alla Sveriges bästa MTB-cyklister är där. Och jag.
Vi är nu ganska precis halvvägs in i loppet och innan trappen vid ABB så är jag för några sekunder i ledningen... Blir passerad precis innan trappen och jag rullar ner som typ femma. Ni kan se det här:
Ett filmklipp publicerat av Mitsubishi MTB Challenge (@mitsubishimtbchallenge)
In i första backen efter trappan och jag får ganska snart ge mig. Åtta man får en lucka och vi blir en andragrupp igen. Lite omkastningar i grupperna, men ändå rätt lika. Efter andra halvans första långa backe, förbi bergspriset och snabb utförskkörning. I botten på nästa backe passerar vi Henrik Jansson med något mekaniskt strul (kanske punktering?). Nu är det alltså sju cyklister före oss. Starka i vår grupp är Fredrik Edin, Fredrik Berg och Johan Norén. Jag sitter bakom dessa, Daniel Brengdahl bakom mig och Henrik Sparr bakom Daniel. Backarna och skogspartierna avlöser varandra. Det går fort men jag klarar av att hänga på. De tre starka står för arbetet...
Jag har för mig att vi passerar någon mer, men kan inte minnas vem?
Ungefär fem mil in i loppet så är Fredrik Edin trött på att Jag, Daniel och Sparren suttit på rulle i ca: 15 km, så han försöker tvinga fram mig. Jag säger bara att jag har gjort årets bästa lopp och skiter fullkomligt i om de andra i gruppen kommer före oss. Jag skulle kunna kliva av loppet där och då och ändå vara nöjd. Daniel passerar oss och hänger på Fredrik Berg och Johan Norén och de tre får en lucka. För er som kan landsvägscykling så backar alltså Fredrik Edin ner mig och Sparr. Jag vet att det kommer en backe strax och tänker att Fredrik nog ska försöka gå ikapp där. Jag har känt mig ganska bra i backarna och chansar på att kunna gå med honom då om en fartökning kommer. Sparr går upp och drar lite och sedan lägger Edin in en riktigt hård attack så Sparr tappar oss. När Edin så växlar ner i backen och vi har 5-10 sekunder upp till den andra trion så höjer jag farten, kör ifatt trion och blir av med Edin.
Så går det om man försöker backa ner mig från en grupp...
Min höga fart i backen gör att jag nu ligger femma på det STRAVA-segmentet och innan krönet får jag tok-kramp i bägge vaderna! Trampar fyrkanter över krönet för att hänga med, för om jag hänger med så blir jag av med både Sparr och Edin innan sista långa backen. Tvingar liksom runt benen eftersom dom knappt kan trampa med krampen... Nästa helt sjuka grej är att vi kör ikapp Matthias Wengelin!?
Han har punkterat tidigare på en grusväg men ändå, att vara med i en grupp som hämtar in en så stark cyklist känns mäktigt. Utför så skakar jag vad och dricker sportdryck i ett desperat försök att bli av med lite kramp. Sitter bak i gruppen som jobbar på mot sista långa backen med 8 kilometer kvar. Det blir stor lucka bakåt.
Jag går in i backen som sist i gruppen. Har bestämt mig för att hålla mitt egna tempo för att inte krampen ska explodera igen. Jag vill ju kunna trampa hela vägen in mot målet. Håller krampen någorlunda i schack. Ser att Daniel Brengdahl spräcker gruppen och får med sig Fredrik Berg i den tuffa klättringen. Matthias Wengelin och Johan Norén får släppa och är inte långt före mig på krönet. Trampar sedan fyrkanter med mina krampvader hela vägen ut till sista asfalten med ett par kilometer kvar. Ser ingen bakom mig vid tunnlarna och kryper ihop i tempoställning och lyckas hålla alla bakom mig.
Kommer in på friidrottsbanan och ser Wengelin och Norén spurta. Jag tror att jag blir elva men får höra tia av Matthias pappa, Stefan.
Nu är det inte långt kvar till Finnmarksturen och jag är laddad. Har två planer med tävlingen och jag bestämmer ganska tidigt i loppet för vilken av dom jag ska försöka följa. Det kommer givetvis bli några hårda timmar på cykeln men jag gillar ju tävlingsmomentet så jag ser alltid fram emot att få tävla. Så också idag.
Igår så fick jag till ett väckningspass efter att ha kört ett varv i bil runt Varpan med Frida för att hon skulle somna. Det regnade, så jag var inte sugen på att gå med henne i barnvagnen och hon ville inte direkt lägga sig självmant för att sova heller. Hur som helst så blev det 40 minuter testcykel där jag körde 2x10 minuter intensivt med 2 minuters vila mellan intervallerna. Första intervallen så snittade jag 309 Monarkwatt (3 kg x 103 i kadens) och i den andra så snittade jag 320 Monarkwatt (3,2 kg x 100 i kadens). Ur mina Garmin Vector fick jag 333 respektive 341 watt. Ganska många för att vara jag alltså.
Uppvärmningen bestod av 3 minuter på 200 watt, 2 minuter på 250 watt och 2 minuter på 275 watt. Efteråt så TVINGADE jag mig själv att sitta kvar på cykeln och trampa ur benen till dess att jag fått ihop 40 minuter. Det är ju bra att trampa ur benen, men roligare saker kan man ju göra än att sitta på en testcykel och trampa ur benen. Dessutom så brukar jag ju sällan göra det när jag kört testcykel utan skynda vidare i livet istället. Så det sitter liksom inpräntat i mig att hoppa av direkt efter sista intervall typ.
Så här såg passet ut i effekt och puls-grafer.
Ett beräknat VO2max på 68 enligt klockan. Det högsta jag hittills mätt upp med denna klocka, undrar om det går att maxa ur den där mätaren?!
Jag har sett hela min video från Finnmarksturen i fjol en gång denna vecka och delar av videon kanske 4-5 gånger. Bland annat igår när jag körde testcykel. Då kollade jag samtidigt lite nyckelpartier för att känna mig hemma i hur det ser ut och vad som kommer efter vad på banan.
Det regnade en del till och från igår men idag ska det vara uppehåll och ca: 20 grader. Återstår att se hur mycket av vattnet som ligger kvar i skogen, men jag skulle inte tro att det stör allt för mycket.
Igår kväll var jag på bröllopsfest där jag åt och drack gott. Önskar brudparet Tallberg all lycka till i framtiden! Jag fick snacka lite cykel där vilket givetvis var trevligt och en av de som höll tal berättade att han 1:a september ska öppna ny cykelbutik här i Falun. Spännande!
Imorgon är det dags för Finnmarksturen och om jag tar mig runt den så blir det för 13:e gången som jag korsar mållinjen i Ludvika. Jag börjar bli (kanske redan är?) gammal alltså. Finnmarksturen är en av dom tävlingar där jag presterat som allra bäst. Nämligen en 5:e plats från 2008 då loppet var 112 kilometer långt. Jag har inget resultat som jag kallar min främsta merit inom cyklingen, men den femteplatsen är där uppe i toppen av mina "meriter". Även om dom nu kortat ner loppet så är det fortarande en av mina favorittävlingar.
Här hemma så ska jag väl förbereda mig för tävlingen genom att äta lite extra, dricka lite extra och skaka vad. I kväll väntar bröllopsfest, så vi får väl se hur mycket sömn det blir...
