Bra pass

Spela gärna denna vackra bit under tiden som ni läser inlägget för att komma i rätt stämning

Lämnade hemmet ungefär kvart över åtta och åkte för att möta Jens Westergren för lite härlig grusvägsdistans norr om Falun.

Så himla vackert!

Dalaby i skogen

Upp...

Och ner...

Lite vägar och Jens i förgrunden, ni har sett det förut

För någon vecka sedan tränade jag med Fredrik Ericsson och Jens. Utan att vara elak kan jag väl ärligt säga att Jens inte riktigt imponerade under det passet, men nu var han stark igen. Måste vara kul att vara en sådan lättränad talang som den rackarn är. Mina ben var lite slitna idag efter en bra träningsvecka och vi saftade på lite i en lång backe. Jag älskar hetscykling! När vi var på väg hemåt så hade jag planer på att vara ute lite till och så såg vi en cyklist, med bra driv, som svängde i en korsning framför oss. Vi tackade varandra för en härlig dag och jag satte efter den där stackars cyklisten.

Kom ikapp honom, Andre hette han, kom från Skottland, flyttade till Sverige 2005 och Falun 2009. Men viktigast av allt: han var stark satan. Skönt att efter knappa tre timmar i sadeln behöva trycka på lite bredvid en ny bekantskap. På en gammal Crescent Rimfaxe med Judy-gaffel. Utan att överdriva så kan jag säga att han skulle göra livet besvärligt för många cyklister på vilket distanspass som helst. Antagligen hade jag myscyklat sista biten hem om jag cyklat ensam, nu fick jag istället 1½ timme av ganska hård cykling. Perfekt, och precis vad jag behövde. Efter ungefär tre timmar började det droppa lite från himlen och efter tre och en halv timme regnade det så jag blev blöt och härlig. Regn och sex grader är väl livet det!?

Efter 3:40 kom jag på att jag hade kameran utan påse i ryggfickan, för att den inte skulle bli blöt och förstörd så la jag den i mobilpåsen efter att först ha smygfotat mitt sällskap.

Kom hem med 4.17 på klockan och hur nöjd som helst!

Exakt så här var dagens pass, och här hittar du mer fakta: