Lite kort om hur själva tävlingen gick till:
Firefighters fransman Pierre stack med någon till i Gesunda i loppets inledning. Ett gäng andra superstarka cyklister anslöt och dom blev ca: 10 cyklister i en tätgrupp redan efter några kilometers åkning. Klungan var efter 6-8 mil ca: 2 minuter efter. Ny bansträckning i Orsa gjorde banan lättare då det bara blev en backe som inte var allt för farlig. Södertälje tog stora stunder ansvaret i klungan och efter backen i Orsa så gick det undan rejält. Två minuter till tätgruppen minskade ner till 50 sekunder efter knappa två mils jakt men när vi passerat Mora så gick bommarna ner för klungan då ett godståg med timmer kom. Där var den tävlingen avgjord till utbrytarnas fördel. Väl på Sollerön igen för dom två avslutande varven om 32.5 km så var klungan nu 5:10 efter.
Johan Landström stack tidigt och siktade på ca: 6 mils soloåkning och fick cirka minuten på övriga gruppen. Ett varv senare så stack lagkamarat Christofer Stevenson från gruppen, kom ikapp Johan så de kunde samarbeta i motvinden. Luckan bakåt minskade till en halvminut men Motalacyklisterna kunde hålla undan och Christofer avgjorde med någon kilometer kvar till mål. Gruppen blev utspridd på slutet och cyklisterna kom in en och en och i par.
Lite preliminära resultat, herrklassen:
1. Christofer Stevenson, Motala AIF
2. Johan Landström, Motala AIF
3. Pierre Moncorgé, Firefighters
4. Patrik Ericsson, Team Argon 18
5. Marcus Svensson, Team Argon 18
6. Fredrik Johansson, Firefighters
7. Niclas Hägglund, CK Hymer
8. Ludvig Bengtsson, Falköping CK
9. Marcus Johansson, CK Hymer
10. Jonas Ahlstrand, Giant-Shimano
11. Ettan i klungspurten...
12. Petter Persson
Damklassen har jag sämre koll på då jag ju var ute och tävlade själv. Men så här blev toppresultaten:
1. Ida Erngren, Fagersta
2. Tilina Levin, Crescent
3. Sara Mustonen, Crescent
Lite uppvärmning.
.JPG)
För egen del så tog jag mig över Gesundabacken utan att avlida. Nere på platten var det jobbigt, jag kunde ändå gå med i några attacker och njuta av lidandet då Alexander Gingsjö på egen hand borrade i klungans spets och faktiskt närmade sig utbrytargruppen ett tag. När vi svängde bort från motvinden och kom in på en smalare och mer slingrig väg med vinden från sidan så fick jag det jobbigare. Kämpade mig med till Orsa och förväntade mig ett helvete i backen eftersom jag fick lida rejält på vägen dit. I backen så kunde jag ändå komma upp med hedern i behåll. Väl nere i Orsa så fick jag lida supermegamycket och släppte förbi cyklister. När jag hamnat sist så kunde jag inte släppa förbi fler utan fick bita i där bak. Usch så fort det gick.
När bommarna gick ner så var jag faktiskt nöjd och glad över det. Jag fick en chans att återhämta mig och framför allt kissa. Hade varit kissnödig sedan kilometer 6. Farten blev betydligt mer anpassad efter mina ben och jag tänkte att jag åtminstone skulle få några mil i benen genom att släpa mig runt.
Vi passerade Sollerön och jag tänkte att jag skulle sitta långt fram för att ha lite att tappa uppför Gesundabacken. Motala AIF ville dock leka lite i kantvinden över broarna från Sollerön. Mina ben hade ju varit skit sedan start, jag tänkte försöka skapa en andra vinge men när jag ville få fram någon mer så attackerades det in i svansen på Motalas vinge istället och jag fick se mig avhängd.
Så jäkla besviken över att behöva känna så här. Med dom här benen var det väl bra nog att ta mig 104,39 kilometer in i tävlingen. Men det är ju inte kul med usel känsla i benen. Det här året har inte gått speciellt bra. De två tidigare tävlingarna har jag ändå känt mig ganska snabb även om jag inte orkat hela vägen. Idag kände jag mig långsam och orkade inte hela vägen.
Funderade en kort stund på att cykla hem då jag antagligen skulle hinna hem före övriga sällskapet som jag åkt dit med. Men så tänkte jag att det är ju tävling imorgon igen så jag valde att spara lite på skitbenen och hoppas på ett mirakel till imorgon.
