2011-01-19

Ett misslyckat träningspass är också ett träningspass

Om det var guld, gröna skogar, solsken, medvind och regnbågar igår så var det en helt annan saga på testcykeln idag. Det framgick med all önskvärd tydlighet att jag har en bra bit kvar till en tröskel på 300 Watt. Gjorde ett försök på fyra gånger tio minuter på 300. Första intervallen gick som en dans och jag trodde att jag skulle få skratta mig igenom också dagens pass. Vilade två minuter efter första, det kändes lagom. Men så i andra intervallen så surnade benen till. Den gick att genomföra, men krävde betydligt mer än första intervallen. Valde att vila tre minuter för att se om det skulle hjälpa men en och en halv minut in i tredje vred jag bort motståndet på Monarken. Om det beror på gårdagens hjältepass, den tidiga morgonen, att det är fullmåne eller att Thomas Di Leva somnade på rygg igår vet jag faktiskt inte. Men så här i efterhand så minns jag att känslan när jag cyklade till träningen igår var fantastisk och känslan idag var allt annat än fantastisk. Härligt det här med dagsform. Efter misslyckandet straffade jag kroppen med fem spurter om tio sekunder. Jag behöver ju bli starkare/mer explosiv. Och höja tröskeleffekten. Och förbättra syreupptaget. Om jag ska plocka något positivt från dagens träning så får det väl bli att jag inte behövde stressa när jag skulle byta om efteråt... Jag kommer gå hårt åt godispåsen idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar