Skit i spåren

Och så syftar jag inte på mig själv denna gång. Nej, idag låg det en del barr, bark, pinnar, kottar och kvistar i spåren. Det högg en del och gick inte jättefort hela tiden. Men jag tyckte ändå det var okej. En och en halv timme och två mil blev det. Fick sällskap en halvtimme eller så också. En äldre man som kom ikapp mig när jag stannat för att skrapa bort barkbitar från fästvallan... Vi höll samma tempo och var aldrig många meter ifrån varandra. Eftersom vi båda var män som tränade så sa vi inte så mycket. En mening var, resten var fokus. Han hade Mora-kläder och ett skönt driv. Åkte så enkelt, stiligt och effektivt. När vi kom till sådana där läskiga spårlösa korsningar och tvära kurvor så bara gled han igenom så enkelt. Jag flaxade med armarna som om jag försökte flyga och staplade med livet som insats igenom. Han hade nog passerat pensioneringsåldern, men åkte så smidigt. När jag går i pension lär jag väl få lov att plocka av mig skidorna innan utförsbackar/tvära svängar och gå förbi dom. Inspirerande att se folk som kan sin sak, oavsett vad det är.

Om ni vill slippa brittiska mått så klickar ni på "Visa detaljer" och sedan finns det "visa i metrisk" långt uppe till höger.