Hej och god morgon!
Ansiktsuttrycket på bilderna ovan säger väl det mesta, igår var det en kamp från start till mål. En kamp mot värmen och en kamp mot en bana som är riktigt bra. I år har jag väl tvingats inse att jag inte riktigt hanterar värmen så bra längre, förr gillade jag att tävla både i regn och kyla samt sol och värme. Igår fick jag spendera första tre milen med att bara ta det så lugnt som möjligt men ändå inte tappa för mycket. En svår kombination. Därefter hamnade jag i en stor grupp mot ABB och "varvningen" ut på andra halvan. Där höll jag ett eget, lite högre, tempo och körde det jag kunde till målet. Det hela räckte till en 29:e plats i loppet (23:a i herrar elit men vi tävlar väl mot alla?).
Jag är inte alls nöjd, det är inte roligt att åka runt och känna att jag borde kunna bättre. Vet inte om jag är så mycket bättre, men jag har haft en bra känsla in i denna säsong. Sedan hade jag lite oflyt och pollen-känningar i inledningen av säsongen och nu på slutet så har min nivå sjunkit ett par hack.
Finnmarksturen brukar vara en bra tävling för mig men det här var årets näst sämsta resultat. Bara slaget av Mörksuggejakten. Ändå så gjorde jag liksom det jag kunde, kändes det som. Igår efter målgång så tänkte jag tankar som; "nu skiter jag i det här" och att det inte var någon idé att tävla mer denna säsong. Cykelvasan står näst på tur men jag är inte sugen på den. Åka dit, stångas med något hundratal andra galningar som är beredda att offra livet för en bra position i klungan, bli avhängd i Risberg och sedan rulla i mål som 74:a i en uppgiven megaklunga.
Att träffa allt folk och kanske smita iväg i en tidig utbrytning är dock något jag skulle kunna se fram emot. Samt att genomföra min tionde Cykelvasa.
Nu bryter jag ihop och kommer igen. Vi hörs och ses!
Garmin-data från Finnmarksturen 2019:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar