Det bästa med maxtest...

Det måste väl ändå vara att se andra genomföra dom? Idag ska jag få göra det då Lasse kommer hit för att köra ett andra maxtest i Öijer Testcenter. Källar'n, alltså. Han var här den 28:e december också så nu ska han se om han blivit något starkare.

Bild från 2012 då jag lät några se på när jag körde maxtest hos Aktivitus på Sweden Bike Expo.

-----

Läste på internet i morse att den 25 år unga Wanty-Gobert cyklisten Antoine Demoitié dog till följd av dom skador han fick under gårdagens Gent-Wevelgem. Antoine var en av fem som föll i en vurpa och tyvärr så blev han i samband med det också påkörd av en av motorcyklarna som följer tävlingen. Han är inte den första som dör under en cykeltävling och lär tyvärr inte heller bli den sista. Han är absolut inte den första som blir påkörd av ett följefordon under en cykeltävling heller, men förhoppningsvis så börjar nu UCI jobba mer aktivt för att han ska bli den sista. Det har varit väldigt många incidenter mellan cyklister och fordon den senaste tiden...
Alla tankar går givetvis till Antoine's familj och vänner en dag som denna.

-----

Jag kollade Criterium International, Katalonien runt och Gent-Wevelgem igår. Tack vare Eurosport, inspelningsbar box och YouTube. Slutetappen på Katalonien runt blev en högintensiv upplevlse, riktigt kul att se och betydligt bättre avslutning på ett etapplopp än dom där champagnefrukostarna på någon aveny.
Härligt att få se Peter Sagan vinna iförd världsmästartröjan på G-W också, det var han verkligen värd!

Som en kalv på grönbete

Hemmastigen på kullen där vi bor.

Idag cyklade jag distans utomhus. På MTB. I skogen. Eller tja, det mesta var i skogen i alla fall och det var ju riktigt härligt. Jag började med att snurra runt på hemmastigarna i 15-20 minuter, sedan drog jag vidare till Jungfruberget. Körde runt lite där och bestämde mig för att köra andraslingan på Långa Lugnet. Det gick ju både bra och dåligt. Kan väl konstatera att det än så länge är snöfritt i vissa områden, men inte överallt.

Skogsväg på andraslingan.

När jag hade harvat mig igenom det mesta av andraslingan så körde jag asfalt i typ 40 minuter innan jag svängde av vägen och in på Långa Lugnets förstaslinga. Körde sedan en bit på den också. Det är ju alltid bra att träna lite på hemmabanan. Precis som man inte vinner E3 Harelbeke enbart på watt-siffror så vinner man inte heller MTB-tävlingar med watt-siffror. Att kunna tävlingsbanan utantill ger en klar fördel och den vill jag ha när det är dags för Långa Lugnet den 28:e maj.

Idag kändes det faktiskt ganska bra i skogen. Det var ju blott mitt andra pass i skogen detta år men jag känner mig ändå ungefär lika bra som jag var i typ juni i fjol. Då hade jag tre säsonger med fokus på landsvägscykling bakom mig, en vinter där jag körde cyclocross som vinterhoj och bara något enstaka skogspass innan säsongen drog igång.
Kan helt ärligt säga att jag var riktigt dålig i skogen i början av förra säsongen.
Nu har jag istället kört en säsong med MTB-fokus, i höstas så höll jag igång MTB-cyklingen så långt in på vintern som det var möjligt och dom pass jag har cyklat utomhus i vinter har uteslutande varit på min MTB. Så, jag går liksom in i säsongen med en bättre MTB-grund. Det kände jag idag. Så oavsett om jag är starkare eller ej, så borde jag i alla fall vara en bättre MTB-cyklist denna säsong.

Hade närkontakt med ett träd idag... Hade en smula tur och en stor dos skicklighet som höll mig på cykeln trots den ganska rejäla smällen. Det gick ganska fort, som ni kanske kan ana med tanke på underlaget och skadan på styret.

Om man vill utvecklas när man tränar så måste man pressa sig själv och prova nya saker. Samma sak gäller ju den tekniska förmågan, kör man bara komfortzon så utvecklas man inte. Därför körde jag så fort att jag tappade linjen och touchade trädet...
En annan positiv sak från idag var att jag hoppade över en stock som jag aldrig hoppat förut. Åkte förbi den flera gånger förra säsongen och tänkte att den kanske skulle kunna gå att hoppa, men att den såg för hög ut för att jag skulle vilja prova. Idag bara hoppade jag.

Skogssjälvförtroendet på topp!

Lite blandat om cykelsporten just nu

Hej cykelvänner!

Vaknade upp och trodde jag hade sovit skitlänge i natt och att Frida sovit skitlänge och så vidare. Insåg en stund senare att det bara var en så kallad falsk sovmorgon. Also known as ändring till sommartid.
Fick ändå ihop över medel med sömn så det var en bra natt, trots justering av klockan. Tyvärr så är det bara i natt och igår natt som jag sov som jag önskade, resten av veckan låg jag under sju timmar och snittet för hela veckan landade på 5:50.

-----

Igår så skrev jag ju om vad som krävs för att vinna E3 Harelbeke. För att undvika missförstånd så vill jag bara poängtera att jag inte tror på något vis att det räcker med att kunna dra Kwiatkowskis watt-siffror i utbrytning och attacker för att kunna vinna så stora tävlingar. För då skulle vi ha många svenska proffs.
Bland annat så skrev jag ju att Kwiatkowski drog 303 watt i ungefär 40 minuter på slutet när han och Sagan var i utbrytning. Som en liten jämförelse så har jag dragit 301 watt i en dalacup-tävling som pågick i 76 minuter och om man bara kan jämföra watt-data rakt av så borde jag väl köra i ett World Tour-lag snart? Åtminstone i ett Pro Continental-lag kan man ju tycka. Cykel är en väldigt komplex sport, även om det inte krävs mycket teknik för att cykla.

-----

Igår så läste jag på SVT om att Mekseb Debesay bröt E3 Harelbeke och körde sedan fel när han skulle tillbaka till hotellet. Han cyklade vilse helt enkelt men fick mat och dusch hos ett cykelfan innan han senare kunde cykla tillbaka till hotellet. Totalt fick han ihop 240 km cykling trots att han klev av loppet efter 180 km.
Kul att den där typen av rapportering får plats hos SVT och inte bara resultat/doping-artiklar. Anledningen till detta är att den mycket insatta Malena Johansson nu skriver en del åt SVT. Tidigare jobbade hon med cykelrapporteringen åt Eurosport, innan de bestämde sig för att lägga ner sin verksamhet.
Ni hittar SVT's läsvärda cykelartiklar här: http://www.svt.se/sport/cykel/

-----

Den 22-årige Daan Myngheer släppte kontakten med klungan under Criterium International, till en lagkamrat hade han sagt att han inte mådde bra. Sjukvårdarna tog hand om honom på plats och i ambulansen så fick han en hjärtattack.
Daan är just nu i koma, men läget ska vara stabilt. Läs mer här.

-----

Idag körs Geng-Wevelgem, tyvärr sänder inte Eurosport loppet, så ni får kika på livestream från Gent-Wevelgem istället. Start för sändningen är 14.20.
Eurosport sänder dock mycket cykel idag. Först Katalonien runt med start 12:30 och direkt efter det Criterium International med start 14:20. Mycket cykel att hålla reda på idag!
Vill ni läsa på lite inför Gent-Wevelgem så har INRNG i vanlig ordning gjort en bra preview.

-----

Igår så vann Thibaut Pinot ett tempolopp för första gången. Det var på den 7 kilometer långa (korta) tempotetappen i Criterium International. Pinot har länge varit ett av Frankrikes stora framtidshopp då han visat att han är en fenomenal klättrare. Tyvärr så har han saknat förmåga på tempolopp, positionering i klungan samt teknik utför för att kunna hävda sig på dom större etaploppen. Kanske är han nu på väg att bli den där mer komplette etapploppsåkaren? Här kan ni hitta lite ord och resultat från tempoloppet som Pinot vann: http://www.cyclingnews.com/races/critrium-international-2016/stage-2/results/

-----

Om ni vill läsa mycket om utmattningssyndrom inom utralöpning så är detta läsvärt: http://www.outsideonline.com/1986361/running-empty

-----

Fantastisk stämning i Tegera Arena igår och Leksand lyckades kvittera matchserien mot MoDo, så nu står det 2-2 i matcher i direktkvalet till SHL. MoDo var egentligen det bästa laget, men Leksand gjorde flest mål och det är ju det som räknas i slutändan. Lite som att det inte är flest watt, utan den som korsar mållinjen först som vinner cykeltävlingar...

Själv så älskar jag ju den psykologiska biten i sådana här matcher. Jag menar, hur kan ett lag som MoDo som först vinner med 5-0 och 4-0 och agerar helt överlägsna, sedan förlora två raka matcher mot samma lag med 1-2?  Matchserien såg ut att bli en promenadseger för MoDo, men nu är det en helt öppen historia.

-----

Ja, det där blev ju lite allt möjligt om allt möjligt. Gillar ni den här typen av blogginlägg? Halva dagen har ju gått nu och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska träna idag. Planen igår var Kompiskampen och distans, men jag får nog justera den planen något...

Mot Tegera Arena!

Vi får hoppas att det går lite bättre denna gång, än det gjorde senast vi var där. Då blev det 0-4...

Eftersom Leksand lyckades vinna förra matchen borta i Ö-vik så står det nu 1-2 i matcher. Efter kvällens drabbning så står det ju antingen 1-3 eller 2-2. En jäkla skillnad det så vi håller tummarna och hejar på från läktaren idag.

Grej of the day här hemma var promenaden på knappa 3 km till affären för att handla lite och sedan knallade vi tillbaka. Eller det var ju bara Ronya och jag som gick. Frida satt i vagnen och övriga två i sällskapet cyklade.

Fint väder och tvåsiffrigt på termometern, härligt!

Idag har jag vilat, som planerat. Imorgon blir det nog kompiskampen och distans om jag har lite tur. Pepp!

Nä, dags att dra till ett slutsålt Tegera Arena nu, heja Leksand!

Vad som krävs för att vinna E3 Harelbeke

Så här såg Michal Kwiatkowski's segerlopp igår enligt hans Strava-data. Se Michal's Strava-fil här om ni vill kika närmre: http://www.strava.com/activities/526548588/analysis

Från när Michal och Peter Sagan attackerade och fram till målet så snittade Michal 303 watt i drygt 40 minuter. Långt ifrån omänskligt, även om det såklart är jobbigt att slänga in sådär efter drygt fyra timmars tävlande i en semiklassiker. Under själva attacken så spenderade han 544 watt i en och en halv minut. För er som gillar w/kg så väger Michal ca: 68 kilo.

Det hade varit lite intressant att se Fabian Cancellaras effektdata från loppet eftersom han fick problem med cykeln när han låg i den lilla tätgruppen som var kvar och fick vänta nästan 2 minuter på ny cykel. Detta eftersom klungan var i småbitar och servicebilen var långt borta när han blev tvungen att stanna. Efter 36 kilometers intensiv jakt med hjälp från diverse lagkamrater där han körde ikapp och ifrån grupp efter grupp till att han anslöt till täten igen. Bara några hundra meter innan Michal och Peter attackerade....
Fabian kunde ändå sluta på en finfin fjärdeplats i loppet och stod helt klart för tävlingens prestation.

Följer ni några proffs via olika appar/sociala medier och vilka rekommenderar ni i sådana fall att man följer?

Vill ni se hela loppet så kan ni göra det här:

Norlingberg x 10

Hej!

Först vill jag bara passa på att tacka för alla peppande kommentarer och meddelanden angående det där jag skrev om tidigare idag. Det värmer!

Idag strax efter lunch så stack jag iväg för att köra backintervaller. Som rubriken säger så körde jag i Norlingberg och det blev tio vändor upp. Backen är ungefär en kilometer lång och med en snittlutning på ca: 10% så förstår ni kanske att den är tuff. Norlingberg ligger lite knappt fem kilometer från där jag bor, så det passar rätt perfekt att värma upp dit, köra i backen och sedan rulla ur benen på väg hem. Det var lite snö på vägen, speciellt sista 200 meterna, men det var inte så mycket att det störde. Jag blev faktiskt positivt överraskad när jag kom dit för jag hade förväntat mig en kombination av avgrundsdjup tjällossning och glaciär på vägen. Men det var ju fullt åkbart!

Så här blev puls- och höjdkurvan för dagens pass:

Skrapade ihop 1139 höjdmeter på en och fyrtio.

Här har ni data från mina intervaller, såg till att hålla mig under mjölksyratröskeln på dom nio första men i den tionde så fläskade jag på lite mer.

Innan dagens pass så bytte jag tillbaka till sommardäcken, vilken enorm skillnad det blev!

På väg till backen, halvvägs ner för backen och vändpunkten nere i botten av backen.

Riktigt nöjd med passet och skönt att få köra lite kvalité utomhus. Skrapade ihop lite drygt 51½ minut backintervalltid och känslan var bättre än väntat. Det här lär jag göra om!

Dagens träning i sin helhet:

Cancer i familjen

Alla känner till cancer, nästan alla vet någon som har blivit drabbad av denna sjukdom och det påverkar i princip alla oss någon gång i livet. Jag brukar ju mest hålla mig till cykel i den här bloggen även om jag då och då blandar in familjelivet. Det är väl sällan några tyngre inlägg här utan det är liksom mest bara vad vi gör om dagarna. Men nu vill jag dela med mig av det här väldigt jobbiga också, eftersom det såklart påverkar oss hela tiden just nu.

Om vi backar tillbaka bandet lite längre så har min svärfar fått en allt sämre hälsa. Han har väl kanske aldrig varit något hälsofenomen, men  slutet på förra året började det plötsligt bli väldigt mycket sämre. Det har visat sig att man var tvungen att genomföra en operation i ryggmärgen och han har nu viss förlamning och svåra nervsmärtor.
Min fru och hela deras familj har givetvis varit väldigt engagerade i hans vård och försökt hjälpa honom på bästa vis. Givetvis är det väldigt jobbigt när familjemedlemmar blir svårt sjuka, det behöver jag väl inte ens skriva. Så det har liksom varit en tuff vinter för alla inblandade.

Så för ett tag sedan så var min svärmor, familjens mormor, nere i sitt hemland Iran på besök. Därifrån fick vi plötsligt besked om att något var allvarligt med hennes hälsa. Man hittade en tumör. Hon var ju ändå på benen och så och flög hem ett tag senare, precis som hon ändå skulle ha gjort. Min fru åkte ner till Stockholm när hennes mamma kom hem igen. Raka vägen till sjukvården för vidare undersökningar.
Tumören satt i hjärnan och den har man nu opererat bort (eller det mesta av den i alla fall). Den var jättestor och det visade sig vara en aggressiv och elakartad cancerform som hon nu lever med. Som alla i hennes närhet nu lever med.

Tuffa besked givetvis och ni kanske har lagt märke till att Ronya är i Stockholm ganska ofta nu för tiden och jag sköter det mesta här hemma i en större utsträckning än normalt. Nu vet ni varför.

Det är så himla svårt att sätta ord på känslorna just nu. Alltså, ingen har ju dött. Alla lever. Men ändå så lever vi med döden.

Min fru, hennes syster Nasim och svärmor Sara (Sara är hennes svenska namn, egentligen heter hon Zohreh, men det brukar vara lite för svårt för oss svenskar att uttala) tillsammans med alla hennes barnbarn.

Så just nu har vi alltså två stycken i familjen som är allvarligt sjuka, bägge Ronyas föräldrar.
I tisdags fick Sara sin första strålbehandling, i onsdags fyllde hon 66 och hon kommer aldrig att bli 67. I alla fall inte om man ska tro läkarna, och dom brukar veta vad dom pratar om.

Barnen hjälper ju faktiskt till nu på det viset att det blir tydligt att livet aldrig stannar upp, inte ens för en dödlig cancer. Man måste ändå fortsätta att sätta ena foten framför den andra och gå framåt. Vi lever och det gäller att ta vara på livet.

Min fru Ronya hade en blogg förut som hon sedan satte lösenord på. Nu har hon börjat blogga lite igen och om man vill läsa om den delen av livet i familjen Öijer som inte innehåller pulsgrafer och svettselfies så kan ni ta del av den här: http://nouw.com/ronyaponya