Hej Cykelvänner!
Det där blev ju en blöt och skitig historia, helt i min smak. Tycker dock riktigt synd om de motionärer som tvingades cykla igenom den misär som vi fick uppleva igår. Vi både skrattade och svor åt eländet igår.
Det började med den mest kaotiska masterstarten som jag upplevt. Bilen som åkte före oss började med att svänga i fel korsning och fick stanna redan efter ett par hundra meter. Sedan gick det ibland i krypfart och i nästa stund 40-50 km/h. Dessutom kors och tvärs genom hela Varbergs centrum.
Det var riktigt skönt när vi kom ut på den lite större vägen och farten släpptes fri.
Ute på banvallen gick det ganska så lugnt och städat till. Har för mig att det var betydligt stökigare förr i tiden (2008 och tidigare...). In i första backen hade jag en bra position och uppe på toppen så var jag nog 6:a eller något sådant. I andra backen så attackerade Michael Olsson och jag fick det lite svårare. Hängde med i svansen på en lite större förstagrupp som nu åkte riktigt fort. Vi blev några som tillfälligt tappade kontakten men vi var ifatt igen i botten på tredje backen. Här släppte dock några framför mig kontakten med täten och jag bestämde mig för att chansa på att jaga ikapp. Så jag gick om och ifrån det som blev andragänget och lyckades på platten direkt efter tredje backen att komma ikapp täten.
Tätgruppen bestod kanske av åtta nio cyklister då och det gick fort så in i... Jag hängde bara med i ett par kilometer innan jag tvingades inse att det där inte var någonting för mig. Planen ändrades istället till att åka med andragruppen och försöka göra det bästa av situationen. Chansen till topp 10 fanns ju fortfarande kvar eftersom täten nu nog bestod av cirka åtta cyklister och det brukar ju dessutom bli problem för någon och så brukar ju alltid någon bli trött också.
Skillnaden i intensitet mellan tätgruppen och andragruppen var som natt och dag. Här var det stumma ben och uppgivna huvuden. Resten av Bockstensturen gick i distansintensitet med endast enstaka toppar upp mot 170 i puls. Den låga intensiteten, det extremt skitiga föret och ösregnet gjorde att det blev lite annorlunda körning än vad det brukar vara på långlopp. Gruppen blev ibland lite stor och jag såg till att hålla mig i den främre delen hela tiden. Alla ville inte ha så stor grupp, så intensiteten ökade då och då. Dom små ökningarna var ändå rätt jobbiga, det blir ju svårt att öka farten när man är kall och stel.
Glädjande nog så var rumskamrat och klubbkamrat Jonatan Steen en av de som kom ifatt oss. Han hade förhoppningar om att kanske bli topp 20 i elit och här satt han nu i en grupp som körde om placeringar kring 8-15 kanske.
Vi kom ifatt och passerade Mikael Flockhart som frös som en liten hund. Vår grupp blev efter ett tag Jonatan, Henrik Sparr, Daniel Brengdahl, Fredrik Lagercrantz och så jag. Då och då var även Johan Hellman med. Vi kom ifatt Jakob Björklund som hade stuckit ifrån oss tidigt i loppet och han körde på hårt i vår grupp. Sedan fick han lite problem i ett skogsparti och lämnades bakom oss.
Vi kom ifatt något offer från förstagruppen och närmade oss ytterligare en. Vi fick höra att hela gruppen var topp-10, så vi körde om placeringarna 6-10! Med dryga milen kvar så hände något som bara inte borde hända, min vevarm började glappa och höll på att ramla av. Helt ofattbart att den suttit där hela säsongen och nu plötsligt ville ramla av.... Vi hade då dessutom fått korn på femman i loppet. Så det var ridå och ett stopp för att först skölja rent vevarmen och sedan försöka skruva fast den. Det gick tydligen sådär för den blev lös kort därefter igen. Nytt stopp och nu tog jag verkligen tid på mig för att göra rent ordentligt och att verkligen se till att den satt så långt in på axeln som den ska göra och sedan drog jag åt den hårt.
När jag rullade iväg så var elfteplacerade Johan Hellman nästan ifatt mig, men jag kröp ihop i tempoställning och gasade på. Körde sedan som en kratta i alla skogspartier för jag var hela tiden rädd att vevarmen skulle lossna. Försökte cykla utan att trycka hårt på vänster pedal, helt enkelt.
När jag närmade mig fästningen så såg jag ingen bakom och kunde slappna av något, tiondeplatsen skulle bli min och tia blev jag. Gruppen jag cyklade i kom ifatt femteplatsen och placerade sig på placeringarna 5-9 där Jonatan Steen gjorde sitt livs lopp och blev åtta! Det hade ju verkligen varit riktigt roligt att få tävla om dom finare placeringarna och bra för mig i totala cupen om jag lyckats något bättre än en tiondeplats. Samtidigt var ju målet att ta en topp-10 så jag får försöka tänka på att jag lyckades med mitt resultatmål i alla fall. Jag hade ju kanske blivit tia även om jag inte haft några problem och kommit i mål med gruppen. Men alltid trist med dom där om:en när man inte får veta hur det hade kunnat gå.
I täten så vann landsvägscyklisten Michael Olsson. Han har ju kört lite MTB då och då och har ju en riktigt hög kapacitet med bland annat två SM-guld i landsväg i meritlistan. Hemmaåkaren Fredrik Edin lyckades bli tvåa, bara 30 sekunder efter Michael. Detta trots dubbelpunktering, så även Fredrik hade nog gärna sluppit det där "om" idag. Johan Landström blev trea och Christofer Stevenson, som länge åkte i vår grupp men tröttnade och stack ifrån, blev fyra.
Daniel Brengdahl blev femma, Fredrik Lagercrantz sexa, Johan Norén sjua, Jonatan åtta och Henrik Sparr nia.
Redan efter 24 kilometer så var tävlingen över för min del och pulsen sjönk efter det. Istället blev det någon form av sällskapsresa/överlevnadsresa mot målet. Snittpulsen på 154 måste vara den lägsta jag noterat på ett långlopp.
Foto:
https://instagram.com/_gilena_/
10:an, 5:an Daniel Brengdahl och 6:an Fredrik Lagercrantz förevigade av
Mia Kromnow.
Tommy Hammarström hade blivit sjuk och ställde istället upp och langade åt mig tillsammans med sin bror. Superbra service och jag behövde aldrig ha en tom flaska på cykeln. Han och hans bror var överallt och langade, kändes det som. Enda gången flaskan var tom var sista milen efter att jag tömt allt på min vevarm... Tommy tog också några bilder:
Jag ligger fortsatt nia i cupen efter Bockstensturen. Passerade Axel Lindh som inte körde loppet och blev passerad av Daniel Brengdahl. Han är nu elva poäng före mig. Jag kom upp på samma poäng som Stefan Carlsson nu och ser väl ut att nå en topp-10 även i totalen. Axel Lindh kan ju passera mig om han kör avslutningen och kör bra. Jag kan å andra sidan kanske passera Daniel och Stefan om jag kör riktigt bra och de har en sämre dag.
Idag blir det tvättning och tvätt som gäller...
