Hej!
Christian Hjelte, Daniel Olsson och jag cyklade igår från Falun till Skräddarbacken i Borlänge där vi körde Dalaserien. Sedan cyklade vi via skogen hem. Skitfint pass med riktigt grisiga ben på mig efter Dalaserie-tävlingen.
När Johan Widén dök upp så förstod jag att det skulle bli en jobbig tävling. Banan som Borlänge CK har fått till där bakom Skräddarbackens skola är riktigt teknisk. Inte supersvår, men hela tiden stök med rötter och stenar. Både uppför och utför. Fyra varv skulle vi köra på denna tuffa bana.
Redan tidigt så tappade jag några sekunder på Johan och Anton Olstam. I hälarna hade jag Christian och Tommy Olsson. En bit upp i banan så passerade Christian mig men kort därefter så fick han något problem med växlarna, så jag passerade honom. Fick upp ångan lite i backarna och kunde lämna övriga bakom mig och även passera Anton.
När vi närmade oss högsta punkten på banan så kom jag ifatt Johan också. Funderade en snabbis på att passera honom innan krönet för att ha ledningen utför. Men, jag ville se hur han körde, vilka spårval han tog och jag ville ju utmana mig själv. Så jag skulle åka bakom honom ner. Det höll väl i några sekunder innan han hade kört till sig en lucka. Jag var stel som en pinne utför och tappade rejält med tid.
Andra varvet så var det lugnt bakåt för mig och Johan var långt före. Körde ändå på bra och hårt hela vägen upp och utför så gick det nu mycket bättre. Kunde släppa på mer och prickade linjerna som jag tänkt mig.
Min förhoppning då var att Johan eventuellt skulle bli tröttare än mig på slutet så att jag kunde komma ifatt honom. Ut på tredje varvet så tog jag plötsligt in tid på Johan. Var ca: 30 sekunder efter och fick upp hoppet rejält. Eldade på rejält men kom aldrig ifatt, blev mest stum och stressad i åkningen.
Sista varvet så hade jag istället tröttnat och tappade mycket. Blev till slut hela 1:54 efter Johan. Bakom mig blev det DNF-fest och endast 4 av 8 i elitklassen tog sig runt alla fyra varven.
Mina mål med Dalaserien var att:
- köra mig trött
- få hetscykla stig
- stå upp mycket och cykla
- hitta lite flow på stigarna
Tyckte att jag lyckades med gårdagens Dalaserie.Visst, att vinna är ju alltid lite roligare men Johan var för bra för mig igår. Kanske hade det gått om jag tagit mig förbi honom på första varvet, "blockat" honom utför och sedan kört ifrån honom uppför, men hur kul hade det varit?
Nu fick jag en lektion på första varvet och hittade flytet på andra. Nog så nyttigt och det var riktigt kul att ta in lite grann i alla fall.
Här hittar ni
resultat från Dalaserien MTB i Skräddarbacken, Borlänge.
Totalt blev det 13.7 kilometer med 508 höjdmeter och 13.5 km/h i snitt. Snittpulsen blev 165 (hade 167 efter tre varv..) och max blev 180.
På väg hem så blev det lite banvall, rullstensbacke +ANNAT. Då jag slaktat benen på dalaserien så var nödgelen riktigt nära att komma till användning, men det räckte med att tömma flaskan för att hålla ihop hyfsat. Daniel körde på riktigt hårt stundtals.
Daniel tog denna bild på mig, mig och mig när vi cyklade hem.
Totalt blev det nästan fyra timmar effektiv tid med dryga timmens tävling mitt i. Bra pass med rätt tomma ben på slutet. Jag älskar ju kombinationen långt och hårt, så det här var ett guldpass för mig.
