Sjukbloggen!

Vi börjar lite från början..

Igår hade jag ju träningsvärk som hette duga i armar, rygg, lite mage och lite ben samt ömma händer. Inte helt oväntat efter ett Vasalopp. Träningsvärken slapp jag i stor utsträckning när jag åkte 2010 men då hade jag ju tränat mer inför det också. Så igår mot eftermiddagen/kvällen började jag hosta och sånt får man väl kanske räkna med när man trängs med tusentals människor de närmsta tiden direkt efter en rejäl ansträngning. Läpparna blev också plötsligt väldigt torra efter loppet men jag kopplade det till vätskebrist, något jag har försökt rätta till efteråt utan att lyckas. 

I natt vaknade jag många gånger och var genomsvettig men jag viftade bort det och kopplade det till träningsvärk/ansträngning. Somnade om så skönt varje gång och det är ju ändå rätt härligt att vara genomsvettig. Idag var träningsvärken mycket bättre bortsett från ryggen som är lite klen fortfarande och hostan hade inte blivit bättre. När jag går och ska till att hosta så måste jag stanna, böja på knäna och kröka ryggen för det hugger så. Skitskönt!

När jag kom till dagis i morse så sa en dagisfröken att jag såg lite eländig ut och undrade över mitt Vasaloppsäventyr, sen bussade jag till jobbet där jag spenderade ett par timmar. Efter förmiddagsfikat så började jag skaka och huttra, som en riktigt skön feberfrossa. Drack lite vatten, gick på toa och väntade lite på en förbättring som inte kom. Så jag sjukanmälde mig och åkte hem, min första sjukdag från jobbet sedan jag började där 1:a maj 2011. Nu har jag feber och myser i soffan.

39.0 är mer än jag brukar ha när jag har feber och pulsen är kring 80 när jag ligger här i soffan.

Så här dödssjuk är jag!

Till saken hör kanske att jag varit dålig i magen sedan i onsdags, inga kräkningar men... Ja. En av de saker jag oroade mig mest för inför starten på Vasaloppet var om jag skulle tvingas stanna på någon myr eller om jag skulle hinna till någon vätskekontroll. Magen fungerade dock genom hela loppet. Tack och lov.
Det gick tungt på myrarna men jag slog inte av på tempot utan pressade mig så gott jag kunde hela vägen in till mål, kanske var det dumt så här i efterhand eftersom jag placeringsmässigt var så mycket sämre än senast. Magen är i alla fall lite bättre idag, så imorgon kanske!?

Så. Nu har ni fått läsa om sånt som inte är så kul att läsa och dessutom fått mycket mer information än ni behövde. Nu kan ni lämna "Krya på dig"- och "Stackars dig"-kommentarer i detta inlägg så jag har något att göra nu när jag väntar på att frugan ska komma hem och sjuksköta mig och barnen ska plocka fram doktors-kittet och göra mig frisk igen.