Dagens dag

Måste ju bara visa er att det är höst nu. Om det nu råkar finnas några tvivlare kvar där ute.

Tjejerna ville till stan idag, vad man nu kan göra för roligt där.. Så vi grabbar fick några sköna timmar utan fruntimmer. Vi började med att packa Filips radiostyrda bil och cyklade till Lugnet. Bara för att inse att alla hallar var låsta och INGEN VERKADE IDROTTA denna söndag. Vad folk gör istället för att att utnyttja våra fina idrottsanläggningar vet jag inte, men jag hoppas att alla var ute och cyklade istället. 

Vi kikade också in i Friidrottshallen/Tennishallen där det var mörkt, öde och man byggde om lite i friidrottshallen. Inte heller någon hit alltså. Istället åkte vi till Stadsparken där Filip åkte rutchkana och vi åkte linbana. Mycket skoj hade vi, båda två. 

Efter stadsparken rullade vi vidare till tågstationen där vi kollade på tåg. Mest kul för Filip kanske, men om Filip är glad så är jag glad.

Filip ville gärna titta på fotboll, det sa han redan när vi var på väg till Lugnet. Och från tågstationen är det inte långt till Kopparvallen, så vi åkte dit i hopp om att man utövade idrott någonstans i denna idrottsstad. Mycket riktigt så var det en match igång där. Ett par flicklag spelade och bullarna kostade fem kronor. Braksuccé med andra ord. Filip vill också spela fotboll säger han. "Tjäna motboll".

På väg mot farmor, där familjen skulle återförenas, stannade vi och lekte lite på Södra Mariegatan. En kul lekplats och en väldigt prydlig plastgräsmatta hade dom där.

Vissa av oss fick frisk luft och motion, de andra åkte bil.

Hos farmor åt vi mat, härjade, fikade och sådant där som hör till. 

När vi kom hem så cyklade barnen en kort stund på gården till Filip i full fart rammade en försvarslös Ebbah. Då fick jag lite nog och sa att det var dags att gå in. Det var ju dags att gå in hur som helst, men en "bestraffning" sitter ju inte fel då och då. Inne så duschade först Ebbah och sedan Filip. Stackars Filip fick för sig att slita ner duschmunstycket från sin hållare genom att slita i slangen. Och som ni trogna läsare kunde se i förra inlägget så lyckades han. Ronya körde honom till akuten och jag sjöng Bä bä vita lamm till Ebbah somnade. Nu ligger Filip, ihoptejpad och sover i sin säng. Sjuksköterskan på ögonmottagningen gav Filip det han ville ha (små plåster) och sa att vårdcentralen fick imorgon bedöma om det ska sys.

Nu är det läggdags för mig. Vi ställer klockan på 03:30 och hälsar ännu en knegarvecka välkommen.