Dagen efter Cykelvasan och det är tillåtet att vara lite trött tror jag. Jag börjar då känna mig lite trött i alla fall. Dessutom var benen ganska stela i morse när jag skulle ur sängen.
Nåväl, gårdagens övning gick bra för min del. Jag blev 41:a och det är ju i det bättre delen av mina Cykelvasa-resultat.
Jag vet inte om det är min form som inte var på topp eller om det var för att SVT direktsände hela loppet men jag tyckte nog att det gick lite hårdare inledningsvis. Det syntes också på STRAVA där jag hade min bästa tid någonsin till Smågan, så det var inte bara en känsla. Kikar jag på STRAVA så var vi dryga minuten snabbare på första milen än vad jag har varit innan.
Jag kunde också se att det liksom sprack av mer bakom än vad det brukar göra. Vilket bara är bra så länge som man själv är med. Jag gillar ju också när det är hårt och körs full gas. Jag kunde sitta bra med utan att behöva få vind på näsan och det kändes fint ner mot Mångsbodarna.
Där efter Mångsbodarna sedan så började jag känna av farten. När vi passerade Tennäng så tyckte jag att det var jobbigt och jag förstod att det inte var min bästa dag idag. Jag lyckades ändå klamra mig med täten till backen upp mot Risberg började på allvar men där var jag en av dom som fick vika ner sig.
Täten bestod då av ca: 30 man och jag passerade som 45:a. Det var några som kom ifatt och dom jag åkte med genom kontrollen kom ifatt lite cyklister framför. Så vi blev en rätt stor grupp bort mot Evertsberg.
Min plan nu var att försöka återhämta mig lite eftersom det hade varit en tuff inledning. Med oss i gruppen hade vi dock en rad starka åkare som till exempel fjolårsvinnaren. Eftersom vi länge såg gruppen som låg före oss så var tempot fortsatt högt. I Evertsberg så var täten 26 man och vi var cirka minuten efter och körde om placeringarna 27-48.
Vid vägtunneln i Vasslan så hade jag kommit upp bra i gruppen och kände mig helt okej. Men när vi började åka uppåt så började jag känna av ansträngningen i benen och jag började få krampkänningar. Hade svårt att hålla position och gled mer bakåt. Satt ändå helt okej in i Lundbäcksbacken men fick slita uppför där. Över krönet fick jag kramp i hela benen och gick med nöd och näppe med svansen på gruppen. Kunde ändå ta mig med till grusvägen upp mot Oxberg men där kunde jag inte växla tempo igen.
Tog mig upp och försökte återhämta mig samt dricka för att bli av med krampen. Den intensiva inledningen hade nog gjort att jag missat att dricka tillräckligt. "Min grupp" passerade Oxberg med placeringarna 26-43 och jag var 46:a med en cyklist på rulle.
Nu blev det en helt annan tävling för mig. Vi kom ifatt en annan som släppt så vi blev för en stund tre cyklister. Normalt vis på Cykelvasan så är det alltid många stora klungor som ligger ganska nära varandra men den hårda inledningen hade skapat stora tidsavstånd bakåt. Detta visste jag dock inte när jag tävlade men gruppen bakom oss var drygt 3½ minut efter i Oxberg. Här försökte jag skaka lite ben, dricka mycket och få hantera krampen. Kände mig mentalt pigg men krampen gjorde högre ansträngningar svårt.
En i vår trio fick ge sig, vi såg en till cyklist framför oss och jag hade bestämt mig för att försöka hålla undan för nästa klunga. Det är mycket trevligare att köra Cykelvasan utan att åka i en stor klunga. Innan vi kom ikapp nästa så släppte mitt andra sällskap. Så jag gick från en duo till att bilda en annan duo. Det var lite motvind så det var skönt att ha någon att dela dragjobbet med. Jag började dock känna att jag kanske var lite piggare så sista 6 kilometerna fick jag åka helt ensam. Det händer inte ofta på denna tävling. Inne i Moraparken lyckades jag köra ikapp två till. Jag kunde därför ta två placeringar till på slutet och rullade in i mål som 41:a.
Emil Lindgren gjorde en superprestation som attackerade redan innan Smågan. Blev inhämtad strax efter Oxberg och när Viktor Henrysson stack iväg med runt 16 kilometer kvar så gick Emil med och kunde sedan vinna spurten efter att Viktor hade dragit hela vägen. Viktor som jag fått göra sällskap med på några Långlopp i år körde alltså till sig en riktigt imponerande andraplats. Stort grattis till era prestationer!
I damklassen så var det mer så att cyklist efter cyklist släppte kontakten tills det var fyra kvar som spurtade om segern. Där drog Sandra Salinger det längsta strået och vann före Hildegunn Hovdenak, Nellie Larsson och Terese Andersson.
Vill ni grotta ner er i resultatlistor och tider vid kontrollerna så finns alla resultat från Cykelvasan 2022 här.
Redan efter målgång så tänkte jag att nästa år, då jäklar!
Om ni gillade detta så blir det ett nytt blogginlägg imorgon. Följ mig gärna vidare på mina cykeläventyr!
