Musettecross genom Erik Jonssons lins

Tjena Cykelvänner!

För länge, oändligt länge, sedan så skrev någon till mig på Instagram att jag borde följa CK Barriär på Instagram, en nybildad Malmö-klubb med fokus på cyclocross. Just på Instagram så har jag också ganska länge följt Erik Jonsson, bägge kontona är att rekommendera för de som gillar snygga cykelbilder.

Hur som helst. Via dessa Instagram-konton och några av personerna kring dessa så har jag nu i höst sett något som heter #MusetteCross. Det här Musettecross är alltså en serie med tre CX-events i Malmö, arrangerade av nämnda CK Barriär. Igår tävlades det på en rätt läcker bana och dessutom kom första snön. Erik Jonsson har bjudit på ett stort bildgalleri på CK Barriärs Facebook-sida.

Här är några av bilderna:

Så himla snyggt och det är ju omöjligt att inte vilja vara med på nästa Musettecross efter att ha sett detta. Härlig cykelinspiration, tack ska ni ha!

Med en känsla av att vilja fly

Hej cykelvänner!

Ja, i natt så var det dags för ettor igen. Har sagt det förut och säger det igen: Det finns inget värre.
Ni vet när man bränner sig på något? Hur man liksom genom en reflex bara rycker bort från det varma? Lite så känner jag med ettor, det är liksom så obehagligt, jobbigt och smärtsamt att mina instinkter säger åt mig att rycka bort mig själv från testcykeln.

Som lök på laxen och grädde på moset så hade jag skitben igår. Började passet med ett Åstrand-test som uppvärmning och hade mycket högre puls än vad jag trodde att jag skulle ha. Tänkte att det nog berodde på att jag druckit för lite och därför var pulsen ovanligt hög. Visst var benen lite stela också, men så kan det ju vara i slutet på en hårdvecka.
Sedan så började själva träningen. Hade kollat lite på hur jag presterat på ettor under året och hade därefter satt en relativt låg effektnivå som jag skulle kunna hålla. Har ju inga egentliga ambitioner att försöka maxa mig till rekord nu i november, utan mer hitta flytet i träningen och få bra träningstid.
Nåväl, på den effekten som jag inför passet trodde att jag skulle kunna dansa igenom passet så brände det till direkt i första intervallen. Kände att det skulle bli ett tufft pass att genomföra. I tredje intervallen så var jag på vippen att ge upp helt och hållet. Tänkte att jag skiter i det här nu och går och lägger mig istället. Är ju sliten, har ont i benen och behöver sova mer. Lyckades dock övertala mig till att genomföra åtminstone någon till. Så jag fortsatte. Någonstans efter fem där så började jag se mållinjen och när jag kört tio intervaller så var jag helt mosig i både ben och huvud.

Vidrigt pass och då var ändå effekten på en nivå som jag borde ha fixat utan att behöva vända ut och in på mig själv. Men hård vecka är en hård vecka och kombinerar man det med lite för lite sömn, lite för dålig mat och för lite att dricka så blir det ju onödigt hårt.

Bild från mitt Instagram-flöde. I natt var det verkligen läge att ringa den där läkaren...

Nu har jag bara ett pass kvar på min hårdvecka och det känns ju bra. Det är dessutom ett lätt pass också, den enda svårigheten blir att få tid att genomföra den. Morgonen och förmiddagen spenderas nämligen i Vikmanshyttan där Filip ska spela tre innebandymatcher. När vi kommer hem så har Ronya precis åkt till jobbet där hon blir kvar till sena kvällen...
Men, cykellamporna är laddade och motivation finns.

Lågkadensfyror, sovmorgon och hockey

Hej cykelvänner!

I natt gick jag från att nicka till i soffan till att, via kanelbulle och saft vid köksbordet, köra min träning som bestod av åtta stycken intervaller på fyra minuter vardera med låg kadens. Planen var 60 i kadens med 5,7 kilos motstånd, alltså 342 Monarkwatt. Dock så blev det sju intervaller med 61 i kadens och en med 62. Ett trampat varv minut (rpm) hit eller dit kan man kanske tycka, men med 5,7 watts skillnad mellan varje rpm så gör det ganska stor skillnad. Nu blev det alltså ca 348 Monarkwatt i mina intervaller.

Jag gillar ju att jämföra med mig själv och kikar jag tillbaka lite så körde jag på 343 watt i januari och 356 watt i mitten av februari. Bägge dom gångerna så var det dock med betydligt högre intensitet. Så det här passet är nog säkert mer jämförbart med februaripasset och ännu ett kvitto på att jag ligger väldigt bra till i träningen.
Snittet av intervallernas snittpuls i februari-passet låg på 169 och igår var motsvarande siffra 162.

Så här snyggt blev passet.

Eftersom Ronya sett mig vara trött ett tag nu så fick jag sovmorgon i morse. Skönt och välbehövligt med lite mer sömn än vanligt!

Idag har vi spenderat eftermiddagen i Borlänges ishall där Filip spelat matcher mot Borlänge, Skogsbo och Mora IK. 

Det blev en vinst och två förluster. I sista bytet mot Skogsbo så tappade Filip humöret och när de sedan fick möta Mora som var en storlek större både bokstavligt och bildligt talat så blev det tufft. Flera med Filip i Filips lag fokuserade på fel saker där och det blev ganska tungt jobb för coacherna...

Filip gjorde fem av lagets 14 mål idag, så såhär med lite perspektiv till det hela så är han ändå lite nöjd. Framförallt med straffmålet mot Mora:

Tröttmössa

Höj, cykelvänner!

Trött kille här, som intagit ryggläge i soffan efter nattning av barn Inte så lovande känsla inför träningen direkt. Hade ju hoppats på lite utecykling i dagsljus, men det var ju kul att spendera dagsljuset i möbelaffärer också! Har alltså dagens träning kvar och klockan rusar mot elva...

Tidiga kvällen spenderade Ebbah och jag i Enviken där vi såg IBF Faluns damlag ta sin första seger för säsongen via 5-2 mot Jönköping:

Glada tjejer i svart och lite mindre glada tjejer i vitt.

Denna vecka har jag tre pass kvar att genomföra. Eftersom klockan är mycket så bestämde jag mig för att köra något av dom två passen som tar minst tid. Slutligen så föll valet på det passet som på förhand känns lättast.
Kommer bli skoj det här, vi hörs imorgon!

Klokt beslut

En dålig bild på ett rådjur är bättre än ingen bild på ett rådjur.

Hej!

Det är långt mellan gångerna, men igår tog jag ett sådant där klokt beslut, då jag bestämde mig för att låta det bli en vilodag. Hade "årets tröttaste dag" igår så jag skippade mörkercykling i skog och la mig i hyfsad tid istället. Nu så sov jag lite rövigt i natt så det blev ju inte bara guld och gröna skogar av det hela, men jag fick i alla fall sova mer än om jag cyklat i natt.
Att jag vilade igår innebär att jag nu ska träna tre dagar i rad igen. Eventuellt vågar jag mig ut i skogen utan dubbdäck idag, trots minusgraderna.

-----

Det har byggts en ny stig på Lugnet, Flowstigen. Det ska bli en stig för hela familjen och ser ju ut att bli riktigt snabb/rolig. Jag har vid ett par tillfällen sett hur de har arbetat i skenet från sina pannlampor, imponerande arbetsinsats. Avslutningen av Långa Lugnet kommer in där Flowstigen går, så det är ju inte helt otänkbart att man kommer avsluta tävlingen genom att åka en bit på denna:

Flowstigen, Lugnet from Erik Kilström on Vimeo.

-----

Tre av dom elva senaste bilderna på min sponsor Limars Instagram-flöde är bilder från mig. In och följ dom vettja! Skriv också "Henrik Öijer är bäst", på alla bilder som kommer från mig. Okej? Tack!

It doesn't get any easier. Just go faster #changetolightness with @henrikoijer

Ett foto publicerat av Limar Helmets (@limarworld) Nov 19, 2015 kl. 12:10 PST

Still the lightest helmet in the world even covered in mud #changetolightness @henrikoijer

Ett foto publicerat av Limar Helmets (@limarworld) Nov 17, 2015 kl. 11:16 PST

#nature and #cycling #mtblife #mtb #horses #changetolightness

Ett foto publicerat av Limar Helmets (@limarworld) Nov 3, 2015 kl. 1:00 PST

Långa Lugnet-cykling

Hej cykelvänner!

Igår körde jag stora delar av Långa Lugnet. Men, det skjuts ju mycket på övningsområdet nu för tiden så det var inte läge att köra hela förstaslingan. Dels vill jag ju inte provocera markägarna och de som skjuter genom att vara där när de satt upp anslag om att skjutning pågår och dels så är det ju rätt korkat att cykla i ett område där man övningsskjuter med skarp ammunition. Faktiskt.
Jag cyklade ändå bort så jag hoppade på förstaslingan där man är som längst bort på Långa Lugnet och körde det jag kunde av förstaslingan. Sedan så var det ju bara att kötta igenom andra- och tredjeslingan.

Självförtroendet stärkt sedan mitt härliga pass med 3x20 min, hade känsla av att vara lätt och tekniken och alla spårval satt som en smäck. Det gick bra, helt enkelt. När jag kört igenom hela Långa Lugnet så körde jag en bit till på andraslingan innan jag på grund av mörker fick leta mig ut på vägar för att avsluta passet.

Planen var egentligen att köra tio spurter OCH fyra timmar distans, men av livspusseltekniska skäl så hann jag inte med det utan det blev tio spurter i inledningen av passet istället. Spurt sex kändes mjäkig så jag körde en bonusspurt också.

Kom hem, stressad, och åt några mackor. Duschade och bytte om för att jobba lite ideellt på kvällen. Nästan fyra timmar spenderades på Lugnet för att hjälpa Filips hockeylag att tjäna pengar genom hårt slit med Julgalan. Det hann bli rätt krispigt där ett tag innan munkfikat dök upp.
Efter den insatsen var jag mer än lite trött i benen. Men det var då det.

I natt har det varit minusgrader så jag vet inte om det blir så mycket mer stigåkning detta år. Om temperaturen stiger tillräckligt idag så kanske jag testar lite mer stigåka idag. Annars så såg jag faktiskt att det väntas plusgrader igen i nästa vecka...
Har dock ingen lust att åka runt som bambi i skogarna och riskera att slå ihjäl mig varannan meter på isfläckar.

Gårdagens cykling:

Från runkben till pangpangben

Hej cykelvänner!

Jag ber om ursäkt för det Adam Steenska uttrycket där i rubriken, men det svänger fort i cykel. Igår bloggade jag om hur dålig jag kände mig i förrgår och nu sitter jag istället och bloggar om att benen var grymma igår. Det blev mitt näst bästa pass någonsin på 3x20 minuter med 308 Monarkwatt i snitt. Rekordet är 310,4 watt från april i år.

I januari så körde jag samma pass på 276 och 282 watt, så det här ser ju onekligen ganska så ljust ut. Det enda som kan vara dåligt med att vara stark i november är väl om jag skulle vara klenare när det är dags att tävla i vår.

Vintern ser ut att komma imorgon med ihållande minusgrader ett tag framöver och första snön är nog inte långt borta. Så jag passar på att köra lite MTB idag, blir kanske sista gången med riktig MTB-cykling innan våren anländer så det gäller att ta vara på denna dag.

Vi hörs!

Många Monarkselfies blir det...