Jag har gjort det svårt för mig. Genom att sova dåligt i slutet på förra veckan och inledningen av denna så blev jag så trött igår att jag valde att börja veckan med att kvittera ut veckans enda vilodag. Så nu blir det sex dagar i rad med hård träning. Ska bli kul ändå och jag vet ju att jag orkar träna sex dagar i rad. Det finns ju folk som tränar varje dag året runt. Även om det kanske inte är högintensivt alla dagar då förstås. Men igår alltså, jag ville och ville träna men när det så äntligen var dags så kände jag att det inte var någon idé och att två timmar mer sömn skulle göra mer nytta för mig än att flytta vilodagen till någon annan dag.
Som en bonus till det beslutet så sov Frida genom hela natten också så jag fick sova ostört vilket ju är guld värt. Kan jag få till en tupplur och kanske gå och lägga mig i tid så ska väl den här veckan kunna vända uppåt ganska så snart.
Igår så gjorde Jeppman mig uppmärksam på att jag är med i Svenska Cycling Plus som kommer ut på torsdag. Eller tja, det visste jag ju eftersom jag har blivit intervjuad redan. Men nu vet ni också det. Vissa av er hade sett det och tipsat mig redan efter att ni läst förra numret då det redan där stod att jag skulle vara med i nästa nummer. Om ni kollar på omslaget, som också Jeppman fotat (både bilden på omslaget och bilden på bilden, så att säga...) så ser ni att jag är nästan lika viktig för tidningen som fem gravelbikes. I alla fall om man ska gå på rubrikstorleken.
Så, ta och läs den intervjun så lär ni er nog någonting nytt om mig. Eller så läser ni lite om gravelbikes istället och funderar på varför ni inte bara ska ha en cyclocross.
