2011-07-11

Mörksuggejakten 2011 - med bilder

Foto : Lina (som bjuder på fler foton från Mörksuggejakten i sin blogg)
Här var jag en glad rackare. Känslan i startbacken var klart över förväntan. In i första branten så höjde Jesper Dahlström farten, Matthias Wengelin följde med honom och jag följde med Wengelin. En kort stund... Backen består av tre branter med lite plattåkning mellan, efter den första backen hade fältet spruckit av och jag satt med i tätgruppen om ca: 15 man! Släppte dock avsiktligt där för att inte spränga mig totalt, och hade jag inte släppt frivilligt så hade jag väl blivit tvungen att släppa kort därefter i alla fall...

Foto: En Ida (har inget efternamn eller länk till henne, men bilderna finns på Erik Wickströms blogg)
Nästan uppe för backen nu, jag har hamnat med ett par skidåkare med supermotor de luxe och den där löparcykeltalangen som körde ifrån alla utom Cykelcity på Cykel & Fjäll GP.

Foto: Martin Arousell
Äntligen uppe!

Min defensiva taktik gick ju helt åt skogen. Den höll väl kanske 100 eller 200 meter efter att masterbilen släppt fältet, men efter det gick det ju fort. Om jag vill hålla min plan någon gång så får jag planera att vara offensiv istället. Tyckte ändå att jag kunde köra hyfsat kontrollerat i startbacken, hittade mitt egna tempo och kom upp utan att vara sprängd. Hamnade i ett fint och ganska stort gäng som låg inte allt för långt efter täten. Efter ca: 15 km kunde vi se tätklungan framför oss, så pass bra gick inledningen.
Gruppen var ca: 10 man stor och innehöll killar med god fysik vilket gjorde att det hela tiden rullade på. Samarbetet var kanske inte alltid bäst, men det var alltid någon som stod för farthållningen så det gick jämnt och fint. När vi var ungefär halvvägs in i loppet hade vi hämtat in Mattias Nilsson som hade offrat sitt framhjul till lagkamraten Matthias Wengelin. Jag brukar ju få det jobbigt just runt halva sträckan men nu kändes det väldigt lätt och fint där. Känslan av att det gick lätt satt i kroppen i nästan fem mil, sedan började jag bli trött. Ville öka farten i en backe men kände att det inte gick, på efterföljande skogsparti stod jag på tvären både en och två gånger. Tröttheten visade sig nu i rätt dålig teknik. Kämpade på i fem km till innan jag fick ge mig i backen i Nittsjö. Ni vet den där jättebranta grusbacken som man svänger tvärt in i... När vi gick in i skogen där så var jag bara några sekunder efter gruppen så jag satsade allt på att ansluta igen, men misslyckades. Stod därför som en telefonstolpe i backarna vid Backa.
En kul grej jag upptäckte då, som ju egentligen inte är så kul ur ett tävlings- och placeringsjaktsperspektiv, var att det blivit tätare bakom täten på långlopp. Det kom cyklister hela tiden och körde ikapp mig! I några år har det kunnat vara ganska tomt bakom när man/jag släppt någon grupp men nu var det tätare mellan cyklisterna. Kul!
Tappade en hel del på slutet och fick min första flaska langad med 10 km kvar. Hade väl inte vunnit med mer dricka, men kanske inte heller tappat så mycket på slutet? Jag skulle ha haft langning efter 20-25 km också men langarn såg inte mig och jag såg inte honom så jag fick gå på vilja och ett par gel istället.

Foto: Stefan Määttä
Ca: milen kvar nu och jag försöker ta mig fram

Foto: Stefan Määttä
Efter målgång var jag trött.

Jag blev 23:a i elit på tiden 2.27.07 och gruppen jag åkt med gjorde upp om 10:e platsen, så det var verkligen inget dåligt gäng. Slår man ihop alla klasser så blev jag 34:a så jag nådde mitt mål med att köra bättre än på Billingeracet (28/54) trots att jag blev trött också denna gång.

Kollar ni på Garmin-detaljerna så ser ni i pulskurvan att det tog slut vid ca: 55 km körda och att det var hög intensitet i inledningen av loppet.

1 kommentar:

  1. Trevligt inlägg! Fotograf ida heter också wickström i efternamn.

    SvaraRadera