Jag ville se så att allt satt på plats och fungerade som det skulle på cykeln, och samma sak med benen egentligen. Så jag tog en kvällsrepa runt kvarteren i stan och sprätte till lite här och där. Hoppade lite, lekte lite och smällde till med något lekfullt igångdrag efter någon 90-graderskurva. Allt höll ihop!
Jag hade väl inga drömben direkt, kändes som betongsuggor till att börja med. Men det är ju känt sedan länge att det knappast är dagen före tävling som man ska sitta med diamanter i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar