Cykling längs Jämtlandstriangeln

Hej och god kväll!

Här sitter vi nu i vår stuga och är bra jäkla slitna. Det fina i krånksången är att vi var slitna redan när vi startade idag. Skönt att känna att jag lever...

Idag körde vi Jämtlandstriangeln med våra MTB-cyklar. Bitvis stenigt och jävligt och bitvis mer lättåkt men hela tiden fint. Det är ju något speciellt med fjällen och att vara ovan trädgränsen. Så storslaget på något vis. Efter att ha googlat lite om att cykla Jämtlandstriangeln så hade vi sett att folk rekommenderade att man körde åt det ena hållet men andra rekommenderade att man körde åt det andra hållet. Vi körde Storulvån-Sylarna-Blåhammaren-Storulvån och jag tyckte att det fungerade riktigt bra.

Vädret var på topp inledningsvis och vi skådade renar redan i ett tidigt skede. Kanske inget att häpna över, men för en stassing som jag så kändes det lite coolt. Dessa dagar när vi har fjällcyklat så har vi gjort det riktigt lågintensivt. Alltså inte ens distansintensitet. Det i kombination med lite fotostopp, fikastopp och annat gjorde ju att det hela tog sin lilla tid. Men fint var det! Vi visste att det skulle komma regn till eftermiddagen men vi hoppades givetvis hinna så långt som möjligt innan regnet. Med oss hade vi också regnjackor och lite benvärmare och annat för att inte behöva frysa. När vi hade vänt vid uppåt igen från Sylarna (vi åkte aldrig till fjällstationen utan svängde av vid bron innan). Så började regnet jaga oss. Vi hann inte fram till Blåhammarens fjällstation innan regnet kom och temperaturen där har idag varit knappa 13 grader, tänk på det ni som sitter i en värmebölja. Till det en riktigt frisk vind.
Vi kom i alla fall fram till Blåhammarens fjälllstation utan att bli helt dränkta, där åt vi lite och värmde oss en stund. Till vår stora glädje så lättade molnen relativt snabbt och vi bestämde oss för att fortsätta igen. Från Blåhammaren och mot Storulvån så tyckte jag att det rent cykelmässigt var bäst, utom sista biten närmast Storulvån då som är riktigt stenig. Bitvis ganska många vandrare, men inget som riktigt störde. Hejar man bara glatt så går det mesta fint.

Den här typen av cykling gör man inte för att man vill cykla på fina stigar utan det är mer för att få en fjällupplevelse. Ibland får man gå med cyklarna och ibland cyklar man, det hör liksom till. Vill ni cykla fina stigar så kan jag guida er runt skogarna i Falun med omnejd!

Lite mer påklätt och mörkare på slutet av bildserien där.

Imorgon tänkte vi testa det här med att ha en vilodag, vi får väl se hur det går... Just nu är vi dock ganska slitna och stela. Så det ska nog gå bra.

Frågor på detta? Lämna gärna en kommentar.

Åre Bike Park, Åreskutan x2 och Tännforsen

Hej och god morgon på dig!

Nu ska vi bege oss iväg för att cykla Jämtlandstriangeln, men innan ni får läsa om det så tänkte jag dela med mig lite av gårdagen. Då gjorde vi nämligen Åre. Först blev det några åk i deras bike park. Därefter lunch i stugan innan vi tog kabinbanan upp mot Åreskutans topp. Sista kilometern eller så var vandring men från toppen sedan så gick vi en vandringsled ner. Bra jobbigt det också att gå utför så länge. Vi var rätt matta när vi kom tillbaka och efter ett besök på Coop och glasbanken kunde vi äta en god middag i stugan. Maten hann inte riktigt smälta innan jag stack ut på ett träningspass. Denna gång så cyklade jag upp till kabinbanans topp. Det tog mig 45 minuter av ansträngning och det var rätt öde på berget denna gång, till skillnad mot tidigare på dagen då det var välbesökt. När jag kom tillbaka så hade Linda kommit på att vi skulle ta en kvällstur med bilen till Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Så det blev en liten utflykt dit också.

Är det semester så är det. Men det är väl såhär vi gillar att spendera vår tid, genom att använda den.

Bike park på förmiddagen.

Dit upp skulle vi, och alla andra turister.

1420 meter över havet.

Sen skulle vi ner också. Hela vägen ner till Åre Strand.

Där sitter jag och latar mig.

Snö!

Vi tog led 215 från toppen. Vi pratade lite om det här med att cykla på leden. Jag har ju ett intresse av att cykla upp på toppar, men jag kunde väl erkänna att det inte var helt lätt att ta sig upp ens till fots till Åreskutans topp. Cykling kändes rätt tveksamt, minst sagt.

Så plötsligt dök dom upp, de cyklande ungdomarna! De hade alltså släpat upp sina downhillcyklar till toppen och var nu på väg utför. Vissa partier lite för svåra för att cykla, men dom cyklade nästan allt. Imponerande.

Fett coolt.

Några sprang ner också. Full fart.

Några bilder från kvällsturen upp på Åreskutan (till kabinbanans topp) och ner igen. Det tog mig trekvart upp!

Tännforsen var ett riktigt mäktigt vattenfall, trots den torra sommaren. Också här var det skönt att vara ute på en tid då turisterna inte var där.  Kul att kunna bocka av även denna sevärdhet!

Ja, det var en fantastisk och fullspäckad dag igår och idag ska vi ha ännu en härlig dag på fjället. Vi hörs lite senare idag eller imorgon! Hoppas att ni gillar att läsa om våra äventyr, skriv gärna en kommentar om ni gillar't eller ej!

Pyramiderna och Blanktjärnsrundan

Hej och god morgon från Åre!

Igår så genomförde vi första cykeldagen här i Jämtland och vi körde igenom Pyramiderna-rundan och Blanktjärnsrundan. Bägge är välmarkerade från parkeringsplatserna i Vallbo respektive Vålådalen. Det finns också en led som knyter samman dessa platser om man vill köra allt i ett svep.

Det var riktigt härligt att cykla i fjällvärlden och vi fick också se en ren på fjället. Om jag ska välja en av rundorna att tipsa er om så ta den förbi Pyramiderna, det är fjällcykling och mer upplevelse än vad Blanktjärnsrundan är. Blanktjärnen är förvisso härlig med färgen på sitt vatten, men i övrigt så går rundan i fjällskog så det blir liksom inte samma upplevelse som ovan trädgränsen. Bägge rundorna innehåller svårigheter, men jag tyckte att det funkade ändå och det är ju kul med lite utmaningar.

Totalt fick vi ihop 4½ timmar rulltid och 6 timmar totalt, så det var ingen snabbcykling vi var ute på. Jag startade aldrig cykeldatorn för intensiteten var i princip aldrig så hög att det var att räkna som träning. Det handlade om trivselcykling. Men även trivsel i så många timmar blir ju lite jobbigt.

Det var några fler cyklister ute och cyklade dessa rundor samtidigt som oss, så man är inte längre ensam som cyklist på fjällen. Kul att se! På Vålådalens fjällstation satt en internationell stigbyggare och pratade med någon från Vålådalen, så det lär väl bli vidare satsning på cykel där.

Pyramid-rundan innehöll en bäckpassage av det lite svårare slaget. Linda tog av sig skorna och strumporna och traskade igenom. Jag försökte klara mig utan att ta av mig något vilket resulterade i en blöt högerfot. Tur ändå att vi haft en torr sommar, kan tänka mig att det kan vara betydligt mer vatten där. I Vålådalen där vi körde Blanktjärnsrundan så hade Länsstyrelsen byggt en linbana parallellt med den nya bron över Vålån. Den var ett försök och man ombads prova den och skicka in sina synpunkter. Alltså den var väl kanske inget för cyklister. Det fanns ett cykelfäste på den men det fanns liksom ingen möjlighet att ta sig runt korgen för att hänga upp cykeln. Man borde givetvis ha byggt en större platå så att man kunde hänga upp sin cykel själv. Nu fick jag hjälpa Linda och som ni kan se på nedersta bilden så var det väldigt högt upp till cykelfästet från marken. Nåväl, en detalj i sammanhanget.

Det var riktigt kul att cykla på fjället och idag ska vi nog upp en bit på Åreskutan för att cykla ner igen å så ska byn få sig ett besök. Något vi bör se här i centrala Åre?!

Bilder från cyklingen förbi Pyramiderna.

Bilder från Blanktjärnsrundan.