Styrkefyror

Mysstund i Monark-rummet

Sju och nästan en halv styrkefyra.

Inledde med 250 watt Åstrand med 143, 143, 143 och 146 i snittpuls. Sedan satte jag igång fläkten, öppnade ytterdörren och satte på musiken. Körde styrkefyror med ca: 60 i kadens. Låg precis på gränsen av vad jag klarade av hela tiden och lyckades peppa mig själv att fullfölja varje intervall. Till det var dags för den sista. Efter att ha kört ganska så kontrollerat med hjälp av effektdata tillsammans med pulsen så bestämde jag mig plötsligt för att köra den sista intervallen "på känsla". Gick givetvis ut för hårt och tvärstumnade. Jäkligt dumt att börja fristajla när jag nätt och jämnt klarat av intervallerna innan. Gött dock att ha kört ett bra och hårt pass och dessutom klar före 18:30 på kvällen!

Jag hade 6 kilos motstånd och en kadens på 60 i alla intervaller utom den tredje och den sista. I den tredje så hade jag 58 i kadens vilket ger 348 Monarkwatt och i den sista hade jag 62 i snitt vilket ger 372 Monarkwatt. Övriga intervallen hamnade jag på 360 Monarkwatt. Mina Garmin Vector-pedaler gav följande snitteffekt: 378, 378, 370, 378, 380, 379, 380 och 388. En diff mellan Monark och Garmin på ca: 5% för er som för bok.

Ettor är väl så kul?

Igår körde jag ettor på denna skönhet.

Jaja, cykelrummet är väl inte heeelt i ordning. Kommer kanske aldrig att nå perfektion där heller, men bättre ska det bli i alla fall. Det lovar jag. Redan nu känner jag att jag har bättre koll på vart jag har alla mina prylar än vad jag någonsin haft. Älskar't. Apropå det så måste jag skaffa lite galgar till cykelgarderoben också.

Nåväl, nu skulle ju inte det här inlägget handla om galgar, cykelgarderoben, eller ens cykelrummet. Mer än att cykelrummet var platsen för gårdagens skådespel då förstås.
Efter att ha kört ett distanspass där det visade sig att jag är bedrövligt dålig i lördags och mitt väggpass i söndags så hade det kanske smakat fågel med vilodag igår. Lite just därför så körde jag ettor istället. Ettor är ju så svinigt och 60 sekunder kunde nog vara någon slags maxgräns på intervallängd som mina slitna ben kunde klara av.

Gårdagen bestod för övrigt av någon form av superkompensation från helgens distanspass, där all karaktär lades åt sidan till förmån för ett kaloriintag som sällan skådats. Kroppens sätt att förbereda sig för eventuella nya utmaningar.

Som uppvärmning körde jag ( som så många gånger förr ) ett Åstrand cykeltest på fem minuter med 250 watt. Sista fyra minuterna så snittade jag 141, 140, 141 och 140 i puls. Bra siffror. Sedan rev jag igång ganska så direkt med ettorna. Precis som mina senaste testcykelpass så kördes detta pass på känsla där jag bara hade puls och tid att roa mig med. Effekten kollade jag efter passet och snittwatten i varje intervall blev följande:
523
490
489
459
477
484
457
467
495
476

Snitteffekten blir alltså 481,7 watt, vilket innebär att detta var mitt bästa pass ettor under denna vintersäsong. Bästa snittet under 60 sekunder blev 527 watt och det är faktiskt nytt rekord med 20 watt.
Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/activity/447031008

Ridå

Alltså. I ett och ett halvt års tid har jag levt med någon slags andra andning eller bara mental styrka till att bita ihop när jag väggar. Allt sedan min 600+ km långa tur runt Dalarna så har ju väggen mest inneburit att jag tvingats sänka farten och intensiteten något. I år har jag kört två pass över fyra timmar och bägge gångerna har jag knappt haft styrfart och i princip vinglat fram på slutet. Idag behövde jag ringa min fru för att slippa cykla dom sista 20-45 minuterna. Då hade jag ändå hunnit stanna två gånger, sätta mig ner och funderat på hur fan jag skulle orka hem. Jag var så jävla sopslut att jag knappt trodde att det var sant. Det fina var att krafterna var nästan helt slut redan 35 km hemifrån, så jag gick tom rätt länge också...

Nåväl. Passet började med tre timmar med nästan bara motvind eller sidvind. Fostrande. Tänkte väl blogga lite om att jag bara hade 1½ km/h lägre snitthastighet än igår, trots att jag idag cyklade ensam och mycket längre. Dessutom med 20 slag lägre snittpuls. Men det där glömdes bort. När jag hade kämpat mot vinden i drygt tre timmar och äntligen svängde in i medvinden så hade jag redan slitna ben. När medvinden kom fick jag lite ny luft under vingarna, och det kanske var det som var felet. Jag körde på och såg snitthastigheten ticka uppåt. Sen började jag bli riktigt slut. Tog den sista sportdrycken och det sista av min energibar och hoppades att det skulle räcka hem. Det gjorde det inte.

När jag hade en sträcka som normalt tar 40 minuter hem så SMS:ade jag min fru om att jag skulle vara hemma 50 minuter senare. När jag sedan på 25 minuter tagit mig en sträcka som normalt tar 10 minuter så var det dags att fiska upp mobilen ur ryggfickan och använda min sista livlina: ringa efter skjuts. Hade väl kunnat vingla hem sista biten också antagligen, men jag kände dessutom lite (obefogad?) tidspress då jag skulle vara hemma 12 och jag snarare skulle komma hem klockan 13.

Det är väl så fint att vägga!? Nu hoppas jag att jag ganska så snart lär mig det här med att cykla distans igen. För så här kan jag ju inte hålla på så mycket längre.

Turen gick för övrigt på liknande vägar som igår, fast denna gång körde jag Långshyttan-Fäggeby-Säter-Torsång. Det är plattare där än på dom vägarna norr om stan som jag normalt cyklar på. Jag försöker vänja mig av med äventyrscyklandet och vill dessutom bättra på slätdraget något, därav plattare och asfalterade vägar istället för kuperad snöpulsning. Säsongen närmar sig ju med stormsteg. Distans är ju lite av det lättaste att lära sig, så det här borde jag kunna ganska snart om jag bara tränar ordentligt.

Pigg och glad

Bit ihop!

Två Jeppar med pangpang i buggarna

Vi kan väl kanske inleda detta blogginlägg med att konstatera att både Jesper Larsson och Jesper Hjortsberg har bättre ben än jag. Jösses så jag fick bita i idag. En nyttig väckarklocka, det här med att vara kass ibland. Efter en knapp timme eller så mötte vi upp Fredrik Frykberg. Då var det tre starka och jag ute och cyklade.

Jag hade väl hopp om livet i en kvart eller så, sedan satte jag mig bakom och insåg att det skulle bli min plats idag. Det skulle nämligen bli lite för drygt att köra distanspass på tröskeln.

Det blåste ganska så mycket idag och övriga skulle trampa längre än vad jag skulle göra. Så efter två timmar så skiljdes våra vägar åt, då hade jag 160 i snittpuls och hade väl suttit på rulle ungefär 75% av tiden. Tänkte först gå ner på distansintensitet, men så tänkte jag att om jag pallat med att sitta med 160-puls i två timmar så är det väl lika bra att tugga på och få ett fint pass "snabbdistans". När jag kom hem efter 3:04 så landade snittpulsen på 161, vilket motsvarar 82% av max. Kan väl bara konstatera att jag inte är på topp just nu men hoppas att dom två återstående månaderna inför säsongen blir mina bästa och att jag är tillbaka i gammalt gott slag ganska så snart.

Nu ska jag se på cyclocross, live här: http://www.vier.be/streaming/veldrijden.html

Dagens runda:

Mörker

Sportdrycken från igår som kan drickas idag!

Träningen är lite av ett mörker nu för tiden, blandar högt och lågt. Just tack vare att det där "högt" finns så kämpar jag ju vidare. Men inte går det lätt inte. Är inne i något totalmörker. Jag vet inte om jag bara är fysiskt trött, eller också mentalt. Men jag går liksom lite på halvfart mest hela tiden nu. Inget pangpang eller driv i någonting känns det som. Ingen glädje, passion eller lust. Har mycket att göra och gör också mycket, men det sker liksom inte med rätt mängd untz. Förhoppningsvis kan jag sova mig ur detta, annars lär jag väl bara bita ihop.

Snön vägrar att ge sig

Ute snöar det, igen.

Det verkar ju som om kylan redan har gett upp för vintern, men snön envisas med att falla över oss. Tänk om vintern kunde ta och bestämma sig snart?

8½ timme nattsömn och trasigt knä

Bild från natten till igår

Ja, i natt så sov jag länge. Ca: åtta och en halv timme skapade jag ihop. Dock med några korta uppvaknanden på grund av knäsmärta. Det gör riktigt ont i mitt högra knä nu och det bekräftar ju bara det vi alla vet: att man inte ska springa. Förhoppningsvis går det över under dagen, annars borde lite cykelträning kunna ställa allt till rätta igen.

På tal om träning så börjar mitt nya träningsprogram idag, block två denna vinter. Hade funderingar på att köra tre block men bestämde mig sedan för två. Nu har jag ungefär två månader på mig att förbereda mig för tävling, ska bli skitkul!