Lite blandat

Livets liv.

Hej och god kväll!

Ni vet mitt blogginlägg "Kära, Trafikverket!"? Igår fick jag ett meddelande som sa att vägen skulle vara asfalterad och klar innan nästa vecka är slut. Bra!

Jag bloggade också här om dagen om att jag behövde Cykelvasa-hjälp. Startplats är ordnad! Om någon vill langa så finns fortfarande den möjligheten...

Jag har en vän som behöver hjälp också, han har nämligen tappat sina Rudy Project Magster med svart båge och klara glas på en runda här i krokarna. Någonstans längs banvallen från Smedsbo till Bomsarvet, Tovlmilavägen eller Faluvägen mot Ornäs. Dom försvann i söndags. Har ni hittat ett par sådana glasögon så hör av er!

Den 26:e augusti så arrangerar KBK Bikes ett motionslopp här i Falun som heter Marcus Ljungqvist Invitational. Jag kommer inte att köra det, men om du vill vara med så har jag en rabattkod ni kan få. Hör av er via mail bara så l öser vi det.

Hösten närmar sig med stormsteg och jag har dom rätta plaggen för dig! En Merida-väst och en Bianchi-jacka med avtagbar huva, bägge två är riktigt varma och sköna och knappt ens använda. Nyskick med andra ord!
Köp till dig själv eller en cykelintresserad kompis. Lägg ett bud, köparen betalar frakt eller så kommer vi överens om någon annan lösning. Som att jag tar med plagget till Cykelvasan.

Jackan är en medium och västen är ungefär lika stor.

Ettor i dom nya skorna...

Hej och godmorgon!

Passet blev lite sent igår, men det där kan jag ju. Nu kör jag lätt vecka för andra gången denna vinterträningsperiod och precis som förra gången så inledde jag veckan med att köra ettor. Den gången så gick jag ut för hårt och var nära att ge upp men tog mig samman med en liten paus och genomförde passet. Med fem kilos belastning så höll jag då en snittkadens i intervallerna på 93.3 och igår blev det 91. Lärde mig läxan från förra gången och igår gick det lite bättre, men det var ändå helt vidrigt och det var nära på att jag inte fixade det. Helt perfekt alltså!

Behöver. Mer. SYRE!

Körde igår för första gången i mina nya landsvägsskor, som jag hintade om här i bloggen för ett tag sedan. Det är ett par Northwave Extreme som jag fått ifrån Merida Sverige. Det är alltså Merida som också har hand om varumärket Northwave i Sverige. Bland annat.
Mina Northwave Extreme väger 265 gram/sko enligt min våg vilket gör att dom blir ganska exakt 100 gram lättare per par jämfört med dom jag hade tidigare, så det känns ju bra. Jag menar, tänk er att ni cyklar med en kadens på 90 i en timme. Det blir ju 5400 trampade varv det och att slippa vifta runt 100 gram extra 5400 gånger på en timme känns ju onekligen som något bra. Dessutom så tycker jag att dom är riktigt coola med reflexytan på skon som ger en häftig effekt och syns riktigt bra om man cyklar i mörkret (eller fotas med blixt...).

Jag har kört med Northwaves MTB-sko i två säsonger nu och det är helt ärligt den absolut bästa cykelsko som jag någonsin haft. Men, med två säsonger i sulorna så har dom ändå börjat kännas begagnade så jag tänkte att det var dags att byta till nästa säsong. Funderade lite på vilka skor som finns och vad jag skulle vilja ha men kom fram till att det inte fanns någon anledning att jaga efter något annat när jag trivts så bra i dom jag haft. Så jag slängde iväg en fråga om det inte gick att få till ett samarbete och det gick ju bevisligen bra. Det blir alltså ett par MTB-skor att visa upp lite senare också. Så här ser mina nya landsvägsskor ut som också blir mina testcykelskor:

Under isen

Hej vänner!

Har haft en riktig tröttdag, idag igen. Var ju helt utslagen efter Långa Lugnet, försökte cykla lite igår och har varit trött även idag. Tre-fyra av familjemedlemmarna har olika nivåer av sjukdomssymptom och jag har kanske något skit i kroppen jag med. Ingen träning idag i alla fall. Typ 20 minuter träning (effektiv tid) på tre dagar borde ju ha gjort mig återhämtad i alla fall.
Frida trodde att det var dags att vakna för dagen klockan fem i morse. Lyckades, med hjälp av lite välling, få henne att somna om igen efter 40 minuter. Annars är hon ju en drömunge när det kommer till bebis att vara föräldraledig med. Nöjd med livet, lätt att ta hand om och vaknar bara lite kort en eller ett par gånger per natt.

I kväll hade vi lite bus här hemma med bland annat dans på köksbänkarna och tittut-lek:

Kul när storebror Filip busar!
Posted by Henrik Öijer on den 2 juni 2015

Jag gjorde också ugnspannkaka, vilket ju inte var igår!

Mmm...

När det började regna i eftermiddags så lackade jag ur på vädret och tände en brasa här hemma. Bara en liten rackare som fick brinna ut. Men det är fortfarande nästan 24 grader här i köket där jag nu sitter. Emily klagade lite på värmen nyss innan hon gick och la sig, men hon frös när hon kom hem från skolan så hon vet nog bara inte hur bra hon har det...

Såg i Facebook-flödet idag att Merida söker en Sälj- och marknadskoordinator. Jag har ju inget samarbete med Merida, men jag tipsar gärna om cykeljobb. Dels för att jag vill att bästa möjliga personer ska jobba i cykelbranschen och ett större urval ger ju bättre möjligheter att rekrytera rätt. Dels så skulle jag vilja bli tipsad själv om fantastiska jobbmöjligheter och inte minst så vill jag ju ge er cykelintresserade bloggläsare chansen att söka ett jobb där ni kan arbeta med ert intresse. Vill du jobba med Merida så finns deras annons här: http://www.merida.se/default.aspx?pageId=113&articleId=240&news=1

Avslutar inlägget med ett gäng bilder från Långa Lugnet som jag fått från Eva Önnemar, stort tack för dessa!

Lucka 22: Cykelspecialisten i Linköping

Idag är det Linköpings bästa cykel- och triathlonbutik som gömmer sig bakom luckan, nämligen Cykelspecialisten i Linköping. Det ni tävlar om idag är följande: 

En Merida Track Floor Pump!

Dagens fråga följer nedan, du skickar in ditt svar till henrikoijer@gmail.com och glöm inte att ange din hemadress:
- Cykelspecialisten i Linköping har just nu en auktion som avslutas imorgon, var går pengarna?

Bästa stället för att leta efter svaren är hos Cykelspecialisten i Linköpings Facebook-sida.

Regler och villkor för denna tävling:
Glöm inte att ange din adress när du svarat, så att vi kan skicka din vinst.
Varje dag från första december till och med den 24:e december kommer en tävling där vinnare utses och offentliggörs dagen efter. Om jag har fått förhinder så förbehåller jag mig rätten att skjuta fram offentliggörandet.
Man får bara skicka in ett tävlingsbidrag/tävlingsdag och svaren skickas till henrikoijer@gmail.com
Tävlingen är öppen till 23:59 under tävlingsdagen, alla svar som kommer in efter den tidpunkten ogillas.
Vinnaren betalar eventuell vinstskatt.
Din e-postadress kommer att sparas av mig och kan sedan användas av mig för utskick gällande projekt jag gör eller information angående bloggen. Din e-postadress kommer inte lämnas vidare till någon annan.

Vad gjorde jag på Mallorca med Merida?

Hej hej bloggen!

Jag tycker inte att jag tidigare har behövt förklara allt jag gör här i bloggen, utan försöker leva ett cykligt liv och kanske inspirera någon annan att hålla på med denna fantastiska sport. Resan till Mallorca och skrivandet om Merida har dock gjort att jag fått en del frågor från flera olika håll så det är väl lika bra att skriva ner det så ni förstår.

Många har funderat på om jag ska åka Merida nästa år, men så är det inte. Jag funderar ibland på att göra bloggen till något som inte fokuserar lika mycket på mig och min cykling, utan mer på cykling i allmänhet. Kanske med en personlig touch, men inte lika mycket "Hej, det här åt jag till frukost idag". Jag skulle gärna resa runt hela jorden för att prova på cykling på fler platser, skulle hemskt gärna testa alla möjliga cyklar i alla möjliga och omöjliga miljöer.

Merida har varje år ett Press Camp där man presenterar sina topp-cyklar och sponsrade åkare/lag. Se det lite som en cykelmässa med bara ett varumärke. I år valde man att bjuda in en bloggare bland dom ungefär 150 pressrepresentanterna, och det blev jag. Så jag var inte där i egenskap av cyklist, utan någon som skriver om cykel.

Bara för att jag åker Bianchi och har ett samarbete med dom, så betyder det ju inte att jag inte kan skriva om andra märken. Tänk om jag skulle åka till en cykelmässa till exempel och sedan bara skriva om Bianchi, det skulle väl bli ganska trist? Jag vill försöka vara ganska objektiv i bloggen och inte slänga på er allt för mycket säljsnack, även om det givetvis är lättare att skriva om varumärken som jag samarbetar med eftersom jag alltid hålls uppdaterad på det som händer hos respektive samarbetspartner.

Så. Jag är kvar på Bianchi, men skriver gärna om allt möjligt som har med cykel att göra.

Testcykling av Merida Scultura PRO 907-E

Har fortfarande en del kvar från Mallorcaresan. Dels blev det ju ett par riktigt intensiva dygn, så jag hann mest suga in allt och inte skriva ner det och dels så fick jag ju två dagar då jag inte orkade göra någonting vettigt på grund av magåkomman. Dag två med frisk kropp så cyklade jag ju två pass, på lördagmorgonen så var det först en presentation av Lampre-Meridas nya cyklar, både linje, tempo och en prototyp som skulle vara klar för laget i april om jag fattade det hela rätt. Efter att vi fått all information vi kunde tänkas behöva om aerodynamik och kolfiber så fanns två tillfällen under dagen för att testa cykel. Jag valde det första för att hinna ut lite längre på eftermiddagen senare..

Jag plockade ut en Merida Scultura PRO 907-E ur tältet med alla cyklar som var tillgängliga för test.

Utseendemässigt så har dom lackat den för att påminna om proffslagets cyklar i Lampre-Merida. Nu verkar inte Scultura PRO 907-E finnas till försäljning här i Sverige, eller så har man bara inte lagt in den på hemsidan ännu...

Ett Lampre-Merida-proffs som hängde utanför hotellet. Jag gissar att man kanske kunde cykla med honom om man ville? Med blotta ögat tycker jag mig kunna se att hans ram är lägre framme vid styrhuvudet, vilket ger en mer tävlingsinriktad geometri än det lite högre styrhuvud som min cykel hade. Alla Merida-cyklar tycks dock ha ganska höga styrhuvuden, så jag vet inte om det är en synvilla eller om proffslaget får ramar med egen geometri.

Jag skulle vara ute i ungefär en timme hade jag tänkt mig, det blev en och en halv. Inga berg eller så, men någon liten sprättbacke och ganska mycket vind. Cykeln var riktigt bekväm att cykla på, ramen kändes smidig och dom elektroniska växlarna skötte jobbet. Jag blev faktiskt positivt överraskad över just hur skön cykeln var att cykla på, kanske var det deras FLEX-STAY i bakgaffeln som gjorde hela tricket? Jag tyckte att cykeln svarade bra på igångdrag och i dom kortare backarna när jag ökade tempot.
Om jag ska hitta något minus på cykeln så blir det att hjulen inte riktigt andades racing, vilket ju resten av cykeln gjorde. En annan sak som tar ner racingbetyget något är styrhuvudet som kunde fått vara något lägre, men det är är ju en smaksak. Som så mycket annat. Jag gillar till exempel lacken på Lampre-Merida-cyklarna men förstår samtidigt att den inte faller alla i smaken. Hur känner du för den grön-rosa blandningen?

Att cykla på Mallorca är ju rätt gött faktiskt

Det första och hårda passet på Mallis

Klicka på "Visa detaljer" och sedan "visa metriska mått" uppe i högra hörnet om ni ser brittiska mått i rutan här ovanför.

Att kurvan är taggigare i början än på slutet beror på att jag först hade min GPS inställd på att spara data varje sekund, men insåg att passet blev långt och jag behövde ställa om den på "smart registrering". Hela passet blev ju 4:37 långt och detta med en snittpuls på 82.7% av maxpuls. Rätt svettigt med andra ord. Upp för Sa Calobra där från ca 65 km in i passet till 75 km in i passet så hade jag en medelpuls på 91.8% av max i 37 minuter. Tiden är väl inget man skrämmer små barn med direkt, men det var långt ifrån någon sommardag både form-mässigt och temperaturmässigt.

I början av passet kändes benen okej, men kroppen verkade inte riktigt hänga med då pulsen var onödigt hög. Jag började fundera vad det kunde bero på och min närmsta gissning då blev att det kunde bero på två vilodagar i rad följt av en lång resdag med knappt någon mat och nästan inget att dricka. Så jag började dricka en del vatten redan tidigt i passet. 

I Selva så sa jag hejdå till de fikasugna i sällskapet

Kajsa Snihs hade inte heller någon lust med fika så vi tog sällskap en bit upp i berget och min kropp började faktiskt kännas igen bättre när lutningen kom.

Jag hade en liten förhoppning om att hinna köra Sa Calobra, men dels hade vi kommit iväg från hotellet senare än beräknat och dels hade det tagit lite längre tid till Selva än jag trodde det skulle ta så jag förstod att det skulle bli "på håret". Så när Kajsa vände så började jag trycka på lite mer, utom här då där jag kände att jag behövde en bloggbild så jag stannade någon sekund. Pulsen låg härifrån mycket kring intervall-intensitet för att, om möjligt, köra in lite tid.

Det går att njuta trots att man stressar fram under vissa delar av, eller hela, träningspassen. Någonting som jag gillar att göra ibland när jag cyklar är att räkna på hur lång tid en delsträcka kan tänkas ta, eller när jag når mitt mål. Jag gjorde hela tiden beräkningar på hur lång tid olika delar av mitt pass kunde tänkas ta och hur fort jag skulle behöva åka för att hinna med allt. Kom fram till en tid där jag skulle behöva börja nedfarten mot Sa Calobra som ligger en mil ner mot havet om jag skulle hinna tillbaka till presentationen av Lampre-Merida och deras middag...

Innan själva utförsåkningen börjar så är det en liten knäppa på 2.5 kilometer eller så, den fick gå under "intervall" denna dag. Kom ändå fram till nedfarten 8 minuter senare än jag hoppats på. Jag hade alltså, enligt mina beräkningar inte tid att köra Sa Calobra denna dag då jag troligtvis också skulle tappa 8 minuter på tillbakavägen. Och med mitt schema för att hinna till transferbussarna som gick mellan 17:30 och 18:00 från hotellet så skulle jag då bara ha ungefär 14 minuter på mig från hemkomst till hotellet till det att sista buss gick. Och då var jag ändå inte alls säker på hur lång tid hemvägen skulle ta. Lite marginal till en sådan tillställning kan ju vara bra att ha.
Men jag tänkte; "vafan, jag är ju ändå här".
Och så skickade jag på utför med ett kort stopp för denna bild. Hade i den bästa av världar haft mer tid att fota och också tänkt ta det lugnt utför. Nu blev det en bild och sedan testa gummit i däcken lite. Genom att inte semestercykla, utan ligga på lite så hoppades jag kunna köra in ytterligare lite tid.

En bild i botten för att kunna visa att I was here, samt var jag började min tidtagning som var där asfalten ändrar färg. I höjd med parkeringsförbudsskylten mitt i bild

Cyklar man uppför är det lätt att ta bilder utan att stanna, farten är ju ändå nära noll...

Toppen! För er som undrar så stoppade jag klockan när man kommer "ut" på andra sidan denna insprängda väg. Och tiden från botten till toppen blev 36:55.

En sista bild vid detta landmärke som ligger vid korsningen för vägen ner mot Sa Calobra. Här var det ändå en timme och sjutton minuter kvar till hotellet. Med idiotsyra i benen efter stressen dit och klättringen upp så blev det en ganska jobbig hemfärd. Temperaturen kan inte skrutit om mycket mer än +5 däruppe i bergen heller, så det var lätt att bli trött. Jag visste ändå att tidspressen nu gått från hög till enorm eftersom jag kört Sa Calobra. Funderade bitvis på att lifta nere på platten, ta en taxi om jag såg någon eller bara ringa någon och fråga om var presentationen/middagen skulle vara så jag kunde ta en taxi dit själv.
Meeeen. Jag vred ur den gamla disktrasan till cykelkropp och fick på samma gång öva på att åka snabbt utför, en teknik som jag långt ifrån bemästrar. På väg mot Sa Calobra så hade jag räknat med att det kunde ta 1.20 från där bilden ovan är tagen och till hotellet. Det skulle innebära att jag skulle komma till hotellet kl. 18:00 och därmed anlända samtidigt som sista transferbussen gick. Nu gick den svängen på 1.17...

Bild från platsen där Merida-Lampre hade sin presentation, jag klarade det!

Men. Eftersom sista etappen av träningen tog 1.17 så var det på håret. Jag klev in på hotellrummet, tittade på mobilen som sa 17:57, slängde av mig cykelkläderna, kissade, duschade, klädde på mig för middag och rafsade ihop kamera, pengar, mobil och annat bra att ha med mig och kollade igen på mobilen när jag lämnade hotellrummet 18:02. Sprang ner till entrén och in i bussen som stod där.

Så. Himla. Skönt.

Jag hann till och med knyta skorna och växla några ord med mina barn i telefon innan bussen rullade iväg.

Mellanlandning

Hej hej!

Morgonen började ju med att jag blev intervjuad vid frukost, sedan var vi på information om nya Merida-cyklarna och det blev mycket snack om kolfiber och aerodynamik. Nu har varit ute på en testtur där jag trampade på en av Meridas Scultura-hojar med Lampre-lack. Jag ska hasta iväg till dagens lunchställe nu och sedan smita ut på en eftermiddagstur också. Vi hörs!

God morgon på er

Filippo Pozzato igår, lagets helt klart populäraste kille

I morse när jag åt frukost så satt Lampres cyklister vid bordet bredvid, lite småhäftigt så där om man är en cykelnörd faktiskt. Jag blev intervjuad av Åsa Eriksson från Bicycling under frukosten så det dyker kanske upp något om mig och mitt bloggande senare på sidan, eller i tryckt format. Håll ögonen öppna!
Nu ska jag kila iväg på visningen av Meridas 2013-cyklar och kanske också någon 2014-miodell. Merida gör 220 olika cykelmodeller, men idag blir det fyra landsvägscyklar som får stå i rampljuset om jag fattat allt rätt.

Dagen har gått i ett

Efter en tvåminutersfrukost så var det presentation av Merida Norge, Sverige och lite om Merida internationellt. Här presenteras deras norska landsvägslag, Joker Merida.

På eftermiddagen fanns det tid för lite cykling, jag åkte i en grupp på ca: 6 cyklister där Magnus Darvell var guide. När vi kom till bergen och dom skulle fika så rullade jag vidare för att ta en liten avstickare till Sa Calobra. Jag visste att det kunde bli tight med tid så jag fick väldigt mycket hårdkörning idag. Många minuter på tävlingsfart. Bra pass. Bussarna som skulle gå till presentationen av Lampre-Merida gick mellan 17:30 och 18:00. Jag kom in på hotellrummet 17:57, slet av mig alla cykelkläder, kissade, duschade, klädde på mig och fick med mig allt innan jag lämnade rummet 18:02. Hann med sista bussen med ganska god marginal ändå, men benen har gjort ont i kväll.

Middagen jag åt till presentationen var KÖTT. Och lite potatis och en skvätt aioli.

Nu sovdags. Imorgon är det presentation av cyklarna följt av cykling efter lunch och sedan vankas det stormiddag där man ska vara lite finklädd på kvällen. Kan bli intressant. Jag har så mycket mer material från dagen givetivs, men det får bli när jag har mer tid. Nu ska jag sova då JAG ska bli intervjuad kl. 8 imorgon bitti. God natt!

Godmorgon Sverige!

Så här ser det ut just nu från min balkong här i Alcudia

Anledningen till att jag är här är för att Merida har ett Press Camp där dom vill visa sina cyklister, team och självklart cyklarna. Så idag ska dom skandinaviska lagen presenteras, det ska bjudas på cykeltur och i kväll så kommer Protour-laget Lampre-Merida att presenteras.
Igår när jag anlände så hann jag inte göra mycket mer än att äta middag. Vid samma bord satt då Gunn-Rita Dahle Flesjå som firade sin födelsedag ett par dagar i förskott (fyller 40 på söndag).

Lämnade Arlanda med minusgrader och snöfall, efter att man först tvingats vänta lite för att man skulle hinna göra rent vingarna från snö och is...

Mellanlandade i Amsterdam som bjöd på upphållsväder och 5 grader varmt

Mellanlandningen i Barcelona bjöd på sol och +13

Och nu är jag alltså på den här ön. Det blir ingen cykling i kort-kort då temperaturen tycks hamna någonstans kring 10 grader om dagarna, men det ska nog gå att njuta lite ändå.

Första flygningen satt jag mellan två främlingar och vi sa väl inte ett ord till varandra på dom två timmarna vi hade tillsammans. Eller jo, jag sa "Here is your sandwich" till en som somnat när flygplansmackorna levererades. Jag vill ju gärna prata med folk så jag tyckte det var lite trist och bestämde mig för att inte tveka för att ha en dialog på nästa plan. Sagt och gjort.

Hamnade mellan någon språk-kunnig farbror som jag fick prata språk, kulturer och familj med. Intressant! Mot slutet av resan så började den andra grannen att prata lite också då han väl hört mig prata om cykel. Han hade själv cyklat en del på amatörnivå och jobbade nu för ett stort internationellt företag i sportbranchen. Vi avslutade samtalet på flygplatsen med att jag fick hans kort med uppmaningen att höra av mig om jag behövde något eller ville börja jobba med sport. 

Se där vad som kan hända om man törs öppna munnen och vara trevlig mot främlingar! 

Något som är riktigt trist med det här är ändå att idag fyller grabben 6 år där hemma i Sverige och jag missar hans glädje över att bli stor och över dom presenter han önskat sig, och också kommer att få. Han kommer dock givetvis att berätta allt för mig när jag kommer hem igen, men just nu är det tufft att vara så långt borta.