Har nyss kört fem Intervaller i Norlingberg. Alla tog pinsamt lång tid, men jag blev snabbare för varje intervall, utom den femte och sista som gick lika långsamt som den tredje. Kroppen har inte känts bra alls sedan i onsdags. Som om någon infektion ligger och lurar eller att jag lider av järnbrist. Benen är liksom kvar i sängen och sover. När jag själv tror att jag ligger på en bra distansintensitet (puls:130-150) kan jag i själva verket ha cirka 110 i puls. Det är jobbigt, tråkigt och omotiverande. Men förhoppningsvis ser jag snart ljuset i tunneln, toppen på berget och solskenet efter regnet. Ni fattar. Tre jätteviktiga tävlingar kommer nu de närmsta tre veckorna. Då ska jag ha pangpang i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar