6x4 min och magsjuka

Tjenare!

Igår passade jag på att köra fyraminutersintervaller under hempendlingen. Bilderna ovan visar före och efter. Svinjobbigt var det, lite småfuktigt och småkallt också. Tur att jag tog i så mycket att jag blev varm. Lätt vecka innebär inte alltid lätt träning för min del, utan mest att det blir mer återhämtning/vila under veckan.

Imorgon körs Vårcupen här i Falun. Perfekt tillfälle att utmana mig själv mot andra och bli lite trött. Tyvärr kom ett par centimeter snö under kvällen/natten, men förhoppningsvis så hinner det försvinna.

På fredag kör jag kompiskampen har jag tänkt, nu ska det sista pressas ut! Lätt vecka, men med hårda moment.

Igår kväll så blev Frida magsjuk. Stackars liten. Så jag stannar hemma och VAB:ar idag (vård av barn:ar, för er som inte vet vad det betyder).

Gårdagens intervallpendling. För er som granskar pulskurvan så kan vi väl konstatera tillsammans att det är dags för nytt batteri till pulsbandet:

Dubbdäck och Emma Johansson

Godmorgon solstrålar!

Sådär mycket sov jag i snitt förra veckan. Målet med sju timmar var snubblande nära. Det står visserligen 7:10, men som ni ser under så var jag vaken 12 minuter per natt också. 6:58 är ändå inte illa pinkat och jag har verkligen blivit bättre på att sova mer.

Idag var jag glad att jag i lördags "inte hade tid" att byta bort dubbdäcken. Det var annars något som jag sa under distanspasset att jag skulle göra när jag kom hem. Men så drog ju stora tjejerna på bio så jag fick spendera ett par timmar med Frida och sedan var liksom kvällskarusellen igång. Så däckbytet nedprioriterades och blev inte av.

Igår kväll regnade det, i natt var det minusgrader så det var väl ändå en himla tur att dom där dubbdäcken satt kvar på cykeln i morse, eftersom allt var fruset.


-----

Emma Johansson fortsätter att visa att hon är en klassåkare. I helgen rullade damernas world tour vidare med Trofeo Alfredo Binda. Här kan ni se ett sammandrag från tävlingen:

Ansöker härmed om dispens

Alltså när jag bestämde mig för att coacha någon frivillig så skrev jag följande:
"Förhoppningsvis så är det någon som hör av sig innan veckan är slut, för då stänger jag "anmälan" (20:e mars kl.23.59). Därefter har jag förhoppningsvis en kandidat. Om flera hör av sig så får du ett svar under måndagen (21:a mars) angående om du blev utvald denna gång eller ej."

Nu ska jag vara riktigt ärlig med er (som jag alltid brukar vara!), jag trodde faktiskt att jag skulle få in fler än en intresserad. Ni är ju ändå en ganska stor skara som läser denna blogg varje dag så några borde ju vara intresserade, även om jag inte har coachat någon tidigare. Jag tänkte nog att det kunde bli ett tiotal.
Nu när deadline närmar sig för "ansökan" så har åttioåtta (88!) personer hört av sig om coachningen och det är anledningen till att jag ansöker om dispens hos er. Jag kommer nämligen inte att fixa att gå igenom alla mejl, välja ut någon kandidat och svara alla under morgondagen. Hoppas att ni har överseende med detta.

När det började rasa in mejl tidigare i veckan så insåg jag också vilket unikt tillfälle jag får i och med detta. Andra som jobbar som coacher/tränare får ju bara träna de som hör av sig och vill betala för tjänsten. Man lär väl ta dom kunder man får, helt enkelt.
Jag får nu faktiskt välja fritt vem jag vill jobba med, bland 88 kandidater. Det känns verkligen som ett privilegium detta och jag hoppas kunna ta till vara på det på bästa vis.

Så, jag hör troligtvis inte av mig imorgon.
Kanske.
Men troligtvis inte.
Mer troligt är det nog att jag hör av mig under tisdagen, eller senast på onsdag.

5 miljoner sidvisningar och lite tjat

Historisk dag för bloggen igår då den nådde fem miljoner (5000000!) sidvisningar sedan starten. Det betyder alltså att fem miljoner gånger så har någon sida på min blogg visats på någon skärm någonstans i världen.

Jag vill passa på att påminna er om ett par saker också. Nämligen:

1. Om du vill bli coachad, gratis, av mig i ett halvår så läs mer här: http://oijer.blogspot.se/2016/03/vill-du-bli-coachad-av-mig.html
Sista chansen att skicka in din intresseanmälan idag, så om du har funderat hela veckan så är det dags att bara göra nu.

2. Om du vill sponsra mig via Swish (0739504919) och få ditt namn på mina hjul från endast 100:-, läs då mer här:

Vill du sponsra mig?! Om du vill vara med och synas på mina MTB-tävlingshjul i sommar så gäller följande:Alla som...
Publicerat av Henrik Öijer den 29 februari 2016

Just nu befinner sig Ebbah och jag i Leksand där hon ska möta Borlänge, Hedemora och just Leksand i tre intensiva innebandymatcher.

Så nu ska jag fokusera på planen, vi hörs lite senare idag!

Distans med årets första stigcykling

Alltså. Först blev jag slaktad på asfalt i 3:50 med sällskap av Linus och Erik. Erik Åkesson ständigt i dragposition, sjuk man det där å. Han satt alltså längst fram hela rundan. Varenda meter. Linus och jag turades om att sitta bredvid.
En sjuk grej är ju att grabbarna är ungefär hälften så gamla som mig och när de var typ nyfödda så körde jag min första cykeltävling?! Jag har alltså cyklat hela deras liv. Kände mig rätt gammal när jag insåg det.

När vi sa hejdå så körde jag upp på Jungfruberget och gjorde stigcyklarpremiär. Det blev ungefär trekvart på stigarna där. Eftersom det var första skogspasset, jag var helt slaktad och dessutom hade riviga dubbdäck så var väl känslan sådär. Ändå kul med stigcykling igen och jag kommer ju vara så sjukt mycket bättre förberedd för dom första tävlingarna i år än jag var i fjol. Då körde jag ju i princip cross fram till slutet av april och nu har jag bara kört MTB ute. Det blev inte mycket tid i skogen innan första loppen i fjol, tänkte göra det bättre i år.

När jag kom hem så var Filip hos en kompis, de stora tjejerna drog på bio och Frida hade precis somnat. Så jag fick kolla på Milano-Sanremo i lugn och ro. Frida sov faktiskt i över två timmar så jag hann se hela loppet och hon vaknade när övriga tjejer kom hem igen. Rätt skönt för mig ändå, sådär direkt efter ett slaktpass.

Så här gick dagens runda:

Distans och Milano - Sanremo

Gårdagens konferensmacka. Dagens frukost ser inte riktigt lika pimpad ut...

Hej vänner!

Idag väntar ett distanspass på min MTB och senare idag så kan ni alla se på Milano - Sanremo. Om ni vill läsa på om loppet så har INRNG i vanlig ordning gjort en utförlig inför-artikel. Läs den här. Eurosport sänder från 14:15 och ni kan hitta livestream för Milano - Sanremo här.

Nu ska jag byta om och sticka iväg på min cykeltur. Gör det ni med, om ni inte redan är ute förstås. Hörs senare!

Helt slut

Helt slut.

Det är något speciellt med den där tempotröttheten. Ni som kört långa tempolopp vet nog vad jag talar om. Det kan liksom kännas bra och fint ganska länge in i ett platt och enkelt tempolopp, men utan att man riktigt märker det så byggs liksom stumheten upp i benen. Det smyger sig liksom på och plötsligt så står den bara där. Stumheten. Nästan helt utan förvarning så gör det väldigt ont att trampa och man får kriga för att hålla den där kadensen eller effekten som man nyss kunde hålla relativt enkelt.
En timme tempolopp och en timme cyclocross kan ju vara ungefär lika när det kommer till total intensitet sett över hela loppet. Men ändå så olika. Cyclocrossen är ett ständigt gasa-bromsa, medans tempoloppet är en timmes monotont nötande.

Tempokörningar på testcykel är väl ungefär så monotont det kan bli. Inga backkrön, inga kurvor eller korsningar att för ett ögonblick vila benen i. Bara trampa, trampa, plåga sig.

Det där gjorde jag igår kväll. Igen. Bjöd mig själv på 45 minuter testcykeltempo. I förrgår var målet att fixa 300 Garminwatt, vilket jag ordnade med god marginal (319w). Igår var istället målet att fixa 300 Monarkwatt, vilket jag också fixade med mina 300.8 Monarkwatt/326 Garminwatt. Pulsen igår landade på 87.5%, eller ett slag i minuten snabbare än i förrgår.

Jag har kanske aldrig tidigare kört 45 minuter tempokörning på testcykel förut, men nu har jag gjort det två dagar i rad. Så siffrorna säger er nog inte så mycket mer än att det är kring 300 monarkwatt.

Vintern inför 2011 års säsong så körde jag en grej att jag ville köra 300 watt till utmattning i ett försök att klara lite längre varje gång. Då hamnade personbästat på 22 minuter och 13 sekunder. Igår satt jag alltså utan att maxa och körde 45 minuter på 300 watt. Jag är alltså bättre än jag var 2011 i alla fall.
I slutet av februari 2013 så lyckades jag köra 5x8 min med 2 min vila på 300 watt. Jag är alltså bättre än jag var 2013 i alla fall.


Något annat som håller på att ta helt slut här hemma är vörtbrödet. Plockade fram sista limpan ur frysen igår kväll. Nu är det bara att be till högre makter att brödtillverkare och affärer har förstånd nog att förse mänskligheten med påskvört.