Imponerande resultat och taktisk finess på Mörksuggejakten

God förmiddag!

Det var ju inte bara vi Mörksugge-motionärer som cyklade i helgen, världseliten i MTB körde ju världscup i Schweiziska Lenzerheide. Där lyckades falucyklisten Jenny Rissveds med att vinna den tredje raka världscupsegern i damernas U23-klass! Vilken säsong detta har utvecklat sig till för denna supertalang.

Foto: Scott Racing.

I totala världscupen ser det givetvis väldigt bra ut efter att Jenny nu har vunnit första halvan av den. Nu återstår alltså tre tävlingar:

1	RISSVEDS Jenny	SWE	SCOTT-ODLO MTB RACING TEAM	270
2	KELLER Alessandra	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	160
3	COURTNEY Kate	USA	SPECIALIZED RACING	155
4	FORCHINI Ramona	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	135
5	MOSCHETTI Margot	FRA	BETCH.NL SUPERIOR BRENTJENS MTB RACING TEAM	110
6	RABENSTEINER Lisa	ITA	FOCUS XC ITALY TEAM	103

En annan tjej som imponerade var Gunn-Rita Dahle Flesjå som vann sin 29:e världscupseger och blev därmed vinstrikast genom tiderna. Jag trodde faktiskt att hon gått miste om den chansen och har tyckt synd om henne senaste säsongerna när hon blivit tvåa. Tiden står ju inte stilla direkt och det gäller även denna supersnabba 42 åring.
Juliana Furtados "oslagbara" 28 segrar i världscupen är nu slaget, mycket imponerande!

Foto: Merida

Å så tar vi ändå lite långloppsbloggning och jag tänkte bjuda på ett par taktiska finesser från loppet som syns i filmen från min Garmin Virb ELITE.
59:30 in i klippet så går Fredrik Edin och Lars Bleckur in i skogen som etta och trea och höjer farten. Jag flyger ju av efter några minuter, men även andra får det tufft att följa med. Det här var deras plan för att grilla landsvägsproffset Jonas Ahlstrand, men även oss andra.
Men det var inte den finessen jag tänkte skriva om. Istället vill jag berätta om Cykloteket Racing Teams fördel av hemmaplan. Eftersom bland annat vinnaren Lars Bleckur och många från serviceteamet är från Rättvik så hade man langning på platser där andra inte langade. Fördelen med att ha det så är att man istället kunde köra riktigt hårt förbi vanligare langningsplatser för att försvåra langningen för konkurrenterna. Med lite tur så missar någon sin flaska och även om konkurrenterna får sina flaskor så kräver det en större insats än om det gått lugnt förbi. Jag kände det direkt vi passerade den klassiska langningsplatsen och intensiteten var hög, att nu ska de försvåra för langning...
45:55 in i klippet så passerar vi tre av deras langare (syns lite dåligt eftersom jag är lite till vänster i klungan, men ni ser dom om ni kollar noga.
47:30 kommer vi till den mer klassiska langningsplatsen och här är Cykloteket etta och tvåa i klungan och håller intensiteten hög. Allt för att försvåra langning.
49:50 här kommer vi ut på en asfaltsraka där det inte finns någon som helst anledning till att vi ska hålla 45-50 kilometer i timmen. Men, det står en del langare även här, så Cykloteket-åkarna ser till att hålla hög fart.
50:33 så lyckas jag fånga min flaska ändå. Lite räddad av att langningen sker i slutet av rakan där det går lite mer uppför och vi ska svänga direkt efter.

Den där klassiska langningsplatsen 47:30 in i klippet har faktiskt vi i Falu CK gjort samma sak på för många år sedan. Det var när Magnus Darvell, Mattias Nilsson, Jens Westergren, Oscar Ekstam och jag körde i Faluns grönvita kläder på långloppen. Vi gasade på förbi langningssträckan och tog sedan flaskorna efteråt.
En varm dag och en missad flaska kan vara katastrof för en cyklist, så visst kan man jävlas lite...

Dalacup Milsbovarvet imorgon

Hej vänner!

Imorgon är det dags igen. Dalacupen rullar vidare och denna gång kör vi samling vid Torsångs kyrka med anmälan från 18:10 och start 18:30. Varmt välkomna alla. För herrar kör vi tre varv och för damer och ungdomar kör vi två varv runt Milsbovarvet.

Jag hoppas att många kommer och kör, det blir ju så mycket roligare för alla då. Vi ses!

Racereport och film från Mörksuggejakten 2015

God morgon!

Mörksuggejakten igår alltså och det blev ännu en sådan där jobbig tävling. Så jobbigt att jag fortfarande mådde riktigt illa halv två på natten innan jag kunde somna. Jag tror det är när mina ben dör men pannbenet tvingar mig fram som jag blir så här slaktad efteråt (Långa Lugnet & Lida Loop). Kroppen får liksom cykla fort, istället för benen.

Jag kom upp i god tid innan tävlingen och hann fixa med det jag ville fixa i lugn och ro. Prata med cykelfolket, nåla lite nummerlapp, pumpa däcken och värma upp ordentligt. Starten gick bra och jag satt långt fram när vi gick in i startbacken. Där tog jag hela tiden min eget tempo. Eller ja, det där är ju en sanning med modifikation då jag körde så fort jag orkade men utan att spurta mig stum. I sista etappen av backen upp till Vidablick så var jag ett tag nere på 27-28:e plats (om jag räknat rätt i filmen) men eftersom jag inte gått mig helstum så kunde jag avsluta bra och tog 10 placeringar innan toppen.

Ut på första grusvägen så hamnade jag i ett ganska bra gäng som jag trodde då var ett tredjegäng, detta eftersom känslan i backen var att jag var väldigt långsam och långt bak. Grusvägen svänger uppåt efter ett tag och där gick jag förbi gruppen för att öka intensiteten i den och kanske köra av några. Dessutom så är det bättre att ligga långt fram när man sedan går in i första stigpartiet. Här fick jag dock en lucka tillsammans med Daniel Olsson, blev lite förvånad över att inte fler hängde på men bestämde mig där för att köra allt jag hade. Hade ju bra ben...
Plötsligt ser jag cyklister framför vilket sporrar mig ännu mer, kan jag komma ikapp?! Benen är bra och möjligheten att ansluta till en annan grupp motiverar mig och jag kör och kör. Daniel tvingas släppa några meter men jag väntar inte in honom (det här har jag haft dåligt samvete för efteråt, förlåt Daniel!). Jag spurtar och spurtar och efter ungefär 10 minuters jakt kommer jag ifatt gruppen, som är tätgruppen(!).

Det här hade jag ju inte räknat med, trodde att jag jagade en andragrupp men nu är jag istället en del av en åtta man stor tätgrupp. Jag chansar på att slippa dra i gruppen eftersom jag dels jagat ifatt dom och dels normalt är mycket sämre än övriga i gänget. Efter ungefär 25 minuter på rulle så börjar Bleckur att försöka få med mig i dragjobbet men jag sitter kvar där jag sitter. Grusvägarna går bra, men allt annat samt alla igångdrag är maxinsatser för mig och att sitta sist är ju inte alltid bäst. Att åka i samma fart som de snabbaste är en sak men att köra snabbare då och då för att täppa igen luckor blir till slut för mycket och jag tvingas ge mig med 40 kilometer kvar till mål.
Inte helt ovanligt att jag blir trött där på Mörksuggan, snarare jättevanligt.

Jag tar det lugnt ett tag innan andragruppen kommer ifatt. Vi kör om placeringarna 8-14. Jag sitter på rulle här med och med 36 km kvar så kommer krampkänningarna i bägge framsidorna av låren. Kanske en effekt av att jag haft problem med baksidan hela veckan och därför överkompenserat med framsidorna? Jag sitter bak i den här gruppen med och trampar lätta växlar och svär över slutkörda ben, igångdrag och uppförsbackar.
Med lite drygt två mil kvar så kommer en jättestor grupp ifatt oss, kanske 25 man. Där sitter jag med krampkänning, helt slutkörda ben och istället för en topp-8 så kan jag nu lika gärna bli typ 40:e i loppet. Vilken idiot jag är som ens satte sådan fart i inledningen och körde ikapp täten. Hade jag stannat kvar i gruppen så hade jag antagligen haft betydligt fräschare ben och kunnat kämpa om en topp-10 i alla fall.

Med 15 km kvar så kommer ett långt parti med backar och stigpartier. Här sätter de som har något kvar upp högsta fart och jag får försöka minimera förlusterna. Benen är ju kaputt så det är lätta växlar och pannben som tar mig framåt. När vi kommer ut på asfalt igen så är vi nu en liten grupp som jag tror är tredjegrupp i tävlingen. Jag åker med här tills det är någon enstaka kilometer kvar och jag tvingas släppa även denna. Kommer upp på stadion och får höra att jag kör om en topp-15.

Precis innan upploppet så kommer jag ifatt Sebastian Olsson och jag går förbi, tyvärr har han mycket mer pang i benen än jag så det blev en enkel spurt för honom. I tävlingen blir jag 16:e man och rätt besviken över min insats. Visst, med tanke på hur illa det kunnat bli med tröttkörda ben så tidigt i loppet så har jag minimerat förlusterna bra, men det skulle ju vara kul att försöka köra upp mig så mycket som möjligt istället för att tappa så lite som möjligt..

Jag filmade tävlingen igår och här hittar ni min film från Mörksuggejakten 2015 (69 av 72 km):


GPS-data från Mörksuggejakten:

Bilder och Resultat från Mörksuggejakten 2015

Hej vänner!

Vi börjar väl med resultaten. Jag blev 16:e. Är ni intresserade av andra resultat än just mitt så hittar ni här resultat från Mörksuggejakten 2015.
Jag är lite sliten och inte helt nöjd med dagen. En längre berättelse om hur jag blev 16:e och film med alla bevis från tävlingen får ni imorgon istället. Hoppas att ni orkar vänta så länge?!

Mörksuggejakten har lagt upp några bilder från Mörksuggejakten 2015 på sin Facebook-sida.
Via Instagram hittar man också ett gäng bilder via hashtag Mörksuggejakten.

Via Facebook har jag också dessa bilder på mig:

Grinar illa i slutet av startbacken, foto: T. Nordholm

Har hittat en rulle på toppen av Vidablick och på andra bilden så ska jag svänga upp i den branta backen i Nittsjö.

Eva Önnemar levererar i vanlig ordning några fina bilder på mig via e-post:

Jagar tätgruppen efter en dryg mil.

Här är jag med täten vid det klassiska langningsstället längs väg 301.

Här sitter jag bakom en norrman och ser inte direkt ut som någon krigare längre...

Laddblogg

Backen till Backa, ca: 11-12 kilometer kvar av Mörksuggejakten här.


Godmorgon!

Här sitter jag nu och äter min frukost, ca: 47 kilometer från dagens tävlingsområde vid Jarlstugan i Rättvik. Lite vatten och några godisbitar har jag också hunnit få i mig faktiskt. Har duschat också så jag borde väl snart bara vara att blanda sportdrycken och bege mig iväg.
Vi blir rätt många starka cyklister från Falun idag och det är ju alltid lite extra kul, speciellt om faluborna också tävlar för Falu CK givetvis. Man vet ju att man alltid kan samarbeta med en klubbkamrat och att ha klubbkamrater i samma grupp eller gruppen framför/bakom kan ju bjuda in till lite taktisk cykelåkning så här på ett långlopp.

Vädret ser ut att bli toppen. Inte lika varmt som tidigare dagar utan temperaturer upp till 24-25 grader. Just nu är det molnigt men det ska spricka upp lagom till tävlingen och sedan blir det molnigt från att vi gått i mål igen ungefär.

Till er som ska köra loppet så vill jag passa på att varna lite för första grusvägen efter Vidablick (startbacken). Underlaget på den var väldigt löst och det brukar alltid vara intensivt, hetsigt och fartfyllt där. Bara första kurvan ut på grusvägen är lite knepig och sedan så svänger ju vägen en del också. Så håll i styret och anpassa farten lite där.

Jag är väl ungefär så redo som jag kan bli tror jag. Tänkte åka dit så att jag är där i god tid för att hämta nummerlapp, prata med alla härliga cykelmänniskor och faktiskt värma upp en smula också. Med lite tur så hittar jag någon som kan langa också...

Hoppas att ni också får en bra "jakt"!

Väckningspass och inför Mörksuggejakten

Hej vänner!

Nu har jag kört väckningspass och kollat Touren. Imponerande kört av Rohan Dennis och kul att det ändå blev så jämnt mellan de stora favoriterna. 13,8 är ju bara en mjukstart på allt som komma skall, men alla sekunder är guld värda längre fram så det gäller att starta bra.

Körde ju väckningspass som sagt, hade tänkt köra till Norlingberg och lite annat. Så det gjorde jag. Satte fart uppför backen och när jag uppe på toppen tryckte på "lap" på min Garmin så såg jag att det faktiskt hade gått ganska så fort. Jag kände redan i förrgår att formen är på väg tillbaka och idag fick jag alltså ännu ett besked på att jag är på rätt väg. 3.46 i Norlingberg är min näst bästa tid, endast sex sekunder från mitt personbästa. 

Grundformen är bra, men jag är en smula tung. Men kan jag bara släpa mig över den där startbacken imorgon så kan jag ju åka fort utför istället... 

Pulsen var låg så jag fick hetsa på en hel del för att försöka hålla igång cirkulationen. Det brukar ju också vara ett gott tecken faktiskt. Samtidigt som pulsen inte hade några problem att stiga snabbt i Norlingberg...

Efter Norlingberg så åkte jag till ett ställe som jag cyklade på för hundra år sedan med Jens och några andra. Minns att det var något mysigt parti där som kunde bli en bra bild. Men när jag stannade så kom fyrtio tusen miljarder myggor. Jag skojar inte! Det var bland det värsta jag varit med om. Jag har ju märkt här hemma att det är ett mygg-år men det där var hemskt. Så jag flydde. 

Tog mig till Törnbergs väg och körde första delen innan jag rundade av hemåt. 

Uppe på Norlingberg så hade någon tappat en stackars tandborste.

På väg mot Törnbergs väg.

På Törnbergs väg.

På Långloppscupen har jag skrivit ett inlägg inför Mörksuggejakten, läs det vettja! http://langloppscupen.se/langloppsbloggen/dags-for-harlig-skogscykling-igen__564

Här har ni lite Garmin-siffror från dagen:

Dags för väckningspass och Tour de France

Imorgon är det dags för det här. Mörksuggejakten!

Så idag ska jag köra väckningspass. Låret har under veckan sakta men säkert blivit bättre och nu kan jag stå med raka ben och sätta knogarna i golvet igen. I måndags kunde jag inte ens nå mina tår med fingerspetsarna. Det är dock inte helt bra än vilket bekymrar mig något.

Senare idag så blir det första etappen av Tour de France också. Ett kort tempolopp på 13.8 kilometer i Utrecht. Favoriter är cyklister som Tony Martin, Tom Dumolin och kanske Fabian Cancellara som jagar en sista etappseger i karriären. Sedan får man inte räkna bort Froome heller, han vill säkert markera sin närvaro direkt.