Träningstävlingsträningsträvlingen på Jungfruberget

Oscar Ekstam var där som fotograf, Mattias Hellöre var där, Fredrik Ericsson var där och Martin Eriksson var där. Och jag då förstås. För mig blev det femte passet på fyra dagar, hade egentligen tänkt vila idag men en tävlingsträning på Jungfruberget vill man ju inte gärna missa. Vi körde ett uppvärmningsvarv först och svettade in överdragskläderna en aning innan vi kastade dom till skogs. Ställde upp till start så Oscar kunde filma oss och sedan fick Martin starta oss i egenskap av junior (fast han inte är det). Starten gick och jag tog den inte. Gick ut som trea men på rullen på Martin och Fredrik, sedan drabbades jag plötsligt av akut långsamhet. Det kom egentligen direkt vi svängde av startrakan men jag lyckades tvinga mig vidare med någorlunda tätkänning in till den längre av dom branta backarna. Tyvärr hade den akuta långsamheten tydligen mest satt sig i benen vilket ju är förödande vid cykelåkning.
Taktiskt slipad som jag är släppte jag en lucka till tätduon. Detta för att spela ut dom mot varandra så att jag skulle kunna smyga ikapp med en dunderattack mot loppets slutskede. Tyvärr fortsatte dom bara att utöka avståndet ner till mig i rask takt och dessutom höll dom bara ihop i ungefär ett varv. Vi skulle köra fem. Efter drygt tre varv så var jag så slut att jag ville ge upp och åka hem för att gråta en skvätt. Kom då på att jag istället kunde göra en Jens och gena lite för farträning de luxe. Så jag slog av på tempot, genade och väntade in Fredrik så att jag kunde försöka hänga på så länge som möjligt. Och få lite fin film. Fredrik hade ju kört full fart och skulle ju gå ut på sitt sista varv, så han var nog lite sliten samtidigt som jag nu vilat upp mig. Kika gärna på filmen för att följa med på Super-Fredriks rulle (se till att välja 720p så du får bra kvalité):

Han är ju inte direkt otränad den killen. Så ni som tror att han äntligen blivit fet och slö kan nog tänka om. Tydligen har han haft träningsveckor som motsvarar mina bästa träningsmånader. Kul! Sen har han visserligen också perioder då han inte hinner träna alls. Men han är inte så långsam för det.
För egen del så saknar jag tydligen explosivitet för starten och igångdrag, syreupptagningsförmåga för klättringarna, styrka för plattåkningen, teknik för stigkörningen och mod för utförsåkningen. Men nu vet jag i alla fall vad jag behöver bli bättre på. Martin hade ett stabilt lopp som ohotad tvåa med luftläckage på bakdäcket.

Här beskriver Fredrik en vurpa i Martins nyinlagda dödsbrant