Passa på att köpa snyggaste cykelkläderna, nu halva priset!

Tjena!

Alltså om vi bortser från den där vurpan igår så har ju augusti börjat lika bra som juli avslutades när det kommer till cykelträningen. 3:40 in på träningskontot idag och det kan bli cykling även imorgon!

Finnmarksturen i helgen och det ser jag verkligen fram emot. En väldigt omväxlande bana som kombinerar partier som är väldigt lätta under lång tid med rejäla backar och ganska stökiga stigar. I fjol körde jag mig stum tidigt med ganska dåliga ben, räddade ändå upp det hela med en hyfsad andra halva av loppet och landade på en trött 16:e-placering. I fjol blev jag 16:e efter att ha "minimerat förlusterna" i fem mil. I år får jag vara nöjd om jag kan komma på en så bra placering.

Hemcyklingen idag blev bara just det, hemcykling. Tog inga bilder heller, men tog ju desto fler i morse. Så jag har några kvar att bjuda på:

Dom där cykelkurbits-kläderna från CRAFT som Sofie Lantto har designat är dom snyggaste cykelkläderna jag har. Dessutom så sjukt sköna! Såg av en händelse idag att CRAFT säljer cykelkurbits-kläderna för halva priset just nu, klicka in här och kika! Riktigt bra och snygga cykelkläder till riktigt bra pris, vad väntar ni på?

Det här inlägget är inte sponsrat och ingen har bett mig att skriva om kläderna å så. Jag bara tipsar er för att det där kan vara ert bästa cykelklädköp någonsin. Jag har kepsen också, med kurbits på undersidan av skärmen. Vet bara inte vart jag kan ha lagt den?!?

Jag har skaffat mig ett nytt beroende faktiskt och det är mild youghurt med sylt och en näve russin i. Så sjukt gott! Äter det gärna i ett glas med en tesked. Har nu, strax innan och under tiden jag skrivit, ätit upp en liter yoghurt med en massa russin och blåbärssylt. Min mage kommer nog att tacka mig för detta...

Min högervad som bråkat med mig sedan Engelbrektsturen har känts mycket bättre idag. Drack faktiskt 5 electrolytes från Powerbar igår, kanske hjälper det lite..? Tur då att jag fått nya krämpor att åma mig över. Min vurparm gör ont när underlaget skakar, tur att Finnmarksturen är först på söndag för då lär det bli ett himla skakande. Högerbenet är stelt och försvagat också, men det där lär bli bättre när svullnaderna går ner.

Nu börjar det bli dags att göra i ordning hemmet för natten och sedan natta några barn och själv gå och lägga mig. Har haft dåliga sömnvanor på sistone och skulle behöva en normal nattsömn igen. Zzz...

30 km/h i snitt!

Jag slog mig blodig!

Utropstecken i rubriken, ni fattar allvaret?!

Alltså pendlingen började som en rätt sömnig historia med för lite sömn och för trötta ben. Tog vägen via gruvan för att se något annat än det jag oftast ser på pendlingarna. Tog en bild:

Bocken Kåre och Cykelbloggar'n.

Sen när jag skulle därifrån så tyckte jag att det var dags att tagga till lite för att inte få en allt för slö pendling så jag attackerade en kurva. Det skulle jag ju inte ha gjort och med det där underlaget så sved det ganska bra också. Det gjorde först riktigt ont, så jag testade alla fula ord jag hade innan jag började borsta av mig och kolla så att alla leder var intakta. Kollade faktiskt cykeln sist, så ont gjorde det.

En omtänksam kvinna stannade till och frågade om allt var okej så jag fick väl bita ihop och samla ihop resterna av mig själv igen. Stå där och tycka synd om sig själv liksom...

Man vet att man har vurpat på ett gruvområde när man har metallpulver på handskens magnet efteråt.

Fick jaga ikapp Robin Ström vid Ornäs och fick några minuters sällskap, alltid trevligt och bra för moralen.

Nu sitter jag här, uppskrapad och fin. Värst är det ändå på höften för där lär det ju fastna i kläderna. Hemma hade jag suttit i kalsongerna och låtit det läka ihop, men jag tror inte att alla här på jobbet uppskattar om det sitter en halvnaken och blodig cyklist på kontoret. Så jag lär väl tvätta av mig och se om vi har något att plåstra om mig med. Knät fick sig också en liten kyss. Tur ändå att det gick så pass bra som det gjorde.

Klant.

Veckosammanfattning och jag filmade gårdagens pass

Hej och godmorgon cykelvänner!

Alltså förra veckan om jag ska summera den superkort blev jättebra träningsmässigt och dålig sömnmässigt. Det enda pass som inte blev bra var när jag försökte vara lika stark som innan jag blev sjuk, men det är nog en vecka kvar innan jag är där. Sömnen började bra förra veckan sedan avslutade jag svagt. Totalt 43 timmar och 45 minuter av målsättningen 49 timmar. Skärpning!

Ja, så nu vet ni på ett ungefär hur min vecka gick. Nu är det ju äntligen måndag igen vilket betyder ny vecka och nya chanser till stordåd.

För egen del så går jag in i en hård träningsvecka nu och det är ju alltid lika intressant. Kommer jag fixa det?

Igår så filmade jag hela passet, tänkte försöka filma lite mer på träningar framöver så att jag får lite material att producera videoklipp med. Tänkte nämligen att det får bli mitt nyårlöfte: att producera mer rörligt material. Skulle vilja göra det till ett inslag varje vecka, men vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Här får ni i alla fall en skärmdump från gårdagens runda:

Det är inte bara jag som faller på träningarna, igår var nog faktiskt Jens värst.

Yes, nu lär jag stänga ner datorn och få iväg barnen till skolorna. Vi hörs lite senare!

Jens undrar om vi blivit sämre i skogen, ni kan inte ana vad som händer sedan!

Hej cykelvänner!

Ny dag och ny film. Inte för att jag lägger upp nya videos varje dag eller så, men mitt nyårslöfte är att öka frekvensen med videos på min YouTube-kanal. Den här gången så är det faktiskt Jens Westergren som filmade i lördags när vi var ute. Det här bjuder vi (jag...) på. Hans kommentar innan jag vurpar är ju minst sagt passande...

Min krasch igår

Så jäkla klantigt egentligen. Det är ju bara mitt fel och det var också bara jag som föll. Det blåste sida-med från vänster så vi alla åkte i hög fart så långt till höger på vägen som möjligt. Inför en korsning smalnade vägen av, dom framför svängde undan, men jag hann inte.

Så här ser det ut på platsen enligt Google Maps

Jag minns att jag satt i bocken och tittade på rumpan framför. Borde givetvis ha försökt hålla blicken längre fram, men när det går fort så blir fokus gärna på en punkt strax framför en. Tidigare har jag många gånger klarat mig genom att instinktivt väja samtidigt som den framför väjer. Men igår kände jag direkt att jag reagerade för sent. Vi åkte ju längs högerkanten, så nära som möjligt så jag förstod att det skulle vara något framför. Jag höjde blicken för att se var jag skulle ta vägen, såg kantstenen och en stolpe. Tänkte direkt att "det här kommer göra ont".

Så här såg det ut igår. Såg dock ingen varnings-skylt, så antingen körde jag in i den andra stolpen, eller så kom varningsskylten upp efter min smäll... Någon som vet hur det var?

När man åker mot en sådan där kantsten så tippar man ju över åt sidan som stenen är på, i detta fall höger. Pang in i stolpen och sedan ca: 10 meter flygtur innan jag landade igen. Tack och lov var det bara jag som föll. Jag är också glad att det var min cykel som tog hand om stolpen och att mitt ben klarade sig, jag måste på något vis ha gränslat den när jag tippade åt höger. Direkt efter att jag landat så kände jag bara glädje över att jag var vaken. När jag såg den där lilla stolprackarn så trodde jag verkligen att det skulle gå riktigt illa. Men jag kunde resa på mig. Var vaken. Inga uppenbara benbrott och tävlingsläkaren var snabbt på plats för att fråga om jag var okej. Jag tog upp min cykel för att hoppa på och fortsätta igen, slog reglaget rakt och började rulla den framåt. Såg då att jag hade framhjulspunktering. Vi delade servicebil med Motala och dom hade nr.12 i karavanen. Bilen kom upp och jag såg att jag hade punktering bak också. Vi krånglade en del med hjulbytena och det kom hela tiden avhängda cyklister som cyklade förbi. När vi äntligen fått på två hjul så fungerade inte växlarna och då kände jag att jag ändå var så långt efter att jag gav upp.
När vi kom till langningsfolket så påpekade pappa Kvist att sladden hoppat ur bakväxeln. Så simpelt.

Enligt min Garmin höll jag 50.4 km/h in i den där stolpen så det blev ju en jäkla kyss. Cyklister som såg mig senare under dagen såg förvånade ut över att se mig gående och jag fick flera förvånade frågor. Det var tydligen ingen vacker syn...

När jag hämtat min väska med ombyteskläder så tänkte jag svänga förbi någon sjukvårdare för att få något att plåstra om mig med efter duschen. Efter en del letande så fann jag tältet vid målområdet. Där fick jag hjälp av en kvinna från Röda Korset som rotade i någon antik sjukvårdsväska. Plåster fanns, men jag ville ha någon större lapp att sätta på höften där jag skrapat mig rejält. Efter lite letande hittade hon denna:

En öppnad förpackning med en "steril" kompress. Hon granskade den noga och sa sedan: "den är i alla fall inte infekterad". Jag sa inget utan tog med mig den. Aldrig i livet att den skulle läggas på mitt sår. Såg sedan datumet på den: 901119. Gick till sjukhuset som låg bredvid tävlingsplatsen och tiggde till mig lite plåster istället. Satte ihop tre stycken och fick då något som täckte mitt sår.

Som sagt: mitt eget fel, klantigt men jag är glad att allt gick så bra som det ändå gjorde.

Återvinning av gamla vurpbilder

Ibland går jag bakåt i tiden via bildmappar och bloggen och hittar då tillbaka till guldkorn som dessa:

Här lyckades jag fota Oscar precis när han ramlade och satte huvudet i den djupa snön som vi hade den 2:a februari 2008. På väg från Oxberg i riktning mot Lustebo för er med lokalkännedom eller kartintresse.

Man behöver inte ha följt den här bloggen speciellt länge för att ha sett denna bild som Hans Lundin tog på mig 1:a oktober 2011.
Har ni några härliga bilder på cyklister som dyker i snö?

Ännu en anledning att använda hjälm

Bildserie på snövurpan

Så har Hasse Lundin mejlat mig hela bildserien på min vurpa i lördags, se och njut:

Jag kan cykla igenom snön, jag kan cykla igenom snön, jag kan cykla igenom snön...

Jag kan INTE cykla igenom snön

AJ!

krrrrrrrrraaaaaaaaaaaamp!

Sluta lipa nu, på't igen bara!

Den mest väldokumenterade cykelvurpan i Sverige?

Det är väl lika bra att lägga ut det här innan ni alla har hunnit se det överallt på internettet. Så här var det.. Först inledde jag långsamt (precis som på onsdagarna!) och var tredje sist och var den som fick de två bakom mig att släppa övriga gänget då jag inte kunde hålla rullen. Sen började jag puttra på (eller så håller jag samma fart och dom andra slår av lite?) och kunde passera några stycken. Hamnade med Martin Eriksson, Pumpen och Kalle Sandell. Men jag kände att jag var lite på gång efter min trevande öppning så jag satsade på att komma ikapp en kvartett (som blev en trio) med juniorjävlar (Ludvig Söderquist, Emil Linde och Dennis Wahlqvist) . Finns ju inget bättre än att ligga med juniorer! Så jag gaazade och lyckades till slut med satsningen efter att halvt haft ihjäl mig själv för att täppa det sista av luckan innan jag dog på riktigt. Satt sedan där i några varv på deras rulle, började få krampkänningar efter halva loppet och med drygt två varv kvar så gick jag upp och körde så hårt jag kunde för att köra slut på mig och inte bara tarva på deras rulle hela loppet. Visste ju att jag ändå skulle vara topp 10, vilket var med beröm godkänt för mig. Tia eller sjua liksom, vem bryr sig? När jag dragit ett drygt varv så lät jag dom passera (dom hade nog passerat mig i alla fall...) och när vi kom till sanden så råkade jag sladda en riktig bromssladd så jag stod på tvären och stod helt stilla. Gav då upp allt eftersom det var ett och ett halvt varv kvar, jag var trött och det var hundra mil till den som nu låg bakom mig i tävlingen. Så jag såsade fram ända till jag kom till snön. Tänkte bjuda publiken på något och försöka cykla igenom den.
Det gick så där...

















Foto: Stefan Määttä

Foto: Lina Karlsson

Foto: Hans Lundin

Jag har inte ens gått och lagt mig än och har ändå fått foton från tre olika fotografer på min vurpa, stort tack till er! När det är hemmaplan och allt så lär man ju bjuda lite på sig själv. Knäna blev blodiga i snön och när jag stod där på alla fyra så krampade vänster vad dessutom. Skakade igång den igen och trampade glatt därifrån.

Joey's Ok

Egentligen hade jag inte tänkt blogga det här videoklippet eftersom det redan gått så många varv runt interwebzet. Men eftersom jag kan komplettera med denna inte lika välspridda bild från samma vurpa så blir det ett inlägg med Joey's Ok.

Snacka om episk vurpa. Nu är Joey plötsligt cykelvärldskändis, stort grattis!