Kompiskampen #2 -15/16

Yes!

Igår gav jag mig själv en julklapp och genomförde vintersäsongens andra Kompiskamptjuga. Jag gjorde ju två försök på en dag tidigare denna månad men då hade jag inte pulver nog att genomföra tjugo minuter all-in. Dagen efter blev jag sjuk.
Men nu är jag frisk igen och med få dagar kvar på månaden och en Festive 500 att genomföra så var jag mer eller mindre tvungen att genomföra Kompiskampens decembertjuga igår. God jul, Henrik!

För er som inte orkar läsa så mycket så kan jag konstatera att jag både är fetare och klenare än i november. Inte helt oväntat dock så här direkt efter ett långt sjukdomsuppehåll. Så, jag jämför inte med november, utan kikar på hur jag skötte mig i december förra året istället:
23:e december 2014: 300.8 watt, 72 kilo
24:e december 2015: 313.5 watt, 69.9 kilo

Shit så bra jag är, 12.7 watt starkare och 2.1 kilo lättare än i fjol!

Om jag ska vara lite neggo så krämade jag ur mig 338.4 watt och vägde 69.7 kilo i början av november 2015. Så, lite tyngre och typ 25 watt sämre blev jag på att vara sjuk/skadad i 17 dagar. Men igår så gjorde jag faktiskt ett tappert men misslyckat försök igår innan jag tog mig igenom på andra försöket. Mitt första försök igår tog 8:34 och då var jag helstum på 334.8 watt. Så bara att jag kunde ladda om och göra ett nytt försök som jag också genomförde är ju värt en klapp på axeln.

Det här innebär ju också att dag ett av åtta i Raphas Festive 500 gav ca: 0 kilometer. 500 kilometer kvar alltså att genomföra på sju dagar och idag lär det bli ungefär noll kilometer igen. Kämpa!

God jul!

Hej vänner!

Jag hoppas att ni får en riktigt god jul. På riktigt, jag hoppas verkligen det. Tänker speciellt på alla som mot sin vilja spenderar julen ensam eller kanske ifrån delar av sin familj. De som inte har något hem, alla stackars människor på flykt eller i svåra situationer. 

Jag är verkligen lyckligt lottad som har det så bra som jag faktiskt har det och det är jag väldigt tacksam för.

Tomten kom tidigt till oss idag, han har väl mycket att göra en dag som denna förstås. Det är en före detta (för det kan man väl ändå säga...) cyklist faktiskt som sitter under tomtekläderna, kan ni gissa vilken?

Den skarpsynte ser även att Adam Steen var hos oss samtidigt som tomten. Efter tomtebesöket så åkte vi ut till familjen Steen för lite julfika och umgänge och nu är vi hemma igen och laddar för Kalle Anka. Så ni kommer väl kanske inte läsa det här precis nu, eftersom de flesta av er också äter middag eller kollar Kalle Anka den här tiden på julafton. Ni som kan och vill det.

Ebbah på promenad med Alfred i skuggarvsskogarna.

GOD JUL!

Rapha Festive 500 2015

Hej cykelvänner!

Vet ni vad det är för dag imorgon?! Just det, startdagen för Rapha Festive 500! Rapha är ett cykelklädmärke som varje år sedan 2010 har haft en utmaning som går ut på att cykla 500 kilometer mellan den 24:e och 31:a december och dokumentera det hela. Jag har varit med alla år, klarat av utmaningen varje år och dessutom så vann jag år 2011.

Tänkte försöka mig på utmaningen även i år och kan glatt konstatera att jag idag inte har något sjukdomsrelaterat bakslag från gårdagens cykeltur. Alltså är jag frisk!?! Ryggen är ju fortfarande kass, men man cyklar väl inte med ryggen?

Den här upplagan ser ju inte ut att bli någon kylslagen variant. En av anledningarna till att jag vann 2011 var ju för att det normalt är lite kämpigare för oss nordbor att ta oss igenom 500 kilometer än det är för någon i Florida eller Melbourne. Första året vanns av en norrman, minns jag. Så bilder på is, snö och kyla hjälper nog de som vill vinna. Det värsta med den här varma vintern är ju att alla grusvägar just nu är som pepparkaksdeg. Så då blir det cykling på asfalt för min del. Inte lika kul.
Men, det ser ut att bli minusgrader lördag-måndag i alla fall så då kan man ju passa på att damma igenom några grusvägsmil. Det ser dock ut att komma en del snö på söndag så då går det ju långsamt istället. Men ändå: SNÖ!!!!
Ska man tro långtidsprognosen så blir det varmt igen från tisdag så då blir det nog slaskcykling...

Nåja, vädret ser ju inte ut att bjuda på någon större utmaning denna vinter vilket nog är välkommet hos många. För min egen del så ligger utmaningen i livspusslet och det faktum att frugan ska jobba mycket och helst då nätter. När hon jobbar natt så är hon ju på jobbet på natten och sover på dagen. Ytterst begränsat med tid för cykling utomhus för mig då. Jobbar hon på dagen så kan jag ju cykla på morgonen/kvällen/natten när hon är hemma.

Eftersom jag kommer vara upptagen med att samla kilometer på hög från och med imorgon, så lär jag väl nästan köra den där Kompiskampen idag. Har ju bara hunnit med två misslyckade försök denna månad och nu är jag kass.

Ska du köra Festive 500 i år och vad ser du som största utmaning?

Bild från en bättre vinter.

Comeback!

Hej cykelvänner!

Yes, nu har jag åkt trampcykel igen. Det var 17 dagar sedan jag senast satt på en cykel, även om jag hann med ett pass 4x4 på monarken för en vecka sedan också.

Visst, det var skönt att cykla igen men jag ska inte ljuga om hur fantastiskt det var. För det var det inte. Det var mycket frustration, väldigt lite kraft och en hel del smärta. Dessutom så har jag, på grund av den dåliga ryggen, bålstabilitet som en halvdöd daggmask så i alla tekniska partier försökte jag bara hålla i styret och slingra mig igenom. Det gick oftast sådär.

Utöver det faktum att jag har ont när jag cyklar så är jag ju dessutom sexton vilodagar sämre än senast när jag tränade regelbundet. Det sätter sina spår, så att säga. Flåset kommer väl tillbaka hyfsat snabbt ändå skulle jag tro, men ryggen visar faktiskt inga tecken på att bli bättre. Den var lite bättre igår men idag var den lite sämre igen.
En normal dag utan ryggkrämpor så brukar jag kunna stå med raka ben och sätta knogarna i golvet, med lite uppvärmning eller stretching så kan jag sätta hela handflatorna i golvet. Tidigare när jag haft problem med ryggen så brukar jag åtminstone kunna nå tårna med fingerspetsarna.
Nu når jag med handflatorna till mina knän.

Öijer XC-arena, på bilden är jag mindre än 200 meter från mitt hus.

Åkte runt lite på hemmaberget. Lyckades faktiskt klara alla mina svårigheter, eller hitta spår runt dom, utom den där backen som ingen klarat att cykla. Dock inte alla i ett svep, men med några försök. Om jag skulle ta bort lite sly/ungträd så skulle några partier bli lite bättre. Det är fortfarande ingen bana med flyt i, utan autostop slår till på cykeldatorn då och då och det går väldigt långsamt överlag. Men det är ju bara att gilla läget, det är ju ändå hemmaplan och där har man ju alltid en stor fördel.
Kikade lite på om/hur jag skulle kunna sick-sacka upp för backfan men det fanns inga klockrena alternativ tyvärr. Får kika lite mer på det där.

En kort promenad

Hej solstrålar!

Tog en kort promenad idag uppe på hemmaberget denna förmiddag, ni vet det där berget där jag tänkte göra en XC-slinga i våras. XC-slingan rann ut i sanden då hemmaberget är ett ganska svårcyklat berg så det blev liksom ingen rolig cykling. För många vassa, stora stenar och för svåra partier. Men nu mot slutet av året så har jag börjat tänka på att dom där supermegasvåra (omöjliga!!!) partierna är ju inte jättelånga, så det går kanske att cykla runt dom i mossan och blåbärsriset? Dom allra vassaste stenarna kanske är flyttbara eller möjliga att bygga bort på något vis... Jag får titta på det där lite mer ingående helt enkelt.

Den där backen som ingen klarat av att cykla uppför går nog att göra några serpentinsvängar i så den blir hanterbar.

Ja, nu andas jag optimism igen. Det här kan bli något. Visst?!

För övrigt så börjar jag bli riktigt jäkla less på det här vädret. Bara en massa plusgrader varenda dag. När får vi vinter?!

Idag ska jag testa om kroppen fixar en cykeltur, håll tummarna!

Lite blandat

Hej cykelvänner!

Idag har jag inte haft lika ont i ryggen som jag haft dom senaste två tre dagarna. Om jag "bara" har så här ont i ryggen imorgon så tänker jag göra comeback på cykeln. Tro det eller ej!

I helgen så kördes världscupen i CX, ni kan se damernas och herrarnas lopp här:



Fick ett mejl idag som berättade att min skridskovideo visats i en amerikansk webb-TV-show som specialiserat sig på virala videor:


Har ju inte tränat idag heller, träning är ju ändå till för talanglösa, utan jag har bara varit ute på en promenad med Frida och en liten stund så var även Filip med. Vädret är ju förjävligt för att vara december och ingen vinter är i sikte. I brist på träningsbilder så får ni följa med på min promenad:

Svårt att misslyckas med en bild på bastuflotten.

Filip testar hållbarheten på isen.

Den höll!

Stennäsets båtplats.

Näset.

En gammal bänk som håller på att ramla isär står på en av badplatserna i området.

Allt medans Frida sov sött i sin Crescent-vagn.

- Hade du kul?

Hej!

Igår var det ju innebandy på schemat. Tre matcher för Ebbah och tre matcher för Filip. Ebbah åkte på en storförlust, en storvinst och en ganska klar seger i sista matchen. Filips lag vann med uddamålet i två matcher och stort i mittenmatchen. Barnens två första matcher spelades samtidigt så då valde jag att kolla en period hos Ebbah följt av en period hos Filip. De spelade nämligen 2x15 minuter.

Eftersom jag inte såg hela matcherna så visste jag inte riktigt hur det gick för mina barn och tidigare så hade jag kanske frågat efter matchen hur det gått. Om det gått bra, om de gjorde några mål eller fantastiska räddningar. Men, det gör jag inte längre.
Denna säsong så har jag börjat med att bara fråga om de hade kul. För i slutändan är det allt som räknas och också det som kommer få dem att eventuellt fortsätta med idrottandet. Att det är kul. Klart att de alltid kommer jämföra sig med varandra, sina lagkompisar, motståndarna och tycka att det är tråkigt att förlora men kul att vinna. Men för mig som förälder så ska det inte spela någon roll hur det går i matchen, så länge som de har kul.

Allvaret får komma senare.

Det har ju varit en del diskussioner om det här med att spela utan resultat i matcher för barn i både fotboll och ishockey. I det här inlägget så skrev jag ju i inledningen hur det gått i mina barns matcher och det vet jag för att mina barn vet det. Inte i någon match så presenterades några mål på någon resultattavla men barnen har koll på hur det blir i matcherna ändå. Målen firas och efter slutsignalen så sträcker det vinnande laget armarna i skyn. Det spelar liksom ingen roll om det står på en resultattavla eller ej. Mina barn är sju och åtta år, de kan räkna och de kan hålla räkningen på antalet mål som två lag gör i en match.

Nu tror inte jag att matcher utan resultat är något som behövs för våra barn i lagsporter, det skulle istället lika gärna kunna vara resultattavla och tabeller redan från tidig ålder. Utan det är för föräldrarna som har glömt bort att det viktigaste är att deras barn har kul och mår bra som man kanske bör ta bort resultattavlor och tabeller. Det verkar som om många glömt bort vad som är viktigast här i livet och kanske behöver en påminnelse om att resultatet faktiskt inte spelar någon roll när man är barn.

Det viktigaste är att man har kul.