Dags för källaren!

Hej cykelvänner!

Här laddas det för källarcykling må ni tro. Har precis lagt Frida och snart ska mellanbarnen i säng också. Då är det fritt fram för mig att göra jobbet på Monarken. Det blir lågkadensfyror i kväll men jag tänkte göra dom mer lågkadens än tidigare. Jag har ju kört dom på 60 i kadens den här vintern, men ska nu testa dom på 55-kadens istället. Låg kadens ska ju vara just låg kadens. Vi får väl se när jag är mogen för att köra dom med typ 30 i kadens...

Jag laddade upp en bild på Instagram idag som jag sedan insåg att jag inte hade lagt upp i bloggen. Det är från helgens tur med Jens:

The reward.

Ett foto publicerat av Henrik Öijer (@henrikoijer) Jan 14, 2016 kl. 6:08 PST

Dagens roligaste var ändå när Frida fastnade i en låda. Hon tyckte ju inte att det var kul dock.

SCF söker grengruppansvarig för MTB

Hej och godmorgon solstrålar!

Jag såg att SCF söker en grengruppansvarig för MTB. Ett viktigt ideellt uppdrag hos cykelförbundet alltså där man är med och påverkar MTB-sportens utveckling här i Sverige. Om du är intresserad så kika in här och läs lite mer: http://iof1.idrottonline.se/SvenskaCykelforbundet/Tillbakatillstartsidan/Nyheter/NyheterfranSCF/VisokergrengruppsansvarigforMTB/

Idag har jag att välja mellan att köra lågkadensfyror eller tjugominutare. Det lutar väl mest åt fyrorna faktiskt. Jag föredrar ju att köra kortare intervaller innan jag kör dom längre. Slutet på denna vecka innebär lite mer pusslande med träningen än vad inledningen har inneburit. Det är tre innebandymatcher, tre hockeymatcher, träningar, invigning av nya ishallen och fruns jobb att ta hänsyn till.
Helst så undviker jag ju att träna på nätterna också eftersom jag sover så lite och blir onödigt sliten då. Dessutom så har det ju blivit riktigt kallt igen och någonstans ska jag försöka klämma in ett par distanspass i det hela. Egentligen passar väl idag bäst, men jag är inte så sugen på distans i -16.

Ja, det blir ett pussel och nu vet ni det.

Fick i alla fall ihop mina sju sömntimmar i natt men vaknade och mådde som en överkörd ändå. Det vänder nog efter att jag har kommit ut i kylan för att skjutsa barnen...

Gårdagens rekommenderade återhämtningstid. Bara 12 timmar kvar nu.

Vad har ni för stora planer för denna fantastiska torsdag då?

4x4 och en sjukdomsformel

God afton!

Nu har jag tränat klart för idag och klockan är bara nio på kvällen! Hör och häpna. Körde ett 4x4-pass, alltså fyra minuter intensivt fyra gånger. Jag vilade tre minuter mellan varje intervall. Som en liten bonus så körde jag dessutom tio spurter innan jag släpade mig igenom fyrorna. Ja, jösses. 

Nattens pass där jag körde bra på 10x1 minut hade stärkt självförtroendet såpass att jag kände igen mig själv från tidigare vintrar. Nu skulle jag nämligen inte bara ligga på samma nivå som tidigare i vinter, nu skulle jag öka! Tidigare i vinter har jag legat kring 372-373 watt på mina 4x4-pass, i kväll gick jag ut på 376 i mina tre första intervaller. Blev sprängd och gav upp först i fjärde men tog en time out och kom tillbaka och körde igenom den sista, om än på en lägre nivå (360 watt). Totalt alltså ett snitt på 372 och tillbaka på samma nivå som innan sjuk-december. Om man nu får räkna med detta pass pga avbrott i sista intervallen och sådär. Men ungefär lika bra hur som helst. 

Det känns så. jävla. bra. 

Ursäkta att jag svär, men lägger man ner så pass mycket tid och energi på att leka på trampcyklar som jag gör, så vill jag också se att det går framåt. Eller att jag åtminstone håller mig på en, för mig, hög nivå. Nu är jag där. Igen. Lika stark som i november och början på december. Nu gäller det bara att hålla mig frisk till oktober igen då så jag slipper fler sådana här svackor. Jag är liksom för talanglös för att ha tid med sådant.

Jag har själv en liten formel för att räkna på hur lång tid det tar för mig att komma tillbaka till ungefär samma nivå som innan ett sjukdomsuppehåll. Jag brukar nämligen säga att det tar mig sjukdomstiden+50% för mig att komma tillbaka till samma nivå. I det här fallet så stämde det väldigt bra. Jag var sjuk i 16 dagar och det tog sedan 23 dagar med riktigt bra träning för att nå tillbaka till nivån jag hade innan sjukdomen.

Nu är det bara att duscha och sedan spola Öijer Arena igen då eftersom det har slutat snöa och är kallt ute. Sedan ska kanonerna givetvis laddas om inför morgondagens pass också. Nu kör vi!

Pulsbandet upphängt på styret i väntan på morgondagens pass. Om ni undrar varför skorna sitter kvar i pedalerna så är det för att mina barn ibland vill trampa lite på cykeln och då vill dom givetvis göra det med riktiga skor också.

Vill ni kika på kvällens pass så hittar ni det här: https://connect.garmin.com/modern/activity/1013805019

Say watt?!

Hej cykelvänner!

Igår (eller i natt då...) så körde jag ettor igen. Tio stycken enminutsintervaller med två minuters vila mellan varje. Det kändes verkligen skit och jag upplevde verkligen att jag var klen. Inte så kul.
Tänkte att det berodde på den sena tiden på dygnet och att jag var trött...

När jag så analyserade passet efteråt för att se hur klen och kass jag är och hur långt jag har kvar innan jag kan börja känna att jag är med i matchen igen så såg jag något väldigt överraskande. Jag var bara EN watt i snitt ifrån mitt personbästa på 10x1 minut. Jag är så jäkla stark och grym alltså. Megastark. Glöm inte det!

Om man tittar på hur jag presterar över en minut jämfört med hur jag presterar över 20 minuter så är jag betydligt bättre på längre arbetsinsatser. Därför försöker jag jobba med kortare och mer högintensiva insatser för att förbättra mig även där.

Mmmm, pulskurva.

Jag körde dom fem första intervallerna på känsla och struntade i kadens, watt och sådant där. Efteråt kunde jag konstatera att det skiljer 55 watt mellan intervallen med högst (1:a intervallen) respektive lägst (9:e) effekt. Fint att köra över sin förmåga så man blir sådär äckligt stum.

Trött som en gris även idag, men lyckades fulsova 20 minuter i samband med Fridas vila tidigare idag. I kväll så SKA jag lägga mig i bra tid, så nu vet ni det.

Nu startar jag videoåret 2016

Hej cykelvänner!

Jag har som ambition att under hela 2016 publicera minst en video i veckan. Planen är att ni varje tisdag ska kunna hitta något från min föregående vecka i ett videoklipp på min YouTube-kanal. Eftersom jag inte jobbat så mycket med video så kommer jag att känna mig fram lite under denna resa. Ni får väldigt gärna lämna feedback så att jag kan utvecklas.
I den här videon har jag klippt ihop lite från Jens och min runda i söndags, då vintern hade slagit till med full kraft. Jag pratar inget i detta klipp, utan det är bara video, några textrader på engelska och stämningsfull (?!?) musik.

Så här kan det se ut när Jens och jag är ute och trampar i snön:

Hej, bloggen!

Idag har vi varit hos tandhygienisten för första gången ever med Frida, det hela gick mycket bra som ni kanske ser! Hon snodde en plastmugg och fick en egen tandborste. Valde färg själv och allt. På tandborsten alltså.

Efter besöket hos tandis så handlade vi! Det blev toapapper, tandkräm, sköljmedel, välling, limpa, ost, mjölk och några Dumle. Dumle köpte jag eftersom Filip fick en kartong Dumle i julklapp och hans pappa kan ha provsmakat några utan Filips vetskap. Så nu har jag fyllt på kartongen igen.

Nu på kvällen så har jag varit på mellanbarnens innebandyträningar. Skönt ändå att de har sina träningar på samma dag, samma plats och direkt efter varandra.

Mellan allt och inget så har jag kollat igenom det filmade materialet från i söndags. Klippte ut några snuttar här och där och fick ihop 5:10 videoklipp. Ska nog lägga in lite text i den och sedan är den redo läggas ut på tuben.

Ikväll ska jag träna. Bäst att göra det snart, innan jag somnar...

Såg på Emil Lindgrens instagram nu i kväll att Michael Olsson, som vunnit landsvägs-SM två gånger om, har vurpat riktigt illa men kommit undan med en bruten höft. Han är nere tillsammans med Emil, Matthias Wengelin, Jenny Rissveds och kanske någon mer. Jag hoppas givetvis att Michael kryar på sig snart så att han kan ställa skåp i sommar.

Jag är med i Svenska Cycling Plus

Hej och godmorgon cykelvänner!

Jag har gjort det svårt för mig. Genom att sova dåligt i slutet på förra veckan och inledningen av denna så blev jag så trött igår att jag valde att börja veckan med att kvittera ut veckans enda vilodag. Så nu blir det sex dagar i rad med hård träning. Ska bli kul ändå och jag vet ju att jag orkar träna sex dagar i rad. Det finns ju folk som tränar varje dag året runt. Även om det kanske inte är högintensivt alla dagar då förstås. Men igår alltså, jag ville och ville träna men när det så äntligen var dags så kände jag att det inte var någon idé och att två timmar mer sömn skulle göra mer nytta för mig än att flytta vilodagen till någon annan dag.

Som en bonus till det beslutet så sov Frida genom hela natten också så jag fick sova ostört vilket ju är guld värt. Kan jag få till en tupplur och kanske gå och lägga mig i tid så ska väl den här veckan kunna vända uppåt ganska så snart.

Igår så gjorde Jeppman mig uppmärksam på att jag är med i Svenska Cycling Plus som kommer ut på torsdag. Eller tja, det visste jag ju eftersom jag har blivit intervjuad redan. Men nu vet ni också det. Vissa av er hade sett det och tipsat mig redan efter att ni läst förra numret då det redan där stod att jag skulle vara med i nästa nummer. Om ni kollar på omslaget, som också Jeppman fotat (både bilden på omslaget och bilden på bilden, så att säga...) så ser ni att jag är nästan lika viktig för tidningen som fem gravelbikes. I alla fall om man ska gå på rubrikstorleken.
Så, ta och läs den intervjun så lär ni er nog någonting nytt om mig. Eller så läser ni lite om gravelbikes istället och funderar på varför ni inte bara ska ha en cyclocross.