Fin morgon, om än något kall. -1 C visade termometern hemma.
Hej vänner!
Cyklade till jobbet i mörker idag, härliga tider. Kom fram till jobbet och skulle duscha bara för att upptäcka att varmvattnet (fortfarande) inte fungerade. Det var något rör som gick sönder i huset i måndags, men jag trodde nog att det skulle fungera idag. Fel hade jag... En kalldusch är väl i och för sig också ett bra sätt att få en uppfriskande start på dagen.
Jag kommer sälja av en del cykelrelaterade saker som jag äger, hör av er om ni behöver något som jag kanske har i någon låda någonstans. Annars kan ni hålla koll på min Facebook-sida där jag kommer lägga ut en del.
30.4 km/h på 79% av max är väl ändå helt okej? Det är ju ändå kuperat här...
2016-10-05
2016-10-04
Kanelbullens dag
Grattis alla kanelbullar!
Helt ärligt så är inte alla traditioner så viktiga för mig, men vissa traditioner är ju lite viktigare än andra. Som kanelbullens dag. Den är superviktig!
Annars händer det nog inget speciellt idag. Har vilodag efter tre dagar träning. Troligtvis är jag på't imorgon igen. Ska ni cykla idag?
Helt ärligt så är inte alla traditioner så viktiga för mig, men vissa traditioner är ju lite viktigare än andra. Som kanelbullens dag. Den är superviktig!
Annars händer det nog inget speciellt idag. Har vilodag efter tre dagar träning. Troligtvis är jag på't imorgon igen. Ska ni cykla idag?
2016-10-03
Pendling och Garmin Varia Radar
Hej cykelvänner!
I morse när jag skulle till jobbet så var det ju svinkallt. -0.4 grader enligt min Garmin. Så det blev till att gräva fram vinterkläderna i morse och pälsa på mig efter bästa förmåga. Eftersom jag kom iväg mycket senare än jag tänkt mig så hade jag inte så stor nytta av lamporna som jag kanske hade trott på förhand. Körde ändå med dom en liten stund och jag har ju fått ett par frågor kring min baklampa (Garmin Varia-cykelradar), som också är en radar som känner av andra fordon. Så här ser det ut på cykeldatorn när bilar närmar sig bakifrån:
Pricken uppe i högra hörnet är jag och dom andra två prickarna är bilar som närmar sig bakifrån. När en bil kommer inom 140 meters avstånd så piper cykeldatorn till och dom där markeringarna på sidan kommer fram. Sedan kan man se pricken närma sig toppen på cykeldatorn så man vet ungefär när bilarna kommer ifatt passera en. Rätt så coolt ändå, även om det kan bli mycket pipande i stadsmiljö. Lampan varnar dessutom då bilister om att det är en cyklist framför.
Här kan ni se en kort film om hur Varia Radar fungerar:
Jag körde med den radarn på när jag körde Le Peloton i torsdags och trodde väl att alla cyklister skulle störa radarn, men bara en gång så varnade den för bil fast det bara var cyklister och alla bilar markerades också in när dom närmade sig, trots att jag hade cyklister bakom.
Kallt ute, men med en värmande soluppgång.
Solsken.
Bilderna är från när jag cyklade till jobbet. Trött, kallt ute, med sega ben efter lördagens tävlande och gårdagens långpass samt ingen frukost i magen gjorde väl att det inte direkt gick rekordsnabbt till jobbet. Men tack vare (på grund av?) en skål med godis och lite bråttom så gick det desto fortare på väg hem sedan.
I morse när jag skulle till jobbet så var det ju svinkallt. -0.4 grader enligt min Garmin. Så det blev till att gräva fram vinterkläderna i morse och pälsa på mig efter bästa förmåga. Eftersom jag kom iväg mycket senare än jag tänkt mig så hade jag inte så stor nytta av lamporna som jag kanske hade trott på förhand. Körde ändå med dom en liten stund och jag har ju fått ett par frågor kring min baklampa (Garmin Varia-cykelradar), som också är en radar som känner av andra fordon. Så här ser det ut på cykeldatorn när bilar närmar sig bakifrån:
Pricken uppe i högra hörnet är jag och dom andra två prickarna är bilar som närmar sig bakifrån. När en bil kommer inom 140 meters avstånd så piper cykeldatorn till och dom där markeringarna på sidan kommer fram. Sedan kan man se pricken närma sig toppen på cykeldatorn så man vet ungefär när bilarna kommer ifatt passera en. Rätt så coolt ändå, även om det kan bli mycket pipande i stadsmiljö. Lampan varnar dessutom då bilister om att det är en cyklist framför.
Här kan ni se en kort film om hur Varia Radar fungerar:
Jag körde med den radarn på när jag körde Le Peloton i torsdags och trodde väl att alla cyklister skulle störa radarn, men bara en gång så varnade den för bil fast det bara var cyklister och alla bilar markerades också in när dom närmade sig, trots att jag hade cyklister bakom.
Kallt ute, men med en värmande soluppgång.
Solsken.
Bilderna är från när jag cyklade till jobbet. Trött, kallt ute, med sega ben efter lördagens tävlande och gårdagens långpass samt ingen frukost i magen gjorde väl att det inte direkt gick rekordsnabbt till jobbet. Men tack vare (på grund av?) en skål med godis och lite bråttom så gick det desto fortare på väg hem sedan.
Etiketter:
Cykling,
Garmin,
Garmin Varia,
Jobbpendling,
Prylar
En bättre söndagstur
Hej och godmorgon!
Dags för farbror att cykla till jobbet, men först ett blogginlägg. Var ju ut på långpass igår och det var ju helt underbart. Tyvärr märktes det ganska omgående att benen inte var på topp och som grädde på moset så fick jag lite senare också upptäcka att om man inte kört distans på två månader så kan det bli jobbigt att cykla långt. Efter bara tre timmar så hade jag ätit upp båda mina bars och efter typ tre och tio så var benen slut...
Dom sista 85 minuterna blev därför något plågsamma och jag fick korta ner och styra om den planerade rutten bara för att ta mig hem så snabbt som möjligt. Men innan dess så var det fint och jag åkte på stigar som jag aldrig åkt på förr. Tog med ett gäng rejäla backar i rundan också, det gav väl benen en del stryk förstås.
Nåväl, skönt med ett långpass i fint väder och extra kul att cykla lite nytt. Det blev några bilder också...
Dags för farbror att cykla till jobbet, men först ett blogginlägg. Var ju ut på långpass igår och det var ju helt underbart. Tyvärr märktes det ganska omgående att benen inte var på topp och som grädde på moset så fick jag lite senare också upptäcka att om man inte kört distans på två månader så kan det bli jobbigt att cykla långt. Efter bara tre timmar så hade jag ätit upp båda mina bars och efter typ tre och tio så var benen slut...
Dom sista 85 minuterna blev därför något plågsamma och jag fick korta ner och styra om den planerade rutten bara för att ta mig hem så snabbt som möjligt. Men innan dess så var det fint och jag åkte på stigar som jag aldrig åkt på förr. Tog med ett gäng rejäla backar i rundan också, det gav väl benen en del stryk förstås.
Nåväl, skönt med ett långpass i fint väder och extra kul att cykla lite nytt. Det blev några bilder också...
Etiketter:
Cykling
2016-10-02
En chans att hämta andan, några bilder från Hackmora och test av Lauf-gaffeln
Godmorgon!
Dagen började egentligen 06:51 då Frida väckte mig och sedan har det varit full aktivitet i huset till 08:21 då barnen åkte med sin mor till Leksand för att Filip har ett gäng hockeymatcher där. Så nu är det tyst och lugnt här. Jättetyst.
Jag har tagit tillfället i akt och kollat på ett avsnitt av Casey Neistats vlog (han har över 5 miljoner prenumeranter):
Alltså jag har ju sett alla hans gamla vloggar. Tog ett tag att kolla ikapp men det kändes värt det. Sedan har jag sett hans videor varje dag fram till för ett tag sedan och efter det har jag liksom inte haft tid att titta på YouTube bara sådär. Klart att jag har haft tid, mina dygn är ju också 24 timmar. Men det jag menar är att jag har tvingats prioritera bort det. Så efter en månads uppehåll känner jag mig så pass tillbaka på banan igen att jag har tagit upp tittandet. Rätt skönt faktiskt att kunna slösa på lite tid och inte behöva må dåligt av det.
I sann tidslösaranda så tänkte jag köra ett distanspass idag. Jag har faktiskt inte kört ett distanspass sedan 31:a juli i år. Så har mitt liv sett ut. Mina långpass har varit långloppen. Men inga långa turer i träningssyfte på två månader... Jag tycker att jag är värd det.
Hade lite planer på att springa Hackmora Bergslopp men fick kramp i ryggen igår kväll, kramp i vaden i morse och känner väl kanske inte att löpning då är att rekommendera. Kanske att jag kan passa in träningen och rundan så jag får se andra lida istället?!
Apropå Hackmora så kommer här några fler bilder från igår:
Riktigt brant och lite småtekniskt på slutet. Foto: Kristina Öijer
Ett par proffsbilder från Daniel Olssons kamera.
Förutom att dom håller i ett par trevliga tävlingar så finns alltid resultat och BILDER ute på hemsidan bara timmar efter avslutat lopp. Världsklass! Fler bilder från loppet hittar du här.
Jag var faktiskt ute och cyklade i solnedgången en dryg timme igår kväll. Satt ju och mådde mjölksyradåligt här hemma efter loppet så jag tänkte att det kanske var lika bra att trampa ur benen en sväng och när jag dessutom hade tiden... Så jag testade min Lauf-gaffel på lite tekniska stigar. Alltså det är ju ingen dämpare som någon påpekade, utan en fjädrad gaffel. Så den beter sig lite annorlunda men än så länge så tycker jag att den är skitkul att cykla med. Tog ett par bilder även igår kväll:
En bättre kväll helt enkelt. Cyklingen innebär väldigt mycket avkoppling för mig just nu. Ska väl därför se till att äta frukost och göra mig i ordning för dagens tur så jag hinner vara ute en stund.
Dagen började egentligen 06:51 då Frida väckte mig och sedan har det varit full aktivitet i huset till 08:21 då barnen åkte med sin mor till Leksand för att Filip har ett gäng hockeymatcher där. Så nu är det tyst och lugnt här. Jättetyst.
Jag har tagit tillfället i akt och kollat på ett avsnitt av Casey Neistats vlog (han har över 5 miljoner prenumeranter):
Alltså jag har ju sett alla hans gamla vloggar. Tog ett tag att kolla ikapp men det kändes värt det. Sedan har jag sett hans videor varje dag fram till för ett tag sedan och efter det har jag liksom inte haft tid att titta på YouTube bara sådär. Klart att jag har haft tid, mina dygn är ju också 24 timmar. Men det jag menar är att jag har tvingats prioritera bort det. Så efter en månads uppehåll känner jag mig så pass tillbaka på banan igen att jag har tagit upp tittandet. Rätt skönt faktiskt att kunna slösa på lite tid och inte behöva må dåligt av det.
I sann tidslösaranda så tänkte jag köra ett distanspass idag. Jag har faktiskt inte kört ett distanspass sedan 31:a juli i år. Så har mitt liv sett ut. Mina långpass har varit långloppen. Men inga långa turer i träningssyfte på två månader... Jag tycker att jag är värd det.
Hade lite planer på att springa Hackmora Bergslopp men fick kramp i ryggen igår kväll, kramp i vaden i morse och känner väl kanske inte att löpning då är att rekommendera. Kanske att jag kan passa in träningen och rundan så jag får se andra lida istället?!
Apropå Hackmora så kommer här några fler bilder från igår:
Riktigt brant och lite småtekniskt på slutet. Foto: Kristina Öijer
Ett par proffsbilder från Daniel Olssons kamera.
Förutom att dom håller i ett par trevliga tävlingar så finns alltid resultat och BILDER ute på hemsidan bara timmar efter avslutat lopp. Världsklass! Fler bilder från loppet hittar du här.
Jag var faktiskt ute och cyklade i solnedgången en dryg timme igår kväll. Satt ju och mådde mjölksyradåligt här hemma efter loppet så jag tänkte att det kanske var lika bra att trampa ur benen en sväng och när jag dessutom hade tiden... Så jag testade min Lauf-gaffel på lite tekniska stigar. Alltså det är ju ingen dämpare som någon påpekade, utan en fjädrad gaffel. Så den beter sig lite annorlunda men än så länge så tycker jag att den är skitkul att cykla med. Tog ett par bilder även igår kväll:
En bättre kväll helt enkelt. Cyklingen innebär väldigt mycket avkoppling för mig just nu. Ska väl därför se till att äta frukost och göra mig i ordning för dagens tur så jag hinner vara ute en stund.
Etiketter:
Bilder,
Casey Neistat,
Cykling,
Hackmora MTB-Uphill,
Lauf
2016-10-01
Bilder och resultat från Hackmora MTB-Uphill
Hej och god eftermiddag på er!
Är nu hemma igen efter några härliga timmar i och utanför Sågmyra. Vädret var på sitt allra bästa humör och bjöd på både solsken och cirka 14 varma plusgrader. Sitter här och känner fortfarande av mjölksyran trots att det var tre timmar sedan jag gick i mål. Det är jobbigt det där med backrace. Snittpulsen under hela loppet blev 93.2% av max och i själva backen på elva minuter så hade jag 95.3% av max och högsta pulsen var 191. Min maxpuls är 192 så då förstår ni kanske att det var mjölksyrafest.
När jag kom dit så såg jag att Henrik Jansson var på plats och därmed så hade vi en favorit. Dels är han ju liten och lätt samtidigt som han bevisligen är i bra form då han vann en cyclocrosstävling förra helgen. Min plan blev därmed att försöka hänga på honom så länge som möjligt. Dom inledande 5 kilometerna är platta med omväxlande asfalt, stig och grusväg. Där var det ganska samlat men in i den avslutande backen så gick Henrik upp och satte fart direkt. Jag satte av efter honom och lyckades gå med honom första delen av backen som var på stig. Jag var ju helt sjukt stum då men såg också att han verkade känna av mjölksyran också. Sedan var det en kort bit utför och lite plattåkning in i en lång backe på grusväg. Jag fick dock släppa honom ganska tidigt på grusvägen och med ca: 7 minuter kvar av det 20 minuter långa loppet. Då var jag helt stum och trodde att dom jagande skulle komma ifatt och förbi mig. Henriks forcering direkt i första delen av backen hade nämligen gett oss en lucka till övriga fältet. Mot slutet av grusvägen så såg jag att Jens närmade sig men övriga verkade ha fått ge sig. Tänkte för en stund att en tredjeplats inte var så illa ändå men vispade på med mina mjölksyraben så gott det gick. När vi kom till sista branten så var han inte långt bakom men även han hade ju fått ta i och jag lyckades hålla undan och bli tvåa upp. Det var väl ungefär så bra som det kunde gå idag så jag är skitnöjd.
Alltid lika trevligt lopp. Sådär helmysig inramning och kul tävlingsform. Fler borde komma dit tycker jag och köra något annat än dom där vanliga loppen. Dom fem första fick pris också så jag blev ett par strumpor och handskar rikare idag.
Uppvärmning tillsammans med framtidslöften.
Post race selfie med den glade vinnaren Henke Jansson.
Dam- och herrvinnarna, syskonen Ida och Henrik Jansson!
Lite mys på toppen efter loppet.
Eftersnack, prisutdelning och kiosk.
Fokuserad och stum, foto: Pia Andersson.
Ebbah, Frida och Lasse på väg mot toppen. Foto: Kristina Öijer
Vinnaren Henrik Jansson i sista branten på väg mot målet. Foto: Kristina Öijer
Trött cyklist (jag), foto: Kristina Öijer
Frida minglade lite efter loppet. Foto: Kristina Öijer
Banprofil och pulskurva.
Sist men absolut inte minst, resultaten:
Är nu hemma igen efter några härliga timmar i och utanför Sågmyra. Vädret var på sitt allra bästa humör och bjöd på både solsken och cirka 14 varma plusgrader. Sitter här och känner fortfarande av mjölksyran trots att det var tre timmar sedan jag gick i mål. Det är jobbigt det där med backrace. Snittpulsen under hela loppet blev 93.2% av max och i själva backen på elva minuter så hade jag 95.3% av max och högsta pulsen var 191. Min maxpuls är 192 så då förstår ni kanske att det var mjölksyrafest.
När jag kom dit så såg jag att Henrik Jansson var på plats och därmed så hade vi en favorit. Dels är han ju liten och lätt samtidigt som han bevisligen är i bra form då han vann en cyclocrosstävling förra helgen. Min plan blev därmed att försöka hänga på honom så länge som möjligt. Dom inledande 5 kilometerna är platta med omväxlande asfalt, stig och grusväg. Där var det ganska samlat men in i den avslutande backen så gick Henrik upp och satte fart direkt. Jag satte av efter honom och lyckades gå med honom första delen av backen som var på stig. Jag var ju helt sjukt stum då men såg också att han verkade känna av mjölksyran också. Sedan var det en kort bit utför och lite plattåkning in i en lång backe på grusväg. Jag fick dock släppa honom ganska tidigt på grusvägen och med ca: 7 minuter kvar av det 20 minuter långa loppet. Då var jag helt stum och trodde att dom jagande skulle komma ifatt och förbi mig. Henriks forcering direkt i första delen av backen hade nämligen gett oss en lucka till övriga fältet. Mot slutet av grusvägen så såg jag att Jens närmade sig men övriga verkade ha fått ge sig. Tänkte för en stund att en tredjeplats inte var så illa ändå men vispade på med mina mjölksyraben så gott det gick. När vi kom till sista branten så var han inte långt bakom men även han hade ju fått ta i och jag lyckades hålla undan och bli tvåa upp. Det var väl ungefär så bra som det kunde gå idag så jag är skitnöjd.
Alltid lika trevligt lopp. Sådär helmysig inramning och kul tävlingsform. Fler borde komma dit tycker jag och köra något annat än dom där vanliga loppen. Dom fem första fick pris också så jag blev ett par strumpor och handskar rikare idag.
Min cykel, redo för race.
Post race selfie med den glade vinnaren Henke Jansson.
Dam- och herrvinnarna, syskonen Ida och Henrik Jansson!
Lite mys på toppen efter loppet.
Eftersnack, prisutdelning och kiosk.
Fokuserad och stum, foto: Pia Andersson.
Ebbah, Frida och Lasse på väg mot toppen. Foto: Kristina Öijer
Vinnaren Henrik Jansson i sista branten på väg mot målet. Foto: Kristina Öijer
Trött cyklist (jag), foto: Kristina Öijer
Frida minglade lite efter loppet. Foto: Kristina Öijer
Banprofil och pulskurva.
Sist men absolut inte minst, resultaten:
Etiketter:
Bilder,
Cykling,
Ebbah,
Frida,
Hackmora MTB-Uphill,
Henrik Jansson,
Resultat
Helgen är igång och en icke-rekommendation av en rörmokare
Hej vänner!
Lördagen har startat i ett bra tempo här hemma. Vaknade strax före barnen faktiskt och dom började väl vakna från halv åtta ungefär. Frida vaknade som nummer fyra här hemma och det jag hörde då var ett försiktigt "Pappa..?!" från hennes rum:
Där stod Frida nyvaken efter tolv oavbrutna sömntimmar, redo för en ny dag med nya möjligheter.
Hittills idag så har jag hunnit med att duscha, få i alla barn frukost, duschat Frida och sett till så övriga också har duschat och sedan så gick jag ut och tvättade min cykel. Har sedan också städat undan lite ytterligare i källaren och flyttat på vår gungställning ute på gården. För idag har vi fått finbesök!
Klippuddens entreprenad är här och påtar lite i trädgården idag.
Dom ska gräva ner en ny slang till brunnen åt mig men igår så kom jag också på ett specialuppdrag. Nämligen att flytta på den där stora stenen som ligger framför vår jättestora gunga. Det gick ju på några sekunder så nu är gungan betydligt säkrare.
Alltså det här med brunnen är ju en lång historia. Vi har inte kommunalt vatten hos oss utan en grävd brunn. Någon gång kring Långa Lugnet (sista helgen i maj) så slutade ju vattnet att fungera hos oss. Vi fick hit en rörmokare som var väldigt tillmötesgående och snäll liksom. Han fixade så vattensystemet fungerade igen men efter bara en vecka så la allt av igen. Så han kom hit, fixade och trixade utan att riktigt få till det. Han tog liksom inte riktigt reda på vad som var fel utan försökte bara på olika vis att säkerställa vattentillförseln. Oproffsig, var känslan som jag fick.
Hur som helst så åkte jag bort och körde Långa Lugnet, kom hem och fann en slang på gården, borrat hål i vägg och dörrkarm där han dragit in en tillfällig slang och elkabel för att koppla in i husets vattensystem:
Välkommen....
Utöver denna tillfälliga lösning som rörmokaren själv kommit på utan att tillfråga Ronya eller mig så har han dessutom kapat av huvudledningen till huset. Mellan husväggen och vattensystemet. Så huvudledningen var därmed obrukbar. Nu kanske det var den det var fel på också, men det får vi ju aldrig veta eftersom ingen tog reda på vad som egentligen var fel.
Eftersom vi var missnöjda med både uppträdande och utförande så valde vi att reklamera jobbet och gav honom en vecka på sig att ställa allt till rätta igen. Ronya skrev också på Facebook om det och beklagade sig. Rörmokaren har också Facebook och hade väl fått nys om det där så han vägrade att återställa jobbet (ännu mer oproffsig). Dessutom så skrev han också på Facebook om oss och att inga andra rörmokare skulle ta på sig jobbet med att återställa det han ställt till. Vet inte om dom har någon Facebook-grupp eller liknande för VVS-människor, men han skrev då om oss på Facebook i syfte att vi inte skulle få allt fixat. Jätteproffsigt, verkligen.
Vi var i kontakt med några rörmokare efter det där men mycket riktigt så ville ingen ta åt sig jobbet. Tackar! Så jag tänkte väl rätt länge på att eventuellt fixa det där själv, kanske hyra in någon för att gräva lite bara då det är rätt mycket att gräva om man ska ner med en slang på två meters djup. Men sommaren gick ju snabbt, jag hade fullt upp med annat och sedan kom separationen och ökade inte direkt på varken energin eller tiden jag hade till förfogande.
Men nu har jag tagit tag i det där och anlitat Klippuddens entreprenad. Det gäller ju att få ner en slang i marken innan det fryser, för då fryser också vår tillfälliga lösning... Lite kul var det att han jag pratat med hos Klippudden har spelat innebandy med mig i ungdomens dagar. Dom får göra hela jobbet, för jag har varken tid, energi eller ens kompetens för att göra det själv.
Om ni ska anlita en rörmokare så skulle jag rekommendera att ni inte vänder er till Per-Olov Hedberg på SAFE VVS / Hedbergs VVS eller vad hans firma nu kan heta. Han har väl konkat ett par gånger kan jag tro och jag förstår ju varför. Men när vi behövde fixa vattnet akut så kollade vi inte upp honom först. Det blir väl mitt andra tips det. Kolla alltid upp dom ni anlitar innan ni anlitar dom!
Efteråt har vi fått höra många skräckhistorier om hans tidigare jobb. Så vi är inte ensamma, även om det inte är någon tröst just nu.
Jaja, det ska bli riktigt skönt att få det där fixat. Nu ska jag förbereda mig för tävling idag och känner väl att ännu en energitjuv försvinner från mitt liv.
Lördagen har startat i ett bra tempo här hemma. Vaknade strax före barnen faktiskt och dom började väl vakna från halv åtta ungefär. Frida vaknade som nummer fyra här hemma och det jag hörde då var ett försiktigt "Pappa..?!" från hennes rum:
Där stod Frida nyvaken efter tolv oavbrutna sömntimmar, redo för en ny dag med nya möjligheter.
Hittills idag så har jag hunnit med att duscha, få i alla barn frukost, duschat Frida och sett till så övriga också har duschat och sedan så gick jag ut och tvättade min cykel. Har sedan också städat undan lite ytterligare i källaren och flyttat på vår gungställning ute på gården. För idag har vi fått finbesök!
Klippuddens entreprenad är här och påtar lite i trädgården idag.
Dom ska gräva ner en ny slang till brunnen åt mig men igår så kom jag också på ett specialuppdrag. Nämligen att flytta på den där stora stenen som ligger framför vår jättestora gunga. Det gick ju på några sekunder så nu är gungan betydligt säkrare.
Alltså det här med brunnen är ju en lång historia. Vi har inte kommunalt vatten hos oss utan en grävd brunn. Någon gång kring Långa Lugnet (sista helgen i maj) så slutade ju vattnet att fungera hos oss. Vi fick hit en rörmokare som var väldigt tillmötesgående och snäll liksom. Han fixade så vattensystemet fungerade igen men efter bara en vecka så la allt av igen. Så han kom hit, fixade och trixade utan att riktigt få till det. Han tog liksom inte riktigt reda på vad som var fel utan försökte bara på olika vis att säkerställa vattentillförseln. Oproffsig, var känslan som jag fick.
Hur som helst så åkte jag bort och körde Långa Lugnet, kom hem och fann en slang på gården, borrat hål i vägg och dörrkarm där han dragit in en tillfällig slang och elkabel för att koppla in i husets vattensystem:
Välkommen....
Utöver denna tillfälliga lösning som rörmokaren själv kommit på utan att tillfråga Ronya eller mig så har han dessutom kapat av huvudledningen till huset. Mellan husväggen och vattensystemet. Så huvudledningen var därmed obrukbar. Nu kanske det var den det var fel på också, men det får vi ju aldrig veta eftersom ingen tog reda på vad som egentligen var fel.
Eftersom vi var missnöjda med både uppträdande och utförande så valde vi att reklamera jobbet och gav honom en vecka på sig att ställa allt till rätta igen. Ronya skrev också på Facebook om det och beklagade sig. Rörmokaren har också Facebook och hade väl fått nys om det där så han vägrade att återställa jobbet (ännu mer oproffsig). Dessutom så skrev han också på Facebook om oss och att inga andra rörmokare skulle ta på sig jobbet med att återställa det han ställt till. Vet inte om dom har någon Facebook-grupp eller liknande för VVS-människor, men han skrev då om oss på Facebook i syfte att vi inte skulle få allt fixat. Jätteproffsigt, verkligen.
Vi var i kontakt med några rörmokare efter det där men mycket riktigt så ville ingen ta åt sig jobbet. Tackar! Så jag tänkte väl rätt länge på att eventuellt fixa det där själv, kanske hyra in någon för att gräva lite bara då det är rätt mycket att gräva om man ska ner med en slang på två meters djup. Men sommaren gick ju snabbt, jag hade fullt upp med annat och sedan kom separationen och ökade inte direkt på varken energin eller tiden jag hade till förfogande.
Men nu har jag tagit tag i det där och anlitat Klippuddens entreprenad. Det gäller ju att få ner en slang i marken innan det fryser, för då fryser också vår tillfälliga lösning... Lite kul var det att han jag pratat med hos Klippudden har spelat innebandy med mig i ungdomens dagar. Dom får göra hela jobbet, för jag har varken tid, energi eller ens kompetens för att göra det själv.
Om ni ska anlita en rörmokare så skulle jag rekommendera att ni inte vänder er till Per-Olov Hedberg på SAFE VVS / Hedbergs VVS eller vad hans firma nu kan heta. Han har väl konkat ett par gånger kan jag tro och jag förstår ju varför. Men när vi behövde fixa vattnet akut så kollade vi inte upp honom först. Det blir väl mitt andra tips det. Kolla alltid upp dom ni anlitar innan ni anlitar dom!
Efteråt har vi fått höra många skräckhistorier om hans tidigare jobb. Så vi är inte ensamma, även om det inte är någon tröst just nu.
Jaja, det ska bli riktigt skönt att få det där fixat. Nu ska jag förbereda mig för tävling idag och känner väl att ännu en energitjuv försvinner från mitt liv.
Etiketter:
Falun,
Hedbergs VVS,
Hus,
Klippuddens entreprenad,
Per-Olov Hedberg,
rörmokare,
SAFE VVS
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

















































