Igår fick våra kroppar så dom teg allt. Vi hade planerat en lång runda och sedan gjorde vi den ännu längre under turens gång. Vi var ute från frukost till middag, totalt så fick jag ihop precis över sju timmars träning, blev helt rökt, kokt och grillad.
Igår blåste det en hel jävla massa, det var faktiskt så att vi länge och väl funderade på om och hur vi skulle göra med gårdagens plan innan vi till slut bestämde oss för att ändå sticka ut och testa.
Vi hade ritat in rutten i Garmin Connect, så vi körde på så som den hade planerat åt oss. Kom till en liten väg där det plötsligt stod att det var återvändsväg efter tvåhundra meter. Vi körde på ändå, Gamin sa ju att det skulle gå. Vi kom dit. Gårdar och grindar överallt. Det kom en till cyklist som kläckte följande klassiska citat: "I just followed my Garmin."
Det var omväg nummer ett.
Vi ritade om en rutt runt det där vilket också innebar en försening på ganska många minuter. Medvind till Inca gjorde dock att snitthastigheten ökade och vi tog in en del "förlorad tid". I Inca hade vi planerat för fikastopp för att få lite energi till bergen och Linda vill ju ha kaffe. Servitören pratade spanska men vi fick till det bra med ett par varma bitar bröd med skinka respektive ost på. Å kaffe. Tur ändå att jag läst spanska i skolan?
Efter fikat i Inca så skulle vi mot Lluc, tog fel sväng i en korsning och plötsligt hade vi svenskar bakom oss med en deltagare i Skoda Cycling team. Ett litet stopp med snack där blev det och vi berättade att vi skulle mot dom mörka molnen i bergen. Jag hade dock sett att det var lite ljusare på södra delen av bergskedjan och jag räknade med att det skulle blåsa bort om ett tag. Dom andra svenskarna undvek bergen idag för att det såg ut att bli regn, dom hade cyklat i hagel och hade skitiga cyklar. Dom kom norrifrån och vi söderifrån.
Vi började så leta oss mot backen upp mot Lluc. När man lämnade byn Caimari så skulle backen börja "på riktigt" och Strava-segmentet startade också där. Jag ville köra en hård tjuga och Linda skulle också passa på att köra hårt. Det fanns ingen tydlig startpunkt så jag började väl köra på då bara. Jag kom upp till macken vid Lluc efter 20:27 utan att ha gett allt, blev ändå lite krispig. Snittade 4.93 w/kg där. Vid fiket bredvid macken så tog vi en varsin läsk innan vi var redo att cykla vidare, det var ju en lång dag i sadeln planerad.
Vi passerade förbi Sa Calobra. En klassisk Mallorca-backe som vi ändå sagt att vi inte skulle nerför, eftersom vi inte hade tid för det. Men när vi passerat så insisterade Linda ändå på att jag borde åka ner dit lite snabbt och sedan upp igen. Jag tvekade väl en del men så bestämde vi att jag skulle köra. Så jag gasade bort mot toppen, började äta och dricka lite för att få i mig energi nog att ta mig upp snabbt igen. Flög förbi både cyklister och bilar på väg utför. Riktigt bra flyt utför utan att göra dumheter. Blåsigt och jävligt var det.
Jag kom ner, tog en selfie, la ut den på Instagram och började cykla upp igen. Behövde inga 5 w/kg denna gång och backen är ju lite längre. Men först skulle jag hålla 320 watt, sedan ändrade jag till 310 och till sist så tänkte jag att bara jag får ihop 300 så får det vara bra. Det blev 276... Alltså benen dog lite ungefär halvvägs och helt lite längre upp. Kraften var slut men jag fick ju fan gneta på ändå eftersom jag också skulle jaga ifatt Linda som hade börjat cykla mot Soller.
Jag körde så jag såg suddigt ibland. Skrev till Linda att jag var hungrig. Blev avhängd av en fjärderlätt spanjor. Från toppen nära Puig Major och ner mot Soller så skickade jag på lite utför igen, det är ju så härligt att flyga fram utför!
Så plötsligt så satt hon där i korsningen till Fornalutx. Vi kollade Google Maps efter "kortaste vägen hem". Det blev via Fornalutx där vi stannade för fika nummer tre. Jag var svinhungrig men dom hade precis stängt köket ett par timmar innan kvällen skulle ta vid. Jag såg pizza efter pizza levereras till dom som hade hunnit beställa i tid men jag fick nöja mig med fika. Linda frös rätt mycket så vi satt i solen mot väggen och värmde oss innan vi begav oss ner mot Soller. Linda frågade om hur lång backen efter Soller var. Jag svarade "500 meter, uppåt". Hennes blick då var ovärderlig.
Vi kom till Soller, irrade lite på smågator och tog oss framåt med hjälp av Google Maps och lite tur. Kom så äntligen ut på stora vägen och började klättringen. Den är fin ändå, när man svängt av stora vägen. Sju komma någonting kilometer lång. Efter drygt fem och en halv timme.
Vi kom upp, kastade oss utför (nåja) och sedan var det stora rakan mot Palma ett tag. Där gick det ändå undan med svagt utför och spikrak väg. Sedan tog vi av vänster för att undvika stadskärnan och ändå hamna mer åt Arenal där vi bodde. Medvinden där satt som en cykelkeps. Långa kilometer hem och vi kom fram ganska precis innan middagen som öppnade klockan 19 på hotellet.
En typiskt bra dag i sadeln! Sju timmar på klockan och svinmånga kalorier senare. Den middagen smakade riktigt gott kan jag lova.
Nedan följer lite bilder från gårdagen och så lite Garmin-data på det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar