Dalaserien och översvämningen

Igår alltså då. Vi börjar med dalaserien. Organisationen sammanstrålade vid Kårestugan vid femsnåret och packade upp allt, fixade och donade. Sen kom regnet...

Vi hade tagit emot ett par anmälningar men det regnade ju åt alla håll och kanter så varenda startlista/anmälningslista blev helt dränkt i vätan. Flera centimeter vatten rann igenom tältet och där stod vi och hade det roligt. Jag hämtade ett par block med papper i bilen och sedan fick dom börja skriva om allt igen. När anmälan började vid 18-tiden så minskade också regnet och kön blev plötsligt lång för att få anmäla sig.

Min telefon ringde strax efter sex och det var en från Falu Basketklubb som ringde, vi delar klubblokal och hon berättade att dom haft styrelsemöte men tvingades avbryta för att vatten hade börjat forsa in. En decimeter vatten hade vi i lokalen som mest. Så jag sprang till bilen och skyndade mig ner för att försöka rädda det som räddas kunde. Vi har ju inga jättedyra värdesaker, men en hel del papper och andra minnesprylar som är ovärderliga. Det kom ca: 40 millimeter regn inom loppet av en halvtimme vilket drabbade många delar av Falun, se DT:s bildspel här (obs inte filmen utan bildspelet finns till höger om artikeln).

När jag kom fram hade man ganska nyligen rensat en av brunnarna så mycket av vattnet hade runnit undan.

Mycket vatten var det och en trappa ner till källarplanet hade frilagts, samma källarplan som vår klubblokal finns i..

Det var svårt att ta några vettiga bilder med mobilen nere i källaren då strömmen givetvis hade gått så det var mörkt. Det var ganska surrealistiskt att klafsa runt i vattnet i lokalen.

Efter att jag lyft upp allt viktigt som inte behövde stå i blöt så åkte jag upp till Lugnet igen. Hoppades hinna få ett litet träningspass också även om tankarna var lite överallt. Familjen kom dit ungefär samtidigt som jag försökte hitta mina saker, få tag i en nummerlapp och få av mig överdragskläderna. Jag rullade ner till starten och hann väl inte så mycket mer än ställa mig på plats innan starten gick. Jo, jag hann ta av mig glasögonen och ett par yngre förmågor fick av sig benvärmarna och överdragströjan. Så jag hade ju gott om tid...

Min start var bedrövlig, det märktes att jag inte behövt hetsa så mycket vid tidigare starter i år. Kände mig ändå rätt lugn då jag förstått att banan skulle vara tuff och i MTB gäller det mest att hitta sin rytm och försöka hålla den. Efter startrakan var jag väl ungefär femma skulle jag tro. Kände mig ändå trygg där trots att Martin Eriksson for i väg i spets. Antagligen så skulle han dominera totalt, eller så skulle jag kunna hämta in honom senare. Benen kändes bra och skallen var avslappnad. Tog en placering här och en annan där. Tror att jag gick upp som tvåa strax innan vi gick ut på andra varvet. Hur som helst, jag började då spana efter Martin och såg hans rygg ett par gånger men han var ganska långt fram. Plötsligt tog jag in mycket på kort tid och han svängde av och frågade efter insexnycklar...
Jahopp, jag som jagat var nu den som alla andra jagade. Slog av lite på intensiteten igen och försökte testa mig fram i skogen. Det kändes bra även över blöta stenar och rötter faktiskt, trots min ovana vid det underlaget detta år. Inte långt bakom mig jagade Marcus Johansson men efter ett drygt varv i sololedning så kommer plötsligt Martin ikapp med hög fart. Jag beslutar mig för att försöka hänga med honom så länge som möjligt. Dels är det ju bra att åka fortare än vad som är bekvämt och dessutom kanske jag kunde lära mig lite av honom i skogen. Lyckades väl hänga med honom i ett varv innan han plötsligt hade ett missljud från cykeln. Han stannade till, fixade det som var trasigt och anslöt till mig igen några hundra meter senare när jag gick ut på sista varvet.
I en av utförslöporna satsade jag lite extra, fick väl kanske en meter eller två och sedan gav jag allt i nästkommande uppförsbackar. Trodde att Martin skulle vara pigg, men han fick ge sig! Tryckte på så gott jag orkade för att inte släppa ikapp honom igen. Sista svåra uppförsbacken klarade jag galant och kunde senare passera mållinjen som snabbast i Dalarna. Just där och då.

Det var en skön känsla. En väldigt teknisk bana som inte blev mindre svår av allt regn. Knöligt både uppför och utför, rejält med stenar och rötter och en massa kurvor. En sådan där bana som är rolig när det går bra, och det gjorde det ju igår. Benen var kanon och tekniken satt också helt okej.

Niklas Bjerring som var gårdagens starke man i organisationen kring vår dalaserietävling tog också några foton med sin mobil:

Starten har gått och jag är väl kanske 8:a i denna bild

Om det är någon mer som har bilder så får ni gärna skicka dom till mig: henrikoijer@gmail.com

Idag så har jag jobbat alldeles för mycket. Har också varit till en ögonspecialist då jag efter sex veckor med "nåt skit i ögat" fortfarande inte är bra. Fick betala 300 kronor denna gång utan att få veta vad som är fel eller vad som kan ha orsakat detta. Fjärde utskrivna medicinen, vi håller väl tummarna också denna gång?
När jag jobbade så ringde Dalarnas Tidningar då dom fått nys om att vår lokal var översvämmad. Det ställdes lite frågor och dom frågade om vi kunde ta några bilder så jag tajmade in det nästan på minuten efter mitt jobb. Artikeln kan ni läsa här och det finns bildspel om ni klickar där till höger om artikeln.

Foto: Daniel Patiño Flor Här står jag och tömmer vår mäktiga ljudanläggning på vatten, det var dom 249 kronorna det!

Direkt efter mediabesöket i klubblokalen så åkte jag upp till Lugnet för ett cykelmöte. Kom hem någon gång efter sju och åt mat någon gång efter åtta. Då hade jag inte ätit eller druckit något sedan halv sex i morse då jag åt frukost. Intensiv dag, skulle man kunna säga.

Så nu går jag och lägger mig så jag orkar upp imorgon igen. Godnatt!