Tänkte att det kunde vara gött att röra lite på mig och se hur benen svarar. Det skulle visa sig att dom svarade mycket bra idag. Körde 2x20 minuter. Brukar köra på 300 men jag öppnade på 280 för att ta det lite lugnare idag. Kände snabbt att det var alldeles för lätt så jag ökade och ökade till dess att jag efter fyra minuter låg på 300 watt. På den belastningen stannade jag resten av passet och det har väl aldrig gått så lätt i år som det gjorde idag. Snittpulsen under andra intervallen hamnade på 168 (85.7% av max). Körde en omgång Åstrand som uppvärmning och där hamnade pulsen på 125 mot tidigare årsbästat 129 på mina 200 watt.
Kände mig faktiskt i fin form det lilla jag hann köra på Scandinavian Race också. Kände då att det hade varit fånigt att säga att jag var i bra form när jag bara fick cykla ett knappt varv. Lätt att känna sig stark i en mil av 19½ liksom. Men jag fick snabbt en bra känsla i inledningen av det loppet och idag fick jag alltså kvittot på att det gått åt rätt håll på slutet.
Just nu ligger jag i soffan, luftar skrapsår och kollar på hockey. Ska äta något och sedan gå och lägga mig. Ciao!
Är det adrenalinpåslaget från kraschen som hänger kvar ? ;)
SvaraRadera