Klena ben

Häääj!

Uppstigning 05:00:49 i morse. Brände alltså nästan en minut innan jag landat på fötter men så kan det ju vara när man är lite trött på morgonen. Släpade mig ner till källaren och ut på cykeln så småningom och började cykla 05:12.
När jag är sådär morgoneffektiv så åker jag i några kilometer med känslan av att jag glömt något. Antagligen beror det på att huvudet och benen mentalt är kvar där hemma i sängen.

Femte dagen i rad med cykling alltså och idag blev det cykelpendling före frukost. På den femte dagen. Känslan var att jag var allt annat än stark, men ganska svag. Kul det ändå och det kan ju vara nyttigt att vara svag ibland men ändå kämpa på. Kom ju fram till jobbet ändå till slut och nu sitter jag här i omklädningsrummet och käkar godis.

Snöröjningskaos på Åsgatan.

Så pendlades det lite då

Bild från i morse. Älskar det här supervintriga landskapet som vi har nu. Snö, snö och snö!

Sex timmar efter att jag klev av testcykeln så satte jag mig på vintercykeln. Då hade jag ändå hunnit sova lite drygt 3½ timme mellan passen också! Det behöver kanske inte sägas, men benen var lite slitna efter tre hårda dagar och så lite sömn. Så jag behöver väl inte säga att benen är ännu mer slitna nu? Tänkte väl egentligen ta en vilodag imorgon men eftersom jag glömde busskortet på jobbet så är det lika bra att köra en femte dag med träning.
Tänkte göra en sådan där effektiv morgon igen. Ni vet? Vakna, kissa, borsta tänderna och hoppa i cykelpyjamasen.

Cykelpendlingen går inte snabbt, men ganska så långsamt.

Där satt den!

Samma tid på dygnet (23:59) som i lördags, minst lika trött men mer motiverad. Det var läget när jag startade gårdagens pass på Monarken. Bilden är dock från efter passet.

2x20 minuter och planen var att inte spränga mig igen, utan att genomföra passet. Med 3.2 kilos belastning så skulle jag vara okej med att hålla 91 i snittkadens för det skulle ju betyda 291.2 watt och en rejäl höjning mot vinterns genomförda 2x20(eller 3x20)-pass. Men med skallen på rätta stället så drog jag väl till med 94 och 95 i snittkadens på intervallerna och skrapade därmed ihop 302.4 snittwattz. Bara 20 watt mer än jag gjort tidigare i vinter... Rekordet för dom senaste åren på tjugor är 310.4 watt så det där ska jag väl kunna klå fram emot våren.

Tänkte inte på det då, men när jag för ett antal dagar sedan körde kompiskampen så var det faktiskt min tjuga med högst uppmätta effekt sedan jag la av 2009. Kan kanske bli något av kroppskrället ändå denna säsong? Kul med framsteg, nu fortsätter jag på den inslagna banan i ett par månader till och sedan är jag redo för nummerlapp igen.

Garmin-data:

Kväller

Frida närmar sig två månader med stormsteg och kan nu roas med annat än matning, blöjbyte eller sömn. Guld!


Tjena folket!

I kväll har jag skottat, sopat och spolat Öijer Arena. Det var väl ändå på tiden att det stänktes lite vatten på den där arenan igen. Allt snöande och fortsatta barnlekandet på den har väl gjort att den sett bättre dagar men nu är det dags att åter glänsa igen till Filips kalas.
Sitter nu och googlar hockeymål. Han önskar sig ett större mål, kanske till och med fullstort? Vi har ett litet mål, men det är ju tydligen inte så skoj!? Har hittat målburar för street hockey, inte lika robusta och tåliga som riktiga hockeymål. Men betydligt billigare. Kanske räcker för ett barn som vill leka lite. Å andra sidan så vet jag ju att det alltid är bäst att köpa rejält direkt. Pojkvaskern växer ju också och med lite skotträning så lär vi ändå snart behöva uppgradera oss. Har ni tips på målburar?

Skyddsnät att ha bakom kortsidorna på arenan får bli nästa säsongs investering...
Det har ju tagit lite tid det där med arenan, men bara ungarna har en bra plats att leka på så är jag nöjd.

Själv så tänkte jag göra ett desperat försök att förbättra min fysik, så nu är det dags för detta:

Snösvängen

Hej vänner!

Är på väg till jobbet nu. Ny dag, nya möjligheter. Utanför bussfönstret så pågår snöröjning för fullt, samtidigt som det bara fortsätter att snöa. Det har blivit några dagar med snö nu och det här känns väl som den snörikaste vintern på länge. Lite som när jag var ung. Älskar det! Det får dock gärna sluta snart så snöröjningen hinner ikapp.

Igår kväll var jag ute och slet i en och en halv timme, men är långt ifrån klar. Gjorde gångvägarna från huset, runt bilen och till Öijer Arena. Arenans 72 kvadratmeter fick lite efterlängtad kärlek också. Underhållet där har varit lite eftersatt men i helgen fyller Filip år och då ska vi ha kalas på arenan så nu blir det snöröjning och spolning hela veckan lång.
Eftersom det blir kalas så kommer väl ett antal bilar så hela infarten lär skottas. Plus att Bin Saaben måste flyttas. Jaja, något ska jag ju ha att göra på fritiden också.

Innebandy, bilköp och snöfallsdistans

Hej vänner!

Filip, Ebbah och jag fick skjuts av en förälder till en av Filips lagkompisar i morse. Det innebar att vi kunde åka 09:30 istället för att ta bussen klockan 08:00. Rätt skönt! När vi var på innebandyn så sms:ade Ronya om att hon var och köpte bil. Så hon kom och hämtade oss i den sen. Typiskt min fru det.
Filip gjorde tre mål och dom vann med 16-6 så det var solsken hela vägen hem.

Bilen. En Hyundai Santa Fe 7-sits.


När vi kom hem så åt jag ett par mackor, drack ett glas mjölk och stack ut på distans i snöfallet. Styrde till Sågmyra och backen över Solarvet. Undvek riksvägen på väg dit genom att köra via Lustebo och på väg hem så åkte jag Aspeboda-Hinsnoret. Hade ganska bra kräm i benen även om dom blev lite krokiga sista biten hem. Så som det ska vara.

Skönt ändå att känna att det är så mycket mer driv i benen nu än det var för bara några veckor sedan.

Kanske mitt sista vinterdistanspass på den här cykeln? En ny ska vara på ingång sägs det.

Andra som inte bekymras så mycket av snön.

Årets första sprängning

Hej hej!

Hade tänkt mig 3x20 igår natt. Men eftersom det blev så himla sent så ändrade jag planen till 2x20. Förhoppningen var också att förbättra effekten från vinterns bästa pass, då körde jag 3x20 på 282 watt. Om det inte hade varit för att pannbenet varit så tunt så kanske det hade gått. Nu blev det 20 + 6 minuter på 300 (!!!) watt. Skaplig höjning i alla fall...

Förra vintern sprängde jag mig på vart och vartannat pass. Det kändes aldrig bra på något vis. Igår var jag därför något förvirrad efteråt. För signalerna i benen sa skitbra, men sedan gav jag plötsligt upp så jag kunde inte riktigt komma fram till om det var ett bra pass eller om jag var kass.

Så här blev det.

Jag får göra ett nytt försök helt enkelt, det där med 300 watt var ju inte direkt omöjligt. Sedan jag la av 2009 så har just två 20:or på 310 watt varit det bästa jag fixat på den typen av intervaller. 3x20 på 300 till och med. Så jag tror inte jag är så långt borta längre. Kul det då i alla fall.

Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/modern/activity/687230540

Nu ska jag på Filips innebandymatch, hej!