Det är ju så kul ändå, det där med att köra sig trött med andra. Det var lite därför jag valde att köra Le Peloton i morse. Hade egentligen ett par ursäkter för att låta bli, men valde ändå att åka dit och ångrar det inte!
En av anledningarna till att inte köra är att jag behöver sova. Mycket jobb, mycket cykling och lite för lite sömn denna vecka. Kunde därför ha passat på att sova länge idag nu när jag ändå är ledig. Men istället väcktes jag av mobilens väckningssignal klockan 05:05. Får kanske ta en gubbvila senare idag istället och se till att sova ordentligt i natt.
En annan är att jag ju var sjuk en vecka inför Långa Lugnet och sedan har jag suttit på den där cykeln varenda dag sedan i söndags. Lite småsliten alltså. Till råga på allt så ska jag köra Borlänge Tour i helgen, som börjar imorgon. Nåväl, jag var ju klar strax efter sju i morse och prologen startar imorgon kväll, så jag har typ 37 timmar på mig att återhämta mig. Dessutom är en prolog bara just en prolog, så jag borde nästan kunna räkna morgondagen som en lätt dag och vara fräsch på lördag och söndag när det ska cyklas längre.
Vaknade trött som en gnu i morse men lyckades hinna med att både pumpa däcken och montera ett flaskställ innan jag begav mig av i sista stund. Kom till samlingen där ett glatt gäng väntade. Vi rullade ut och snicksnackade lite. Benen kändes röv men det brukar dom kunna göra på väg ut mot första fartsträckan och sedan släpper det liksom.
Första fartsträckan överlevde jag ändå. Lite tveksam till om jag var klen eller om jag bara inte hade vaknat ännu. Kunde ändå gå med så jag var taggad på en bra andrasträcka.
På andrasträckan så försökte jag trycka på ett par gånger och dog väl nästan på kuppen. Trött på slutet så då åkte jag mest i svansen och försökte få fram dom som bara satt på hjul.
På tredje fartsträckan så tänkte jag att då brukar det ju ändå lossna och klungan spricker upp i bitar. Det gjorde den också på samma ställe som alltid. Första motlutet på gruset. Jag sprintade in som femte (?) gubbe över krönet och var med. Jobbigt satan dock men det är väl så det ska vara när det går à bloc. Ner mot bommen, gänget bakom närmade sig och vi körde runt. Igångdrag efter bommen och gummibandet gick av. Jag droppades och kunde inte gå med i nästa backe. Istället fick jag vänta in nästa gäng och cykla med dom in till Coop Kvarnberget. Kunde i alla fall köra mig trött och kom fram till cyklister liggandes i gräs av utmattning.
Vi kan väl bara konstatera det att mina ben inte var av snabbaste sort idag. Ser fram emot när dom blir av snabbaste sort igen. Ändå kul som sagt att cykla snabbt med andra och det är ju någonting härligt med att få ta i riktigt mycket och köra mig trött. Älskar't!
Nedan följer ett gäng bilder. Först dom min mobil tog och sedan från ett par andra fotografer:
Carl Chapman hade tagit med barnen ut för att fira nationaldagen på bästa vis (genom att titta på förbipasserande cyklister klockan 06:30 en ledig dag..):
Även Jonas Axforsen hade lyckats föreviga mig idag:
Lite Garmin-data på det och så får detta blogginlägg räknas som komplett och klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar