Pizza till lunch, det tillhör inte vanligheterna. Men igår åt jag pizza för att fira att jag bestämt mig för att börja resan mot tävlingsvikt igen. Under hösten och vintern har jag lagt på mig lite och det börjar bli dags att skärpa till mig. Vad passar väl då bättre än att äta pizza för att fira ett sådant beslut? Det blir dessutom lättare att gå ner lite i början då, om jag först har lagt på mig lite extra...
Så här har min viktkurva sett ut sedan augusti. Då var jag i form för att vara snabb på tex Cykelvasan. Inget anmärkningsvärt och jag brukar följa ungefär samma mönster. Möjligen att jag blev lite tyngre lite tidigare på hösten än normalt.
Kanske är det också pizzan jag ska tacka för kraften i gårdagens Zwift-race. Jag hade sett en del som gjort reklam för att Elite skulle ha ett event där man får möta proffs. En stor andel supersnabba Zwift-snabbingar hade också anmält sig så det var ett riktigt bra startfält. För oss svenskar så var det givetvis extra kul att Tobias Ludvigsson var ett av gårdagens proffs som deltog. Groupama FDJ skulle ha Ludvigsson med, Movistar hade Matteo Joregenson och Barbara Guarischi med och Movistars e-sportlag hade Vidar Mehl och Steph Clutterbuck med.
Alltid kul att mäta sig mot duktiga cyklister tänkte jag och startade.
Tempot var rasande från start då alla 764 cyklister gjorde vad dom kunde för att ligga med långt framme. Jag tog mig upp i fältet tillsammans med just Ludvigsson faktiskt.
Full gas i ungefär två minuter innan jag nådde främre delen av klungan och kunde slappna av lite mer.
Backen som spräckte fältet något. Därefter blev vi lite knappt 100 åkare kvar i tätgruppen.
En rejäl fartökning på platten, annars gick det betydligt lugnare efter splittringen i backen.
Allt slutade med en klungspurt där 94 cyklister var med till slutet. Jag lyckades sprätta in som åtta vilket måste anses som ett kanonresultat i sammanhanget. Så många duktiga cyklister både före- och efter mig i resultatlistan. Pizza-power!
Spurten gick bra, jag ska inte säga annat. Men jag var kanske lite ivrig och drog igång en smula tidigt.
Kul race, pigga ben och bra känsla.
Som om inte det är nog så är det fredag idag, hurra!
Ha det gott, tack för att du läste inlägget och vi hörs snart igen!
Att Sverige är en bra vaccinations-nation visste vi kanske redan, men denna skylten sätter ett eget namn på det; Vacc-nation. Jag var och tog min tredje spruta igår, känner än så länge inga effekter av den. Möjligen lite öm i armen där men då ska jag verkligen känna efter också.
Tränade inget igår, hade tränat sex dagar i rad redan och även om jag först var träningssugen så kom jag fram till att jag gjorde bäst i att äta chips och kolla på En plats i solen istället. Så det blev gårdagens aktivitet.
Aktieportföljen har tappat 5,38% i värde hittills i år. Ingen vidare öppning alltså men jag sitter still i båten och inväntar vändningen. Har gjort några enstaka köp- och sälj som har gått bra ändå. Även om det har gått tungt så har det gått bättre än index. Även en klen tröst kan vara en tröst ibland.
Det märks att det går mot ljusare tider och att dagen blir sakta men säkert lite längre. Det är en härlig känsla när det plötsligt börjar ljusna på morgnarna igen.
En annan fråga är kanske hur det blir med eventuellt SM i år?
Cyclocross Sverige publicerade igår lite tankar om CX-Cupen inför nästa år. Lite idéer för att vända en negativ trend gällande deltagarantalet. Om ni vill läsa om förslaget eller kanske komma med kloka inspel och egna förslag så finns inlägget här: https://www.facebook.com/CyclocrossSverige
Sådär ja, det blev lite cykelrelaterat också idag utan att jag själv har cyklat. På återhörande snart igen!
Nysnö igår morse när jag vaknade. Allt var vintrigt, vitt, fint fräscht och fantastiskt. Det såg ut lite så som vinter ska se ut igen efter en grå period. Som grädde på moset och lök på laxen så hade jag planerat cykling till- och från jobbet.
Morgonen efter Zwift Racing League och minimalt med sömn, hur skulle det kännas? Jodå, det kändes riktigt bra. Det har gjort så tidigare också när jag har jobbpendlat dagen efter Zwift Racing League/SWE-Cup. Kanske är det resterna av alla kolhydrater och allt koffein som är kvar i blodet och hjälper mig framåt.
Några bilder från min morgon:
Om det var fint och härligt på väg till jobbet så var det aningen mindre fantastiskt på väg hem. Plusgrader under dagen hade gjort det mesta blött och slaskigt. Dessutom så gick det nästan 7 timmar från lunch till det att jag cyklade hem så det blev lite hungrigt på slutet.
I den här bilden så ville jag fånga månljuset mot snön på fältet i bakgrunden. Det gick väl sådär.
Fick ihop lite drygt två timmar och 20 minuter ändå så det känns bra. Ligger lite efter med träningstid denna månad men jag har ju hela helgen på mig att jobba ikapp.
Annars då?
Jodå, vaccindos #3 tar jag i eftermiddag så ett par lugnare dagar följer.
Kittet på bilderna kommer från Siroko och du får 10% extra rabatt om du använder min länk: https://srko.co/henrikoijer
Fick ni njuta något av nysnö igår?
Ha det gott, tack för att du läste och på återhörande inom kort!
Nej, igår räckte varken jag eller laget till riktigt. Vi har Martin som klipper till med en andraplats i första spurten. Jättebra poängplockning där och vi blir faktiskt 11:a av dom 15 lagen i deltävlingen. Tyvärr så tar våra värsta konkurrenter ännu fler poäng och vi blir 13:e i totalen där topp 12 får köra vidare i högsta divisionen.
Om det där står sig så åker vi alltså ur. Surt sa räven. Vi får nog vänta några dagar på att det ska bli helt klart, men det ser ju inte lovande ut.
I gårdagens race räckte jag inte till riktigt. Jag visste att min chans till poäng var bäst på spurtpriset och möjligen bergspriset i Titans Grove. Kom lite fel in i spurten och gav upp den då jag var chanslös. Upp mot Titans får jag ändå ett bra läge och ger det jag har. Inser dock när portalen närmar sig att det var för lite kräm i benen och för långt kvar. Blir helt stum istället och har liksom bränt en massa i onödan. Chansar på hög fart och att låtsas att jag är stark i slutklättringen men när vi har gjort första branten och åker över bron in mot långa backen så känner jag att det inte finns mer. Ridå.
På förhand visste jag att det skulle bli otroligt svårt för mig att mäta mig mot dom bästa i backen, jag har helt enkelt inte den kapaciteten. På kortare backar och i spurter så kan jag köra smart och trycka tillräckligt för att utmana. Men när det blir längre backar som 5 minuter eller mer då blir det för tufft.
Mina absolut bästa w/kg i 5 minuter är 6,3 och 6,2 på Zwift. Då vägde jag också 67 respektive 68 kilo. Igår vägde jag 70,6. Vinterform... Igår var det 16 åkare som tryckte 6,4 w/kg eller mer. Jag tryckte 5,8 w/kg vilket ändå är bra för att vara jag. Hade jag vägt 67 igen så hade det motsvarat 6,1. Så även om jag gjorde en ganska bra effekt på 5 minuter så var det 55 åkare som hade högre w/kg i 5 minuter än mig. Det säger en del om konkurrensen tycker jag. Vinnaren hade 6,9 w/kg i 5 min...
En perfekt dag så hade jag kanske kunnat vara med och slåss om en topp 20 i klättringen men igår hade jag inte riktigt dagsformen och på det så gick jag helt stum för ingenting i bergspriset innan.
Vinnaren tryckte drygt 6,6 w/kg i 13 minuter uppför målbacken. Det kan ni ju försöka er på där hemma i stugorna.
Team Swedish Zwifters har många bra lag i divisionen under, det är bara att hoppas att något av dom lagen kan kvala sig upp till högsta divisionen. Annars får vi som körde högsta divisionen se till att vara med och ta upp Team SZ till högsta igen nästa säsong. Det finns 427 A-lag så konkurrensen är ändå rätt hård där bakom Premier Divison...
Här var jag med.
800 meter senare och jag är inte alls med längre...
Nu ska jag slicka mina mentala sår lite. Ladda om batterierna med utomhuscykling i distansintensitet och bara njuta ett tag. Det har varit en intensiv höst- och vinter på Zwift med två säsongen i högsta ligan av Zwift Racing League, en SWE-Cup som delvis gått på samma dag som ZRL och ett antal andra högkvalitativa lopp som har krävt sin insats. Jag har hållit mig frisk vilket också har gjort att jag körde alla lopp i Zwift Racing League, bara en sån sak. Så nu ska jag ha en period utan tävlingspepp och bara bygga upp fysiken och ladda dom där batterierna.
Tack för alla hejarop längs vägen, tack till laget och lagledningen. Vi gjorde vårt bästa i varje lopp och hade flera bra resultat. Vi tar med oss guldkornen och laddar om för nästa utmaningar!
Körde igenom kvällens tävlingsbana igår. Det är Zwift Racing League - premier division som står på schemat. Det kommer att bli en väldigt hård tävling och färre än vanligt får poäng. Om förra säsongen gick över förväntan så ligger vi lite sämre till denna säsong. Topp 12 gäller om man ska vara kvar i högsta divisionen och nu ligger vi just på 12:e plats inför denna sista deltävling. Så idag gäller det att prestera bra om Team Swedish Zwifters ska ha ett lag i högsta serien för herrar även nästa säsong (andra Team SZ-lag i divisionen under skulle förstås också kunna avancera upp till premier division).
Jag är supertaggad och tror att jag kommer att kunna köra lite bättre än dom senaste deltävlingarna då jag har också har kört SWE-Cup innan dom senaste loppen i Zwift Racing League. Till start i kväll har vi: Jakob Björklund Johan Norén Jon Werme Martin Lindqvist
Samt undertecknad då förstås.
Efter knappt 3 km så är det ett spurtpris där 3 åkare får poäng, på berget (som inte ser ut som ett berg) efter 13 km så är det ett bergspris med poäng till dom fem första. I den jättelånga klättringen upp mot målet så har dom ett inlagt spurtpris som ger jättemycket poäng men bara till tre åkare och vid målgången så får topp 20 poäng. Med tanke på att det är världseliten i Zwift som kör så knäcker man inte en topp-20 hur lätt som helst.
Jag har tagit mig upp för denna backen på 14:54 med hjälp av 384 watt. Målet får helt enkelt bli att ta ett nytt personbästa för den tiden räcker inte långt i kväll. Annars så tror jag att jag har bäst chans på poäng i spurtpriset och bergspriset efter 13 km. Det finns liksom ingen mening för mig att köra ett jättebra lopp och bli 22:a utan poäng då det är en lagtävling och en poängtävling. Laget måste ha poäng, helst många poäng.
På min banrek igår så flirtade jag lite med italienaren som var med (ni ser det i bilden ovan att jag skrev med honom då..), vi får väl se om det blir en svensk-italiensk attack efter 4,5-5 km i kväll. Det är inte samma italienare som jag skrivit om i tidigare blogginlägg, men en lagkamrat till honom och min italienske vän jag skrivit om tidigare har avslöjat att den jag åkte med igår (Panizza) vill attackera idag.
Spurtpriset skulle vi kunna ta i Team SZ, det är jag helt övertygad om då vi har bra spurtare i laget. En vinst i det spurtpriset ger lika många poäng som en åttondeplats över mållinjen så det finns inget att tveka om. Bara att ge gas. Bergspriset efter 13 km tror jag blir tufft om klungan kommer samlad. Så min plan och förhoppning är att vi får en eller ett par killar i en utbrytning som håller till bergspriset och att vi kan sno åt oss fler värdefulla poäng där.
Loppet sänds live med start för vårt lopp klockan 21:45 så om ni är vakna då så kan ni kika här nedan. Damerna startar 20:15 och då är ni väl ändå vakna?
Nu över till någonting helt annat. Frida och jag skötte nämligen vägen här där vi bor igår. Nu när snön smälter så bildas en massa smältvatten på vägarna och det är ett jäkla skvättande. Dessutom fryser dom där pölarna ibland också och cykelbanan blir isbana av skvättvattnet. För att få lite fysisk aktivitet, frisk luft och göra lite nytta så begav vi oss ut på uppdrag att få bort smältvattnet på vår väg.
Att gräva genom vallen till vänster i bild på sista bilden var inget bekymmer. Men till höger i bild så ligger det sten/cementblock tätt ihop i en låg rad som skiljer körbanan från cykelbanan. Däri den raden som sträcker sig från min infart ett par hundra meter bort finns det ett hål på runt en decimeter för att vatten ska kunna rinna igenom. Lycka till med att hitta det under en snö- och isvall! Det tog lite tid men envisa som vi är så lyckades vi till slut hitta hålet i vägavskiljaren och kunde hacka oss igenom. Slutet gott, allting gott!
Smältvattnet kan rinna bort, gående och cyklande behöver inte oroa sig för en skvätt-våg från ouppmärksamma bilister och vi slipper kanske en del isbildning.
Förutom att cykla en timme och agera vägarbetare med Frida så hann jag kika på crosstävlingar, en landsvägstävling (hoppade lite i sändningen...), skjutsa mina äldre barn till en samling för hockeymatch och några timmar i skidbacken i Källviken. Dessutom städade jag huset när jag ändå var igång.
Cyklingen som sådan var lugn men jag var ganska aktiv i övrigt alltså. Synd då att jag hade tagit av mig min Garmin-klocka på förmiddagen så jag missade att få med det mesta av min aktivitet under dagen...
Vi nöjer oss där för idag. Nu är det måndag, ny vecka och nya möjligheter. Barnen ska till skolan, jag ska till jobbet och i kväll blir det hård racing. Det kommer att bli kul!
Tack för alla pepp- och hurrarop över totalsegern i SWE-Cup, det värmer en gammal mans hjärta.
Igår så var vi iväg till Runn för att åka lite skridskor, tjejerna och jag. Det blev ett varv på den blåa slingan som mäter ca: 5 kilometer. Frida höll ihop det hela bra och Ebbah har inte några problem med det. Vi började vid Hälsinggårdsbryggorna och tog en kort godis-paus i höjd med Sjösidan Falun. Efteråt så avnjöt vi lite varm choklad också, men det var nog bara jag i sällskapet som hade blivit lite kall.
Fina isar, någon plusgrad och gråmulet väder. Ganska så blåsigt men det gjorde ju att vi fick en fantastisk medvind emellanåt också.
Väl hemma så kollade jag cross och anmälde mig till ett Zwift-race. Såg en fin tävling och insåg vid starten på mitt egna race att jag hade fel cykel. Det var nämligen en grusbana och "alla" andra hade MTB. Ridå.
Så efter ett par kilometer stannade jag och bytte cykel till en MTB jag också. Sullade vid cykelbytet också och försökte desperat hitta en MTB i mitt välfyllda Zwift-garage. Kom sedan ut som 126:a av 204 deltagare...
Tufft läge...
Efter 5 minuters väldigt intensiv jakt så hade jag passerat alla utom tätgruppen. I början gick det givetvis lätt att passera folk men här tog det lite stopp. En klunga går ju snabbare än en ensam cyklist och jag hade inte heller rullar att gå på.
Åkare efter åkare tappade täten och kunde passeras. Men 30 sekunder upp tar man inte in ensam.
I backen tog jag in en del men jag var fortfarande 25 sekunder efter och utför förstod jag att tappet skulle kunna bli stort.
jag lyckades passera sverigebekantingen Kimmo Kananen. Resultatlistan till höger spelade dock ibland ett spratt eller två.
Jag slutade åtta i loppet. 333 watt i drygt 41 minuter. Under min jakt så höll jag 361 watt i 24 minuter, motsvarande 4,9 w/kg. Så det blev ju ett bra pass av något som jag hade tänkt köra igenom betydligt lugnare än så.
Kvällen spenderades med ena näven i godisskålen och den andra näven i chipsskålen till Melodifestivalen.
Nils van der Poel har publicerat sitt träningsmanifest med tankar, idéer och programmet för hur han tränat dom senaste åren på sin väg mot dubbla OS-guld och världsrekord. En inspirerande text och något som kommande världsstjärnor inom konditionsidrott kan ta lärdom eller idéer av. Vi mer vanliga dödliga kan nog nöja oss med att se och inspireras, så länge ni har ett jobb och en familj så är det nog ingen klok idé att kopiera konceptet. Ni kommer ändå inte att vinna något OS-guld....
Glöm inte bort att ni får 10% på redan finfina priser hos Siroko med min länk. Passa på nu inför sportlovet att uppgradera er till skidbacken eller är det inte dags att beställa lite nya cykel-kit till våren kanske? Min samarbets-länk som ger er 10% extra rabatt på deras redan nedsatta priser: https://srko.co/henrikoijer
Så är det äntligen officiellt, jag vann SWE-Cup i e-cycling som Svenska cykelförbundet kallat e-sportdelen av cykelsporten. Svenska cupen på Zwift, helt enkelt.
Jag har varit 12:a i en deltävling av SWE-Cup på landsväg, 6:a i en SWE-Cup i MTB, har varit på pallen och haft ledartröjan i CX-Cupen och nu alltså totalseger i SWE-Cup för e-cyclling. Jag gillar att cykla och tycker det är så kul att vi har olika grenar med sina egna egenskaper och utmaningar.
Cupen började finfint med en seger i första deltävlingen och jag lyckades faktiskt med att komma på pallen i inte mindre än sex av dom åtta deltävlingarna. Har haft en riktigt bra halvår på cykeln nu sedan min utesäsong drog igång i augusti. När så innesäsongen började så bra så var det bara att tänka om lite och försöka hålla i hela vägen. Det gick ju bra också; rankad topp 100 i världen, seger i svensknorska för-VM och nu totalseger i SWE-Cup.
Till det så var jag en hårsmån från VM-laget också, med tanke på att bra resultat i SWE-Cup och för-VM var två av fyra viktiga delar och jag vann bägge så förstår ni att jag låg bra till. Men, Sverige har duktiga cyklister och det blev inget VM för mig detta år.
I SWE-Cup fick jag äran att köra i Team SZ Umara. Team SZ är jättestora på Zwift och för att inte göra det alldeles för stort i SWE-Cup så delade vi upp Team SZ i mindre lag. Vi i Team SZ Umara hade faktiskt dom två VM-herrarna Samuel Brännlund och Jon Werme med i laget så vi har verkligen haft bra kapacitet att använda oss av i deltävlingarna.
Vi tog nio pallplatser, fick med tre åkare topp 10 i totalen och satte färg på samtliga lopp. Det har varit hur kul som helst att få vara en del av laget där åkarna har fått använda sina styrkor på bästa vis för laget.
Efter en händelserik inledning av cupen så låg jag bäst till i totalen och därför körde vi för mig på slutet. Det har varit en grym känsla att ha ett lag bakom sig som backar upp, kör offensivt och hjälper mig där det behövs. Helt grym känsla!
Största utmanaren var Daniel Pinto som tog inte mindre än fyra pallplatser och låg bättre till än mig ett bra tag i SWE-Cup. Till sista deltävlingen hade jag dock vänt underläget till ett litet försprång om 5 poäng och skillnaden på en seger och en andraplats var 10 poäng så allt kunde hända. Daniel satte verkligen färg på sista loppet och ska ha all heder för att på egen hand kört så offensivt och snyggt genom hela tävlingsserien. Daniel hade också gjort sig bra i ett VM-lag men tyvärr fanns bara två svenska platser tillgängliga på herrsidan.
Mattias Svensson körde också bra genom hela serien med tre pallplatser och tog en välförtjänt pallplats i totalen. Johan Rydne kom riktigt starkt på slutet med en andraplats och en seger i dom sista två tävlingarna, så det var kanske tur för oss andra att cupen tog slut nu... Samuel Brännlund blev femma i totalen trots en diskning istället för seger och att han agerade hjälpryttare åt mig i resterande lopp. Världsklass!
Stort tack till lagets cyklister för denna säsong:
Samuel Brännlund
Johan Limpan Lindbom
Jonas Bjärehed
Jon Werme
Marcus Dorsch
Anders Broberg
David Gardell
Anders Olsson
Tack också till "Team car" (coach/lagledare/sportdirektör/personlig assistent...):
Linda Tufvesson
Givetvis också tack till Umara för att ni stöttat oss under denna härliga säsong.
Tack till er alla som hejat på mig och som följt med mig även på denna resa. Tack till Svenska Cykelförbundet med Conny, Martin och Anders som styrt upp tävlingar och sändningar på bästa vis.
