Redan sliten?

Tjenare cykelvänner!

Alltså igår kväll så körde jag ett pass med 4x4 min på testcykeln i källaren (372 wattz). Gjorde det också den 6:e november (373 wattz), så det var tio dagar sedan senast. Då kändes det bra, men igår inte så bra. Det var faktiskt svinjobbigt och jag fick anstränga mig ganska så mycket för att orka släpa stumstockarna till ben över högstaläget på varje tramptag.
Min första tanke igår var: "Jag borde ju ha blivit bättre på tio dagar?!"
Men. Ibland är inte allt enkelt och glasklart.

Känslan igår var att jag var sliten muskulärt och fick liksom stumcykla mer än senast. Ni vet när man är stum och man trampar liksom mer krampaktigt och verkligen måste tvinga benen att hålla rätt kadens (rpm)? När jag inte stumcyklar så kan jag liksom lättare variera kadensen och behöver inte kriga för varje varv per minut (rpm).
Så, efter passet så kikade på mina Cycling Dynamics i Garmin Connect. Cycling Dynamics är alltså Garmins avancerade siffror från effektmätningspedalerna som jag har (Vector 2).
Jag har ju kört en hel del med Garmins pedaler och kan väl börja hitta mer när jag analyserar min träning. OBS att det givetvis bara är mig själv jag kan jämföra med eftersom jag inte sitter på någon effektdatabank eller samlar in mina vänners effektdata...
Hur som helst. När jag kör på hög intensitet och verkligen är ansträngd, då har jag en högre rundtrampseffektivitet och en längre båglängd för kraftfasen. Jag använder mer rundtramp, helt enkelt. Går det lättare så trampar/stampar jag mer än att veva hela varvet runt med fötterna. Det här passet så hade jag en rundtrampseffektivitet på 95+ och förra passet låg jag på under 95. Kraftfasen var också 10-15 grader längre igår än förra gången, så jag kan nu se via Cycling Dynamics att jag ansträngde mig mer på samma belastning denna gång.

Varför är jag då mer ansträngd nu, än jag var förra gången? Vi kikar på några faktorer som kan spela in:
- förra gången tränade jag mitt på dagen, igår startade jag passet efter halv elva på kvällen
- förra gången så låg passet i min första strukturerade träningsvecka, som dessutom var lätt. Detta efter en höstvila där jag tränat varannan dag och bara haft det gött. Igår så var det min tredje strukturerade vecka och dessutom med en "mellanvecka" i benen.
- 1½ dygn med tandvärk kan ju faktiskt ha stulit en del energi också. Idag var jag dock till tandis så nu räknar jag med att slippa skylla på det framöver...

Ja, nä. För att sammanfatta allt dravel ovan: Jag var sämre igår än jag var den 6:e november.

Bilderna blev väl ändå lite roligare denna gång, än bilden från senast jag körde 4x4?

Det som är lite oroväckande med att jag kände mig stum och sliten igår är att det var första passet i min hårda vecka och jag ska träna fem dagar till denna vecka. Det här kan bli intressant... Hela poängen med hårda veckor är ju att dom ska vara hårda, så jag får väl kriga mig igenom detta för att sedan avnjuta en lätt vecka efteråt.  Bit ihop!

-----

Igår skrev jag om att ni kunde se dokumentären Bikes vs Cars på SVT Play. Men! Det är bara en nedkortad version på 58 minuter, hela dokumentären är egentligen på 90 minuter. Vet inte varför SVT vill undanhålla 32 minuter av filmen, men SVT är ju statligt och vi som sett dokumentären vet ju att staten sponsras av bilföretag. Så det är väl inte så konstigt att man väljer en kortare version av en bilkritisk film då?!?!?!
Aja, dagens konspirationsteori.
Det jag vill komma fram till är att man kan se hela filmen, om man är beredd att betala för det. Det går att se den på Vimeo, då kostar den ca: 87 kronor och man får då "stream + download anytime". Är man som jag, lite snål kostnadsmedveten, så kan man också hyra den i 48 timmar hos Triart för 39:-.

Bikes vs Cars

Glada nyheter för oss som gillar cykel, nu kan man se den hyllade dokumentären Bikes vs cars på SVTPlay! Klicka bara på länken, bilden eller här för att komma till programmet: http://www.svtplay.se/video/4776886/bikes-vs-cars/dox-bikes-vs-cars-bikes-vs-cars

Sammanfattning

Bild från igår.

Hej, vänner!

Dagen kan sammanfattas med två ord egentligen: fruktansvärd tandvärk.

Inte så roligt kan jag lova. Har ändå lyckats köpa present till Filips kompis och skjutsat han till kompisens kalas. Därefter jobbade jag ett par timmar här ute på gården innan det var dags att hämta hem sonen igen.

Tänkte köra en veckosammanfattning av min träning på söndagar här i bloggen. Lite för er skull, men även för min skull. Då kan jag ju kolla tillbaka och se hur det går för mig, om jag nu skulle undra det någon gång framöver.
Jag tränade fem dagar, precis som planerat. Körde Moonlight XCO istället för ett intervallpass på Monarken. Totalt blev det nio timmar och tolv minuter träning på denna mellanvecka med 85 minuters högintensiv träning och nog kändes det att den var tuffare än förra veckans lättvecka. Nästa vecka är en hård vecka och då borde jag bli ännu lite mer grisig i ben/kropp. Ser fram emot detta!

Två dagars träning i ett inlägg

Gårdagens träning: 2 timmar stigcykling. Det hela blev efter mörkrets infall, men eftersom jag hade med mig ljus så gick det bra ändå. Hann med en vurpa, en nästan vurpa och så fick jag se fem stora vildsvin i lampans sken. Mäktiga djur det där. Dom har ju ett rykte om sig att vara aggressiva men alla jag har träffat på har varit väldigt rädda av sig.

Jag körde faktiskt hela passet med hjälmkamera på huvudet, men man ser tyvärr inte vildsvinen i filmen. Hade ju varit kul att visa annars. Körde tyvärr med halvljus då och så sprang dom inte precis framför näsan på mig heller.

Idag var det cykling i dagsljus istället. På programmet så stod det 10 spurter och 4 timmar distans. Valde att köra spurterna på testcykeln och sedan hoppade jag i utekläderna och rullade iväg.

Planen var först att köra nästan uteslutande grusväg med några korta inslag av stig. Nu blev det istället nästan uteslutande stigar med några korta inslag av grusväg istället. Mycket jobbigare men ack så roligt.
Med spurterna i benen så startade jag med svidande ben och virvel i tanken. Hade sportdryck i flaska och powerbar i fickan. Tänkte att det kunde bli aktuellt idag...

Bilden ovan är för övrigt från Rogsån och där cyklar jag nästan bara på vintern, då går det skoterspår där och nu på sommaren så är det liksom ingen naturlig väg som man bara tar. Men idag kringelkrokade jag en del och då blev denna stig med. Den är ju svinfin, så det är värt en liten kringelkrok.

Efter en kringelkrok från kringelkroken så kom jag ut vid Rogsjön här. Rätt så mysigt!

Efter bara en timme och 24 minuter så åkte den här rackaren fram. Hade då varit klensvag i en kvart ungefär... Heja!

Tog mig alltså till Bjursås där jag irrade runt på stigar. Det här var en lillklingebacke!

På slutet av rundan så tittade solen fram en kort stund. Alltid lika härligt med solsken!

Ganska så precis fyra timmar hörrni!


Temperaturen droppade ner tre grader på typ en kvart när solen började gömma sig och det gick från några tiondelar plus till två och en halv minusgrad.
Den här tiden på året brukar den mesta utecyklingen hålla till ute på vägarna, men i år siktar jag på att köra så länge som möjligt i skogen. Det kommer bli tillräcklig med vägcykling när vintern kommer på allvar.

Om det där hatet...

God morgon, världen!

Eller, är den så jävla god egentligen? I bubblan som vårt hus befinner sig i så är den god, men där utanför är det rätt illa ställt med världen. Ingen har väl undgått det som hänt i Paris i natt och om ni har det så kan ni öppna valfri nyhetssida eller några sociala medier och läsa om elände.

I vårt egna land så har det plötsligt blivit populärt att vara "invandringskritisk". Våra folkvalda politiker beslutar att "stänga" våra gränser. Samma gränser som våra folkvalda politiker tidigare har jobbat för att öppna. Men nu var vi inte förberedda när antalet flyktingar som söker skydd, hos oss som har det bra, ökade så snabbt som det gjorde. Vilket ledde till stora kostnader. Förhoppningsvis så hinner vi rusta upp och förstärka organisationen så att vi snart kan vara ett öppet och välkomnande land igen, utan att behöva räkna kronor och ören för att rädda liv. Ett land som folk vill komma till. Jag var stolt över det, att jag bodde i ett land dit folk ville komma.

Författaren Theodor Kallifatides skrev följande Tweet för några dagar sedan:
"Jag förstår inte riktigt hur den flyktingstragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem för oss än för alla som genomlever den."
Jag tycker att den sammanfattar det hela ganska så bra.

Världen kommer aldrig att bli ett stort och öppet Vi, för det kommer alltid finnas grupperingar som skapar Vi och Dom och det är kanske ändå ett friskhetstecken. Alla tycker olika och det ska man få göra. Jag önskar bara att "tycka olika" inte behövde innefatta så mycket hat, egoism och stängda gränser.

Det här är ingen politisk blogg och kommer troligtvis aldrig att bli det heller, men jag är orolig över utvecklingen i världen utanför vår bubbla här i Stennäsets ytterkant.

Även om det här inte är någon politisk blogg så vill jag bara att ni ska veta att jag bryr mig, även om jag bloggar om watt, intervallformer och pulskurvor. Jag tog en paus från Facebook för ett litet tag sedan, stod helt enkelt inte ut med allt hat längre. För det är på Facebook jag ser det där folkhemshatet som är så vidrigt. Det där lite tystare hatet som av någon anledning tycks vara okej för många. Det är så vidrigt.
Det finns en app för att sköta Facebook-sidor, så den använde jag för att sköta min Facebook-sida under tiden som jag inte stod ut med mitt privata Facebook-flöde. Jag har sett andra vänner som flytt Facebook av samma anledning, men nu är jag tillbaka på Facebook igen. Jag kände att jag inte kan låta hatet ta över och vinna. Det behövs helt enkelt cykelbilder, bilder på glada barn, på söta djur och uppdateringar om vad folk gör som får dem att må bra. Det är okej att vara glad, må bra och vilja dela med sig av det. Vi borde göra det mycket mera. Faktiskt. För om alla glada, hjälpsamma, öppna och positiva människor är tysta så är det tillslut bara hatet som hörs.


Om några timmar så kommer det ett nytt blogginlägg i den här bloggen och det handlar om familjeliv, cykelträning och mina, för omvärlden, obetydliga bekymmer. Det är den delen av världen som jag väljer att skriva om. Inte för att jag inte bryr mig om annat, utan för att det är det jag vill dela med mig av till er. Men just nu behövde jag bara ventilera lite.

Gårdagen och en variant på fyror

Hej och god morgon!

Börjar nästan bli en vana det här med att jag sammanfattar min gårdag med ett litet morgoninlägg på bloggen. Tycker att det känns rätt trivsamt faktiskt, vad tycker ni?

Dagen började i alla fall med att jag tog vår nya lilla sportbil och lämnade barnen på sina skolor. Sedan skarvade jag vidare för att titta på en liten hockeyrink för att få lite inspiration till Öijer Arena. Det börjar ju bli isspolningsväder! Tyvärr var den väl lite för stor för vår gård, annars hade jag nog lagt ett skambud på den.

Dagen bestod sedan av husliga sysslor som disk och att tvätta en massa kläder. En aktiv familj på sex gör ju att det blir en del att tvätta. Hann väl med ett par partier poker också innan det var dags att hämta hem barnen från sina skolor igen.

Min Kina-lampa gick ju sönder i tisdags på den där Moonlight XCO. Eller, egentligen så gick ju inte själva lampan sönder, men fästet till lampan gick sönder. Jag "behöver" väl egentligen skaffa mig något nytt, lätt och smidigt som jag kan ha på hjälmen utan problem och som klarar av lite stökig terräng. Men, innan jag kommit så långt så fulfixade jag min Kina-lampa. Jag lär ju ha något att ha på styret i mörkret om jag kommer ut och cyklar någon gång.

Superlim och buntband, borde väl göra susen?

Torsdagar innebär kvalitetstid med Ebbah i ridhuset, så även igår alltså.

Sena kvällen innebar testcykel för min del och en variant på fyraminutersintervaller. Det hela gick ut på att jag hade olika kadens i dom olika intervallerna för att stöka till det lite för både ben och huvud. Dessutom så körde jag tio stycken och inte dom där vanliga 4x4 all-in. Som grädde på moset så vilade jag "bara" i två minuter, på 4x4 brukar jag vila i tre minuter och tidigare har jag även vilat i fyra minuter. För att fixa dessa tio intervaller med två minuters vila mellan varje så höll jag ungefär 9% lägre watt än jag brukar göra på 4x4.
Kadensen-variationen såg ut så här, intervall för intervall: 100, 95, 90, 80, 70, 60, 110, 100, 65 och 95. När jag gick från 60 till 110 så kom smällen som jag var ute efter. Dels så hade ju benen och kroppen börjat vänja sig vid att trampa saktare och saktare, men 110 är också en ganska så hög kadens i sig och dessutom i den sjunde intervallen. Att gå från 60 i kadens till 110 gör lite ont i musklerna. Höll 340+ watt i alla intervaller och justerade bara motstånd/kadens alltså.
Varsågod att testa!

Hela passet: https://connect.garmin.com/modern/activity/954999387

Team Ormsalva

Har ni sett va, ett nytt gäng i stan!

Idag har nämligen Team Ormsalva presenterat sig, ni kan läsa lite mer om laget här: http://www.dt.se/sport/cykel/utmanarens-kaxiga-passning-vi-ska-vinna-allt

I princip bara falubor i det där rövargänget, det är väl bara Emma Ahlstrand och Ove Nilsson som inte bor i Falun, än. Kul med satsningen och lycka till grabbar och tjejer!

Laguppställningen (från vänster till höger i bild)

Damer:
Isabelle Söderberg
Hanna Laxholm
Frida Knutsson
Emma Ahlstrand

Herrar:
Jonas Ahlstrand
Johan Landström
Christofer Stevenson
Jesper Larsson
Erik Wallén
Emil Gabrils
Ove Nilsson