Bålsta-rundan

Idag var jag och kollade in KBCK's framtidslöften, det gäller ju för mig som ordförande i Falu CK att ha koll på konkurrerande klubbar. Jag var i storbyn och ville åka distans, sökte därför sällskap på Internettet och fick ganska omgående napp. Så idag blev det ett distanspass med Bigmollo, Tille och Matte. När jag åkte till samlingsplatsen så hade jag ingen aning om hur länge eller långt vi skulle åka så jag hade stoppat ner lite godis i ryggfickan för säkerhets skull. Stormen Dagmar hade dragit förbi men här innebar det bara att det låg en del dödsgrenar på cykelbanorna, temperaturen låg på behagliga 6-7 plusgrader och det fläktade en del. Det blev klart att vi skulle mot Bålsta och vi rullade iväg för att möta Tille i Stäket. Det var skitjobbigt nästan hela tiden och jag fick verkligen slita idag. Pulsen var hög, gubbarna var starka och jag försökte undvika dragpositionen. Mollo visade mig de lokala sevärdheterna som Lilla Paris, stock och Canyon Sveriges högkvarter. Ni vet känslan när man är på gränsen till att kroppen ska explodera, allt man vill är att slå av på tempot och sedan kroknar någon annan i gruppen? Just den känslan fick jag uppleva idag. Magiskt. Jag hade tänkt att hålla tyst om att jag snittat 165 i puls (84.2% av maxpuls, det du Adam Steen!) under de första 105 minuterna, men när Tille kroknade kunde jag lika gärna släppa hemligheten.

När vi vänt hemåt blev det lite skyltspurter, back-kränkningar och ett kortare lagtempo för att riktigt göra KAOS med benen. Jag var uppe i 98.5% (193) av maxpuls som högst och snittade 81.1% (159) under tre och en halv timme så det var inte mycket kvar av mig när vi närmade oss slutet av rundan. Lyckades vinna en enda spurt idag och det var den sista upp till Kallhäll-skylten.

Foto: Johan Möllerborn
Här står Matte och jag och skrattar åt Mollo som ligger utslagen efter att ha sänkt en platta Spendrups på under tio minuter

Skyltspurt!

Miljöbild

Distanspass är som mysigast när dom genomförs i ett led, man slipper det där sociala och man vet att det gör ont i många ben

Matte och Mollo lider verkligen med Tille som tvingats släppa några meter

Jag brände iväg några foton under första halvan av passet eftersom jag förstod att jag inte skulle orka plocka fram mobilen i slutet av passet, så blev det också. Tack alla tre för en härlig runda, det blev skitbra träning för min del och benen gör så där härligt ont nu på kvällen. Det här gör vi om någon gång, om inte i Barkarby så kanske i Falun, när ni har vägarna förbi.

Garmin-data: