Krisp

Morgonpendling med friskt humör.

Morgonpendling i motvind, gick bra men ganska sakta. När jag skulle hem så stod cykeln med platt bakdäck och såg ledsen ut. Jag pumpade upp och cyklade iväg. Hann väl nästan två tredjedelar innan det var platt igen. Pumpade upp och kom ganska så precis hem.
Eftersom jag mådde så illa igår kväll så åt jag inget efter passet. Stack så iväg utan frukost i morse så det kurrade lite i kistan när jag kom fram. Extra gött med frukost då!

Nu har jag fikat lite, ska duscha, sedan blir det fredagsmys och snart har jag klarat av min första dag som 33-åring!

Värsta passet igår

God morgon!

Ett kort inlägg innan jag cyklar till jobbet. Igår körde jag ettor på testcykeln. Hade tänkt köra tio men fick bara ihop lite drygt sju.
Det finns inget värre pass än ettor.
Inför den åttonde så började jag rapa och när jag hade försökt köra igång den åttonde och avbrutit så hängde jag över cykeln och hulkade. Så himla vidrigt spyfärdig! Försökte en gång till på den där åttonde intervallen innan jag var tvungen att inse att det inte skulle gå. Jag har hört att många blir spyfärdiga av trettiosekundare, det blir inte jag. Istället är ettor det som får mig illamående och knäsvag. Jag skakade i kroppen ganska långt efteråt och ville väl helst av allt ligga ner i duschen.

Fram till dess att jag gav upp så hade jag i alla fall tagit i ordentligt, kanske var det också därför som jag inte kunde genomföra alla intervaller. Ville kanske lite väl mycket? Mitt rekord på ettor är ett snitt på 481 watt enligt mina Garmin Vector. Igår låg jag på 491 i snitt efter sju intervaller, så det var ju inte jättestor skillnad så. Men då ska ni veta att när jag tog rekordet så hade jag två minuters vila mellan intervallerna och igår hade jag en minut. Det, mina damer och herrar, är jättestor skillnad det.

Så, nu har ni fått lite insikt i vad som hände i källaren på Gamla Grycksbovägen igår kväll.

Laddar min Garmin Edge 810 och synkroniserar samtidigt enheten.

Födelsedagsjobbat på VM

Häj!

Idag har jag jobbat på VM. Men inte direkt med VM, utan med min arbetsgivare som har en monter utanför entrén till VM. Där har jag stått och informerat om busstrafik. Eller, mest delat ut godis. Men ändå.
Eftersom vi hade ganska så få besökare så tog jag ut godisskålen och ställde mig och mötte folkmassorna som var på väg ut från VM och delade ut godiset istället. Mycket uppskattat! Fick dela ut en karamell till förbundskapten Rickard Grip också. Emil Jönsson och Anna Haag ville inte ha och sa att det var fyra dagar kvar innan det kunde bli aktuellt. Ida Ingemarsdotter ville inte heller ha. Kul ändå med en så proffsig attityd utåt. Dom gick väl sedan direkt till den där godispåsen på hotellrummet kan jag tänka mig.

Entrén var utsikten från vår pop up-container.

Riitta-Liisa Roponen och Maria Rydqvist på sträcka 3.

Marit Björgen såg till så att det norska guldet aldrig blev hotat.

Anna (som kränger av sig en väst) och Emil tackade nej till mitt godis. Nu när jag ser bilden på mig själv så förstår jag nästan varför. Jösses en sådan galning...

När vi stängt igen vår lilla kur så drog backhoppningstävlingarna i stora backen igång.

Så härligt med VM. Folkligt, festligt och en härlig gemenskap. Folk är glada och trivs. Så som det ska vara. Hoppas det blir VM här snart igen.

Som ni kanske förstår av rubriken så fyller jag år idag också. Trettiotre jordsnurr! När jag kom hem så hade väl Ronya svängt ihop en liten överraskningsfika och hade gäster som väntade. Jag är lyckligt lottad som har henne.
Nu ska jag ge mig själv en present i form av intervaller på testcykeln. Svårslaget. Imorgon väntar en vanlig dag på kontoret men sedan är det ju helg och dags att vara lite ledig igen. Härligt!

CX-Cupen 2015

Jag lider Lida. Bild från höstens CX-cup, foto: Jakob Björklund

Grengruppen för cyclo-cross hos Svenska cykelförbundet har nu tagit fram ett preliminärt program för CX-Cupen (och SM) för hösten 2015. Så här ser det ut:
26 september - Göteborg
27 september - Göteborg
10 oktober - Uppsala
11 oktober - Västerås
24 oktober - SM, Stockholm
25 oktober - Stockholm (även UCI C2-tävling)
14 november - Eksjö
15 november - Eksjö
28 november - Eskilstuna
29 november - Södertälje

Störst, mäktigast och coolast är väl ändå att vi nu för första gången får en UCI-tävling på svensk mark. Kul att det finns arrangörer som både vill, kan och vågar kliva framåt i utvecklingen.

För egen del så vet jag inte riktigt hur jag gör med cupen. Cupen är ju upplagd i helger och andra, tredje och femte helgen ser mest intressanta ut för egen del. På grund av att dom tävlingarna ligger närmast Falun. Är höstformen god, barnen inte sportar varenda helg och jag är laddad så kan det också bli en resa till Göteborg. Eksjö ligger långt bort och lär nog krocka med Sweden Bike Expo om den mässan ligger på samma helg som i höstas.

Det mentala som gav nytt pers i kompiskampen

Hej!

Idrottspsykologi och det mentala spelet är ju något som jag tycker är väldigt intressant. Tänkte lite extra på det efter att jag tog sådant fint personbästa på 20 minuter här om dagen. Tänkte därför lista lite vad jag gjorde för att mentalt vara på topp när rekordet skulle tas.

För det första så har jag givetvis kunnat träna på bra ett tag. Utan träning inga rekord. Egentligen sedan slutet på december även om jag hade ett "bli pappa igen"-avbrott i början av december. Men att kunna träna bra ger ju inte bara en stabil fysik, det ger ju också ett ökat självförtroende = bra för den mentala styrkan.

1. Stärkt självförtroende genom tre månader då jag fått vara frisk och kunnat träna på bra.
2. Med tre kompiskampen i ryggen denna vinter så vet jag nu vad jag ger mig in på när jag sätter mig på testcykeln. Det är inte nytt, det är inte ovant och det är inte farligt. Jag är trygg i kompiskampen och det gör det lättare att prestera än om jag skulle oroa mig för hur det känns att ta i under 20 minuter.
3. Jag gick in för att inte bara tangera, eller marginellt höja rekordet. Inställningen var en all-in kross. Bära eller brista. Mentalt var det alltså inte bara en vanlig träning, utan det var en insats utöver det vanliga.
4. Jag satte ihop en spellista med låtar som skulle göra mig motiverad och stark. Med den inställningen så räcker det ju med att höra musiken för att veta att jag ska agera motiverad och stark när jag hör den.
5. Jag tog på mig fina kläder. Fina kläder indikerar att jag tar det på allvar och att se snygg och fräsch ut stärker ju allt som oftast självförtroendet. Jag brukar då och då lyxa till det inför tävlingar just för att ge mig själv den triggern att det är fest och dags att prestera.
6. Jag öppnade min tjuga offensivt, ska det vara kross så ska det. En viktig signal till mig själv att det var dags att leverera.

Ladda med en bra fysisk grund och sedan är det bara att lägga lite mental topping uppe på så blir det bra. Har flera gånger kört mentala toppningar inför tävlingar där jag vill prestera lite extra.

Skoterspårcykling till Ärtknubben

Hej vänner!

Det där gick ju jättebra hörrni. Inga som helst problem med hårdheten på skoterspåren och stora delar hade nog kunnat köras med en CX idag. Det hade kommit någon centimeter snö här igår och lite i morse, vilket blev några centimeter snö uppe på höjderna norr om Bjursås. Det dämpade farten, men var inte mer i vägen än så.
Målet var att försöka nå Ärtknubben på 440 meters höjd. Själv bor jag på ca: 120 meters höjd så det fanns ju några backar att besegra. Jag har en kvarts cykling till skoterspåren och när jag kom till Österå där festen skulle börja så laddade jag på med lite fart utifall spåren skulle var mjuka. Men till min stora glädje så var dom alltså riktigt hårda och fina. Jag körde på och riktigt njöt fram i skogarna, testade ett skoterspår som jag inte åkt på innan och tyckte väl att livet lekte.

Tidigt på skoterspåren.

Kom ut på Rogsjön och var väl då glad att det hade kommit några centimeter snö eftersom det var blankis under. Dom unga granarna pekade på riktningen för en av skoterlederna på sjön. Dit jag skulle.

Efter att ha cyklat ca: 3 km över sjön så stötte jag på ett större problem än blankis; nämligen svag is samt ingen is... Kul att inte kunna komma i land igen!?

Cyklade lite längs med strandkanten till jag hittade ett smalare ställe, där rullade jag först över cykeln och längdhoppade sedan över själv också. Spännande skit, det hade ju inte varit så kul att bli blöt.

Cyklade vidare norrut över Utgrycken och kom sedan till denna skylt. Den står där efter stockbron på "Rog-rundan" och långlopps-SM 2009 gick här. Mot Knubben!

Härliga skoterspår så långt ögat kunde nå.

Det enda som hade kunnat gjort det hela bättre idag hade väl varit om jag haft lite sällskap, en sådan här runda vill man ju dela med hela världen.

Efter några långa klättringar så nådde jag till slut Ärtknubben. Mängden snö på spåren hade ökat en del sedan jag lämnat låglandet men spåren var fortsatt hårda och fina. Här brände jag av några bilder, checkade in på Facebook och drack lite Powerbar.

På passets andra halva så blev det bara en bild. Var för upptagen med att flyga fram och ha bråttom hem. Såg en älg som sprang längs med leden när jag var knappa milen hemifrån, mäktigt!

Ett riktigt fint pass och ska ni cykla en skoterspårsrunda i Falun så kan jag varmt rekommendera denna. Jag var ute i drygt fyra timmar med tre och en halv timme (sex mil) i sträck på skoterleder. Hur kul som helst. Dessutom bra träning inför långloppen i sommar med MTB-cyklingen.

Så här såg dagens runda ut:

Den lilla "blindtarmen" längst uppe i norr är sista kilometern till/från Ärtknubben. I fall ni vill försöka hitta en genväg dit.

Det finns gott om skoterleder kring Bjursås och Sågmyra, känns som om fler pass där ute måste köras innan det blir barmark.

Skoterspår?

God morgon vänner!

Nu sitter jag vid datorn och äter frukost. Förbereder mig för ett distanspass där fokus kommer ligga på skoterspår. Det ska nästan bara bli skoterspår i bästa fall. Frågan är bara hur bra skoterspåren är just nu, det har ju varit plusgrader dom senaste dagarna även om temperaturen här hemma just nu ligger på -0.5.Det hade ju gärna fått vara -5 istället. Jag ska ju i alla fall norrut, och norrut borde ju innebära kallare. Dessutom så ska jag ju upp på högre höjder än jag är nu, vilket också borde innebära kallare. Om spåren inte håller så har jag just nu ingen plan B, men jag får väl improvisera lite?

Jag skulle haft en fatbike...

Har jag lite tur så blir ju dagen så här. Men molnigt då.

Har jag otur så blir dagen mer så här.

Hittade en karta med lite skoterleder igår, skoterleder.org. Eftersom den bygger på att folk själva laddar upp skoterleder så är den ju långt ifrån komplett, men den ger ju onekligen lite inspiration i alla fall.