I morse kom jag på en skitbra idé. Ett tretimmarspass där jag skulle köra 30 minuter distans, 30 minuter tröskel, 30 minuter distans, 30 minuter tröskel, 30 minuter distans och 30 minuter tröskel. Totalt 90 minuter tröskelträning alltså. Det var ju varken igår eller i år jag körde 90 minuter tröskel om vi säger så. Det blev givetvis skitjobbigt och jag var helt urvriden när jag kom hem. Så rackarns gött. Benen var bra i första intervallen, okej i andra och grisiga i tredje. 4.54 w/kg, 4.39 w/kg och 4.19 w/kg för er som för bok.
När jag var ung och elitsatsande så körde jag ibland sex kvartar på betydligt högre effekt än vad jag hade i intervallerna idag. Då orkade jag också med 90 minuter intervalltid, det har jag svårt med nu tyvärr. Men när jag höll på sådär så tränade jag också dubbelt så mycket som jag gör nu. Tror att det är en av anledningarna till att jag har haft det svårt på tävlingarna i år. Jag kan köra fort, men inte tillräckligt länge eftersom jag tränar allt för lite på hög intensitet. Jag kör ju ofta högintensiva pass, men dom allra flesta innehåller ju ca: 15-40 minuter effektiv tid. Fler pass med ca: 60 minuter effektiv intervalltid är vad jag ska försöka få till den närmsta tiden. Jobbpendlingen tar ju bara ca: 45 men det är ändå bra skit.
Fick en kommentar om att det var en föredömlig passering efter att jag tagit mig förbi. Hemligheten ligger i att ta det lugnt, sedan ännu lugnare och till sist lugna ner tempot ytterligare. Dessutom hejade jag när jag var en bit därifrån, när jag var nära så sa jag typ "Hej, här kommer en cyklist" och sedan fortsatte jag prata mig förbi dessa tre ryttare. På så vis förstår hästarna att det är en människa som är så där döläcker och det blir ingen överraskning som det annars kan bli om man håller käften och blåser förbi.
Tänk på det när ni passerar ryttare: cykla sakta och prata. Så enkelt, så säkert och så trevligt.
Data från passet hittar ni här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar