Tävlingsträning igår

Tjääänna!

Long time no blog. Men nu är det dags igen. Egentligen så tänkte jag ju skriva om tävlingsträningen igår, men efter att ha cyklat i 3.18 så blev det skogspromenad med barnen och deras kusiner. När vi kom hem igen så hade ju min bedårande lilla dotter spelat in sista 16 milen av Flandern runt och då var jag ju tvungen att se det också. Så det blev sent. 

Om vi tar det från början så vaknade jag vid halv tio, helt utan tankar på att det var tävlingsträning. Hade nämligen bestämt dagen innan med min fru att jag skulle cykla distans. Kollade min telefon och såg att jag hade något Facebook-meddelande om att en cyklist skulle köra med actionkamera. 

Tog ju en stund innan poletten trillade ner. Tänkte då att det var synd att jag missade tävlingsträningen, eftersom den skulle börja klockan 10. Gick in på Facebook och såg att man ändrat starttid till 11, då kanske jag skulle hinna! 

Satte fart ner i källaren för att damma av racern som stått sedan i höstas. Monterade mina Garmin Vector-pedaler också. Framhjulet behövde ett nytt däck och en slang men i stressen att fixa det så klämde jag slangen och gav då upp. Rotade fram tävlingshjulet istället och hoppades att limningen från förra säsongen skulle hålla. Hela tiden hade jag laddaren i till dom elektroniska växlarna... 

Med en timme kvar till start så stod jag i kallingarna och pumpade däck. Fattade då att jag inte skulle hinna för egen maskin. Frågade frugan om hon kunde köra mig en del av sträckan, vilket hon kunde. Vilken klippa, älskar henne! 

Hoppade i cykelkostymen och slängde in cykeln i bilen. 

I ivern så glömde jag skoöverdrag. Fick med mig kedjeolja  och tre limpmackor i alla fall så när frugan släppte av mig i Ornäs så kunde jag, med mackorna i magen, smörja kedjan, rätta till kläderna och börja cykla mot Torsång. 

Själva racet bestod av 2½ varv på Milsbovarvet och sedan skulle vi fortsätta upp till Mora by för återsamling där. Totalt ca: 47 kilometer på en ganska platt bana med en backe på 35 höjdmeter som avslutning. Det var nog ett 20-tal cyklister som ville cykla fort igår och hade samlats vid kyrkan i Torsång.

På första varvet så fick tre man en lucka. Ganska starka cyklister, pratades det om i klungan så farten drevs upp ganska omgående. Marcus Streijffert, Janne Jakobsson och jag fick en liten lucka när samarbetet inte fungerade i klungan. Jag försökte göra mig av med bägge och ansluta till tättrion ensam. En fyramannagrupp skulle passa mig fint. Tyvärr var samarbetet i tättrion inte det bästa och det fanns nog trötta ben där så Marcus och Janne hade inga problem att också dom komma ifatt. 

Vi blev alltså sex man i täten.

Bakom jagade fyra man och jag ville helst hålla gruppen liten så jag manade på och tog några rejäla förningar för att försöka distansera de jagande cyklisterna. Tyvärr så förstörde jag väl lite för mig själv där genom att förstöra samarbetet i gruppen med allt för hårda förningar. Kvartetten bakom blev en trio som anslöt i slutet av första varvet. 

Intensiteten sjönk när vi blev nio man i tätgruppen, föga förvånande. Ute på andra varvet blev vi av med två cyklister i diverse ströattacker. Nu var vi alltså sju man och evigt starke Fredrik Frykberg satte in en soloattack när vi gick ut på slutvarvet. Vi kunde dock ganska snabbt få igång ett samarbete och hämta in honom igen. Jag började dock känna att dom där limpmackorna gjort sitt och kände mig stundtals ganska svag. Till skillnad mot första varvet då jag känt mig urstark... 

Jag hade väl någon slags plan för vad jag ville göra på slutet men när jag i kantvinden med 4 km kvar skulle upp och höja farten så följde ingen med. Plötsligt så var jag ensam i täten före de sex övriga. Funderade snabbt på om jag skulle backa tillbaka, men det skulle ju bara vara fånigt. Så jag köttade väl på. Fattade ju att det skulle bli svårt att åka ifrån sex tappra cykelryttare, men var ju tvungen att försöka. Trodde ett tag att det kanske skulle hålla men så såg jag Frykberg göra en idiotförning på slutet. Han körde ikapp precis lagom till backen där vi först blev fyra, sedan tre och på slutet så åkte Marcus och Janne ifrån mig. Var för stum för att svara... Trea upp var ändå inte helt illa och jag fick ju köra mig trött.

Helst så hade jag väl önskat lite högre lägstaintensitet och att det kanske blivit mer splittring av tätgruppen. Men eftersom jag själv var en del av träningen så var det ju också upp till mig att sätta förutsättningarna. Då vi körde hela 47 km så var det kanske ändå bra att det gick lugnt ibland med tanke på hur krispig jag kände mig på slutet och under hemcyklingen...

Samling och lite försnack av Marcus Streijffert.

Nio man i täten på slutet av första varvet.

Sju man kvar i slutet av varv två och med bra känsla.

Backen ute på varvet för tredje och sista gången.

Svartklädde Marcus var snabbast idag.

Rödblåa Janne var näst snabbast.

Hade gärna presenterat effektsiffror från tävlingsträningen. Men tyvärr så hade vänsterpedalen inte registrerat något, så ni får nöja mer med fart, distans, tid och puls idag. Till nästa gång så ska jag vara ute i bättre tid så jag kan kolla att allt är okej innan start.

Totalt cyklade jag i 3:18 och tävlingsträningen syns ganska tydligt på pulsen ovan.

Påskat

Hej hej!

Glad påsk, kära bloggläsare! Hoppas att ni haft en skön dag med god mat och kanske lite godis på maten. Jag har varit ute vid min mors sommarstuga med familjens två yngsta tjejer. Ronya skulle in för att jobba, så hon körde bara ut oss dit. Filip och Emily hängde hemma med kusinerna från Stockholm, som är på besök tillsammans med svärmor denna helg. Min bror Patrik, hans sambo Sara och deras lilla Oscar var också ute vid stugan för en påsklunch.

Det blev några sköna timmar där ute med frisk luft, god mat, äventyrspromenad i skogen och en stund lugn och ro. Glad påsk!

Det våras för vår

Igår röjde jag bort det sista av Öijer Arena winter edition. Nu är det dags för sommarsäsong på arenan!

Den senaste veckan så har också mängder av snö försvunnit spårlöst och snart kan man nog ut och cykla i skogarna utan att behöva träffa på allt för mycket snö eller is. Ser fram emot det!

En bra snödödare är ju tvåsiffriga plusgrader och det utlovas nästa i vecka. Tvåsiffriga plusgrader lockar ju också till ett första försök denna säsong på Skuggarsvtempot. Testcykelsiffror i all ära, men det är ju ute i verkligheten som siffrorna räknas. Tävlingscykling handlar ju om att vara snabb.

I natt var jag varken stark eller snabb. Försökte mig på ett rekord på 4x4. Ganska så dum idé egentligen eftersom jag tog rekord på 3x20 natten innan och var rätt krispig i benen. Tyckte ändå att det gick ganska bra i dom första två intervallerna. Men då var det ju två kvar och i den tredje gav jag upp... Note to self: Nästa gång jag ska försöka ta rekord på 4x4 så ska jag göra det dagen efter en vilodag.

Barnkläder med cykeltema

Klart Frida ska ha en världsmästarbody! Finns hos Race-Baby.com och kostar 20€, klicka här för att komma till Race-baby Onesie Worldchamp. Vill man ha mössan också så kostar ett Winter edition-kit 29€. 

Ett set med cykelkeps och body, 27€. http://www.race-baby.com/Gift-Sets/gift-set-worldchamp.html

Ett kit med dom tre ledartröjorna i Tour de France kan bli dina för 49€: http://www.race-baby.com/Gift-Sets/-Grande-Bouclet--Gift-Set.html

Cykelkeps för barn, Bianchi. Kostar 14€ här: http://www.race-baby.com/cotton-race-cap/Vintage-Caps/Cotton-Race-Cap---Team-Bianchi.html Kan också köpas som ett kit med en för barnet och en för föräldern för 25€ här: http://www.race-baby.com/cotton-race-cap--double-pack-legnano--brooklyn--clement/Cotton-Race-Cap---Team-Bianchi-99.html

Det finns mycket mer också, in och kika på Race-baby om du har småbarn eller känner någon som har småbarn och skulle uppskatta cykeltemat på kläderna.

Jag kan och jag ska

Det har gnällts lite på svaghet och trötthet här i bloggen den senaste veckan och jag har väl själv börjat fundera på en formsvacka. Kanske hade jag tränat för mycket, vintern har ju varit bra och hård och det har varit framsteg hela tiden. Är det nu det tar stopp? Alldeles innan säsongen drar igång... Det skulle ju vara himla typiskt och jag skulle bli en sådan där cyklist som är stark på vintern och slut på sommaren.

Jag skulle vilja påstå att mina ben inte fattar om jag har en svacka, är trött eller inte har lust att träna. Det är samma ben som jag hade för två veckor sedan och då var jag stark. Så, det är i vanlig ordning huvudet som behöver rättas till.

Igår så bestämde jag mig. Jag är lika stark som för två veckor sedan. Jag kan köra intervallerna på samma effekt. Att jag varit svagare i en dryg vecka nu beror på en rad faktorer som nu är överspelade, alltså finns det inga hinder från att köra hårt. Det spelar inte ens någon roll att det sker efter en lång dag och mitt i natten. Jag kan och jag ska köra på precis som vanligt, för det finns i mig. Jag behöver bara bestämma mig och plocka ur det.

Jag bestämde mig ganska tidigt på dagen för att köra 3x20. När det väl var dags så började jag tänka på 2x20 istället. Det var ju sent, jag var trött och så vidare. Bättre att hålla effekt i två än att inte fixa tre. Men så insåg jag varför jag skulle köra, jag skulle ju visa för mig själv att jag kan och jag ska. Så jag bestämde mig för att strunta i vad klockan var eller hur det hade känts idag. Det var bara att kämpa och köra.

Så här gick det. Hela passet hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/735809105

Det där gick ju vägen. 02:13 i natt var jag klar med passet och det blev 3x20. Jag är stark. Jag fortsätter att utvecklas denna vinter. Det blev nytt rekord för 3x20 med 310.4 watt i snitt fördelat på 307.2, 310.4 och 313.6 watt i intervallerna. Tidigare rekordet låg på 304 watt. Dessutom vill jag påstå att jag ansträngde mig mer när jag tog mitt förra rekord.

Så nu är det väl bara att fortsätta resan mot säsongen 2015 med känslan av att jag gjort en bra vinter.

Ber om ursäkt för att det blev ett I can I will-inlägg, men det kändes bara så bra att ha vänt den negativa trenden till en fortsatt positiv trend.

Den tightaste spurten någonsin?

Såg ni på De panne 3-dagars i förmiddags? Det gjorde jag. Alexander Kristoff drog en långspurt och André Greipel kom i hög fart på slutet. Så här tight blev det i Driedaagse De Panne-Koksijde:

Enligt uppgift ska det skilja tre tiotusendelar av en sekund till Alexander Kristoffs fördel. Löjligt lite och jag undrar ju vad felmarginalen är på en sådan där målkamera...

Sport och Stockholm

Bild från matchen i förrgår då Falun vann över Mullsjö med 8-2 på hemmaplan. Idag blev det 5-4 efter förlängning och därmed alltså 2-0 i semifinalserien.

På väg ner till Stockholm igår så passerade vi en rätt otäck singelolycka. Tur i oturen var ju att det faktiskt verkade vara just en singelolycka.

Igår då så var vi och såg Sverige-Iran på Friends Arena. Riktigt kul och speciellt med det stora stödet som Iran hade. De flesta på plats höll på Iran faktiskt och när man i inledningen av matchen visade deras tränare så lyfte nästan taket på arenan. Tränaren är tydligen deras kanske största profil.
Sverige var dock en storlek för stora och tog kål på matchen ganska tidigt. När Iran satte straffen som betydde reducering till 1-2 så blev det också högljutt.
Kul att se en landskamp och att besöka Friends arena. För många svenskar så var det bara en träningsmatch, men jag kan lova er att det betydde så mycket mer för alla Iranier som var på plats.

Idag har vi mest strosat runt i Kista Galleria och åkt hem. Ingen träning att rapportera om idag alltså men jag hoppas kunna ändra på det under morgondagen. Imorgon ska vi också åka till Leksand för att se dem säkra SHL-platsen mot ett tappert kämpande Malmö.