Den 10:e januari för tre år sedan så skrev jag på papper som gjorde att jag blev 50% ägare av huset på bilden nedan:
Så såg det ut då.
Idag, nästan på dagen tre år senare så har jag varit på banken och skrivit på papper vilket gör att jag nu är ensam ägare av fastigheten (och lånen som hör till...). Det jag försöker säga är alltså att jag får behålla huset och banken anser att jag kan ta den ekonomiska bördan på mina egna axlar. En stor lättnad över att kunna bo kvar!
Firade med frukost bestående av kanelbulle och Coca-Cola Zero.
För en månad sedan så skrev jag att jag hade sökt en ny tjänst. Idag har jag haft intervju och det är ju alltid kul hur det än går. Det är så nyttigt bara det att få fundera lite på vad man vill här i livet, vad man är bra på och vilka egenskaper man har som andra kan ha nytta av. Känner mig riktigt inspirerad faktiskt!
Utöver dessa saker så har jag hunnit med att jobba och agera flyttgubbe också. Så det har varit rätt fullt upp och jag har fått göra av med både en del mental energi samt fysisk sådan. Somnar nog därför ovaggad i kväll trots att jag inte tränat något. Har ju ändå tränat tre dagar i rad nu, så en vilodag sitter rätt bra i planeringen.
Imorgon blir det nya utmaningar, men förhoppningsvis lite träning också!
Igår kväll var jag ut och lekte skidåkare i tre timmar och tolv minuter, blott mitt tredje skidpass denna vinter. Ändå kom jag upp ur sängen nu på morgonen! Tycker faktiskt att det går ganska bra att åka, det gick ju bra senast och även idag så tyckte jag kilometerna tuggade på ganska snabbt. Första 15 kilometerna höll jag 4:45-tempo och sista 15 höll jag 4:41-tempo. Men däremellan hade jag nästan nio kilometers äventyrsskidåkning på spår som max en annan skidåkare hade varit dum nog att försöka sig på. Totalt sett så blev det ändå ett snitt på fem minuter per kilometer och det duger för en skidmotionär som mig. Det motsvarar ju en Vasaloppstid på 7½ timme och detta på låg intensitet.
Angående äventyrsskidåkningen svängde jag nämligen in på ett spår som jag trodde skulle gå till Källslätten, men det var ju Falun-Borlänge-spåret. Till en början så var det bara ganska dåligt och med en del ris +ANNAT i. Men efter ett antal kilometer så kunde jag knappt se spåren i allt ris. Så då vände till och med jag. Hade dessutom ingen lust att åka till Borlänge. När jag nästan var tillbaka till Stångtjärn-spåren igen så såg jag ett spår mot Hemingsbo och tänkte att dom kanske hade spårat den vägen tillbaka, där Källsklättenspåret väl brukar gå. Men det var nog bara någon lokal spårkille som dragit ett eget spår där som ledde ner på en tjärn där spåren var täckta med snö som blåst in.
Det där mellanpartiet i min träning igår var ingenting för de som är rädda om skidorna eller för några skid-divor. Men jag gillar ju natur och äventyr, så jag tyckte det var kul även om det gick långsamt. Dessutom så påminde det mig om när jag var barn och åkte skidor. Fram till högstadiet så åkte jag en del skidor, inte i någon förening eller så, men tyckte om att åka. Det hände att jag åkte på vägen där vi bodde bort till skogen där jag sedan spårade bort till Stångtjärns skidspår, en resa på 2 kilometer enkel väg. Sedan kunde jag åka ett tag där innan jag åkte hem igen. En gång vet jag att jag hade åkt dit, kört 20-kilometersspåret och tillbaka igen. En resa på ca: tre mil, före frukost och som mellanstadieunge.
Det är väl sällan man hör att dagens ungdom håller på med sådant där och det är väl kanske egentligen inget dåligt i det. Det kan väl kanske däremot förklara lite vad jag är för en typ...
Jag gillar ju att åka skidor och jag hoppas att snön får ligga kvar nu ett tag framöver så jag hinner med några fler pass innan det blir 100% cykel igen. Allra helst så behöver det ju komma betydligt mer snö för skidåkningens skull också, det är ett rätt tunt snötäcke ute i spåren nu.
Att jag tränar lite alternativt så som löpning och skidåkning denna vinter är för att dels stärka lite muskler som inte direkt är cykelmuskler, dels så vill jag genom detta skjuta lite extra på cykelformen men ändå få träningstid och dessutom hoppas jag att detta ska hjälpa min cykelmotivation ytterligare.
Kul var det, inga ambitioner på något skidlopp denna vinter och nu är mitt jullov slut. Två och en halv veckas ledighet är över och jag ska nu till jobbet med lite ny energi. Vi hörs lite senare igen!
Ny dag med nya möjligheter idag. Jag ser möjligheter i att åka skidor senare på dagen, alternativ träning när den är som bäst. Elljusspåret vid Stångtjärn lyser till tolv på natten, så jag ska nog hinna köra mig trött också ska ni se.
Igår kväll hade jag ju en plan som sprack. Men när Frida väl hade somnat så begav jag mig ner i husets hjärta, cykelrummet. Där spenderade jag sedan 35 minuter och 23 sekunder trampandes på min kära Monark. Hur skulle jag som småbarnsförälder kunna få till bra och kontinuerlig cykelträning utan den?!
Innan jag körde igång med Kompiskampen-cyklandet så vägde jag in mig. Enligt Kompiskampen så ska man ange morgonvikten, men jag har vägt mig inför passet varje gång under dessa tre säsonger, så jag fortsätter i samma stil. Det viktiga är väl ändå att jag gör lika varje gång. Hur som helst så blev det rekord nummer ett. Så här tung har jag aldrig varit förr när jag kört Kompiskampen! 72.6 kilo kärlek.
För att distrahera hjärnan från att fokusera på smärtan: ljud och video.
Igår valde jag att kolla på min video från Hackmora MTB Uphill. Den är 21:43 lång så den passar rätt bra för just Kompiskampen. Plus att själva tävlingen i sig börjar med en lättare del innan man kommer till backen efter lite knappt tio minunter och tävlingen tar fart på riktigt. Lite som Kompiskampen som ju bara blir jobbigare och jobbigare.
När utrustningen var på, igång och kalibrerad så var det bara att köra igång.
Så här gick det. En stegrande uppvärmning följt av en lätt persiod med bland annat fix av fläkt, start av video och allmän relax. Sedan 20 minuter smärta med en slutspurt för att bli av med alla krafter som eventuellt fanns kvar och efteråt så försökte jag bara bli människa igen.
Inte riktigt människa.
Vilket leder oss in på nästa rekord. Jag har aldrig tidigare varit så här stark på Kompiskampen i januari. Gårdagens notering blev 332.5 Monarkwatt. Sånt är ju alltid trevligt att få svart på vitt. Det enda jobbiga med bra wattsiffror är när dom ska överträffas vid nästa tillfälle, men det är ju en del av tjusningen med allt detta.
Massa watt. Mitt all time high ligger dock på 387 watt, så det är en bit kvar.
Så här går Kompiskampen för mig denna vinter:
7:e januari 332.5 watt och 72.6 kilo
10:e december 320.1 watt och 72.2 kilo
7:e November 300 watt och 70.5 kilo
Jämförelse med tidigare upplagor av Kompiskampen:
Kompiskampen 15/16:
5:e november 338.4 watt och 69.7 kilo
24:e december 313.5 watt, 69.9 kilo
30:e januari 329 watt och 68.4 kilo
26:e februari 347.8 watt och 69.6 kilo
Kompiskampen 14/15:
26 November 291.4 watt, 71.4 kilo
23 December 300.8 watt, 72 kilo
19 Januari 316.8 watt, 70.2 kilo
22 Februari 345.6 watt, 69.6 kilo
22 mars 355.2 watt, 68.9 kilo
Nu ska jag göra någonting vettigt istället, som att städa upp lite efter morgonbestyren och göra klart för grabbens hockeyträning. Vi hörs väl lite senare under dagen eller kvällen igen?!
Just nu borde jag ha avslutat Kompiskampen, istället sitter jag och bloggar en stund. I princip hela dagen har jag städat här hemma. Dels vanlig städning men julen skulle också bort. Julgranen eldade jag faktiskt upp. Bit för bit...
Sista bitarna av årets julgran.
Nu är det rent och snyggt här hemma igen, riktigt skönt faktiskt. Trivs ju, precis som antagligen de flesta andra, när det är lite ordning och reda.
Belöning efter en heldag med städning: vörtmackor med ost.
Min plan för kvällen var att lägga Frida i tid för att sedan gå ner och köra Kompiskampen medans dom andra barnen åt lördagsgodis och sånt. En smått genialisk plan, om ni frågar mig. Nu var Filip och Ebbah istället. Hon har slutat med spjälsängen här hemma och det har fungerat bra, ända till idag då.
Igår såg det inte så ljust ut för en omgång av kompiskampen, då jag inte hade tryck i vattnet hemma. Under eftermiddagen så försvann vattnet helt, så jag trodde det skulle bli träningsfritt. Rätt drygt att leva i ett hus med fyra barn och inget vatten kan jag väl säga. Rätt mycket tid och energi fick läggas på det där. Så, sent på kvällen så fungerade allt igen och jag fick chansen att köra den där kompiskampen ändå. Otur...
Jag drog igång det hela lite väl sent efter att ha prokastrinerat det så länge som möjligt. Det finns alltid någonting annat man kan göra än att köra 20 minuter så hårt att man nästan tuppar av. Eftersom jag körde 320 watt senast så var jag tvungen att överträffa den watten. Tänkte att jag tar sikte på 325 och så får jag öka mot slutet om det går. Istället så bränner jag igång på 336 watt och ger upp efter 8:13. Då vet jag att det inte fungerar i alla fall och vet mer om min gräns. Bra.
Så antagligen så kör jag igenom 20 minuter max ikväll igen. Då startar jag på 325 watt och så ökar jag under andra halvan istället. Som planen var från början. Tänk att jag aldrig lär mig... En gång junior, alltid junior.
Monark - Henrik 1-0.
När jag körde så kollade jag på min video från Cykelvasan, alltid trevligt att återuppleva fina stunder som att ta spurtpriset i Smågan. Ibland behöver jag påminna mig lite om vad jag gjort och att jag kan göra sådant igen.
Det var väl det om gårdagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter.
Planen för dagen är att städa ut julen och städa här hemma så det blir fint igen. Det görs ju inte av sig självt. Sen ska jag ju ta mig igenom den där kompiskampen också och det blir inte mitt i natten denna gång. Tar sikte på klockan åtta!
Jag har varit vaken sedan klockan åtta i morse, då Frida vaknade efter en natts härlig sömn. Igår kväll när jag skulle lägga mig så satt vår hushare under äppelträdet och letade fågelmat, i morse satt vår husekorre under samma träd och letade mat. Spår fanns också efter rådjur, så vi har haft lite besökare här. Alltid lika trevligt. Idag har jag påbörjat en skottning, fyllt på med fågelmat, konstaterat 16.6 inomhusgrader och inget tryck i vattnet.
Lite eldande nu på morgonen och temperaturen är över 18 grader och på väg uppåt. Mysfaktorn värmer också!
Vi fick ju ny vattenledning och lite annat i höstas efter en tid med problem. I morse när jag skulle tvätta händerna så kom inget vatten. Noll tryck i systemet, kanske är 24 minusgrader lite för mycket? Pumpen går för fullt ute i brunnen, så det är inte fel på den i alla fall och om jag pumpar upp trycket så funkar det ju.
Det blir varmare under dagen idag och nu är ju huset fullt igen, gissar att allt kommer vakna till liv igen. Medan jag väntar på att värmen ska stiga och vattnet börja rinna som normalt så ska jag handla lite och skotta lite mer snö. Det finns alltid något att göra om man tror att det ska bli tråkigt.
Min träningsförhoppning idag är kompiskampen i kväll, men då vill jag helst veta att jag kan duscha efteråt också...
Nu är jag hemma på Gamla Grycksbovägen igen efter några dagar i Skåne. Sverige är långt, så det blev nästan en heldag i bilen tillsammans med mellanbarnen. Vi har haft det bra i Skåne och barnen har lekt non stop sedan vi kom dit. Nu är den Öijerska barnaskaran samlade igen och det var ett kärt återseende.
McDonalds i Motala.
Biltvätten i Falun. Välförtjänt och bra läge nu med rysskylan. Gällde att passa på när bilen var skånskt snöfri också.
I Falun är det vinter både ute och inne, men det eldas för fullt och inomhustemperaturen är på väg uppåt...
Nu ska jag försöka välta 75% av barnen i säng och sedan ska jag packa upp lite och försöka landa lite innan läggdags. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter, som ni vet! Kanske åker julen ut?!
