Fjällbike!

Hej och god morgon! 

Har egentligen varit vaken nästan tre timmar här, men det kanske fortfarande kan räknas som morgon nu? 

Bilden ovan är från igår då jag precis hade kört två vändor i liftgatan som gårdagens träning. Den första körde jag helt ouppvärmd och det var ju ingen vidare mysig upplevelse. Rullade ner från parkeringen vid Högfjällshotellet till liften och sedan pang på bara. Tid 7:55 och 346 watt på den. Andra gången upp så hade jag ju åtminstone börjat cykla innan intervallen så det kändes faktiskt bättre trots högre fart och intensitet, 7:08 och 359 watt på den rackarn. Rätt så bra siffror ändå kan jag tycka, dessutom lite svårt att få ut så hög effekt som möjligt med löst underlag och lite varierad lutning. Snittlutningen på 16% hjälpte dock till att hålla trycket uppe. 

Skönt ändå att starta dagen med lite kvalitetsträning och mjölksyra, därefter blev det några timmar cykelvandring i vacker fjällmiljö.

Vi passerade sedan över Storfjället och ner mot Storfjällsgraven. Där hade man lagt ut 4 kilometer spång för att underlätta för vandrare och cyklister fick vi höra dagen innan. Verkade ju toppen! 

Se så fint ändå?! Jag formligen älskar fjällcykling.

Nog hade dom lagt ut spång allt, nästa steg blir väl att snickra ihop den antar jag? 

Skämt åsido, det var några hundra meter från Storfjällsgraven, Sälens äldsta fjällcafé, som det såg ut sådär. Nästan hela vägen var färdigspångad och snabb. Där vid den där pölen så mötte vi på tillbakavägen Robinson-kändisen och outdoor-influencern Joanna Swica med sällskap som var mäkta imponerade av att jag cyklade runt utan fotnedsättningar men kanske också något besvikna på att jag inte cyklade rakt igenom vattnet. 

Efter en snabbrullad bit tillbaka mot civilisationen så åt vi våffla och drack kaffe på Gammelgården. Fint värre och givetvis med hjortronsylt för den där riktigt fjälliga känslan. 

Efter våfflorna så fjällcykelvandrade vi en längre sväng, kom bort från människor, men hittade mygg och Linda föll ett par gånger. Men hon gjorde sig bara lite illa... 

Himla härligt att andas fjälluft och få njuta av fina stigar och vackra vyer. Det är ju rätt stenigt när man kommer av dom spångade lederna så grova däck är att föredra. Funderar på om man inte skulle haft en fatbike där, vad tror ni om det? 

Det får definitivt bli fler besök där, jag har varit där ganska många gånger dom senaste åren nu men fler besök kommer det att bli. Så lättillgängligt, smidigt, bekvämt men ändå fina naturupplevelser och vacker natur. 

Har ni testat fjällcykling? Om inte så borde ni göra det men var försiktiga. 

Vädret dag 3: 

Växlande molnighet men uppklarnande.

Runt 20-22 grader varmt.

Besegrade Sveriges längsta asfalterade backe till frukost!

Hej och god förmiddag på dig!

I morse när barnen sov så smög jag upp, tog min mobil och min cykel och begav mig ut på en liten tur. Körde Sveriges längsta asfalterade backe, åtminstone så tror jag att den är det. Fjällvägen från rondellen i Sälen by upp till Högfjällshotellet (9.5 km) på väg och sedan kan man skarva upp på Köarskärsfjällets tillgänglighetsanpassade gångväg (1.8 km). Lägger man ihop KOM:en så blir det typ 21½ + 4 min, alltså dryga 25 min klättring om man tillhör yttersta svenska eliten. Bra backe!

Försökte att spela in en vlogg samtidigt och körde en enminutare och en femminutare för att ha till Zwift-verifiering framöver. Kan dock konstatera att jag inte är superstark för tillfället men inte grinar jag (så mycket) för det. Ska köra en tjuga imorgon tror jag och då får jag väl se hur stark/svag jag är på det också.

För att ta bilden på mig själv så ställde jag upp en bänk på högkant, placerade min telefon på den och använde timern. Tyvärr blåste bänken omkull först och totalt krossade min externa mikrofon, men det blev ju en bra bild...

Kom tillbaka, väckte sömntutorna och nu har vi käkat frukost och ska besegra berg till fots istället. Kan konstatera att trots dåliga siffror och en krossad mikrofon så är en cykeltur alltid en bra start på dagen!

Kalugapasset och halva Cykelvasan

Hej och god morgon från Stennäset!

Hemma igen sedan någon gång efter klockan nio igår kväll. Inte superpigg just nu men det släpper förhoppningsvis snart. Hade nästan varit konstigt att vakna pigg idag efter AIM Challenge i lördags och så en massa cykling och lite bad i Experium på det. Samt några timmar i bil.

Vi började gårdagen med att packa ihop oss, äta frukost och packa i allt i bilen. Utcheckning från Ski Lodge klockan 10 och badet på Experium öppnade klockan 10. Knappas ett sammanträffande?! Så när vi var utcheckade, inpackade och klara så gick vi och väntade på att badet skulle öppna. Vi var i princip först in (det satt en gubbe där i bassängen och jag vet inte hur han kommit förbi oss...) och plaskade runt där ett tag. Efter badet så körde vi till Rörbäcksnäs och åt lunch på Longhorn Restaurant & Pub. Det hör till när man är i Rörbäcksnäs att man också äter där.

Mätta och belåtna så åkte vi till MTB-parkeringen där många fler också hade valt att spendera sin söndag med att cykla utmärkta leder i Rörbäcksnäs. Axel och jag körde Kalugapasset medan Linda och Freja rullade iväg på Byrundan.

Efter Rörbäcksnäs-trampandet så hoppade Freja i plurret, Linda skarvade en runda och sedan var det bara att packa om bilen. Mot Vasaloppsstarten!

Planen från början var att jag skulle cykla lite snabbt från Berga by till Oxberg. Därifrån så skulle Linda och Axel köra till Mora. Axel ska köra korta varianten av Cykelvasan i helgen nämligen. Men mina ben var slitna, det blåste motvind och Axel var trött. Så vi planerade om lite och jag trampade istället till Evertsberg bara där jag blev upphämtad. Gott så! Det där AIM Challenge hade tydligen gjort mig lite trött i benen..

Här vann jag ett spurtpris 2016!

Lite Cykelvasa-bilder. Mycket grusväg i början, men det finns fina partier också. Fort går det i alla fall när tävlingen passerar här.

Pyramiderna och Blanktjärnsrundan

Hej och god morgon från Åre!

Igår så genomförde vi första cykeldagen här i Jämtland och vi körde igenom Pyramiderna-rundan och Blanktjärnsrundan. Bägge är välmarkerade från parkeringsplatserna i Vallbo respektive Vålådalen. Det finns också en led som knyter samman dessa platser om man vill köra allt i ett svep.

Det var riktigt härligt att cykla i fjällvärlden och vi fick också se en ren på fjället. Om jag ska välja en av rundorna att tipsa er om så ta den förbi Pyramiderna, det är fjällcykling och mer upplevelse än vad Blanktjärnsrundan är. Blanktjärnen är förvisso härlig med färgen på sitt vatten, men i övrigt så går rundan i fjällskog så det blir liksom inte samma upplevelse som ovan trädgränsen. Bägge rundorna innehåller svårigheter, men jag tyckte att det funkade ändå och det är ju kul med lite utmaningar.

Totalt fick vi ihop 4½ timmar rulltid och 6 timmar totalt, så det var ingen snabbcykling vi var ute på. Jag startade aldrig cykeldatorn för intensiteten var i princip aldrig så hög att det var att räkna som träning. Det handlade om trivselcykling. Men även trivsel i så många timmar blir ju lite jobbigt.

Det var några fler cyklister ute och cyklade dessa rundor samtidigt som oss, så man är inte längre ensam som cyklist på fjällen. Kul att se! På Vålådalens fjällstation satt en internationell stigbyggare och pratade med någon från Vålådalen, så det lär väl bli vidare satsning på cykel där.

Pyramid-rundan innehöll en bäckpassage av det lite svårare slaget. Linda tog av sig skorna och strumporna och traskade igenom. Jag försökte klara mig utan att ta av mig något vilket resulterade i en blöt högerfot. Tur ändå att vi haft en torr sommar, kan tänka mig att det kan vara betydligt mer vatten där. I Vålådalen där vi körde Blanktjärnsrundan så hade Länsstyrelsen byggt en linbana parallellt med den nya bron över Vålån. Den var ett försök och man ombads prova den och skicka in sina synpunkter. Alltså den var väl kanske inget för cyklister. Det fanns ett cykelfäste på den men det fanns liksom ingen möjlighet att ta sig runt korgen för att hänga upp cykeln. Man borde givetvis ha byggt en större platå så att man kunde hänga upp sin cykel själv. Nu fick jag hjälpa Linda och som ni kan se på nedersta bilden så var det väldigt högt upp till cykelfästet från marken. Nåväl, en detalj i sammanhanget.

Det var riktigt kul att cykla på fjället och idag ska vi nog upp en bit på Åreskutan för att cykla ner igen å så ska byn få sig ett besök. Något vi bör se här i centrala Åre?!

Bilder från cyklingen förbi Pyramiderna.

Bilder från Blanktjärnsrundan.

Trysilfjellet

Hej och god kväll från Trysil, Norge!

Linda och jag körde hit i morse och vi har spenderat dagen mestadels i cykelsadeln. Idag ska Linda gästblogga lite så längre ner i inlägget kommer hennes version av dagen!

Just nu sitter vi i lobbyn, har ätit mat på hotellets restaurang och avnjuter nu en varsin kall dryck.

Även om morgonen och resan hit gick bra så drabbades jag av ett mekaniskt problem på cykeln när vi skulle iväg, så jag fick hyra mig en cykel på Sport Lodgen här i hotellet. Jättetrevlig personal både i butiken och i cykeluthyrningen. Jag fick hyra en cykel som var betydligt finare än dom vanliga uthyrningscyklarna och dom försökte också först att hjälpa mig med min egna cykel. Toppenservice och gott snack!

Bild från lobbyn på Radisson Blu Trysil. Obs att den är från tidigare idag och inte nu...

Vi började med Gullia här på Trysil Bike Arena. Gullia är en samling handbyggda leder på ett område alldeles intill hotellet och skidbackarna. Det finns olika nivåer och även en del naturliga stigar. Här har det satsats stora pengar och många timmars arbete (12 projektanställda) på att få till helt grymma leder. Där hade vi nog kunnat snurra runt hela dagen om det inte vore för att den 8 kilometer långa handbyggda utförsleden Magic Moose lockade oss också. Vi valde att cykla upp på berget och inte bara upp till starten för Magcic Moose, utan till toppen på Trysilberget.

Det finns också ett område med hopp, en pump track och en liten och lätt handbyggd led runt med lite doserade kurvor och gupp.

Några bilder från Gullia:

Helt fantastisk cykling i Gullia måste jag säga, jag är riktigt imponerad!

Vi åt en liten lunch ute i solen sedan innan vi började ta oss uppför berget. Det tog ju sin lilla tid det där och ju närmre toppen vi var desto mindre cykelvänligt var det. Jag släpade upp cykeln till allra högsta höjden på 1132 meters höjd. Bara för att. När vi skulle ner sedan så fanns någon svart led som vi sett på kartan. Tyvärr inga markeringar från toppen och när vi väl hittat leden så var den mest mjuk och svinbrant grusväg. Inte ens då med någon vettig markering (jag såg en stolpe på hela vägen ner). Det pågick väl lite arbete uppe där bland skidbackarna om det är något försvar, men ner kom vi till slut. Alltså inte ner-ner, utan ner till den mer normala nivån på berget där Fjellrundan gick runt berget och där Magic Moose började. Det blev inga bilder från Magic Moose, men Linda filmade det hela så det kommer snart ut på min YouTube-kanal.

Här kommer några bilder från cyklingen upp och utför Trysilfjellet:

Skönt att bo på ett hotell där cykeln är ett naturligt inslag. Ingen höjer på ögonbrynen om någon kommer cyklande genom lobbyn. Eller som jag, som tar en klassisk cykelbild framför Sport Lodgen.

Nu ska jag inte trötta ut er mer, här kommer nu Lindas story från dagen:
________

The life with a blogger!

När ni kommer så här långt i texten har ni nog redan insett att vi haft en fantastisk dag idag. Samtidigt kanske inte jag och den där Öijer har samma magiska stunder som höjdpunkter från dagen. Så när nu mina fingrar får toucha tangentbordet blir det en "life with a blogger"-version.

Efter att ha landat i Trysil med vår överfulla bil och lastat ur cyklarna spenderade vi en stund för att få två till två cyklingsbara cyklar, dock utan famgång och Henrik fick ordna en hyrcykel. För en gångs skull kände jag en viss jämnbördighet då Henrik hade ett en cykel som matchade min när det gällde förhållandet mellan cykelvikt och kroppsvikt.

Cyklingen inleddes på Trysil Bike Arena. Ett ställe som beskrivs bäst med superlativ. Jag var som ett barn på julafton. Måste varit flera hundratals cyklister på plats utan att det var trångt, från småbarn på springcykel till mor- och farföräldrar. Pratade med en liten knatte på springcykel. Det enda han sa var "Jag cyklar, det är kul!" Det sammanfattar nog ganska väl mitt intryck också. Får jag ta hit mina barn, stanna en vecka och bara cykla runt runt?

Foto: Henrik ståendes uppe på broräcket ovanför.

Efter lunch (eller ja, egengjord sallad packad i plastpåsar inmundigad på gräsmattan utanför hotellet) bestämde vi oss för att ta oss upp till toppen för att fjällcykla. Tanken var att jag skulle ta liften och Henrik cykla Topprittet-sträckningen, men när vi kom till liften och den visade sig kosta 235 NOK för ett enkelt åk, då växte hornen fram och jag bestämde mig för att trampa de 800 höjdmeterna till toppen. Försökte hushålla med krafterna eftersom det var svårt att veta hur brant det skulle bli på slutet. Ju längre vi kom, desto lösare blev grusvägen och de sista kilometrarna gällde det att hålla igång tramporna. Henrik peppade med ord som "Bra jobbat, jag vet att du sliter nu för jag håller ungefär distanspuls". Kul kille! Det blev ett par stopp på vägen, främst får att fånga utsikten med några bilder. När man är tillsammans med en bloggare är man van vid dessa fotostopp. "Backa, cykla tillbaka några meter, håll högerspåret, se glad ut". Jo men visst, försök cykla 800 höjdmeter i lösgrus, ha skithög puls och samtidigt se glad ut. Lägg där till att det ofta kommer kommentarer som "Det blev inte bra, kan du rulla ner, vända och sen cykla upp igen?".

"The blogger himself"

Väl uppe gällde det att fundera på hur vi skulle komma ner. Cykla samma väg, eller välja en kortare sträckning genom att ta en svart downhill-led. På något vis lät jag mig övertalas att välja den korta vägen. Ganska snabbt konstaterades dock att leden inte riktigt fanns utan hade försvunnit i någon form av anläggningsarbete. Nu gällde det istället att ta sig ner för en svart skidbacke fylld med löst grus och sten. Henrik måste ändå älska mig för han valde att köra 20-30 meter framför för att kunna ropa när jag behövde låsa bromsarna helt, eller på annat vis lyckas få stopp på cykeln, för att klara en kurva eller ett brantare parti. Eftersom jag skriver det här så är det ju uppenbart att vi ändå kom ner. Imorgon kan vi kanske nöja oss med en röd led.

Akta dig för stupet - vilket stuuuppp. Eller "Det är ingen fara, vi skall bara cykla över kanten där."

Dagen avslutades med "Magic Moose" - ett 8 kilometer långt Jiihaa! Jag hade kameran på styret och filmen är på väg ut på en kanal i er närhet. Jag var allt lite sliten där på slutet, men jag försökte hålla jämt avstånd till Henrik. Det mest spännande är när vi möter en man som håller på att cykla leden uppför. Snacka om att leva farligt.

Sammanfattningsvis får dagen 5 av 5 cyklar. Trysil är ett Mecka för cyklister och det finns något för alla. Det bästa av allt är att det är gratis, förutom liften då. Samlade ihop 5,5 h cykling idag och det lär bli lika mycket imorgon. Så här dag fyra på vår cykelsemester så hoppas jag att Henrik uppskattar sin födelsedagspresent. Han visste ju att vi skulle till Sälen och Rörbäcksnäs, men Trysil var en överraskning fram tills igår kväll.